I en annan tid, … 5


var måndag ett vanligt dygn med 24 timmar och alla andra dygn hade också de timmarna som jag kunde använda mig av. Det var en tid som småbarnsförälder och med allt vad det innebar. Sömnen var god och mycket uträttades under de vakna timmarna. Idag är barnen utflugna och mesta delen av tiden har jag bara mig själv att fundera över. Vad hände? Helt plötsligt försvann tiden och de där timmarna som tidigare räckte till så mycket fanns inte kvar, när det borde vara tvärtom. Har gjort några försök att skylla på tidstjuven men börjar nu ana att det bara är jag själv som är den skyldiga. Däremot har bevisen på hur min egen tid stjäls, av mig själv, inte hittats.  Även om en del av kvällarna blir i sköna soffan framför Tv:n så är jag ju kvinna och kan göra fler saker samtidigt (inbillar jag mig själv), datorn eller paddan finns oftast i närheten och där sitter jag inte sysslolös – men tycker att det varken händer eller att jag ingenting hinner.

Att utveckla mitt fotande kan det inte bli något av, då fotograferandet ligger på nästan noll och då det sker blir det mest några snabba i farten. Det lär jag mig inget på och vill ju så gärna hitta nya vinklar och vrår ur andra perspektiv. Nå, tiden finns i alla fall inte och snart är det helg igen och förhoppningsvis kanske … Men sedan är det måndag igen och kanske kommer jag att konstatera att, det blev inget den här helgen heller.

I går, nej jag menar i torsdags åkte jag till Linköping för att arbeta och visst var kameran med, utifall att. Nu blev det inget utifall att och det var inte meningen då det var jobb som gällde. Onödig packning som jag fått bära under de sex timmar som tillbringades på Arlanda och terminal 4 under tisdagen. Roligare kan man absolut ha, men det blev så fel när bokningen gjordes och flygbiljetten var inte ombokningsbar. Den tiden hade kunnat nyttjas till att fota lite ”gatubilder” av terminalens besökare, om jag bara vågat, men kameran och objektivet syns. Det är en av de stora trösklarna som jag måste lära mig att hoppa över om det ska bli några bra gatubilder.

Bildredigeringen som legat i dvala en period fick nu komma i gång under kvällarna och när det inte blivit något fotande får man gräva djupt i arkivet. Då vi pratade om en ny resa till Barcelona i höst (samtidigt som el clasico pågick) passade jag på att sitta med minnen från höstens och detta är ytterligare bilder från Barcelona och bildredigeringsstunderna i Linköping. Och visst kan Barcelona kännas som, -i en annan tid.

Nu har jag åstadkommit text även denna vecka och ett hett tips till dig som råkar läsa, -gå gärna in och läs hos andra som deltar i #blogg52. Vilka fantastiskt duktiga skribenter det finns, jag fick både le och fascineras förra veckan och då har jag inte ens läst hälften.  När det gått 52 veckor kanske även jag kan skriva något annat än jag och … min kamera.

Anna Hellqvist och Susan Casserfelt heter det två som startat upp denna utmaning,  följ länkarna.

Lägger upp detta tidigt, eller sent beroende på hur man ser det för i morgon kommer tiden inte att räcka till. Det är arbete, mors födelsedag och att inte helt glömma (även om man ibland skulle vilja) sista chansen för vårt hockeylag att gå vidare i slutspelet – i morgon gäller det.

– Margaretas #blogg52


Tycker om din kommentar

5 tankar om “I en annan tid, …

  • Znogge

    Även jag har hört Kims förklaring och förmodligen ligger det nog något i den. När våra tre barn var små hann jag också hur mycket som helst men nu. Dagarna bara rasslar på…

  • Pysselfarmor

    Barcelona är en fantastisk stad.

    Ja det där med tid är svårt ibland och jag har också hört förklaringen som Kim skriver om…upplevelsen av tiden när man blir äldre. Kanske är det så…..hoppas du får tiden och känslan att fotografera mera för jag tycker det låter som du längtar.

  • kimmkimselius

    Alla säger att ju äldre man blir, desto fortare går tiden. Tror det beror på att när man är ung ligger hela livet framför en, ingen brådska med att göra saker. Ju äldre man blir inser man att tiden tickar på mot en säker avslutning. Då får man bråttom att göra allt det där man inte hade så bråttom med i sin ungdom.
    Gör bara det du måste och mår bra av, då känns det som allra bäst!
    Kram Kim

  • bpz3

    Ska inte vara elak nu, men jag tror att din tappade tid kan ha med åldern att göra;-)
    Nu har jag inte det minsta emot om du plockar fram sådana underbara bilder fån Barcelona. Det blå huset är fantastiskt, liksom det orangea.
    Men jag förstår dig. Du har ju en hög ambitionsnivå vad gäller fotografering och då vill man inte utsättas för en tidstjuv…