Egentligen, …

ska man nog akta sig för att göra ett porträtt av någon person som inte är personlig med en själv. Därför vet jag inte om mitt porträtt är representativt för den här personen, men just då kändes det så, och hon log och både levererade samt  levde med hela kroppen under hela förställningen. Att hon sedan är en mycket färgstark person gör ju inte mitt foto sämre.

Kategori | Måndagstema | Porträtt| hos Bildgatan
Fler porträtt hittar du genom länkarna hos Helene i Måndagstema.

Norska är något som jag har problem med, därför vet jag inte hur mycket länkar jag ska fixa, trots att en underbar halvnorska finns i mitt liv (ena sonen har en flickvän med norsk pappa  och svensk mamma),  vet jag inte om det skulle finnas mer länkar till någon tävling. Spelar inte någon roll, men vill gärna delta när jag kan och tillfället visar sig.

Att vara synkroniserade har jag alltid tyckt varit ganska kul när jag och  bloggkompisar råkat lägga upp samma tanke. Men just nu känns det mer obehagligt. I morse fick vi ett besked om att sambons sista släkting, på sin mors sida somnat in. Han fick telefonsamtalet tidigt på morgonen och även här var det den fruktansvärda hatiska sjukdomen C som tog hennes liv. Nu fick vi meddelandet om situationen redan under gårdagen och både sambo och hans bror hann besöka Eva innan hon lämnade oss.

Därför – Lev livet och var glad så länge du kan – titta också på pojken, du har alltid ett alternativ.

8 svar på “Egentligen, …”

  1. Jeg er helt sikker på, at dit portræt viser en fyldende side af denne skønne kvinde :)

    Hav en dejlig onsdag, og tak for din kommentar til Mandagstema!

  2. Så tråkiga nyheter för er att få och C är en skitsjukdom.

    Härlig bild som man blir glad av. Läckert med killen i turkost där han sitter och håller för öronen. Ser i alla fall ut så!

  3. Att fota någon som uppträder är helt OK att visa bild på. Vilken glädje i porträttet.Blir lika berörd varje gång jag hör någon går bort i C eller har fått sjukdomen.Ha de gott.

  4. Härligt porträtt – med dubbla focus….

    Men så tråkigt att förlora nära och kära. Denna eländiga sjukdom som kräver så många liv. Ändå har man ju kommit långt med forskning och bot för mycket som tidigare var hopplöst.
    Du har så rätt – man ska se till att ta vara på de dagar man har.

  5. NEJ!!! Inte du eller rättare sagt din sambo också… igen på så kort tid! Man blir ju bara så himla ledsen och samtidigt så förbaskat arg på denna görhatliga sjukdom, som kräver så många offer.
    Nej usch!
    Din bild är definitivt ett porträtt av kvinnan som är vacker tycker jag.

Tycker om din kommentar