Våren, våren, våren …

ja, den är kommen hurra. Eller? Nu när jag kommit hem till Luleå efter några sköna vårveckor nere i Linköping så får jag ta mig en riktig funderare på hur det egentligen är ställt med våren här uppe. Inte bara att den är sen nu verkar den också ha kommit av sig på något sätt, eller om det bara är aprilvädret som dröjer sig kvar ytterligare ett tag.

Fördelen i år är att jag åtminstone kommer att få uppleva den två gånger. Den underbara våren och allt som händer med människorna när solen börja lägga sina värmande strålar över våra axlar, huvud knän och tår. För att inte tala om det övriga som sker i vår närhet, naturen som bara exploderar och det gör den bokstavligt talat. Det finns ingen årstid som våren, där du kan se förändringen timme för timme. Det upplevde jag som sagt i Linköping och kommer nu att få se det både i Luleå och ute på ön i Haparanda.

Att ha förmånen att få strosa fritt i skogen under dessa underbara vårdagar är något som vi i Sverige ska vara lyckliga över, den underbara allemansrätten. Det innebär samtidigt att vi måste vara försiktiga och rädda om vår natur. Tyvärr syns det alltför ofta spår av människor som inte är det, både genom nedskräpning och hur man har gått hårt åt våra träd och annat växande. Att exempelvis ta näver från björken är inte så smart, tänk om någon börjar riva den skyddande huden från dig?

Nå, nu skulle inte det här inlägget bli någon klagomur utan en hyllning till den underbara årstiden -våren.

På våren är de mörka skuggorna inte så mörka längre, de ger mig istället fantastiska känslor av solen och det gröna är så grönt, skört och skönt. Talesättet grönt är skönt är något som verkligen går att instämma i speciellt på våren. Varje litet steg jag tar i skogen är ett nytt äventyr och kameran hittar alltid en ny skugga eller någon liten detalj som inte fanns i det förra steget.

Därför lägger jag upp tre liknande bilder, men ändå så olika i dagens vårtema hos fredagsfoto, fotade den 7e maj i Linköping på en ny skogspromenad och ingen är den andra lik även om det kan tyckas så vid ett snabbt ögonkast.

Kategori | Fredagsfoto – Vår | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna möter du våren på flera olika sätt än vad jag tänkt till om våren och kanske några liknande.

Ps. Idag blir det inget vårflanerande utan skriver som så  – Kontoret, kontoret, kontoret … när blev det så här? Direkt jag vänder ryggen till så slår oredan till. Ouppackade väskor, kameraprylar, datorgrejer, papper som väntar. Nämn mer och det finns garanterat här. Är det också våren?

13 svar på “Våren, våren, våren …”

  1. Våren har varit ovanligt sen, långdragen och kommit av sig dessutom. I dag har vi hyfsat varmt men det går upp och ner. Trots allt så verkar det ändå räcka för den skira grönskan är så fin!

  2. Ja trærne … nesten mer enn alt annet er disse budbringere om hvor langt våren har kommet. Som med heggen, først når den blomstrer skal sæden i jorden. Vakre bilder du viser, med flott lys i skogen.

  3. Ja du är ju lyckligt lottad att få uppleva våren två gånger, dessutom med några veckors mellanrum, då den verkar dröja hos dig.
    Det du skrev om explosion hände i Täby på vår innergård igår. Från ingenting på morgon till ”allt” på eftermiddagen. Det sa liksom bara tjoff, så var det klart.
    Idag har vi visserligen 16 grader. men ett riktigt aprilväder med regn och sol om varannat. Det var t o m premiär för mig att gå ut med bara en långärmad t-shirt och utan jack. Vårlycka!

Tycker om din kommentar