är nog det här taket på en gammal byggnad.
Kategori |Macro – Gamla saker hos mig på Bildgatan
-
Nu är det snart dag att krypa i säng och drömma om alla vakra gamla ting som finns runt ikring oss. te.
-
Avsändare Margareta som nu med blotta ögat kan se hur snön sakta men säkert sjunker och försvinner mer och mer.
Du hittar övriga makron med fritt val om du följer länken här >>>
och fler små detaljer, visst var det vackrare förr i tiden, allt är relativt. Men då kunde åtminstone jag se skillnaden på olika saker och minnas några av dem. Idag när jag ser en bil, som jag nu valt som exempel, så ser jag bara skillnaden om bilen är röd eller svart. Jag kan inte se någon större skillnad på våra bilmärken men trots det kan jag tycka att de är läckra. Men varför ska allt vara så lika? Jag gillar strikta former, men trots det kan jag sakna den där kreativa designen som var så vanlig förr.
-
Titta bara på oss människor. Idag ska vi alla ha en viss längd, vi ska ligga på gränsen till anorexia för att anses vackra och helst vara hårt blonderade. Jag måste erkänna att jag inte ser skillnad på de här människorna när jag ser dem i media, nu har jag också lite dåligt för att känna igen ansikten och placera dem rätt. De ser alla ut som att de har samma föräldrar och är stöpta i samma form. Ungefär som alla tennsoldater som avgjöts till exakta kopior av varandra.
-
Det är likadant i våra hem, de ska se ut som att du kommer in till någon uppfixad vårdcentral med de vita väggarna som grund med några färklickar strategiskt utplacerade. Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Jag vet nästan vad jag kommer att få se när jag kommer till nyrustade hem, ingen fantasi. Ibland är jag nästan glad och lycklig över att mitt hem inte är nyrenoverad för jag kan bli lite rädd för att jag också går i den där fällan och gör det enkelt för mig när vi väl ska börja med våra val. Vitt är bra för ljuset skull, men måste det vara så mycket. Måste alla möbler och inredningsdetaljer se exakt likadana ut? Jag har fastnat framför ett program på kanal 9 som heter Grand Designs och där får jag verkligen utlopp för drömmar och fantastiskt kreativa människor. De uppoffrar de gör för allt för att få sitt drömhem helt efter egna idéer. Vilken vilja och envishet jag bara …
-
Tavlor borde väl åtminstone vara personliga och valda med omsorg eller av kärlek. Nej nu hänger det stora ”IKEA tavlor” i många hem och alla har samma motiv. Fy vad tråkigt. Har vi inte råd att köpa de vackra kan vi göra våra egna. Idag har alla möjligheten att skapa, vi har foton som vi tycker om och idag finns möjligheten till att förstora och trycka till bra och rimliga priser. Det är så enkelt att åstadkomma en egen personlig tavla. Med en bild vill vi väl ändå förmedla något. Vi talar lite om vem vi är och vad vi tycker om. Att ge bort en tavla är svårt, har jag alltid tyckt, men när jag ser alla de där massproducerade så funderar jag om det är så svårt. Det verkar inte spela någon roll vad vi hänger på väggen bara det fyller upp en tom plats. Nåja, smaken och tanken är som tur helt fri och det ska vi vara glada över.
-
Men visst var det ibland bättre förr? När bilarna var bilar och människor var människor, inte några avgjutningar.
Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Förr i tiden
Avsändare Margareta som tänker att bilarna förr är som vi människor borde vara, före alla skönhetsoperationer, lite former här och där med detaljerna som visar att vi har levt.
-
Nu ska jag fixa till mig lite, lite smink så att jag ser ut som en människa igen. Sedan åka iväg till min mor som fyller år idag och har fått de där riktiga formerna genom åren och ett hem som inte är designat efter något magasin.
Ps. Kanske att jag åker förbi någon av de stora varuhusen och köper någon liten detalj till påsken i stugan, någon sådan där grej som alla andra också köpt och som finns i varje hem. För jag är inte annorlunda fast jag kan tycka.
-
Följ länken så hittar du fler tankar och bilder kring hur det var förr i tiden hos alla andra som deltar hos Birgitta i fototemat – torsdagsfoto – här >>>
promenerade runt Luleå och vår fantastiska isväg från hamn till hamn, nästan tre timmar. I strålande solsken och en temperatur med någon minusgrad är mina ben lite värkande. Kameran åkte såklart med ner i väskan men inte förrän vi nästan var hemma och passerade kyrkogården kom jag ihåg den. De fotona är inte aktuella idag när vädret gjorde oss på strålande humör och den platsen inte kändes speciellt aktuell.
-
Det finns hopp om livet nu. Har jag skrivit det tidigare? Vintern verkar ha fått ett hårt grepp om oss, när hoppet kom förra gången tog väderguden ifrån oss det med ett evigt snöande under veckan. Nu är det åter igen dags för hoppet att återvända och vi begav oss ut. Det var inte bara vi som hade fått tillbaka det, hela stan vimlade och isvägen var inte annorlunda. Därför lägger jag upp ett litet bildkollage från förra året och nästan exakt för ett år sedan för någon större skillnad var det inte idag. Människor åkte skridskor, promenerade, sparkade, körde spermatrunken (sambons namn på det jag kallar barnvagn), åkte skidor, körde skoter, pimplade, grillade och till och med någon som segelflög. Ja, allt fanns med längs isvägen och människor myste. De log både inombords och mot varandra. Sedan var det självklart hundar och åter hundar, alla raser tror jag att jag sett längs min promenad idag. Har alla människor i Luleå en hund?
-
Så här såg det i alla fall ut hos oss idag och jag varnar för ganska mycket vitt. De flesta av oss längtar nog efter lite mer färg just nu. Dagens promenad men med fjolårets bilder.
Avsändare Margareta som även lägger upp ett möte jag inte glömmer – jag frågade faktiskt om hon behövde hjälp, efter att jag fotat klart.
Nu är det måndag igen, snart i alla fall och sedan är det fredag men jag blir nogkanske ledig kanske redan på torsdag. Har en del arbete här hemma som ligger och väntar på att jag ska bli ledig. Hur dumt lät det, ledig för att arbeta. Den som lever får se och förhoppningsvis gör jag det.
det låter inte riktigt som att jag varit närvarande i samhället de sista årtionden när jag sätter ihop de orden i samma mening. Vi blir ständigt påminda om det Sverige vi alla är delaktiga i och hur vi behandlar våra äldre. De som byggt upp vårt land, till att vi idag kan se oss själva stå över och trampa ner dem så långt ner en levande varelse kan komma. Det som de slitit för att komma ur, missären och fattigdomen som Sverige en gång hade. Idag har vi snart en ännu större nöd, något vi inte borde ha med tanke på den ekonomi som vi trots allt har i Sverige. Omtanken och ödmjukheten över människan, den finns inte kvar. Visst är det bättre att satsa några kronor mer på att jag ska få någon hundring mer i plånboken varje månad? Då kan jag köpa lite mer samtidigt kan de svarta sopsäckarna fyllas ytterligare. Vi ska konsumera för att Sverige ska gå runt och något som vi verkligen konsumerar just nu är våra äldre, lite spill får vi räkna med.
-
Jag blir fruktansvärt illamående när jag läser och ser om hur det verkligen fungerar idag. Det är fruktansvärt att bli illamående. Att sedan lyssna på de ansvariga gör mig ännu mer nedstämd, skitförbannad rent ut sagt. Det spelar ingen roll hur många rapporter och Lex Sara anmälningar som görs, ingenting händer. Lite sämre statistik men vadå, det är bara ytterligare ett papper till som läggs på hög.
-
En våtservett går lika bra som en skön varm dusch, så resonerar de i alla fall på vårdinrättningar runt om i Sverige. Våtservetter brukar jag också använda, för att torka av händer och ansikte, när jag är i stugan. De är bra men sedan på kvällen får jag alltid njuta av bastun, men visst det går lika bra med en våtservett. Den otäcka känslan av äckel och riktigt sanitära problem kryper sig in djupt i min kropp när jag tänker på att jag inte hade fått duscha sedan i midsommar, det kryper bokstavligen. Jag hade i alla fall kunnat glädja mig åt att det inte är länge till det är midsommar igen och då kanske jag får igen.
-
Jag kommer att tänka på sambons mor som verkligen tyckte om att ta sig en dusch på morgonen. Inte bara för renheten utan den blev än viktigare när hon hon blev äldre och lederna sämre. Det mjukade upp hennes leder och gjorde gott för själen, att hon sedan blev ren på köpet var självklart en del i duschens påverkan på kroppen. När hon blev med äldreboende så avtog det dagliga duschandet när hon inte klarade av det själv. Något halvår mellan var det i alla fall inte. En gång i veckan fick hon i alla fall den själsliga och hygieniska reningen genom bastubad och däremellan förhoppningsvis någon dusch. Vi tyckte då att det var för lite men när jag läser och ser hur det fungerar på andra ställen så förstår jag, det finns de som har det värre. Det är kanske så vi ska börja tänka – Det är alltid någon som har det värre? Ska vi acceptera det, att någon någonstans har det sämre.
-
Jag såg ett TV program för många år sedan som har satt sig på näthinnan hos mig. Det handlade om uteliggare i Frankrike och när de ”opererade” bort strumporna som fastnat på kroppen, då grät jag och tänkte att det här kan aldrig hända i Sverige. Nu funderar jag istället, inte om utan när får vi se de bilderna härifrån. Vi har en förmåga i det här landet att klappa oss för bröstet och tycka att vi är så bra och att vi har det bättre än alla andra. Visst har vi det bra överlag, men om vi jämför vår omvårdnad över vår nästa så ligger vi efter och är ett riktigt u-land många gånger.
-
Det är ibland svårt att vara positiv.
-
Det här inlägget skulle egentligen bara vara mitt bidrag i veckans bildverkstad men blev någonting helt annat. När jag skrev rubriken så kom allt ganska naturligt efter att ha sett gårdagens nyheter. Jag skulle nästan önska att jag var en gammal byggnad, i rätt stad, för då skulle jag bli omhändertagen och hållas välmående för all framtid. Människor skulle älska mig och ju äldre jag blev, ju mer intressant skulle jag bli. I bildverkstan i veckan uppmanas vi att dra något gammalt över oss, eller mer över våra foton.
-
Jag har valt att ta med er på en liten historisk vandring längs de gamla gatorna i Gamla Linköping där du kan njuta av de välbehållna och fina gamla byggnaderna samtidigt som du kan besöka de små pittoreska butikerna som finns i området. En av butikerna har jag skrivit om tidigare – En specialbutik.
-
Kategori | Bildverkstad – Gammalt (med historia)
Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 8.0 .
– Gjorde inget annat än lade en sepiatoning på bilderna och gav bakgrunden en känsla av gammalt papper.
-Sedan var det bara att pixla ner dem och dra över dem till ett ny bild och göra ett litet bildkollage.
Bilderna som visar en gammal och välbehållen miljö behövde inte någon mer förändring för att göra foton till något som plockats fram ur arkivet.
Originalfoton
Avsändare Margareta som kanske förstår att vi duschar för mycket både ur miljöaspekter men också att vi inte alltid behöver den där dagliga, men en gång per halvår.
-
Fler gamla foton hittar du här >>>
håller jag med Birgitta på torsdagsfoto att vi behöver lite mer färgsprak just nu även om jag tycker att vinterbilder är otroligt vackra. Nu känns det verkligen som att det är dags för något riktigt färgsprakande och får vi det inte i vår omgivning i verkliga livet så ser vi till att få det på bloggen.
Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Färgsprakande
Avsändare Margareta som inte kunde sluta vid färgspraket utan fortsatte lite till och sprakade till det ordentligt med hjälp av originalfotot från arboretum utanför Torneå.
-
Följ länken så hittar du betydligt fler dramatiska vintrar och alla andra som deltar i fototemat – torsdagsfoto – här >>>
av detaljer finns det i denna bild, vilket gjorde att det kändes ännu mer lockande att göra en solarisering av bilden. Nu har jag ändrat och lagt till lite lager innan jag gjorde min solarisering. Lite spännande eftersom min ”uppdragsgivare” tycker att det blir bättre med få och mer rena detaljer, självklart var jag tvungen att göra tvärtom för att få fram något som jag gillar i det här med detaljer. Jag är relativ nöjd både med mitt eget bidrag i Bildverkstaden och denna solariserng i både färg och svartvitt. Nu gillar jag även de med rena detaljer och Bildverkstadens eget bidrag var verkligen tjusigt, speciellt gillade jag den svartvita solariseringen hon gjort, av ett redan vackert porträtt.
Kategori | Bildverkstad – solarisera
Mitt egentliga bidrag till solarisera hittar du i föregående inlägg eller om du följer denna länk - Sol …
Avsändare Margareta som nu sätter sig framför TV:n ett tag.
och Sverige-Schweiz spelar om bronsmatchen i junior-VM. Ställningen just nu är 6-0 till Sverige och hur kul är det att sitta och titta på den? Tydligen är det intressant för en del och jag sitter här och är lite uttråkad. Nej, tacka vet jag förr när jag fick titta på juniormatcher i superelit, då var det spänning och action.
Ibland kanske lite för mycket action för lilla mamma, men spännande var det. Jag hade lite svårt för alla tacklingar och när Lilleman försvann bakom sargen och jag inte kunde se hur det gått. Det var kul att se på matcherna trots att jag under en period hade matchförbud, mer på skämt samtidigt som jag tror att det låg lite allvar i hans utvisning av mig. Det berodde lite på det där med att jag inte gillade de alltför hårda tag som ibland var på planen, enligt mig. Jag hade även förtroendet att göra matchprogrammen under en säsong och det var kul. Sonen skulle bidra med lite citat från den som skulle vara veckans profil och han var inte alltid så förberedd och tiden blev lite knapp för att hinna med. En hel del roliga historier fick jag höra om spelarna och några sitter kvar i starkt minne. Det kan jag kanske bidra till med när de ska skriva sina memoarer, några av dem spelar idag på proffsnivå och/eller i svenska landslaget.
Hockey har alltid varit en sport som jag tittat på och skrikit mycket till, numera orkar jag inte en sitta i samma rum när det är hockey på TV. Kanske att jag fått en total mättnad av det genom åren och nu tycker det är ganska skönt att få slappna av, men nyfiken hur det går är jag trots allt. Däremot är det inte många spelare i dagens Tre Kronor som jag skulle kunna säga namnen på.
Avsändare Margareta som i alla fall ska följa OS med intresse och se hur det kan gå för våra svenska hopp i de olika idrotterna. Här ligger skidskytte och skidor i topp, däremot är jag totalt ointresserad av slalom. En ny Stenmark så kanske också jag kommer igång.
PS. Svårt att gissa vem bildserien är på? =)
och lite blomster på trettondagsafton vill jag nu ge ”sista” helgen innan vardagen på allvar tar över.
Avsändare Margareta som nu känner att timmarna gått och det är dags att ”slänga” sig i duschen innan trettondagsaftonen är över.
-9 grader, lätt snöfall och en aning blåst.
Avsändare Margareta som är glad att sambon lockade ut mig på årets sista promenad.
visst låter det ganska tråkigt? Faktiskt så känns det inte så för mig just nu när texterna inte flyter och ingenting speciellt händer. När jag läste på Beates blogg om återspegling av 2009 i tisdagstema idag så kom två ord in i mitt huvud och vill inte släppa så därför bestämde jag för att lägga ut dem, orden fisk och svamp.
-
Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.
Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.
-
Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .
-
Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.
Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?