Ett skratt förlänger livet, …

åtminstone så gör det en polariskt iskall morgon betydligt mer värmande.

Iskyla

Det var precis det jag fick på förmiddagen hos Rantamor – läs om du också vill le en smula -eller som jag och sambo, skratta högt och sedan förmedla till andra vänner.

Morgnarna borde egentligen påbörjas med bloggläsning för alltid får jag till mig något som sedan kan tas med resten av dagen, lite kul, klurigt, tänkvärt … ja, alltid finns det något att förgylla dagen med.

Vad har jag då förgyllt min vecka med? Förutom lite jobb så har en del upplevelser blivit nya vardagliga händelser. För, allt som händer i vardagen är väl vardagligt, eller? Och det andra är, helgeligt? Var går gränsen mellan vardag och helg – från vilken tid på fredagen eller om jag är ledig från onsdag?

Måndagen startade med fotoklubbens månatliga träff och där diskuterades en del om framtiden och vad som borde göras – kunde inte hålla tyst och påpeka vad jag tycker om att ha en fungerande webbplats, vad hände? Nu sitter jag och leker med ny hemsida, men tycker att det är kul så det känns inte speciellt smärtsamt, inte det minsta. Att ta på sig arbetsuppgifter med siffror och annat administrativt som är ens profession känns inte speciellt lockande, därför är jag glad att kunna bidra med det lilla – en ”learning by doing”.

Inte ens en printscreen på den påbörjade sidan kommer upp här, men kanske när jag fått lite fason på mina tankar. En sak lovar jag då åtminstone, det står inte ”Under konstruktion”.

Tisdagen … inget att skriva om.

Onsdagen, nu börjar det hända saker som verkligen gick utanför rutinerna. En dag på halkbanan i Piteå tillhör inte vanligheterna och när jag en gång tog körkort så fanns den inte. Första gången med andra ord och nu trodde jag verkligen att kameran skulle komma till användning, spännande ”israllycrossbilder” – wow vad kul, klart att jag skulle med -vilka actionbilder det äntligen skulle bli.

Den mest spännande bilden:

Saaben in action

Hahaha, det blev inte bättre än så här, lite körning mellan några koner, under 40 sekunder. Även om instruktören tyckte att sonen skulle gasa på betydligt mer med tanke på vad som finns under huven.

Halkbanan var inte mer rafflande, jag som sett framför mig en stor isbana, lik några hockeyplaner fick nu se verkligheten – en halkig skogsbilväg. Att det sedan tog över fem timmar innan allt skulle vara avklarat gjorde att jag lämnade sonen åt sitt öde och själv åkte jag iväg till shoppingstaden Piteå, den mysiga. Lunch och lite shopping, sedan drog vi iväg (hade sambo med mig (eller han kanske hade mig med) eftersom jag inte genomgått handledarutbildningen i övningskörning) till …

Mot Piteå havsbad ...

Visst ser det också lockande ut att åka till ett havsbad i det här klimatet? Nu tänkte vi bara kika runt lite, men inte var det mycket att se med alla snö som var i vägen för en eventuell rundvandring.

För mycket snö i vägen

Men, en gofika skulle inte sitta helt fel, så kosan styrdes mot fiket vid badet →  →  →  Platt fall där också – öppet från klockan 16:00 och nu var klockan … inte riktigt det. Så det fick bli det bästa vi kunde hitta.

En enkel ...

Sådana här myrstackar från icke nämnda företag ligger väl inte på min topplista och kaffet … inte det heller. Nöden har ingen lag när tiden ska fördrivas.

Nåja slutet gott och allting gott, sonen godkänd trots att han själv önskat mer av utbildningen och speciellt med tanke på vad alla dessa riskutbildningar kostar.

Torsdagen …inte heller den här dagen bjöd på något nytt under solen och det var inte ens sol.

Fredagen, en lunch med sonen och en ny bekantskap (för mig) och kanske en ny vänskap, den som lever får se. På kvällen var vi på teater och såg ”Apatisk för nybörjare”, där den nya bekantskapen var en del (många delar) av de trettio roller som utspelades på scenen.  Det var en stark timme med flera beröringspunkter som kändes och fortfarande sitter kvar. Vi såg genrepet, jag missuppfattade datumet, men ikväll är det sonens tur att gå rätt, på både premiär och sedvanlig efterfest, för speciellt inbjudna och annat löst folk.

Efteråt blev det en öl, lite mat och så … en öl till, innan kvällen kunde avslutas i sköna soffan.

För övrigt har inget hänt under veckan bortsett från att jag blivit med ny toalettsits efter att ha krossat … någon påstår att jag var för tung, eller bara sedvanligt klantig. =) Att sedan sambo fått prova på något nytt under gårdagen – bussåkande i Luleå, tur och retur. =)

Kan väl också konstatera att ordlös lördag inte varit något för mig efter en veckas frånvaro. =) Men … svartvitt, eller monokromt är alltid trevligt.

Något som också är trevligt, inte bara att börja med utan även att sluta med … ett skratt, därför ger jag er ett, som jag hittade hos en vän på FB.

Om man blandar mjöl och vatten blir det lim, när man tillsätter ägg och socker blir det en kaka.
Vart tar då limmet vägen?
Det ska jag berätta för er …



… det är det som får kakan att sitta kvar på röven, höften och magen.

Morsning, korsning på er …

Ps. Slut papper till ovan nämnda stol så jag måste ut i alla fall …. NU!

4 svar på “Ett skratt förlänger livet, …”

  1. Att det inte blir så spännande bilder på en halkbana, ja, det kanske man kan förstå … om man tänker efter. Vilket jag inte gjort … förrän nu ;) Men jag skulle vilja åka på en själv. ”Bara för att” helt enkelt!
    Funderade också på det där med vardag häromdagen. Om man jobbar på helgen och är ledig mitt i veckan, byter de plats då? Vardagen och helgen menar jag? Kanske inte värt att fundera på, men i de banorna går min hjärna när den inte har lust att skärpa sig ;)
    hoppas du har en skön helg … eller vardag :)

  2. Vilket roligt inlägg! Kul med veckorapport från 29 minusgrader eller nå’t sådant;-)
    Dte första jag vill säga att bilden med ”snömannen” framför gallret är helt otroligt bra. Den tittade kag länge på kan jag säga. Älskar den helt enkelt.
    Så sonen tar körtkort. Han är ju såpass gammal som jag trodde att han redan hade ”lappen”.
    Ja jag gillar också Rantamors skojsiga inlägg och jag bortser t o m från hennes ibland ganska så grova språk. Får mig både ett skratt där och kan njuta av en mästerkocks matlagning, nå’t jag borde anamma mera om man säger så…
    Piteå Havsbad under vintern får mig bara att huttra ännu mera. Dessutom kan jag tycka att det inte är speciellt smart att öppna fiket först kl 16:00 under den årstiden.
    Kan också berätta att en kollega till mig frivilligt åkte upp till Lueå i torsdags kväll. Sedan åkte de 17 mil till Jokkmokks marknad… Hon mejlade att tempen låg på 29 minusgrader. Undrar om hon, hennes man och barnen kommer levande därifrån;-)

  3. Tack för länkningen till min blogg, och för att du gillar och att den roar,
    när man bjuder på sig själv och folk skarattar…
    är d bra ???
    Kanske ska bli en tökken te ståoppare….hahahaha
    å ta betalt.
    Näe skoja bara.
    Du halkbanan skulle jag vägra att köra på , jag tycker som bäst om när däckena har kontakt med underlaget i en trygg takt.

    Men hördu då ska jag utelämna vatten å mjöl, för det sitter alldeles tillräckligt på röven som det är redan.
    Men ägg å socker, låter inte heller så gott.
    Hahahaha…

    Hoppas att du fick tag i papper, annars kan man ta telefonkatalogen….
    men inte hitta.se !!!!

    Gillar din blogg med alltid mysigt att tassa in.
    Nu ska jag häva ut köttfärspirogen med svampstuvning ur ugnen…
    Rantafar är döhungrig.

    Sen ska vi basta ikväll och sitta å se mello med lite rökt renkött att knapra i oss…
    mumsgott.

    Ha en trevlig kväll.

    Tjingelingen från Rantamor.

Tycker om din kommentar