sakta men säkert. Så känns det åtminstone varje morgon jag vaknar och det inte är mörkt. Eller är det jag som slår upp de melerade lite sent? Nej, jag tror inte det och i morse lyste solen så starkt redan vid 7-tiden. Vad lätt allting kändes, nu är det bara temperaturen som ska höjas några grader. Tänk att jag aldrig är riktigt nöjd, men det är jag samtidigt som allting går att göra lite bättre och då måste också vädret kunna vara mer perfekt.
Ska jag sträva efter det där perfekta eller istället inse att jag lever här och nu och så här är det?
Tror egentligen att den där strävan efter idealet handlar om något helt annat och då är det enkelt att skylla på något som vi inte kan styra över för tillfället och vädret är bäst, för det kan vi aldrig kontrollera.
Däremot kan jag försöka lotsa mig själv rätt så att jag kan känna mig nöjd över det jag åstadkommer, även om det inte blir exakt som min förväntan var. Därför påbörjas nu återigen ett nytt liv på måndag, måste ha hela helgen på mig att såsa ett tag till. Att inte komma till skott med allt som föresattes för en tid sedan är enormt stressande. Varken vädret eller någonting annat är boven i dramat, utan det beror helt på mig själv och att jag släppt lite av min energi och entusiasm.
Det bli mycket jag, mig, mitt och min här och det är faktiskt så det är. Hela inlägget (hela bloggen?) handlar faktiskt om mina känslor, delar av mitt liv och framförallt mina åsikter även om min omtanke om andra alltid är stor så är det jag som tycker.
Tidigare under veckan fick jag ta del av andras omtanke och kärlek till mig, att jag finns. På samma gång fick jag ordna lite för mina kära och samlas med dem under några timmar med mat, skratt och lite spel. Hade inte jag funnits så hade inte mina barn heller varit en del av den här världen och hade inte jag funnits så hade inte min sambo fått lära känna mina barn och min mor och jag hade inte fått lära känna hans nära. Allt är som ett kretslopp och många gånger är det slumpen som avgör vilka människor vi träffar och lär oss att tycka om. Även om kärleken går över så är jag tacksam för att jag är jag och att mitt liv blev som det blivit. Därför ska jag inte ångra saker som jag gjort, arbeten jag har haft, människor jag lärt känna, allt har gett mig något gott även om det inte alltid har känts så.
Tulpanbuketter har lyst upp mitt hem (nu börjar de vara dags att lägga dem i sitt eget kretslopp), en spaupplevelse har jag förärats samt början till en ny systemkamera och även lite annat smått och gott har glatt mig under veckan . Känner mig nästan som en tonåring när min önskan om presenter börjar handla om pengar, men så är livet som bidragstagare på halvtid. Däremot har jag inte haft några problem med min a-kassa, allt har flutit på som vanligt, pengarna på kontot samma dag som jag normalt har fått lön. Har knappast märkt någon skillnad förutom att bidraget är betydligt mindre än tidigare. Nåja, det går det också och jag lever fortfarande, har mat för dagen, kan betala hyran och så vidare.
Bildgatan som vaknade, slog på datorn och där stod en kommentar som jag blev så glad över. Igår hade Beate varit på besök hos en pappersgrossist och jag som ”älskar” papper (min kärlek spänner sig över mycket) gillade verkligen hennes bild och nu skriver hon:
Skickar upp alla pappersprover vi fick idag till dig under helgen. Inget märkvärdigt men några coola nya sorter, mycket fräcka färger faktiskt och ”konstiga” präglingar. Papyrus senaste verkar det som.
Pappersfrossa, skulle jag kunna kalla det. Tusen tack i förskott och nu blir även posten en spännande längtan till veckan.
Ps. Bilden är några av mina tulpaners kronblad som jag satte ihop.
Från det ena till det andra så har jag en hel del nya foton och bilder i mitt bildalbum – Designa Nu.
