Segt …

är bara förnamnet på hur det är för mig här på bloggfronten. Jag skriver några inlägg och känner att nu, men … det verkar inte som att jag kommer igång och får till varken mina texter, bilder eller något annat vettigt. Nu kan jag väl inte heller påstå att det brukar vara så mycket vettigt här i vanliga fall heller, men …

Segt går det också för Birgitta med onsdagstema, inte med temat utan med hennes uppkopplingar som har tappat betydligt i hastighet. Förra veckan var vi inte synkade i tid. Då menar jag, att när min entusiasm fanns där så hade inte hon hunnit lägga upp temat, trodde då att det berodde på det där sega (hade läst att hon hade problem) och att det inte skulle bli något. Nu var det inte så utan hon bara ”försov” sig för en gångs skull och det kan  ju även hända den bästa. När hon vaknade till liv så hade jag väl redan sjunkit in i min egen lilla dvala och glöden för dagen var borta, bloggengagemanget.

Men idag har jag tänkt att nu måste jag … och ordet var just segt. Men hur … ska min seghet se ut?

Lite så här kanske? Det är ju trots allt jultider och lite rött julmys kanske är bra att blanda in i min för tillfället sega hjärna.

som ni ser nedan så går mina sega tankar en aning segt -runt och runt, utan att verka ta fart. Knappen slowmotion har tagit ett fast grepp om mig för tillfället, borde kanske skakas om i huvudkontoret, innan den får en nedgradering och blir ett litet lokalkontor som lätt glöms bort. 

Kategori | Onsdagstema | Segt | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att få se betydligt fler segheter, av säkert skilda slag.

Det känns också som att mina texter börjar likna en klagomur mot mitt eget hjärnkontor och om den snart inte rycker upp sig så finns risken att följande historia även kommer att utspela sig i min kropp och en ny chef tar överhanden. Eller är det kanske en kupp som pågår?

*
Chefen
När kroppen skapades ville alla kroppsdelarna vara chef.

Hjärnan sa: Då det är jag som kontrollerar alla delar och tänker för alla måste jag vara chef.
Benen sa: Då är det vi som bär människan dit hon vill och utför det som hjärnan ger en vink om. Så vi vill vara chef.
Ögonen sa: Då det är vi som ser till att inget händer och varnar er när någon fara hotar, så vi vill vara chef.
Och så fortsatte händerna, hjärtat och lungorna – alla med samma yrkanden att få bli chef.
Slutligen begärde arslet att man skulle välja honom till chef. Alla kroppsdelarna skrattade och tyckte att idén var fullkomligt absurd – att ha ett arsle till chef. Arslet blev mycket ilsken, slöt sig, tjurade och vägrade att överhuvudtaget fungera.
Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade och gjorde ont, benen blev svaga och händerna hängde slappt ner. Ja, till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta. Till slut vädjade alla kroppsdelarna bönfallande till hjärnan och trots allt låta arslet bli chef.
Och så blev det – alla andra kroppsdelarna får uträtta arbete, medan arslet bara lekar chef och endast åstadkommer en massa skit.
Sensmoral: För att bli chef behöver du inte vara ett geni utan bara ett vanligt enkelt arsle.

Och det är kanske här mitt eget tänk varit på villovägar.

 

8 svar på “Segt …”

  1. Svar: Du verkar ha det tungt just nu!!! Ger dig en kram från ett soligt men sedan regnigt Stockholm som just nu visar 3,8 grader på termometern. Klagar inte då jag hatar snö, men förstår att ni har betydligt mindre dagsljus i Luleå än vad vi har här. Kring klockan 15:00 tackar solen för sig…

    PS. Kul att du har två uppdrag samtidigt. Grattis!!! Vad gäller matinlägget så var det iofs mina personliga åsikter som jag la upp. Men om man går på ett s k kändisställe så förväntar jag mig mera. Har aldrig varit där förr och lär nog inte återvända frivilligt. DS

    1. Visst är det klockrent, tyvärr alldeles för vanligt. Tack och det önskar jag ju också dig, nu får vi göra det bästa av situationen men det viktigaste är att fler mår lite bättre än att någon mår jättedåligt.

  2. Hur som helst så var det trevligt med ett inlägg. Jag gillar att läsa om dina tankar och funderingar och sedan se hur du kombinerar dem med dina bilder. Det fungerade bra även denna gång. Dessutom i juligt rött ;-)

    1. Tack du också, jag behöver och vill suga i mig allt positivt som bara går för tillfället. Juligt rött tycker jag om, det värmer och det behövs inte många detaljer för att jag ska känna det fridfulla med julen -som den borde vara.

  3. Welcome back är nog det första jag vill säga. Har saknat dig!!! Vad gäller dina bilder så ser jag ett visst ”synk” mellan ditt och mitt inlägg idag – lite skrämmande, men du nämnde det ju själv i din kommentar hos mig.
    Du vet: om man inte har lust/ork att blogga så är det illa… för läsarna. Men om man inte vet vad man ska blogga om å allt går runt i skallen – så är det bäst att låta bli, precis som du gjorde.
    Sensmoralen – ja den håller jag 100% med dig om… men var det inte din svägerska som är din chef just nu;-)

    PS. Bilderna är kanooooon och passar din/min sinnesstämning perfekt! DS.

    1. Börjar du snart inte bli less på att önska mig välkommen tillbaka. =) men tack för orden, de värmer.
      Det är tungt just nu samtidigt som det ibland hjälper att koppla bort och även skämta till det lite.

      Min svägerska är världens bästa chef och även andra chefer i min närhet men det finns många som aldrig skulle sätta sig på den stolen, som mitt arsle till exempel men det är sant fungerar inte den så blir det än värre. =)

Tycker om din kommentar