Bildgatan – Avsändare Margareta

är en stor avsaknad hos mig speciellt inomhus. Det där med att växter behöver näring har jag totalt missat men som tur finns det andra som vet och kan. Däremot hade jag under en period odlingar på min balkong som jag lyckades med och ett år riktigt bra.
-
Åtta sorters olika tomater växte och frodades under min ömma omvårdnad tillsammans med lite örter och kryddor.  Jag kan inte tala om hur jag gjorde, för det vet jag inte, men det var alldeles rött, svart, gult, grönt, orange och till och med randigt i stora klasar som bara blev fler och fler. Det var nästan så att man skulle kunna tro att jag testade genmanipulation med någon ny gröda som inte sett dagens ljus för första gången hos mig.
-
Den här bilden kanske inte ser ut som att jag berättar sanningen men så var det faktiskt och det här fotona är tyvärr det enda jag jag har för det fanns fler och det var före mitt digitala fotande och före jag överhuvudtaget kom på att det gick att fota annat än mänskliga varelser.

Kategori | fototema- Arkiverat -  hos Bildgatan

Tomater kräver verkligen sitt vatten och jag kan fortfarande idag inte förstå hur jag lyckades så succeartat med detta när sambon (på den tiden särbon) hemma på sin balkong försökte sig på samma sak men misslyckades nära katastrofalt.
-
Avsändare Margareta som hoppas att jag kan lyckas lite åt det hållet i sommar i stugan med några små planteringar, kanske någon ny liten odling. För visst kommer det en sommar i år också?

PS Solrosen på bilden har inget med tomaterna att göra, den är inte ens på riktig utan något jag stuckit dit för att få en färgklick bland det gröna. Jag förstod nog inte och kunde inte ana vilken färgprakt det skulle komma ur de där plantorna.
-
Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

i alla fall någon frukt sedan hur fruktig den är spelar nog ingen roll i veckans ämne. När jag gick hem från jobbet idag tänkte jag kila in förbi affären och köpa lite kiwi och någon sharon, men icke så nu får jag köra med en god blodapelsin som aldrig mer är så röda och fina som de var i barndomen. Då var de alltid så där riktigt mörkt röda och inte som nu lite fläckvist, på den här kan jag bara ana det blodiga, men god var den i alla fall. Jag var ”tvungen” att äta upp den innan jag satte mig ner och bidrog till veckans frukt hos Birgitta i makrotemat.

Kategori |Macro – frukt hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som är ganska dålig på att äta frukt förutom i sallader, trots att det alltid finns hemma. Jag kommer inte ihåg dem. Några fyra till fem frukter om dagen blir det inte … det var kanske brödskivor det handlade om.

Ps Angående min semmelberättelse igår så var det nog så att det snöat lite på min mössa och det såg ut som lite pudersocker och då kommer jag ju sanningen närmare.
-

att äta, någonting att dricka. Att fota ätbart är inte någonting  jag gör alltför ofta. Mycket beroende på att det är fruktansvärt svårt att fota mat och få det smakfullt och läskande. Jag har varit med och sett när proffsfotografer fotat och det är inte bara. Trots det har jag i ett tidigare uppdrag för några år sedan fotat lite ät- och drickbart som jag har en del foton i olika varianter av och jag har förevisat dem tidigare på min blogg i olika vinklar och även några redigeringar. Veckans torsdagfoto vill att vi fotar just det – någonting att äta – någonting att dricka är temat.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Någonting att äta – någonting att dricka

Avsändare Margareta som tycker att det känns skönt med en riktig varm och samtidigt svalkande sommarbild. Den här svalkan är härlig, däremot är inte ”svalkan” som vi har just nu speciellt skön. I eftermiddag när jag gick hem från arbetet efter utbildningen så kändes det som minst -50 grader i ansiktet, trots att det bara vara -20.

Jag vet inte men jag sitter och sjunger Någonting att äta, någonting att dricka  … Jag kan melodin men jag kan inte fortsätta helt blackout i huvudet, så godnatt.

av sommaren – Ordlös onsdag

Kategori | Ordlös onsdag – en smak av sommaren

/Avsändare Margareta

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

visst låter det ganska tråkigt? Faktiskt så känns det inte så för mig just nu när texterna inte flyter och ingenting speciellt händer. När jag läste på Beates blogg om återspegling av 2009 i tisdagstema idag så kom två ord in i mitt huvud och vill inte släppa så därför bestämde jag för att lägga ut dem, orden fisk och svamp.

-

Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.

Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.

-

Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .

-

Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.

Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?

av vad som komma skall. Det känner jag med mina nyinköpta vackra svenska äpplen. Bara namnet -Aroma – känns ju underbart. Äpplen, röda och härligt stora det hör väl till i mörkret med tända ljus och juletiden som närmar sig med stormsteg? För mig är äpplen en del av den här perioden när ljusen tänds och de ligger där i skålen så vackra, förhoppningsvis blir de också uppätna och inte bara en dekoration.

I veckans torsdagsfoto ska det vara en närbild av valfritt slag och mina äpplen låg så lägligt till innan de sakta bryts ner i mina matsmältningsorgan. Tog jag bort njutningen av det vackert röda fotot, men så är verkligheten.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Närbild

Avsändare Margareta som även denna gång för mig till tystnad och stillhet med en sprakande brasa eller små tända ljus. En fördoft av det mysiga med mörkret och vintern.

när jag i ett tidigare inlägg skrev om mannen som kunde göra två saker samtidigt – Brottsplats Seskarö …

Den lilla lilla svampen och den stora stora korgen.

Vid samma tillfälle fotade jag en annan korg i närheten

Då fick jag en annan fundering istället som inte var aktuellt när jag såg den första svampkorgen – Hur skulle den korgen räcka till för resten av dagen?

Lite mer blev det kanske i den första men det gäller att ha ögon för det där med svamp och en som verkar ha det är sambon, han koncentrerade sig också bara på ett uppdrag under dagen -svamp. Jag blev full av skratt när jag såg mitt mail i måndags med bifogad bild och … ja se själv. Visst är det mors lilla Olle i skogen … fast med annat namn. Kolla in hållningen och den söta ”svampkorgen” som han fick av vår vän svampexeperten.

Fota klarar han av mannen och jag har fått några foton av honom där han tagit mig i mitt esse, gissa var? Mycket riktigt, mest nedhukad och med en svart sak hängande eller upplyft framför ögat med någonting i sikte. Föresten inte alltid svart ibland kommer något litet silvrigt upp också, men som tidigare scout i barndomen – ALLTID REDO

Avsändare Margareta som nu ska titta lite på en hemsida och se om jag kan göra någon förändring. Under stugliv och i skogen får man se ut lite hur som helst, allting är tillåtet.

PS Hatten på ”min lila Olle” är klistrad på plats genom photoshop.

kan det också vara. På Seskarö hittade jag mycket ruggiga objekt med olika betydelser och former men eftersom jag vistas ute i naturen så blir det ännu en liten illustration från skogen, mycket skogsmiljöer blir det. Ett till litet litet bidrag till veckans lördagsfoto och nu i form av en mjuk och ruggig svampfot, jag har redan glömt bort svampens namn men jag får fråga de lärda i min närhet vid ett senare tillfälle.  Jag har lagt upp ett till bidrag av ruggiga bilder som du hittar här:
-Ruggigt på ön… -

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ruggigt- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som nu går ner till tvättstugan för att ”rugga” upp kläderna lite.

och olika konstallationer och olika växtsätt väljer jag i mitt bildkollage över svampar i torsdagsfoto, ett nytt bildtema jag hittade hos Ormbunke idag. Både svampar, fotokvalité och fototillfälle varierar i mitt bildkollage.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Svampar

Avsändare Margareta – ännu ett bildtema till mina handlingar

Lite fler svampar hos mig kan du hitta här  – Dubbelt upp … - och här – Rynkad tofs … . och fler svampar kommer det säkert att bli.

mest vitaminrikaste bär, ett bär innehåller lika mycket c-vitamin som en hel apelsin. Den innehåller även vitaminerna B (1,2,3,6,9 och 12) den sistnämnda mycket sällsynt bland växter. Bland de fettlösliga vitaminerna finns Betakaroten, samt vitaminerna E, F, K och P. I Kina använder man havtorn som medicinalväxt och har gjort så sedan 1300-talet.  

Jag fick en förfrågan om saftrecept när jag på min fototriss hade en flaska innehållande saft av havtorn. Det hade jag inte, men jag ringde till min gode vän Birgitta, som har arbetat med mat i ”hela sitt liv” genom att resa runt både i länet, landet och även internationellt och spridit sin kunskap, främst den norrbottniska trots att hon är en riktig jämtländska med rötterna på Frösön. Hon hade inte heller gjort saft av sin havtorn utan främst använt dem i exempelvis morgonfilen, tänk på näringen du får idag, samt desserter, sallader mm. Birgitta hade i alla fall en litet häfte om havtorn, det hon inte har i läsväg om mat har nog inte skrivits ännu. Hon lånade mig häftet som jag har bläddrat och funnit en hel del spännande recept i.   

Förutom en hel del recept på havtorn fanns där också intressant fakta om havtorn. Den har ett speciellt krav och det är stor tillgång till ljus vilket har gjort att den främst finns runt Bottenvikskusten och vid Gävlebukten. De är svåra att plocka p g a av sina taggiga och vassa grenar. Ibland kallas den för ”Nordens passionsfrukt”.

Så här står det i alla fall om havtornssaft – Rå havtornssaft håller inte ens i kylskåp längre än en vecka. Saften pressas ur bären med hjälp av en saftpress eller mospress. Socker (300 gram/liter) blandas i under försiktig omrörning. Saften hälls på flaska och pastöriseras, det vill säga värmes till 75⁰ C i tio minuter. Flaskorna förvaras i källare eller i kylrum. Saften kan även konserveras med hjälp av konserveringstabletter, som kan köpas i livsmedelsbutiker.

Kokning av saft ändrar smaken av havtorn och det rekommenderas inte. Även c-vitaminhalten minskar vid kokning. Av saften kan man även tillverka gelé med hjälp av syltsocker eller gelésocker.

Ett rekommenderat och tryggt sätt att förvara havtornssaft är genom att frysa in den. Ett smart sätt är att frysa in den som engångsportioner i exempelvis isbitspåsar, då en saftbit fyller dagsbehovet av C-vitamin för en person.

Vid infrysning av saften lönar det sig att fundera på saftens framtida användning och välja förpackningens storlek efter behovet.

Ett annat tips:
Torkning – bär som plockas som hela kan även torkas. Dessa bär bör plockas vid torrt väder. Bären torkas sedan i ett varmt, mörkt och väl ventilerat utrymme på ett tunt lager av kompresstyg eller hushållspapper. Torkningstemperaturen får vara högst +50⁰ C.

Torkade bär förvaras i en lufttät förpackning så att de inte utsätts för fukt från omgivningen. Det bästa lagringsutrymmet är ett torrt, svalt, mörkt skåp. Torkade havtornsbär kan ätas som sådana, några bär om dagen eller användas malda i exempelvis bröddeg.

Några recept på havtornsdrycker

Havtornsdricka
1 liter vatten
750 gram socker
3 dl havtornssaft
50 gram citronsyra

Koka upp vatten, tillsätt socker och låt svalna. Tillsätt havtornssaft och citronsyra. Låt stå i kylskåp två dygn och häll på flaska. Gotta att släcka törsten med, spädes med vatten. Kan även användas som ingrediens i bål.

Havtornsmilkshake
3 msk havtornssaft
2 msk honung
saft från en apelsin
saft från en ½ citron
2 tsk vanillinsocker
½ l mjölk
¼ l vaniljglass – eller 1 banan

Mät saft, honung och vanillinsocker i en skål och rör om. Tillsätt glassen (eller bananen) i små kuber och kör i mixern eller stavmixer. Tillsätt mjölk under arbetets gång. En uppiggande dryck till frukost, mellanmål eller sommarens törstsläckare.

Havtorn – filmjölksdricka
5 dl filmjölk
1 dl havtornssaft
½-1 dl socker

Blanda alla ingredienserna. Servera kall till frukost eller som mellanmål.

Havtornsbål
1 liter vatten
2 dl havtornssaft
½ l citrondricka, t e x två citroner i vatten
2 msk socker

Blanda alla ingredienserna. Servera kall.

Havtornslikör
½ l okryddad sprit
½ l havtornssaft
½ kg socker

Mät upp alla ingredienserna i ett kärl med lock eller en stor flaska och för om. Låt likören stå i rumstemperatur cirka tre veckor. Rör om dagligen. Häll den färdiga likören i flaskor och förvara i kallt utrymme. Passar även utmärkt att använda i bakning, matlagning och i en bål.

Det var några recept och källan som jag hämtat från recepthäftet ”69 recept av havtorn”. Har du några fler funderingar kring havtorn eller skulle vilja få recept på något annat från dessa fantastiska bär, skriv en kommentar så ska jag se om jag kan hjälpa dig. Jag har en del fina recept i boken samt mer intressant fakta om bären.

Visst har jag fantastiska vänner som dyker upp och hjälper mig när jag behöver, fotot har jag också fått av Birgitta och hennes havtornsskörd som hon fick utan att behöva anstränga sig själv när våra sambor varit på en fisketur och även kom hem med lite annat smått och gott som dessa bär. De hittar alltid annat nyttig under resans gång. Får se om det blir något i år, lite sent för bären men kanske något annat.

Avsändare Margareta som hoppas att någon har nytta av recepten och kan ta till sig lite vitaminer. Det här var plockat från ett tidigare inlägg i min tidigare blogg, tyckte att det kändes aktuellt och jag kommer att plocka lite då och då för att sedan kunna ta bort den helt och hållet.

känner jag att luften snabbt förändrats, mycket högre, fuktigare och klarare än bara för någon dag sedan. Hela skogen ropar höst i antågande och jag ser hur naturen förändras och snart kommer den att lysa i de vackraste av färgsymfonier. Taken på de gamla husen på Laxholmen är snart helt täckta av barr, jag har aldrig något år tidigare sett hur barren ramlar och flyger av så fort. Idag när det blåste riktiga höstvindar, förutom att de var varma, såg det ut som att det regnade barr från skyn.

När jag fortsätter att titta mig runt i naturen ser jag hur färgerna kommer och delar av naturen sakta förbereder sig för vintervilan.

Trots alla hösttecken fanns det några härdiga pelargoner ute på Laxholmen som fortfarande blommade och inte såg ut att ha bråttom att komma in i värmen, inte heller verkade de vilja sluta lysa röda.

Avsändare Margareta som nu är tillbaka i staden, men fortfarande hinner vi tillbaka några gånger innan det är dags för stugans vintervila.

i klart godkänd, tveksamt och icke godkänd. Det är min fototriss idag, som har temat -dubbelt upp. För mig var valet hur enkelt som helst efter dagens svampexkursion. Den första dubbeln en helt ätbar och godkänd smörsopp, den andra dubbeln tveksamt vilken sort av kremla, Dubbeln nummer tre en icke ätbar och icke godkänd flugsvamp.

Kategori|Fototriss –Dubbelt| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som lärde sig en hel del och fler svampar från min svampexkursion hittar du här – Rynkad tofs … .

Ps Nu känner jag verkligen att hösten börjar göra sig påmind speciellt en dag som denna, underbar sol men lite känsla av höstvindar.

”snubblade” sambon över idag på vår svampexkursion. Lycklig över det stora praktexemplaret var vår svampexpert som berättade att det var en delikat svamp och hon hade aldrig hittat en sådan stor utan minsta lilla maskangrepp, den var helt enkelt perfekt. Namnet rynkad tofs gav tillfälle till några roliga kommentarer och en hel del skratt att det sedan var min kära sambo som såg svampen gjorde att kommentarerna från mig blev extra fyndiga. Det är en annan historia som jag kanske får tillfälle att skriva ner någon gång när jag känner att vi behöver en riktigt kort fredagsfräckis.

Apropå fredagsfräckis så hittade sambon också den första apelsinsno…., jag menar apelsinsoppen, även kallad aspsopp.

Det har varit en intressant dag ute i skogen. Maria vår gode vän och även hennes man är duktiga när det gäller svamp. De är duktiga på annat också =) men nu var det en hel del matnyttigt framförallt svampnyttigt som vi till oss den här dagen. Jag tror faktiskt att jag har lärt mig lite, får se hur mycket som sitter kvar nästa gång jag vistas ute i skog och mark. Smörsopp ska jag nog klara av i alla fall och röd flugsvamp, så länge den inte tappat färg och prickar.

Nu skrev Maria upp alla de svampar som vi stött på i skogen med förbehåll att hon glömt bort någon och inte mindre än arton olika sorter fick vi namnet på under dagen. Några var hon inte säker på så de ligger i träda och tillkommer vid senare tillfälle.

Den rynkade tofen förvälldes och smörstektes som mellanmål när vi kom tillbaka till stugan, den var delikat trots det mindre smakfulla namnet.

Avsändare Margareta som strax ska lägga upp fototrissen innan sängdags, dubbelt, och med tanke på mina aktiviteter idag är det garanterat inte svårt att gissa.

Snacka om att vi har haft tur med vädret, hela dagen igår regnade det i intervaller till våra vänner dök upp, då tittade solen fram och så har det varit även hela dagen idag, strålande sol men en hel del blåst.

blev inte min krusbärsskörd när det var skördetid för de ljuvligt vinröda krusbären. Nu hade jag inte förväntat mig så många eftersom jag har planterat busken i år. Vackra är de i alla fall de röda krusbären och betydligt mer saftigare och söta än de vanliga gröna. Det här är mitt bidrag i skörd-skördetid hos 365 foton 2009.

Kategori |Skörd – skördetid-temanummer 143|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som i alla fall tycker att de ser smakfulla ut trots att jag inte fick ihop någon krusbärskräm av skörden.

eller som vi gjorde i söndags, åkte bil över. Märk väl att jag skriver åkte för det var precis vad jag gjorde. För en gångs skull var det inte jag som var chaufför och det var trevligt och avkopplande bara det. Jag kunde sitta i baksätet och njuta av att se hur ratten styrdes av någon annan. Fast jag erbjöd mig att vi skulle ta vår bil men kanske inte tillräckligt, vet inte varför?

När man åker eller promenerar över gränsen till Finland så vet jag inte alltid var jag är, i Sverige eller är vi i Finland? Tidigare fanns tullen där som ett ”stopp” nu finns skylten och visst finns tullen kvar men det är inte riktigt samma sak numera, jag märker inte när vi passerar.

I söndags tog vi en tripp till arboretum strax utanför Tornio i Finland, ett litet växternas paradis på den finska sidan. Vill du ser mer av det som blommade där kan du se på mitt inlägg -Arboretum i Röyttä … - Jag fotade även några bär som jag inte vet vad de heter och är det någon som har en aning så tar jag tacksamt mot ett svar. Du hittar mina foton av dem mitt inlägg -Vad heter bären … .

Det var mysigt att gå där bland alla växter både de blommande och träden som alla var väl uppmärkta, tur att jag hade finsktalande med mig annars hade det varit problem att förstå vad det var för någonting som växte ovan jord, under också för den delen.

Vädret var  regnigt vilket medförde att marken var fuktig och blötare blev det medan vi utforskade området. Vi blev inte där så länge som jag hade önskat, för den krypande damen gillar att vara där bland all växtlighet. Nu var både mina kläder lite fel med tanke på regnet och sedan hade jag sällskap som varken var döva eller stumma, lite social gemenskap behövdes.

Vi bestämde att vi skulle åka över gränsen för att fika, mot Kukkolaforsen styrde nu chauffören ratten men vid infarten till Palogården bestämde vi för att göra ett försök där i stället. En av våra vänner har gått på lanhushållsskola på platsen och var nyfiken på att besöka stället. Nu hade jag ganska klart för mig att de inte serverades fika utan bara mat och mest på beställnng, vilket jag fick rätt i men däremot stod den här renen strategiskt och hälsade välkommen utanför. Ingen vägren utan mer en riktig krogren.

Vi åkte förbi och tittade på en bastu som seskaröborna var intresserade av när vi lika var i närheten, jag tror att de nästan bestämde sig för att köpa den.

Det blev Kukkolaforsen och för min del Kukkolatårta – med lax, sikröra mm – inte helt fel trots att tårtan var lite för färsk så den hade inte dragit till sig, vilket gör att brödet blir lite torrt och med tanke på storleken … Andra valde det lite sötare alternativet, syn i bakgrunden. Alla är inte lika glupska och matglada som …

Jag hade pratat om forsränning men den forsränning jag fick se såg inte så ”forsig” ut, nu var det riktigt lågvattten och slutet på turen. Jag har inte sett var den går och då skulle inte räddharen jag vara så kaxig, skulle jag tro men snacka går ju bra.

Det var verkligen lågvatten och det kändes nästan som att en tur över älven till Finland inte skulle vara så svårhanterlig.

Under gårdagens sikfest, läs lördagen, hade det hållits ett riktigt tornedalskt bröllop. Jag tror att det varje år vid sikfesten är bröllopsfeber för de giftassugna med anknytning till orten eller drömmar om att gifta sig till forsens brus.

/Margareta G som nu skrivit av sig lite över helgens aktiviteter och som du förstår har det inte funnits mycket utrymme för skrivande eller fotobloggande.

strax utanför Tornio i Finland, besökte jag i söndags och här kommer ett litet, litet urval av mina fotografier från dagen.

Avsändare Margareta som skulle kunna legat bland blommorna och fotgraferat hela dagen men det fanns två hinder – jag hade goda vänner med mig och lite social behövde jag vara, samtidigt som vädret var en aning blött med småduggande mellan varven. Jag vet att jag inte är gjord av socker men kläderna var inte direkt lämpade för krypande i det våta gräset.

eller växten som jag fotade i skogen i arboretum i Röyttä? Det var så bra skyltat på de flesta ställen men just de här bären hittade jag inget namn på. Är det någon som vet får ni gärna berätta för mig.

Avsändare Margareta som är nyfiken på den här växten.

det där regnet som utlovas i alla väderprognoser. Glad är jag men ganska lustigt är att ingen visar samma prognos, varken de olika lokala stationerna, riksvädret eller url:erna på nätet. Idag var vädret mulet men relativt varmt och solen försökte verkligen hitta fram mellan molnen och några riktigt soliga stunder har det varit även idag.
-

Idag på vår dagliga fisketur blev det inte mycket fiske,  mammas gamla kastspö gav upp och nu är han helt utan. Den tyske mannen och hans fru var fortfarande kvar på platsen så det blev mest trevlig social samvaro för honom och en riktigt stark polsk öl, jag blev bjuden på en god kopp kaffe av frun, mycket trevliga människor. Nu är inte min tyska den bästa, alldeles för länge sedan jag läste och jag har inte praktiserat den sedan dess. En blandning av tyska, engelska och svenska bestod vårt samtal av. Jag förstod henne bra hoppas bara att hon förstod mig lika bra, jag är inte lika orädd för att ”göra bort” mig som sambon och sedan har jag tappat så fruktansvärt mycket ord. Till och med lite finska fick jag med i samtalet trots att jag inte kan språket.
-

När vi skulle åka, kom det en husvagn med tillhörande bil och passagerare. Vem blev stående där och diskuterande, mycket riktigt sambon. Även hos dem blev vi bjuden på en kopp kaffe men nu var vi på väg hem och jag är glad att han kunde tacka nej. Min sambo han kan prata med alla och envar, det spelar ingen roll var vi är så hamnar han alltid i samtal med någon okänd människa. På sina promenader i byn har han oftast samtalat med någon och han vet mycket mer om människorna i byn än vad jag gör, jag vet i och för sig ingenting jag vet inte ens hur de ser ut. Det är inte det att jag är ointresserad eller inte bryr mig men jag har inte varit runt så mycket. Dagarna bara sveper förbi trots att jag inte gör någonting – absolut ingenting och ändå är jag trött och sover gott på nätterna.

Som du ser på bilden börjar de få åkerbären på tomten att vara mogna, inte riktigt. Nu är bara problemet hur vi ska skydda dem för fåglar och andra som gillar åkerbär. Vi åker i väg söderut i slutet av nästa vecka och sedan vet jag inte om det är försent att plocka dem. Jag får nog plocka några i morgon trots att de inte är helt mogna, lite sura – jag tjuvsmakade en idag, men skvallra inte för någon =).
-

Är det väder imorgon ska jag lägga mig i hängmattan och sedan tänker jag ligga där till … Nu blir det säkert inte så för det finns alltid något som lockar runt hörnet, däremot blir det ingen fisketur. Idag har jag fotat flaskor, liksom igår men idag har jag fotat vackra färgade glasflaskor i vattnet. Visst låter det spännande och kreativt =) ? Blir det vindstilla och sol i morgon ska jag fortsätta med spegelbilder. I dag rörde sig vattnet lite för mycket för att få de bilder jag ville från början, men i stället blev det lek med olika slutartider och andra funktioner på kameran.
-

Avsändare Margareta som nu ska bläddra fram till bildarkivet och titta på dagens fotoskörd en stund innan det är dags för den underbart sköna sängen.

blir mitt bidrag i veckans fototriss – sötma. Vad passar väl bättre än den naturliga sötman som finns i våra skogar i Sverige och dessa från Norrbotten, extra söta på grund av det eviga ljuset på sommaren.

Första fotot - åkerbär och blåbär nyplockade på tomten i stugan. Andra fotot – kråkbärssaft, hjortronsylt, åkerbärssylt och sist men inte minst havtornssaft. Tredje fotot – sista processen i kedjan, desserten, innan allt avnjuts av ett gäng sötsugna kvinnor i Kattilakoski som behövde få höja blodsockernivån efter en delikat trerätterslunch.

Avsändare Margareta som inte vet om hon törs gå in och titta på andra foton innan lunch, snålvattnet börjar väl rinna.