Bildgatan – Avsändare Margareta

är snön, inte bara från taken utan även från Sveriges jordyta och då framförallt i de södra delarna av landet.   Många är det som längtar och det gör jag med. För min del får den nu gärna ligga kvar över påsk och ge oss några riktigt härliga vårvinterdagar. Tänk vad fort jag glömmer, det finns positiva delar i hjärnan när det gäller den delen där minnet sviker.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 229 –på väg
-
Avsändare Margareta som misstänker att jag kanske får fortsätta vänta på mitt eget utecafé. Inte på grund av vädret men däremot på grund av att imorgon är det måndag och vi hinner inte så mycket idag. Vasaloppet ska ses klart innan vi ger oss ut, disken ska fixas, packas klart och sedan har klockan hunnit bli eftermiddag.
-
Att åka till stugan så här i vintertid är inte lika enkelt på som på sommaren det kräver mer planering och mer packning som ska tillbaka hem. Att lämna mat och annat medtaget fungerar inte så bra, det måste med hem igen. Jag har en förmåga att packa med betydligt mer än vad som behövs. Både i mat-och klädväg. Trots att jag har en garderob med stugkläder som övervintrat blir det ändå stora packningar. Alla skurmedel jag tog med mig åker tilbaka, oöppnade.
-
Alltid på väg – den perioden har precis börjat.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Nu väntar disken så det är bäst att visa sitt engagemang.

riktigt grym, min sambo -på att skotta snö.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 93 – grym
-

-
Avsändare Margareta som inte hinner med, med kameran. Det går undan och idag var taket avskottat ganska snabbt. Något ton i vikt och som en liten grym vettvilling ser han ut när han far fram med spade och snöraka. Nej, egentligen inte för han gör det så organisatoriskt och det ser så välplanerat ut trots att det bara säger svisch och så är han klar. En annan skottade en halvmeter igår och kanske fyra meter idag, jag var helt slut. Resten av vägen till bastun var lika färdig som den var igår till utedasset, det är ganska många meter att skotta och inget för veklingar upptäckte jag efter första spadtaget. Jag hinner inte med och reagerar lite långsamt.  Han är verkligen grym, riktigt riktigt grym och belöningen blev en skön het bastu med en iskall öl.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Solen har hållit sig framme även idag och blir vädret lika fint i morgon så ska jag på mitt lilla egna utecafé. Jag läste att Znogge upptäckt att utekaféerna börjat visa sig i hennes stad och därför tänkte jag inte vara sämre och starta upp med mitt egna, före alla andra konkurrenter i länet.

för min del drar jag nu mot. Trots en hel del snöskottning ser jag verkligen fram mot dagarna i stugan.

Avsändare Margareta som förhoppningsvis nästa gång vi hörs sitter och myser framför brasan i stugan. Lagom trött efter snöskottning, kanske lite fotande och en mysmiddag.

efter soliga dagar med stilla vindar. Jag gör det men av helt andra orsaker. Ingen skulle någonsin få mig intresserad av att segla ovanför de vackra vyerna som jag gärna vistas i. Fast … kanske luftballong vore något. Det kanske skulle inte ens funnits hos mig tidigare, men vad gör man inte för några foton. I veckans torsdagsfoto är det något ovanför mig som ska luftas och de här seglarna ”hittade” jag ovanför mig i Skänninge och i Los Christianos. I Los Christianos är det mycket segling som gäller, både i luften och på vattnet, hela tiden. På första fotot har jag tagit bort reklamen på duken eftersom det inte är något företag som jag gör reklam för frivilligt. Det beror på att jag inte har något att förtälja varken positivt eller negativt. Min blogg är inte någon reklampelare förutom den frivilliga när jag verkligen har något att skriva och berätta, kanske något som jag vill rekommendera. Då skriver jag. Det enda jag kan skriva om det här företaget är att de i alla fall har en söt tjej med tydlig röst i TV reklamen.

det trodde jag inte var sant när jag sent omsider steg upp och kollade temperaturen. Nu blev det bråttom, ut – ut – ut, var det bara som gällde. Jag måste få luft, en snabb kopp kaffe och en lättare frukost, jag vet inte vilken tid det slutar kallas frukost men någon brunch fanns det inte tid för. Ut kom vi i alla fall och under tre timmar promenerade vi runt i Luleå och njöt av bristen på gradantal.

Att sjösätta båten är kanske inte riktigt aktuellt ännu, men någon har gjort ett tappert försök vilket resulterat i att båten gått mitt itu, eller är det bara en installation längs vår promenadväg? En båt är det i alla fall och en lite annorlunda sådan som får delta i mina 365 foton 2010.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 29 – båt

Det skymmer fort och ännu fortare när vi sov bort största delen av förmiddagen. Det hann bli ganska mörkt under vår promenad och jag som tänkt ta igen alla dagar och alla foton som jag missat. Nästa gång blir att ta med min nya väska som sambon förärat mig till julklapp med plats för både kamera och stativ, tror jag.

Skönt var det i alla fall och nu har jag fått luft, lite motion och några foton för mina fototeman, som har en förmåga att förändras hela tiden.

Avsändare Margareta som känner något i benen och fötterna, lite värk. Kan det vara träningsvärk, jag hoppas verkligen det, för det behövde jag.

Här hittar du alla andra som också deltar  - 365 foton 2010

medaljer i min familj, däremot har jag själv inte många och den senaste guldmedaljen jag fick delade jag med flera tusen andra tjejer. Det var några år sedan men stolt över den är jag i alla fall. Jag såg att Birgitta startat ett nytt fototema som handlar om macro och i veckan hade hon medalj eller medaljong som tema. Jag kanske är för sent ute men jag har åtminstone räknat ut att hon inte lägger ut ett nytt tema förrän på måndag så jag gör en chansning och deltar för första gången. Det tack vare fototemat ”Arkivet”, för när jag letade bland mina gamla foton i en av mina kistor så låg den där, helt bortglömd. Av en slump hittade jag sedan Birgittas fotoblogg hos Ormbunke och på den vägen är jag nu. En lång men rak väg in i macrots värld,  men det var nog meningen.

Kategori |Macro – medalj eller medaljong |hos mig på Bildgatan

Min guldmedalj är som synes från tjejmilen 2001 och jag är så stolt över den för jag sprang hela milen, nåja lunkade ibland men inte ett steg promenerade jag. Trots att jag inte tränat speciellt mycket och inte borde klarat det, men envis som synden (om den nu är envis). En liten besvikelse var det,  för hela tiden när jag sprang så väntade jag på den stora uppförsbacken som arrangörerna ”varnat” för, men det kom aldrig någon uppförsbacke och jag vet fortfarande inte var den skulle ha varit. Det var bara platt hela vägen, visst några små lutningar åt olika håll men inte fanns det någon högre stigning som märktes. Jag måste ha missat något, sprang jag rätt väg, om inte så var det många fler med mig som också sprang fel. I mål kom jag i alla fall på med en tid på ungefär en timme. Jag vet att jag skrivit upp den exakta tiden någonstans men vet inte riktigt var, spelar ingen roll idag och jag skulle gärna göra om det någon gång. Synd bara att loppet går på en söndag, för det hade varit kul med en tjejhelg i Stockholm. Att ha tjejkväll på lördagen och sedan springa en mil känns inte speciellt lyckat och inte heller så seriöst som jag trots allt vill att det ska vara för min del.

Avsändare Margareta som nu inser hur fruktansvärt optimistisk jag är – andra nya fototemat jag bara slänger mig in idag, men macro är något jag gillar och vill träna på betydligt mer. Sedan är jag inte bunden till något, har inte lovat något. Det enda fototema jag har som löfte att klara av, är mina 365 foton i år efter fjolårets totala misslyckande.

är namnet på det nya fototemat som naturefootstep öppnar upp för idag. Det gillar jag som har foton både digitalt, i alla album, i kistor (det är sant, inte helt begravda men en aning bortglömda) hur mycket som helst. De flesta fototeman vill ju helst att vi ska ha nya och färska bilder och de ska vara digitala. Det är bra men kul med den här möjligheten också. Jag har även ärvt ett enormt bibliotek av diabilder som jag någon gång vill börja titta på och scanna in, några av de fina bilderna i alla fall. De bilderna är inte tagna av mig själv som du förstår men jag funderar på att göra något av dem i alla fall.

Här har det varit mycket skriverier om den låga temperaturen, hur mycket jag fryser, hur mörkt det är och så vidare under en lång period nu. Samtidigt har jag tidigare skrivit en del om hur mycket jag tycker om vintern. De inläggen är inte alltid kompatibla med varandra, så jag förstår om ni funderar hur schizofren jag är. Därför valde jag det här fotot som mitt förta inlägg i både det nya fototemat ”Arkiverat” och i min nya kategori ”Ur bildarkivet”. Kanske att du förstår eller i alla fall ser glädjen att få vara ute en vacker vinterdag och bara njuta, alla dagar är tyvärr inte lika underbara och det är de dagarna jag skrivit om den sista tiden.

Kategori | fototema- Arkiverat

Två regler – bilden ska vara fotad av mig själv och ska ha legat till sig mer än ett år. Det här fotot uppfyller båda kraven och det sista med råge – för ungefär 25 år sedan var storebror så här lycklig och glad när han fick sitta med pimpeln och vänta på nappet som garanterat nästan alltid kom. Min första, trots namnet, har alltid varit en njutare av att vistas ute i skog och mark, numera är det mer sällsynt om det överhuvudtaget sker.

-

Att vara ute under sådana här former är helt ljuvligt och för mig var det kanske inte fisket som lockade mest, utan maten över öppen eld och lyckan för mig var (och är) fullkomlig. Nu har inte jag varit ute lika mycket med pimpeln som storebror. Det var min mor och Erling som tog med sig pojkarna på fisketurerna i första hand och storebror var den som verkligen älskade att vara med sina två läromästare. Lilleman har inte upptäckt fisket ordentligt förrän efter en halv dag i somras. Det var storebror som kunde vara hos mormor och Erling, all tid han fick möjlighet till, oavsett om det gällde vinter- eller sommarfiske, bärplockning eller något annat som lockade i naturen.

-

Avsändare Margareta som inte har pimplat de senaste åren, aldrig tillsammans med sambon men den tiden kommer säkert. Då får vi locka med storebror på lite frisk luft och han får chansen att ta fram den kunskap han fick del av i bardomsåren. Jag blir varm inombords när jag ser fotot och glädjen över livet han visar.

Trots att det är en bild i veckan som gäller för det nya fototemat har jag fått lusten till mitt eget bildarkiv och får se hur mycket jag själv kan nyttja det i framtiden – Ur bildarkivet – där kommer mina övriga inskannade arkivbilder att finnas i fortsättningen.

är egentligen inte något program som jag sitter som fastklistrad vid, speciellt inte när jag får chansen att se ”På spåret”.  Men den här säsongen ska jag se det varje gång och hela tiden, jag kanske tar och röstar lite också. Nu kommer många att bli skitsura och förbannade, de som tar programmet på allvar. Jag röstar nämligen inte på vem som tar de bästa och snyggaste dansstegen, jag röstar på personen. Ni som läst en del hos mig tidigare vet nu vem jag har i åtanke, han som deltar med den glimten kommer jag att slaviskt följa så länge han finns med och förhoppningsvis gör han det genom hela programserien. Mina vänner påstår, att bara en man är ”renrakad” på huvudet så faller jag pladask. Jag kan lova att det inte är så enkelt, kanske syns det bäst hos män som inte har något distraherande hår – ögonen och leendet – GLIMTEN. De har det och jag brukar skämtsamt säga att mannen valdes, min egen, endast av den anledningen. Nej, självklart behövs det betydligt mer, men nu råkar det falla sig så att jag ”faller pladask” för vissa män och att de sedan råkar sakna huvudets normala beklädnad är bara slumpen, eller?

-

Jag har skrivit om honom och lagt ut honom i tidigare inlägg – Surströmmingspremiär … och Älskar -älskar inte … därför lägger jag inte ut ytterligare en bild utan en bild från en annan drag- och dansshow som Luleå bugg och swing roade mig med för några år sedan och där en av mina goda vänner deltar, inte han på bild. Vilket fotarbete?

Avsändare Margareta som är glad att ingen åkte ut, då får han ju vara kvar en vecka till i alla fall. Den yngre generationen vet kanske inte vem han är, lillemans flickvän frågade när vi pratade om honom och att han skulle vara med: -Vem är det?

Ps.  Jag tyckte det var så roligt när ”Kurt” en gång fick vara med så länge, trots att jag inte följde programmet. Diskussionerna vid fikabordet var höga och ibland riktigt upprörda. Där var jag en som spädde på upprördheten genom att ”driva” med mina dåvarande arbetskamrater och spä på deras ilska över att man vill ha kvar honom i programmet. Jag var ju tvungen att hålla igång diskussionen, inte kul när alla har samma åsikt.

”På spåret” ser jag som repris någon dag.

Jag måste göra ett PS till – Under programmet fick jag ett SMS, orkade inte gå och kolla men nu har jag läst och det visade sig vara från en av ovanstående tidigare arbetskamrater som jag inte har någon kontakt med idag, men om det var någon hon tänkte på när denna man deltar så var det tydligen mig och där stod det: – Visst tittar du på Let´s dance? Din favorit är med om du inte visste. Efter mitt svar till henne så kom ytterligare ett SMS där hon trodde på fortsättning för honom, med den höftvickningen och Tonys kommentar. Hoppas att hon har rätt.

och Sverige-Schweiz spelar om bronsmatchen i junior-VM. Ställningen just nu är 6-0 till Sverige och hur kul är det att sitta och titta på den? Tydligen är det intressant för en del och jag sitter här och är lite uttråkad. Nej, tacka vet jag förr när jag fick titta på juniormatcher i superelit, då var det spänning och action.

Ibland kanske lite för mycket action för lilla mamma, men spännande var det. Jag hade lite svårt för alla tacklingar och när Lilleman försvann bakom sargen och jag inte kunde se hur det gått. Det var kul att se på matcherna trots att jag under en period hade matchförbud, mer på skämt samtidigt som jag tror att det låg lite allvar i hans utvisning av mig. Det berodde lite på det där med att jag inte gillade de alltför hårda tag som ibland var på planen, enligt mig. Jag hade även förtroendet att göra matchprogrammen under en säsong och det var kul. Sonen skulle bidra med lite citat från den som skulle vara veckans profil och han var inte alltid så förberedd och tiden blev lite knapp för att hinna med. En hel del roliga historier fick jag höra om spelarna och några sitter kvar i starkt minne. Det kan jag kanske bidra till med när de ska skriva sina memoarer, några av dem spelar idag på proffsnivå och/eller i svenska landslaget.

Hockey har alltid varit en sport som jag tittat på och skrikit mycket till, numera orkar jag inte en sitta i samma rum när det är hockey på TV. Kanske att jag fått en total mättnad av det genom åren och nu tycker det är ganska skönt att få slappna av, men nyfiken hur det går är jag trots allt. Däremot är det inte många spelare i dagens Tre Kronor som jag skulle kunna säga namnen på.

Avsändare Margareta som i alla fall ska följa OS med intresse och se hur det kan gå för våra svenska hopp i de olika idrotterna. Här ligger skidskytte och skidor i topp, däremot är jag totalt ointresserad av slalom. En ny Stenmark så kanske också jag kommer igång.

PS. Svårt att gissa vem bildserien är på? =)

-9 grader, lätt snöfall och en aning blåst.

Avsändare Margareta som är glad att sambon lockade ut mig på årets sista promenad.

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

visst låter det ganska tråkigt? Faktiskt så känns det inte så för mig just nu när texterna inte flyter och ingenting speciellt händer. När jag läste på Beates blogg om återspegling av 2009 i tisdagstema idag så kom två ord in i mitt huvud och vill inte släppa så därför bestämde jag för att lägga ut dem, orden fisk och svamp.

-

Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.

Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.

-

Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .

-

Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.

Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?

med två olika betydelser av ett och samma objekt. Mycket ruggigt finns det på träden när jag går på några platser i skogarna både här på Seskarö och i Forsnäs så det var inga problem med att hitta ruggiga bilder till veckans lördagsfoto. Lite sen är jag men det beror på att jag oftast befinner mig på platser där jag får köra med det mobila bredbandet under helgerna sedan är dagarna fyllda av så mycket natur, bastubadande och andra små trevligheter att tiden inte räcker till för att skriva och lägga upp så mycket. Det tar en hel del tid att bara ladda ner alla foton jag tagit under dagen. *ler*

När jag sedan konverterar och justerar lite blir bilderna helt plötsligt lite ruggigt spöklika och kusliga.

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ruggigt- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som säkert har bilder till många illustratiner i olika teman från både helgens och förra helgens fotograferande. Det blir nog en lite ruggig bild till är mjukt ruggig.

har vid några tillfällen bevisat att hon kan hon också. För något år sedan var jag och ett gäng glada tjejer på en ”dagskurs” i flugfiske. En härlig försommardag i juni begav oss iväg för att mötas upp av ett gäng killar från en fiskeguideutbildning som skulle vara våra ciceroner under dagen. Det var killar från hela Sverige,  samt Norge och Danmark som säkert tyckte att det var lite kul att få träna på ett gäng totala amatörer och lite halvgalna tjejer i blandad ålder.

Dagen började lite mjukt med fika och grillning vid öppen eld, kunde inte ha varit bättre. En bra inledning och mjukstart inför eldproven vi utsattes för under resten av dagen. Har du aldrig kastat med flugspö så kan jag tala om att det är ingen lek, här gäller att hålla tungan rätt i munnen kunna förstå instruktioner och även kunna utföra dem på rätt sätt. Personligen tyckte jag att det var supersvårt och hade inte så bra kordination i våra övningar. Det var tur att vi hade varsin guide, som kunde lägga hela sin koncentration och tålamod på bara en person. När det sedan var dags för praktiska övningar i vattnet fick jag ta till mycket hjälp och stöd av min handledare,  Anders. Tålamodet och de prövningar han utsattes för kan inte ha varit lätt alla gånger för en ung kille. Dumma frågor och mycket fysisk hjälp och han var hela tiden lika glad och hjälpsam, svarade tålmodigt på mina frågor och såg när jag behövde hjälp och det behövdes. Men helt plötsligt gav mitt enträgna kastande och alla frågor utdelning. 

Snacka om en överlycklig Margareta, känslan av att få en fisk, gädda men det spelade ingen roll, på fluga var enorm och det har jag levt på länge, många har fiskehistorierna varit när jag berättat om min flugfiskedag. Självklart hade jag en kamera med mig och snällt och lydigt tog min guide kameran och förevigade det stora ögonblicket, första och säkert den enda fisken jag fått och kommer att få genom flugfiske.

Sådana här dagar tillsammans med underbara människor lever jag länge på och har en förmåga att komma ihåg små och roliga detaljer under en lång period, speciellt när kameran har varit med i bilden. Genom kameran kan jag behålla minnen och ta fram leenden, ibland riktigt höga skratt.

Avsändare Margareta som har insett att de som fotar mig har lite svårt med fokuseringen, det kan bli lite suddigt på vissa ställen. Därför är det bästa att jag står bakom min kamera.

Ps Undrar du över vad jag menar med trädfiskaren så kan du läsa om det i mitt förra inlägg - Ett ledset öga … -

hittade jag i ett av min mors album. Det är roligt att titta och minnas i gamla fotoalbum. De här ”modereportaget” visar verkligen hur vi familjer såg ut i mitten av 60-talet.  Matchningen av kläderna varierade, beroende på kön och självklart andra detaljer men de finns där någonstans i bilden. Det känns som att det var mer genomtänkt och man ville gärna visa att man hörde ihop på något sätt. Min mor sydde mycket och nästan alltid  matchande kläder till oss två flickor. Ibland var det exakt likadana, andra gånger sydde hon samma modeller och mönster i tyget men med olika färgsättningar.

När jag närmade mig tonåren var det inte alltid så kul att vara klädd nästan identiskt som lillasyster. Fast nu när jag ser tillbaka på det och ser på alla gamla härliga foton så ser jag att de flesta gjorde likadant, någon matchning finns det på de flesta familjebilder. Jag har fortfarande starka minnen  av när vi på 80-talet var på semester och besökte olika sevärdheter med pojkarna och familjerna kom fyra-fem stycken i exakt likadana träningsoveraller, oftast i några riktigt självlysande färger. Det är något som jag aldrig behövt utsättas för som barn och jag har inte heller låtit mina barn genomlida det, men smaken är som baken.

Kolla in mitt kollage av familjemode nedan och se de olika typerna av familjematchningar. Fotona är tagna i Kaunisvaara utanför Pajala hos min mormor och morfar någon gång i juni, jag gissar på 1966 eftersom mormor och morfar fyllde jämna år det året. Bilderna föreställer familjerna av fem av de tolv syskonen. De övriga är yngre och hade inte hunnit få egna barn och det saknas barn i familjerna som inte var påtänkta vid tidpunkten för fotograferingen. Det är bara vi ”gamlingar” av barnbarnen som fick äran att stå modeller tillsammans med våra föräldrar.

Hur var det nu med klädmatchningen? Bild 1 – döttrarna i likadana klänningar, jag och syster yster som två söta småkycklingar. Bild 2 – mor och dotter i blått samt far och son i matchande kläder. Bild 3 – vitt som huvudtema, far och son matchande med dotter i vit klänning. Bild 4 – sönerna i likadana kläder, fast storebror har hunnit ta av sig sin kavaj. Bild 5 – ingen matchning, men förståeligt på grund av att yngsta kusinen, Hans, inte var mer än ett halvår och kläderna för bebisar på den tiden var inte speciellt variationsrika.

Avsändare Margareta som är förvånad att jag minns den här dagen så tydligt, inte bara modefotograferingen utan detaljer. jag minns hur syster yster var sur för något och inte vill vara med på kusinfotot, trots sin ringa ålder visade hon redan då att hon visste vad hon ville. Snygga klippningar och frisyrer, undra om frisören glömde pottan när hon klippte lillasyster?

Detta var ännu en överflyttning och repris från Avsändare Margareta så jag förstår att något funderar om de inte sett modereportaget tidigare.

Det svaga könet har blivit det starka könet. Vetenskapen har långt om länge kommit underfund med att kvinnan varken psykiskt eller fysiskt är det spröda, ömtåliga käril hon under århundraden ansetts vara. – Och säg den man som kan ha tio yrken på en gång … men vi känner nog kvinnan som är hustru, kokerska, städerska, strålande värdinna, sin mans sekreterare, barnjungfru, uppfostrare, sjuksköterska, sömmerska …

Utdrag ur min lilla Husmoderns almanack anno 1959.

Och frågar jag, vad har hänt förutom att yrkena bytt namn och arbetsplatsen har flyttats från hemmet till ”riktiga” arbetsplatser. Nu är inte jag någon stor feminist och eftersträvar könskvoteringar, de gillar jag inte. Däremot kan jag tycka att vi värderar många yrken lågt och ”bidragen” som utbetalas till de här arbetsinsatserna är helt åt fanders om jag jämför med de ”hårda” yrkena. Det har egentligen skett en förändring på grund av att samhället förändrats och de här yrkena behövs numera ute i samhället på ett helt annat sätt än tidigare.
-

Jag skulle aldrig vilja ha ett arbete för att jag är kvinna, inte heller om det står mellan mig och en man som har likvärdig kompetens men de hellre vill ha mannen. I ett arbete tycker jag det är viktigt att trivas. Trivs jag om jag känner att det inte är mig de ville ha, vi kanske inte passar ihop trots att jag gör ett perfekt och bra arbete, lite kul vill jag ha på jobbet. Jag menar inte att jag ska gå omkring och småmysa på arbetet men för att ett arbete och ett företag ska fungera måste personsammansättningen stämma. Samarbete genom att kunna ge av sina idéer och även ta till sig nya är viktigt och jag känner att det blir svårt om människor hyser ”agg” till varandra och är rädda om sina egna revir speciellt om jag inte är den de ville ha. Nu kan det självklart bli hur bra som helst, när det lärt känna mig är jag kanske den där personen som de alltid drömt om och kan erkänna inför sig själv att de hade så fel från början.
-

Jag vet att vi inte kan älska alla och på en stor arbetsplats är det självklart svårt. Har man däremot klara kvalitets mål och riktlinjer för vad som gäller är det enklare att arbeta. Jag har nog blivit lite mer kräsen med åren och vet vilken typ av arbetsplats eller jobb jag aldrig skulle kunna tänka mig att utföra men då söker jag inte de jobben. Det är lite svårare för ungdomarna, de kan också ha etiska eller andra moraliska aspekter för ett arbete men de har inget val om de ska komma ut på arbetsmarknaden.
-

Det var enklare förr … nu låter jag verkligen som någon gammal försoffad och insnöad stofil. Jag menar att det var enklare med att det fanns så mycket att välja på i arbetsväg. Trivdes jag inte på ett arbete eller att någonting annat inte stämde, exempelvis för lång avstånd kunde jag säga upp mig och snabbt ha ett nytt. Idag finns det betydligt fler yrken att utbilda sig till men urvalet av lediga jobb är betydligt mindre.

Avsändare Margareta som ska göra ett bättre urval av arbete idag än vad jag gjorde i går. I går gjorde jag inte mycket men idag ska jag i alla fall ta itu med lite fakturering och bokföring.

-

Jag är lite rädd för all jämlikhet och alla kraven på allas rätt till heltidsarbete, det där att alla ska vara lika det tror jag inte på. Jag har kvinnliga vänner som gärna tar fram motorsågen eller byter däck på bilen, det klassiska men låt de göra det för att de kan och är intresserade. Jag som inte vill, inte kan och inte är intresserad låt mig slippa. Jag har manliga vänner som absolut inte tar i en motorsåg eller byter däck på bilen, är de jämlika för att de inte gör det utan hellre lagar mat, shoppar och tittar på inredning.  Kan det inte vara så enkelt att det handlar om intressen och anlag? Det är ju så inom många intresseområden att det handlar om det. Vi kan olika saker och är intresserade av att lära oss olika saker en del kan vi faktiskt inte lära oss än hur mycket vi försöker.
-

Jag är ett perfekt exempel på det men det får jag ta någon annan gång – för visst har jag drömmar om sådant jag så gärna skulle vilja kunna eller lära mig men det går bara inte. Självklart är jag helt för jämlikhet men jag vill ha den icke könsbunden, för det är varken svart eller vitt allting vi måste ibland vända på steken och ser en ojämlikhet som vi sällan eller aldrig tar upp till diskussion.

en fin och mysig naturskön ö utanför Haparanda.

Där hade jag förmånen att besöka goda vänner under lördagen. Vi åkte ju till stugan i Santasaari, ön före Seskarö. En promenad runt delar av ön med alla små båthamnar och en del små pittoreska inslag. God mat på muurikkan och god dryck serverades under nattens timmar. En fantastiskt ljuvlig kväll och natt med solnedgången i de vackraste färger.  Vackra trädskulpturer längs väggarna, fiskegubbarna som arbetade, blomster både i trädgården och längs dikeskanterna och som inramning i hamnarna. Fiskebåten som låg töjd och de små båtarna som ankrats för natten. Det bjöds på sist men inte minst – drycken med hatten som skydd för eventuella mygg. Det var någon som var så söt i den under kvällen … inga namn men jag kan skriva så mycket att det är en han och i min blogg omnämns han som s….n.

Avsändare Margareta som njöt i fulla drag över trevligt sällskap, god mat och dryck, roliga och intressanta diskussioner. Vad annat kunde bli med en sådan idyll som det faktiskt är för oss som besöker Seskarö på sommaren och speciellt när vädret visar sig från sin allra bästa sida och få andas frisk skön havsluft.

kom regnet med Johanna som tur var vi på väg från Luleå och här i Forsnäs har det varit en fin dag. Jag, sambo. lilleman och mamma är nu här och har haft en bra dag tillsammans. Jag blev så glad när han ville följa med trots att det bara blir en natt och i morgon tar han bussen tillbaka till Luleå. Det blir tidigt på morgonen för så ofta går inte bussarna och han ska sammanstråla med alla sina ”hemvändare” i morgon.

Lilleman har tvärtemot storebror aldrig varit så intresserad av friluftslivet och fisket har han inte upplevt så många gånger i vuxen ålder. Hans uppväxt har mest bestått av de idrottsliga utövningarna, något annat har inte funnits utrymme för. Idag åkte vi iväg för en fisketur men vi hade bara ett gammalt kastspö som mor haft en gång i tiden, sambon hade glömt sitt hemma och han var inte lika desperat som jag var förra helgenoch då gällde det något så viktigt som en glömd sladd. =)

Väl på plats skulle han prova kasta med spöet och blev stående ett tag, han konstaterade efter några kast att man ska ha tålamod, så sant som det var sagt. I alla fall fortsatte han kasta och helt plötsligt hörde jag några läten från platsen där han stod.  Han hade fått en fisk, nu var det bara en gädda men lika lycklig var han. Sambon fick ta av den från kroken och ta fram yxan, sedan bad jag honom ta upp och hålla i den för att jag skulle få ta ett foto och skicka till honom, alltid något att visa för kompisarna, misstänker att de heller inte är några storfiskare. Han visste inte riktigt hur han skulle göra, var nog lite rädd för att den levde, han hade minsann sett hur den rörde på sig även efter sambons dödshugg.  Tillslut lyckades (tordes) han och jag fick några riktigt fina foton och glädjen lyste ur ögonen och leendet var stort på honom.

Vad sysslade jag med när de andra kastade och metade? Nu stod sambon mest och pratade med ett tyskt par som hade parkerat sin husbil i närheten och där blev han stående  i ”timmar”.  De tyska paret var på genomresa i Norden hade varit i Finland och kom nu från norra Norge och fiskade tydligen en hel del. De hade varit till Laxholmen och Laxede tidigare för cirka fem år sedan, sambon som är duktig  på tyska och framförallt inte rädd för att prata hade nog stått kvar ännu om inte …  Nu kom jag från min fråga och svaret på det hittar du här ”Det närmaste …” som vanligt flummade jag iväg lite och lilleman undrade och skakade på huvudet över det jag roade mig med, olika är nöjena i livet.

Nu har vi ätit gott, mat är hans stora passion, badat skönt och kortleken har kommit fram. Det är så kul att se hur mamma lyser upp när hon har något av sina barnbarn i närheten, hon lever länge på de stunderna.

Avsändare Margareta som nu ska se på lite på slutet av något TV-program som de andra sitter och skrattar med eller åt, sedan blir det garanterat lite spel.

Ps Mamma gillar gädda och nu fick hon en av barnbarnet som hon fileat och ska ta med sig hem. Gäddsufflé är inte fy skam trots att jag själv aldrig skulle tillaga det. Hon sa att hon kommer att tänka på lilleman varje gång hon äter en bit av fisken och det kommer hon att göra och prata om.

allt tåviftande i sommar. En strålande klarblå himmel med Sveriges största sol lyste över oss tidigt i morse. Jag vet inte hur stor din sol varit men här har vi haft en ljuvlig dag, små, riktig små stackmoln eller vad de nu heter, har varit det enda som synts i skyn förutom den där gula härliga. Tvättstuga klockan sju sedan var det bara att åka i väg någonstans till någon härlig plats, någon utav alla våra små utflyktsmål som vi brukar besöka några gånger varje sommar.

Naturreservatet Stoforsen blev målet för dagen och vad kan väl vara ljuvligare än att nyttja dagen till sköna vandringar i den vackra miljön runt Storforsens brus. Att sitta på stenhällarna och bara fundera över livet och skönheten runt mig … samt med kameran i högsta beredskap, förvånad? Vanligtvis brukar vi ha matsäck med oss men idag blev det våfflor med grädde och hjortronsylt samt en liten, bara en liten glass att svalka sig med. Vi tog även en tur genom Naturum i reservatet som avslutning på dagen. När jag kom hem var jag ganska trött och slut av all sol och värme, vi har inte blivit bortskämda alltför mycket av det i sommar, inte värmen i alla fall. Kollade på dagens fototriss och tema för veckan visade sig vara ”smultronställen”, mitt i prick det var bara att välja ut tre foton och lägga ut. Vill du se mina foton och mer information om platsen finns det här på ”Smultronställen genom livet …” . Storforsen är en så otroligt vacker plats med framförallt forsen, alla vattenfall och stora jättegrytor. En perfekt plats för en dags rekreation med både bad och lapande av sol, att bara vara som det så vackert heter. Grillplatser för egen matlagning finns det gott om runt hela området, även två mindre matställen för den som glömt att ta med sig. Lokalt hantverk och matprodukter finns också på plats för den shoppingsugne.

Nu har jag skrivit tillräckligt om min dag och övergår även idag till lite blogggrattis - Znogge en annan av mina bloggvänner firar bröllopsdag idag och det blev lite lustigt för jag gifte mig också den här dagen ett år tidigare än henne, en annan skillnad är att hon fortfarande är gift men inte jag. I alla fall hoppas jag att hon har fått fira ordentligt tillsammans med sin andra hälft, nu vet jag att hon också har en del namnsdagar att fira i veckan så det blir att slå ihop allt för att orka med semestern på Sicilien, en andra bröllopsresa eller månntro om det är någonting annat som ska firas, jag har mina aningar men vet ingenting. Hur jag mötte Znogge kommer jag inte riktigt ihåg, men vi har båda ett intresse för fotografering och fototrissen har vi båda deltagit i men nu märker jag att det är ett tag sedan för henne, jag ska inte skälla eftersom det är bröllopsdag och hon har nog många som skäller hemma. =)

En kvinna med många järn i elden och en hel del åtaganden, men har man skaffat fyra barn till världen och två hundar så …  Simning, hundpromenader och veckohandling är några av de sätt som hon håller kroppen i trim. Att ligga i sin brassesol och vifta på tårna är också en favorit och hon har tid, med ledighet som bara en viss kategori av människor har, ledig hela sommaren, jag är inte avundsjuk nåja kanske en aning. Böcker, blogga, fota, hundar, barn och husse hemma  – hur hinner hon? I alla fall en trevlig bekantskap och jag gratulerar och skickar ett stort grattis till dig (och husse) på ”hampadagen”.

Avsändare Margareta som borde gå och lägga sig på spikmattan ett tag, till alla er som tvekar och tror att det är ruffel och båg skriver jag bara att den hjälper och jag kan berätta hur jag vet det, men det tar vi en annan gång. Jag brukar vara tveksam och inte tro men nu tror jag inte utan jag vet.

har jag många och att rangordna eller på något sätt sätta någon före den andra är omöjligt, alla har de sina tjusningar och njutningar. Ganska självklart annars skulle det inte vara ett besöksmål som jag kallar för ett riktigt smultronställe -för mig mer ett åkerbärsställe. Fototrissen idag vill att vi visar upp något av våra smultronsställen och berättar om platsen.

Ett av mina besökte jag idag - Naturreservatet Storforsen i Älvsbyns kommun. Storforsen är Europas största oreglerade vattenfall med sitt genomsnittliga vattenflöde på 250 m3/sek och en fallhöjd på 60 m är den en av de största forsarna i Europa och den sammanlagda längden på hela forsen är 5 km och en total fallhöjd på 82 meter. Hela reservatet bildades 1971 och ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, reservatet är 125 ha stort. På båda sidor om forsen finns en vild och frodig granskog, här blommar exempelvis åkerbär, liljekonvaljer, rosa linnea, norna, guckosko, nyponros och kanelros samt de köttätande växterna silhår och tätört. Med älven har frön kommit ända från fjällen därför växer även fjällskära och fjällruta i den gamla älvfåran. Här finns även ett Naturrum med gamla byggnader och historiska platser med bra information. Längs forsen genom miljön är det byggt och anpassat med ramper så att det även är tillgängligt att färdas med både rullstol och barnvagnar i området utan hinder.

Att vandra längs forsen och njuta av bruset, alla små vattenfall, jättegrytorna, ”vilda canjons” och blankslipade stenhällar det kunde inte vara bättre en dag som denna. Det finns gott om grillplatser med ved för besökarna. Lokalt hantverk och matprodukter finns tillgängliga på området samt två mindre matställen. Att sätta sig ner på stenhällarna och njuta av livet – det är livet och ett av mina smultronställen som jag försöker besöka några gånger per år, även vintertid. Redan i förra veckans fototriss, trots att det var siffror, hade jag med ett av mina absoluta smultronställen och en av de platser jag varit mest på i sommar - Laxholmen och stugan i Forsnäs.

Kategori|Fototriss – smultronställe i livet| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som är nöjd över en fantastiskt fin dag

och tidsepoker ”möts” i vår kommun. Att besöka friluftsmuseet Hägnan - 120 år bakåt i tiden, och sedan åka in till city och kika på delar av Luleå art biennal är två helt olika världar och båda dessa kan vi tycka om utan att förkasta något. Idag blev det i alla fall den historiska miljön som lockade mest. Att besöka världsarvet och kyrkstaden Gammelstad kan jag aldrig göra för många gånger, vädret har en viss betydelse och dagens väder var helt perfekt för en sådan utflykt.

Avsändare Margareta som skrivit lite om dagen och ger en hel del länkar till mer information om besöksmålet här - Från gammal kultur …

Ps. En del hästar putsar sig själv med andra har privatfrisör att fläta manen.

är alltid kul att arbeta med och idag har jag tillsammans med en god vän fått jobba och spåna i säljbrev och utformning av ett reseprogram till två av de upplevelseresor hon och en reseguide ska genomföra i sommar, i samarbete med en lokal resebyrå.
-
Det är favoriter ”i repris” .  Jag har under några år tidigare arbetat med henne och dessa fantastiska och uppskattade resor som båda startar i Luleå och Norrbotten. Jag kan till och med skriva så mycket att jag törs använda ordet succé för resorna och de har haft stor efterfrågan runt om i landet. Nu utformas de här resorna med en ny partner och det känns extra spännande och jag ska sätta mig ner och skriva för att senare i veckan lämna ett förslag. Vi har bestämt att inte ändra så mycket på vårt tidigare vinnande koncept och det behövs bara några små ändringar . Jag återkommer senare här på bloggen och berättar mer om programmet och varför de här resorna är någonting utöver det vanliga.

Vi har alltid trevligt när vi träffas och idag fick jag några härliga foton av henne som jag fick tillåtelse att använda av på min blogg och det första fotot talar helt för sig själv.

Vad månde bliva av denna tjej? Det är ett helt spontant foto taget av flickans far och tillika barnbarn till min vän. Fotot är helt underbart och jag har tänkt på det sedan jag fick se det första gången, det är vid sådana här tillfällen jag skulle vilja ha lite barn runt ikring mig,ibland.

Nästa foto är min gode vän och hennes fem flickor, som idag är utökade med en grabb och två nya barnbarn på väg. Den sista tilldragelsen är så färsk att hon fick reda på det i eftermiddag. Här gäller det att vara tillgänglig och orka med omsorgen om de små.

Jag brukar skämta med henne och säga att det är då ingen tomluft i hennes söner och de hjälper och försöker verkligen på alla sätt att ändra statistiken från ca två barn per familj.

Avsändare Margareta som funderar om hon inte snart måste börja dela med sig av alla dessa underbara varelser.

önskar varmare temperatur i morgon så att vi får åka i väg på en liten fotopicknick.

För visst är jag väl fotograf direkt jag håller i kameran och fotar – yrket och proffessionalismen har jag inte men däremot glädjen när jag ser genom kameran.

Avsändare Margareta som verkligen vill ut, ut. Det spelar ingen roll var i länet jag hamnar – Luleå, Kalix, Harads, Jokkmokk, Haparanda, Tornedalen med flera bara temperaturen håller sig på fotonivå.

blev en liten del av min promenad idag. En strålande vacker vinterdag strax under nollstrecket. Ingen snö kvar i träden efter gårdagens blida och lite glattare under fötterna, sträckvis rena isbanan. Dagens tur blev inte fullt lika vacker som gårdagens och juldagens, men otroligt skönt i alla fall. Genom kameralinsen med början i södra hamn och avslut i norra hamnen.  Från de evigt återkommande isbrytarna i söder till norra delen med Norrbottens teatern bakom mig och kulturens hus framför . Däremellan lite foton längs min väg och det gamla fängelset ”Vita duvan”, som tornar upp som i fornstora dagar uppe på sin kulle någonstans där i mitten. Inte allt är fullt så vackert att se längs vägen,  men …

Avsändare Margareta som idag avklarade 11 635 steg i ett omväxlande tempo, med en hel del små mikropauser …  nu ligger jag inte på ett genomsnittligt minus längre.

det spelar ingen roll om reportaget gäller OS från 1912, vem som fyller 50, vilken kris som regeringen befinner sig i eller vilken kanal som sänder det intressantaste programmet. Ruth Orrmalm Olsson med företaget Textil Inredning Design No1 har gjort dessa tråkiga och bortglömda artiklar intressanta och spännande igen. Fast enligt henne själv är det riktigt gamla dagstidningar med de övervägande svartvita sidornade som hon gillar bäst. Själv köpte jag ett karottunderlägg, som jag berättade tidigare, med ett härligt färgbad. Jag kan utläsa några ord och förstår att jag har köpt delar av Kirunas annonsblad. 

Vad kan jag läsa? Jo bland annat följande ord och delar av meningar: välj mellan olika sorter, gårdsauktion, kommunikationsradio, finska åror, lördagar stängt, grilltunna, två individuella, assistanskåren, i Nattavaaraby hos Moritz, ett snabbare och enklare sätt att, välkommen till europcar, frisersalong semesterstängt, svensk fasadflagga, lördags, Eilas, Kiruna rumsservice, ni är toppen och vi kommer att sakna er m.m.

Det är kul och trots att jag vet att det är en urtråkig annonstidning skulle man nästan vilja öppna och ta ut och läsa, lite nyfiken blir man trots allt. Egentligen skulle företagen och tidningarna få betala lite för den gratisreklam de får genom Ruths skapelser. För jag tror att folk läser och blir lite intresserade trots att det inte går att utläsa mycket. Det är som de där stödorden i skolan … 

Jag är sugen på att köpa gardiner till stugan men då skulle jag bara hänga vid fönstret och försöka läsa och fundera om vad det handlar om. En kul grej kan det bli. Det kan blir riktiga ”hotstuff” till bloggen, att försöka skriva om det jag tror artikeln handlade om. Det gäller att man köper gardiner med nyhetstidningar och inte gamla annonsblad, fast där är nog färgerna lite mer sprakande trots allt.

I Puoltikasvaara mellan Kiruna och Gällivare tror jag att den nya inredningstrenden är skapad. Det är verkligen hett mode och alldeles rätt i tiden. Miljövänligt, nedbrytbart och återvinningen är enkelt avklarad. Grannarna behöver inte åka med bil till återvinningen utan nu lämnar de bara över gamla tidningar till Ruth. Alla glada nöjda och belåtna. Det skulle vara intressant att undersöka hur mycket som sparas på ett flertal områden när hennes produkter är högsta mode och slagit igenom ordentligt, det är jag säker på att de gör.

Avsändare Margareta som nedan har bildkollage på Ruth i full aktion på nolia med framförallt den trend om kommer att slå stort inom kort.

Ps. Ruth får mycket att göra inom en snar framtid och jag blir så glad när jag träffar sådana här människor med helt fantastiska idéer.