Backspegeltankar, …

ända till min barndom, blev det när jag började reflekterade över helgen som förflutit, speciellt efter gårdagens kalas. Det resulterade också i att kameran fick vila (nästan hela kvällen) och jag istället koncentrerade mig på all underbar god mat och dryck som det bjöds på, samt alla nya och trevliga bekantskaper.  Inga bilder från festen … det låter vi vara både censurerat och privat, men kul var det.

Jag har under hela mitt liv tillhört ett minoritetsfolk i min släkt- och vänkrets, under gårdagen blev jag helt plötsligt en minoritetsmänniska, för … jag var den enda på hela festen som inte kunde tala finska. Under barndomen, på min mors  sida, var jag inte helt ensam utan kunde då känna mig som en minoritet bland några fler och i vår familj var det 75 % som inte kunde eller förstod det finska språket. Nu var jag inte ensam under gårdagen om att kunna svenska och det fungerade jättebra – vi har ju händer (och fötter om det behövs) för ”teckenspråk” och jag inser att trots en del språkgränser så skrattade jag och hade hur roligt som helst.

Jag har alltid dragits till människor som kommer från svenska och finska Tornedalen av någon konstig anledning, trots språket, och nu som vuxen har jag återigen hamnat i den delen av landet där finska (eller meänkielin) har ett mycket starkt fäste – och jag trivs. Humorn och gästvänligheten är mycket märkbar, behöver man så mycket mer?

Hemma hos mormor och morfar, mycket högre upp i Tornedalen, pratades det alltid meänkieli och oftast var vi många, både barn och vuxna. Nu kunde alla svenska, även mormor och morfar, så det var aldrig några problem att göra sig förstådd även om mormor ibland hade svårt att hänga med i mitt snack – jag pratade fort, enligt henne.

Gårdagskvällen resulterade även i att vi nu har en inbjudan till en ö på den finska sidan för att få chansen att prata mer teckenspråk och samtidigt lära känna lite av det ölivet.

Min helg har alltså gett mig barndomstankar och några bilder jag fotade på hemresan under förmiddagen ger också tankarna till den här gränslösa gemenskapen som trots allt har en gräns – en lite osynlig sådan.  Genränderna går inte att tvätta bort, de finns alltid där.

Rakt fram bakom räcket någonstans i älven finns den – gränsen mellan Sverige och Finland, men vem tänker på det idag? Inte ortsbefolkningen i alla fall. Turisterna och kanske även fiskarna som har olika villkor beroende på var de bor.

En annan sak som jag har upptäckt, denna flagga  – ”Tornedalsflaggan” vajar på allt mer platser längs älvgränsen på båda sidor, de  svenska och finska färgerna.

Även Bottenviken, där vår ö finns, har en gräns någonstans där borta i horisonten, fast nu riktade jag kameran åt lite fel håll – men samma hav är det då. Inte helt enkelt när vi varit en aning trötta under dagen att hålla koll på  väderstrecken.

Även om texten inte innehåll något spännande från min helg så är bilderna tagna under dagen (och kvällen) idag.

Kategori | Helgbilden | En titt i backspegeln | hos Bildgatan

Mer helgminnen finner du i  länken hos Marits fotoutmaning -helgbilden.

Ps. Men när idrotten kommer på tal – då är inte de två länderna ett enat folk – Det bästa som finns är ju att spöa skiten ur Finland, speciellt i hockey. Övriga resultat är av mindre betydelse … bara vi drar ner byxorna på Finland.

Ps2. När jag lagt upp läser jag att BP har en helgtriss och bestämmer mig för att lägga upp nytt … men jag orkar inte så nu väljer jag att tillägga istället. Mina sista tre ingår också i BP:s helgtriss – så det så …

7 svar på “Backspegeltankar, …”

  1. Bryggan med skuggan och ränderna är en fin symbol för det du skriver om. Tornedalsflaggan har jag aldrig sett. Smart med en flagga med ländernas tre färger. Även Skåne har ju egen flagga. Röd och gul har jag för mig att den är. Man kan ju tänka sig att det är en kombination av Sveriges och Danmarks flaggor

  2. Fint inlägg, jag är halvnorsk och känner igen mig i det du skriver. Och jag håller med om att det är skönt att låta kameran vila ibland, jag kan känna att man ibland mer fokuserar på att ta fina bilder än att ha kul så jag brukar helt strunta i kameran i vissa situationer!
    Fina bilder, gillar den översta jättemycket!

  3. Så du hänger också på min helgtriss som egentligen inte alls var tänkt för andra deltagare. Så himla kul dock!!!
    Å här fick du ju till en sista höjdarbild också. Ja, jag menar inte att de andra var mindre bra, men den sista var helt enkelt enormt bra:-)
    Gillade att läsa din text som väcker många tankar faktiskt. Konstigt nog tänker jag spontant på förbrödring (inte vet jag varför jag tänker just på det, men det gör jag), samhörighet över gränser och en oerhört stolthet över att vara den man är.
    Nej, jag är inte full, spiknykter är jag, men det inlägget liksom säger så mycket…

  4. Samma hav och samma jord och egentligen är vi ju samma människor även om vi talar olika språk. Ändå så bildar vi grupper som sluter sig samman i smått och stort. Kan man hålla rivaliteten på idrottsplanen så är freden vunnen. :)

  5. En skön berättelse från din helg :) Om att ”tillhörandet” har med annat än språk att göra … Jag läser om gemenskap och hör trygghet?
    Önskar dig en bra start på en ny vecka med nya äventyr :)

Tycker om din kommentar