Jag lever och kroppen spritter …

av glädje och lycka. Det var åtminstone så det kändes under helgen, i det helt underbara och ljuvliga vårvintervädret.

Det är vid sådana tillfällen som det inte är konstigt att jag bor här uppe och älskar det. Glömmer det mellan varven – eller mer mellan november och februari. Även om det här året inte bjudit på en långvarig vinter (inte än så länge) däremot har vi tydligen snörekord och det är nu jag märker det efter att ha varit så mycket söderut under året och när jag äntligen för första gången i år fick åka ut till ön – Jag älskar det.

Vad har jag då gjort i stugan? Inte mycket, men tidigt på morgonen går jag ut i tofflor och morgonrock med kaffekoppen i handen och hör … nästan ingenting. Den är där, den där tystnaden som gör att jag kan blunda och bara lyssna, andas och känna hur fantastiskt allting är. Luften, den är annorlunda -så frisk och klar. Vänta nu, visst hör jag något – en fågel som sjunger och hälsar mig välkommen, hackspetten i närheten och där framför mig är ekorren också morgontidig. Jag är inte helt ensam därute, mångfalden gör sig påmind i all sin tysthet.

Nu har jag inte bara suttit där på trappan och njutit hela helgen. Det sociala livet har också fått sitt. Middagsgäster på lördagskvällen som gjorde att jag inte kunde sitta och rulla tummarna hela dagen. En trerätters bestående av avakado- och limesoppa, årets första grillning samt en grekisk citronyoghurtglass till efterrätt. Dryckerna behövde inte lika mycket förberedelse förutom champagnen som fick ligga ute i snön på kylning några timmar, det vita och det finska som fick förberedas i kylen och det röda som skulle luftas. Ni ser, det är inte bara tårullning som gäller ute på ön. =) Mycket ätande har det blivit.

Kategori | 365 + 1 foton 2012 | Serverat– valfritt | hos Bildgatan
Mer publicerade foton i olika teman finner du i  365 + 1 foton 2012.

Och ett och annat foto har det också blivit – vill du inte se fler bilder av ”mina” middagsgäster så rekommenderar jag dig att hålla dig borta från den här bloggen under en  period. Har hittat ett antal tolkningar när jag tömde kameran. =)

En annan sak som kändes i hela kroppen den här strålande helgen – JAG LEVER

3 svar på “Jag lever och kroppen spritter …”

  1. Förstår din känsla, det är så skönt att känna att man lever genom att allt runt omkring är … precis som du skriver ;)
    De där med horn är riktigt vackra! (OK, renarna då *ler*)

  2. BRA att du lever Margareta!!! Utmärkt till och med!!!
    Jag förstår nästan) dina känslor. Har ju aldrig varit så långt norrut men tror mig förstå det du skriver.
    Just det med att ”jag lever”, ja med allt som har hänt dig/er på senaste tiden så var det nog det enda rätta du kunde göra – åka ut till ön.
    Bilden är helt underbar den också – sniffar dom bara eller äter dom… vad det nu är;-)
    Välkommen tillbaka iaf – å du – inge bloggdiarré nu. Jag har fullt upp med mycket den här veckan;-) Kan inte läsa 10 inlägg/dag…

Tycker om din kommentar