Den 7e januari 2012 …

blev den dag då jag miste en älskad vän och nära. En person som alltid kommer att ha en positiv plats i mitt hjärta.

Egentligen borde jag inte ha en blomma här utan ett ensemble från något av hans två fotbollslag – Barcelona FC och Hammarby IF, som den stora fotbollsfan han var. Barcelonatröjan var oftast på och jag tror att han nött ut mer än en. Eller kanske en bild av hans andra stora intresse, rally vilket jag inte har någon erfarenhet av, men däremot kan jag förstå det stora bilintresset när jag kikar in i hans garage, här hemma hos honom och svägerska. Här finns både en häftig Maserati och en gammal vetaranbil av märket Morgan, en riktig skönhet -här kan alla skönhetsdrottningar slänga sig i väggen.

En sjukdom som kom som en blixt från klarhimmel i höstas för att sedan fortsätta i samma rasande takt med multisjukdom som följd, vilket till slut gjorde att hans kropp inte längre orkade, än hur starkt han kämpade ändå in i slutet. Känner att det är så orättvist, men när är döden rättvis?

Han hade så många fina resor kvar att uppleva samt att få fortsätta att leva och bo på sitt älskade Teneriffa med alla goda vänner och familj. Resandet och en mängd andra aktiviteter har var en stor del av deras liv tillsammans, i många länder och genom flera kontinenter. Ända in i slutet planerades en gemensam resa till Barcelona med både hans familj och sin älskade sambos. Han var så säker att vi skulle göra den tillsammans, och kanske få se en match med Barca.

Nu blev det inte så och vi som är kvar och saknar honom måste göra det bästa av situationen även om det känns tungt, tyst och overkligt just nu. Jag har inte levt med honom, förutom de gånger jag varit ner och jobbat, men jag har lärt mig att tycka om människan, hans enorma kunskap och allmänbildning har varit stimulerande att ta del av. En härlig person med starka och empatiska åsikter. Nu finns han inte kvar bland oss men i vårt minne kommer han alltid att vara.

Imorgon åker jag hem till Luleå för att jobba nästa vecka, medan sambo stannar kvar och jag återvänder så fort mitt arbete är slutfört. Det känns tungt att resa nu, men uppdraget jag tagit på mig under en vecka/månad kan inte vänta.

Jag slutar med att uppmana er att stanna upp en stund och fundera över livet – det är nu som gäller och allt det där som du drömmer om – skjut inte upp det om du har möjlighet.

 

Blomtraditionen till alla hans underbara kvinnor …

bröts inte heller detta år och min blomgrupp är bara så ljuvlig. Jag skrev det nog i fjol men det tål att upprepas, -Varje år på julafton åker sambo i väg tidigt på morgonen för att köpa blommor till sina fantastiska kvinnor. Lik tidigare år finns det inslag av rött … kärlekens färg eller råkas det bara bli så för att det är jul.

Kategori | 4U2 fotoutmaning | Valfritt med inslag av rött | hos Bildgatan
Fler abstrakta bilder kommer du att hitta i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Juldagen idag och uppe långt före tuppen, om han överlevt julen, och kunde konstatera att det var tyst i hela huset -ja jag tror i hela Luleå. Den här dagen är nog en av årets tystaste, förutom de som står och hänger på låset för alla julreor som startar tidigt på morgonen.

Ett lugn dag samtidigt som det är mycket rusch och galej – dagen spenderas på butiker för att göra klippet och sedan på kvällen gå på lokal. Alla hemvändare och annat löst folk som ska träffas och trivas tillsammans. Jag tror att jag hade fel i tanken (hur jag kunde ha det) det är nog på annandagen och nyårsdagen som den totala tystnaden och dvalan inträffar.

En god fortsättning önskar jag i alla fall till dig och alla andra.

Uppkoppling …

är ordet och självklart tänker jag som många andra Internet och hur allt det fungerar.

Men… det finns en annan uppkoppling också som jag upptäckte att jag saknade den 21 november, inte till 100 % men till 50%. Den dagen fyller två av mina vänner år och jag tror aldrig att jag någonsin missat det. Men … tack vare den snabba uppkopplingen på datorn och ett stort grattis till den ena av mina vänner på morgonen via FB så hade jag grattat det ena födelsedagsbarnet. Eftersom jag visste att det andra födelsedagsbarnet inte var vaken den tiden så bestämde jag mig för att ringa henne när jag kommit hem från jobbet. Jag gör aldrig något privat på ett externt uppdrag, kan vara synd i ett sådant här fall men så är jag. När jag kom hem vid 18-tiden var jag trött och hade inte min egen hjärna i den bästa funktion efter en hel del sifferuträkningar.

Klockan 05:00 på morgonen vaknade jag och fick den där obehagliga känslan, jag visste, av att jag glömt bort en av mina absolut mest älskade vänner igår (läs måndag). Uppe före tuppen så gick jag igenom mina foton och satte mig ner för att leka lite innan de flesta andra lämnat John Blund.

Kategori | Onsdagstema | Uppkoppling | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att mötas av många fler uppkopplingar, kanske en variation eller så har de flesta tänkt min första tanke.

Att sedan min vän också heter Birgitta lik onsdagstemats är ju lite kul men jag har många Birgitta i mitt liv och det gäller att komma ihåg alla. Jag skäms och det vet hon, hon betyder så mycket för mig och att glömma en så viktig person kan ju bara innebära att hjärnan inte är i det bästa tillståndet – men förhoppningsvis kommer det aldrig mer att ske.

Däremot säger det ju lite om den snabba uppkopplingen vi har mot yttervärlden via nätet, de som inte är med och vi kan uppdatera direkt …då klarar inte alltid vår hjärna av det som måste skötas via telefon och e-post, men ändå uppkoppling på något sätt. Kan berätta att sambo också glömt och fick ringa lite senare samt något besök hos henne som det brukar bli den dagen blev det ju inte heller och inte dagen efter – ingen bil och till hennes by måste du verkligen vara uppkopplad för att ta dig.

Nu blev det kanske lite fel – men … för att förstå bilden måste man läsa texten och det är kanske inte tanken med ett fototema, men så blir det lite hos mig ibland.

Ps. I morgon åker jag till en annan Birgitta och jobbar och förhoppningsvis så glömmer jag inte det. Kan då även återförenas med sambo som varit där ett tag och arbetat.

Kanske inte valfritt …

men det är sanningen som den ser ut idag.

Kategori | 4U2 fotoutmaning | Valfritt | hos Bildgatan
Mer valfria bilder finner du i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Fast … visst var det valfritt att välja bild och även om mina blommor ser en aning vissna ut så syns de ju fortfarande. Nu ska jag snart dra iväg till någonting annat som egentligen inte intesserar mig speciellt mycket men … med kameran intresserar det mesta mig.

Biet en bisats i bilden …

när fotograferingen påbörjades. Nu har den istället fått en desto större roll, kanske att den till och med kan göra anspråk på huvudrollen, men gaget är ändå inte högre än äran att få vara med i en bild hos Bildgatan.

Kategori | 4U2 fotoutmaning | Ljus | hos Bildgatan
Mer ljus finner du i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Vad har då den här bilden med ordet ljus, i fototemat hos 4U, att göra frågar sig nog en och annan helt berättigat. Ja, det är så här att när jag fotade den (igår) strålade solen och inte mycket tillstymmelse till moln kunde jag upptäcka på min himmel varför jag bestämde mig för att ta några ”sista” bilder på blommorna i trädgården här i Linköping. För … snart är det faktiskt så att att det enda ljus vi kommer att ha runt oss i någon månad är det där vita som börjar på s och allt annat kommer att vara mörkt. Mörkt när vi vaknar, mörkt när vi går hem från jobbet och solen kommer inte att lysa upp några blommor eller annan växtlighet.

När jag sedan såg hur en av de sista (för året) bina verkligen sträcker ut sig och gnuggar ”händerna” av förtjusning över ljuset förstår jag ännu mer vad ljuset egentligen betyder för allt levande.  Nu ger ljuset näring till blomman och den i sin tur ger näring till biet ännu ett tag och allt är inte förbi -ännu. Utan ljuset skulle jag aldrig ha kunnat ta den här bilden och utan ljuset …. ja, så är det bara.

Är du less på bilder av blommor och bin i solljus? Tänk då på hur det känns om någon månad … vad längtar du efter?

Alltså -varde ljus och det vart ljus.

Jag får inte nämna …

ett ord som börjar på f och slutar på t, för en av mina bloggvänner, om hon ska behålla bekantskapen med mig -ska inte berätta vem som yttrade orden i det här inlägget och inte heller vilket ord det gällde =)  - ”Jag behövde inte vänta länge …”. Jag vill verkligen ha kvar den bekantskapen och därför avstår jag för tillfället. Vad är väl ett ord mot en konstig bekantskap – ingenting.

Däremot misstänker jag att hon blir överlycklig om jag nämner ordet någon gång i januari när temperaturen är mycket mycket lägre än vad den varit i natt och det där vita inte längre lyser med sin frånvaro utan tindrar med hela sin glans var du än tittar. Då känns det där ordet ganska skönt och lindrigt. Därför skriver jag bara så här, i natt har vi haft vår första.

När jag åkte från stugan tidigare i veckan så blommade det för fullt i en av mina sommarkrukor och massor med knoppar. Kändes som att de vaknat till liv en aning för sent och inte skulle få uppleva solens strålar (inte de sommarljuva). Har en känsla av att jag har rätt efter den här natten.

Som tur var har jag fotat ”några” bilder av de vackra och färggranna blommorna och kan fortsätta att njuta av dem oavsett vad vädret säger där ute och även genom min egen kreativitet som här.

I morgon åker jag ner till Östergötland och Linköping för att jobba i någon vecka och hade kanske hoppats på att få se mer av blomster och annat växande i den sydligare delen av landet. Men … även de drabbades av det där ordet i natt. Blir dagarna varma kanske växterna återhämtar sig och jag får tillfälle att fota mer av växtligheten. Vi syns och hörs igen från en annan del av landet. Nu ska packningen påbörjas, men  … datorn får vänta in i det sista.