har utförts i mitt hem under natten utan att jag har märkt något förrän jag vaknade i morse. Det ännu mer märkliga är att objektet för detta kirurgiska ingrepp -jag själv – inte har känt något under själva operationen. Känner jag något nu? Ja, eller nej kanske jag ska säga eftersom jag är helt utan rörlighet och inser att det finns ”några” små detaljer i min kropp som jag inte visste var helt otränade.
Gårdagens aktivitet är inget jag kommer att göra om de närmaste hundra åren, alltså aldrig mer. Idag är det morsdag och då tänker jag självklart uppvakta min egen mor med blommor och blad. Jag inser också att det är från henne som dagens (och morgondagens) straff har sina rötter. Envisheten och tjurigheten, sådan mor sådan dotter. I tretton timmar var jag igång med att packa, lyfta och bära, upp och ner i ihållande regn med ett underlag som inte hade det bästa fotfästet. Som tur var klarade jag åtminstone av att hålla tungan rätt i munnen, så det blev inga blåmärken eller bilder av en Margareta som rutschade nedför någon slänt.
Vi tordes inte köra längs stugvägen med det enorma släp vi hade, det blev att klättra med kartonger och möbler längs en terräng där jag numera skulle platsa hos jägarplutonen i Kiruna, förstår att den är nedlagd. Apropå Kiruna så stannade ett Kirunapar igår som hade bestämt sig för att de absolut ville köpa stugan, hade varit förbi och tittat i förrgår och nu var de redo för att öppna plånboken. Tyvärr så har vi inte två och fick meddela att den redan var såld. Kirunaborna gillar vår plats, det finns en del av dem i området.
Det finns en nackdel med att ha en fysisk slitvarg till sambo när man själv är så envis och tjurig, ingen som kommer ihåg att det finns något som heter andhämtning. Det får jag lida för idag (och morgondagen blir nog grym) samtidigt som det nu är över och vi klarade det på en dag. Man är väl både lat och ekonomisk. =)
Efter allt jobb och 50 mils körning var det skönt att slänga sig i soffan (bokstavligt), dricka en iskall Karjala för att sedan njuta av John Blund, även om han inte levererade det bästa uppvaknandet.
Igår hade jag tillfället att få några riktiga höjdarfoton av en fjoling och även en vacker trana som spatserade längs skogsvägen, men inte ens det gav mig några utbrott av upphetsning när sambo inte stannade och gav mig chansen. Även om fototemat Shannara hade lagt upp -malplacerad, kändes kul så orkade jag inte igår och dagens fototriss får nog också vara. Ljust är det, men inte det ljus jag skulle vilja, bara grått och kallt -riktigt kallt.
Nu ska jag strax hoppa i badet och njuta av hettan, mina leder och muskler (ja, jag har sådana) ska få näring och sedan åker vi till mamma. Eftersom det är morsdag så ska jag väl själv bara invänta blommor, tårta och en massa presenter? Hm … en son i Oslo (kommer hem imorgon) och den andra i egen städning och flyttbestyr. Har jag verkligen inte något barn undangömt någonstans (som jag inte känner till att jag har) som kan ge sig till känna idag? Där har männen en stor fördel. =)
