Apoteksprövning …

är något av de aktiviteter som jag har utsatts för under veckorna som precis passerat.  Har du försökt att lämna fram legitimationen på ett apotek för att få ut en receptbelagd medicin efter avregleringen?  Lyckades du? Då säger jag grattis och hoppas att turen kvarstår i fortsättningen.

Jag har haft svårigheter sedan varje lokal med någon kvadratmeter ledig yta helt plötsligt fått upp en skylt där det står Apotek – eller ska betyda detsamma. Tidigare var apoteket något som jag gick till, lämnade fram mitt recept och några minuter senare gick jag ut med exakt det som läkaren föreskrivit. I Luleå hade vi ett apotek i centrum och de sista åren två. Inga problem, allt fungerade.

Idag?  Ja man kan tycka att nu när vi har flerdubblat- har faktiskt slutat räkna hur många som finns i de centrala delarna och sedan alla de nytillkomna i ytterområdena och som jag skrev tidigare har varenda kvadratmeteryta som gått att uppbringa numera en apoteksliknande skylt med lika många olika ”efternamn”, borde det vara toppen för oss konsumenter som är i behov av att besöka apoteket lite då och då. Valfrihet var väl ordet som användes.

Valfrihet?  Visst valfriheten att välja vilket av alla apotek jag vill besöka först för att sedan traska vidare till nästa och sedan till nästa … för att till slut konstatera att inget av dem har något av de läkemedel som jag är i behov av och vill hämta ut. Det enda med hela grejen är att jag fått en del extra motion och den tid som jag kunnat nyttja till att jobba och på det sättet ge mitt bidrag till statskassan är förbi. Om tanken var att folkhälsan skulle förbättras genom motionen och samtidigt minska vårt intag av mediciner så har de ju lyckats, men min tid som skattebetalare minskade också.

Ingen av butikerna (har svårt att kalla dem för apotek längre) kan kolla om det finns på något av alla de andra – de är ju inte samma företag och ägare. Förståeligt, jag kan ju inte gå in på Lindex och be dem att kolla om de har den där kjolen på KappAhl som jag så gärna vill ha.

Nu är inte Luleå något undantag utan det ser ut på samma sätt över hela landet. I Linköping har jag försökt att få tag på en av mina mediciner vid ett flertal tillfällen. När det fjärde apoteket besöktes (och försöktes) blev jag verkligen förvånad, att ett stort universitetssjukhus i Linköping inte har medicinen som jag misstänker att ett stort antal kvinnor i min ålder käkar dagligen – superdåligt.  För mig känns det som att jag på något sätt går bakåt i tiden, när jag var betydligt yngre och beställde kläder via postorder.

Väl hemma i Luleå fortsatte såklart mina svallningar och jag började om i en ny stad och faktiskt … jag har fått ut min medicin efter tre försök på tre apotek.

Dagens så kallade apotek borde inte få bära ett namn som är så nära förknippade med läkemedel när det numera är en helt annan nisch som de specialiserat sig på – skönhetsmedel. Det var i alla fall vad min läkare ansåg när det kom på tal under gårdagen. Han kan inte ha mer rätt och det sägs ju att allt går att sälja med mördande reklam, för om du inte får tag i din medicin i tid så kan det kanske bli fråga om en för tidig jordfästning eller ett samhällsproblem mindre.  Nu var inte det risken för mig, men däremot att jag skulle förpesta alla i min närhet med mina vallningar som kanske också kan avge en inte alltför skön doft (eller mer lukt). Hade det däremot handlat om mina hjärtmediciner så vete sjutton (eller mer att det kan sluta vid femtio plus).

Om någon enda person kan ge mig ett vettigt skäl till att vi ska ha den här typen av service inom vård och omsorg så snälla skriv och ge mig svaret. Jag förstår det inte och tror inte heller att apoteken var någon större skattebelastning i statens regi, fanns nog inte ett enda som inte kunde leverera skatteintäkter till staten (till dig och mig). Däremot kommer det nog fortsättningsvis att bli en börda för staten (vi svenska medborgare) genom alla konkurser som kommer en efter en. Vi har redan haft den första i Luleå – hur många har ni haft i er stad?

Idag funderar jag mer över hur alla de företagare som nu startat upp och trodde att de skulle kunna gräva guld ur de behövandes plånböcker tänkte? Vad och hur räknade de när de gjorde budgeten och lade upp affärsplanen?  Det kan ju inte ha trott att de skulle bli ensamma? Eller?

Ps. En kort fundering – hur stort kan det bli att handla apotekets smink? Just det …

6 svar på “Apoteksprövning …”

    1. Absolut inte och jag har svårt att förstå varför man säljer ut stora vinstdrivande företag som ger en hel del skattepengar. Det behöver vi ju för välfärden men vi ser ju också resultatet nu inom bl.a. vård och omsorg.

  1. Jag har lyckats få mina receptbelagda mediciner (som inte är så många iofs) rätt smidigt från närmaste apotek. Det är ett apotek som fanns redan innan och som finns i anslutning till vårdcentralen. Någon gång har de inte haft det och då får jag reda på när det kommer och då lägger de undan så hämtar vi det senare. Det har funkat eftersom jag inte haft omedelbart behov av det just då. Och nu när datanätet var urslaget för alla apotekt fick vi en rabattkupong för att vi fick komma dit utan att få något uträttat. De nya ”apoteken” går jag inte till, de har inte mycket mediciner.

    1. Men jag har upptäckt att även de ”gamla” apoteken inte håller samma lager som tidigare, beror självklart på konkurrensen de vet ju inte hur nyttjandet kommer att se ut.

  2. Ooooops… Tack för gratulationen!!! Har inte haft det minsta problemet med att få ut mina/våra mediciner på apoteket efter omregleringen. Men jag/vi hämtar ut dom på det ”gamla” apoteket som nu heter nå’t nytt. Funkar perfekt!!!
    Tycker synd om dig att du har sådana problem…

    1. Varsågod och vad hämtar du ut där, Alvedon? =) F*låt men jag kunde inte låta bli. Det var så att det apotek jag fick ut dem var en av de som fortfarande inte är privata.

      Vet att jag absolut inte är ensam och även viktiga mediciner som är för exempelvis olika typer av cancer är beställningsvaror. Beställningsvaror? Det är helt otroligt, och det var inte i lilla Luleå utan i Linköping.

Tycker om din kommentar