och går, eller oftast rusar och sedan är de som bortblåsta. Jag vet inte hur du läser en tidning, men själv så läser jag samtidigt som min hjärna tänker på konsekvenser och fortsättningen av allt och sedan är det i full gång. Det där ska jag skriva om, är en ganska vanlig tanke hos mig. Vad händer? Oftast fortsätter jag att läsa tidningen för att sedan lägga undan den på kontoret, eftersom jag ska skriva ner mina egna åsikter kring det jag nyss läst. Numera blir det aldrig så och jag vet inte hur mycket som har lagrat någonstans där bak men aldrig kommer ut genom några enkla knapptryckningar på tangentbordet. På något sätt blir det varken hackat eller malet, kommer inte ens till upptining.
Därför ska jag försöka skriva av mig lite varje dag, vilket gör att mina bilder i fortsättningen kanske inte kommer att vara kompatibla med den text som jag lagt runt den. Det blir lite tvångsmässig hantering av text och bild med risk för att någon av dem kommer att krackelera och få lida ordentligt. Men … det är nog så det alltid varit hos mig. Har jag inte känt att jag haft en lämplig bild till temat har jag fått hitta på en text och vips så finns det massor med foton som är möjliga.
Nu tänker jag inte bara vara arg och irriterad, inte ens superlyrisk åt något jag läst, sett eller hört men vill återigen ha in mer text, vilket gör att min blogg känns som den värsta berg- och dalbanan. En dag – nu börjar jag blogga -skriver lite försiktigt några meningar och en bild. Det var starten sedan kom … allt. Jag vill försöka tänka, tillbaka och omstart – för mycket galopp? Sedan inte titta tillbaka på all oordning som finns här – nu löper jag (i alla fall småjoggar) och fortsätter med … den stora oordningen och blandningen som aldrig och mest troligt aldrig kommer att få en röd tråd.
Så där har jag nu hoppat fram och tillbaka och inte kunnat bestämma mig hur jag vill ha det, är ju ”lite” estet -det ska alltså se bra ut och måste ha en helhetssyn i allt jag gör. Nu blev det inte så och lite platt fall känner jag att allt har blivit här, varken det ena eller det andra utan bara … Inte bra för mig och en sådan enkel och absolut inte livsviktig detalj kan verkligen få igång tankeverksamheten om vad jag borde göra, eller inte skulle gjort. Månntro om jag är någon bokstavskombination av något slag? Säkert skulle någon forskare (eller psykolog) kunna hitta några bokstäver även till mig.
Min bloggs namn förpliktar med att det ska finnas bilder och mycket bilder eftersom jag har en gata och ingen liten stig. Bildstigen hade låtit betydligt bättre och känts mycket friare. Men nu heter den Bildgatan och jag tänker absolut inte börja på någon ny och inte heller ha två olika, har ju provat men där var det kört redan efter den första utandningen..
Nu ska jag alltså hitta en bild till den här texten – lättare skrivet än gjort. Eller? Det var super enkelt. Se nu här vad tant Margareta tar fram …
Kategori | Fredagsfoto –ljuspunkt | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna hittar du många små ljuspunkter i livet, bokstavligt eller själsligt -de som lyser upp mörkret just nu.
Jag fick till och med en dubbel och om någon ser det jag ser i bilden så är den helt kompatibel med min text och att det är en av de sista bilderna jag fotat (kameran är också på sparlåga). Att sedan fredagsfoto har ljuspunkt som tema i veckan var ett glatt bonus, även om jag nu har fler än en i min bild. Ettan kan ju gå för något annat – handen som visar fingret, i positiv bemärkelse eller jag fixade det.
Har också på känn att jag inte hunnit ge feedback till de som kommenterat här tidigare under veckan, eller förra veckan – men ska försöka hinna under helgen. Jag har inte glömt bort någon utan jag har bara inte …















