för ledigheten som innefattar jul, nyår och trettonhelgen. Jag har verkligen längtat efter detta, att få njuta tillsammans med människorna i min närhet utan några måsten förutom vissa små detaljer kring julen men trevliga måsten.
Vilket lugn jag känner trots att jag inte är ”klar”, inte det men väl redo. Jag vet egentligen inte vad som ska nedpräntas det känns nästan som att jag lagt av, nästan i alla fall. Jag kan inte skylla på stress men det har varit en del och nu ska jag bara mysa och pyssla lite under onsdagen. Inget rim har jag än åstadkommit men det kommer och förhoppningsvis lyckas jag med några små rader.
Jag har ”fuskat” en del denna jul, till och med sillen min blir till femminuterssill, allt som går att förenkla utan att rucka på njutning och kvalité är välkommet. I år har vi slopat en del för vi blir ganska ensamma på julaftonen. Det är dags att lilleman och storebror firar julaftonskvällen med sin far, för första gången.
Den stora händelsen i mitt liv just nu är att lilleman kommit hem, något försenad men välbehållen. Lite underligt att när du bokar med SJ från Oslo så kan du få åka buss hela vägen, enda sträckan med tåg var mellan Stockholm och Sundsvall. En aning mör var han och vännerna när de anlände till busstationen försenade och trötta.
Jag var också en aning trött, men glad och nöjd över min vistelse på Sveriges östligaste punkt – Cape East heter numera stället och där har jag åter en gång avnjutit julbord i Haparanda kommun. Det kan tyckas konstigt att jag måste åka till Haparanda för att äta mina årliga julbord, men slumpen det här året råkades bli så, och jag är absolut inte missnöjd.
Vi åkte i väg från Luleå på måndag morgon, ett femtiotal glada och trevliga människor. Vår första anhalt var Ikea. En kort rundtur för de som ville shoppa lite på Ikea och butikerna i närheten. Själv var jag inte så intresserad av just den punkten eftersom jag inte var i behov av något speciellt. Av någon konstig anledning var min Ikeapåse ganska tung av en hel del ljus och ”några” påsar dajm. Att gå förbi den lockelsen, tre påsar för 99 kronor, stört omöjligt för mig. Det blev sex påsar så nu behöver jag inte vara orolig att få dajmabstinens under julhelgen, jag inhandlade ju några vid förra julbordsbesöket.
Därefter var det avresa till Ala-Tornio kyrka i Torneå med julbön, en fantastiskt vacker kyrka med julefriden som kom smygande där inne. Efter julbön och skönsång åkte vi tillbaka till Haparanda och incheckning och ombyte till varma kläder på Cape East. En tipsrunda där kunskapen om en viss person i gänget behövdes lite mer privat. Sedan till en av mina favoritsysselsättningar – korvgrillning – och god dryck, en finländsk sort.
Lite egen tid för bastu, dusch, badtunna och ombyte innan vi åter igen drog vidare till Torneå och finsk tango med hjälp av sex stycken finska tangoinstruktörer. Hur kul som helst trots att jag dagen efter fick fråga min tangokavaljer om han haft mardrömmar om sin danspartner och tangon under natten. Som tur var så hade de inte infunnit sig utan han hade kunnat sova lugnt.
Julbordet serverades på Cape East med underhållning, avtackningar, sång, dans och andra små aktiviteter, med som alltid i det gänget mycket skratt och klurigheter.
Tänk att få fira en julfest med så underbara människor och att få göra det i två länder, det är inte alla förunnat. Två länder och två städer och två olika valutor. Jag är verkligen glad att jag får tillfälle att vara med och uppleva allt det här roliga och varierande som det alltid blir. Från kyrkan till den finska tangon är det kanske inte så långt det handlar ju båda om samma sak? Kärlek och passion till livet, det känns i alla fall så för mig att innebörden är densamma men utövandet lite olika.
Nu är jag i alla fall ledig till nästa år, 2010, det går fort så jag får passa på att ta vara på de här dagarna och nu ska jag njuta med andra underbara människor.
Avsändare Margareta som inte kan låta bli att lägga in den här gamla historien
Varför har männen det så jobbigt kring jul? – Staken är i fönstret, kulorna i granen och pungen är tom.
Ps Det är därför jag inte har någon stake i fönstret, ingen gran med kulorna och speciellt mycket julklappar har jag inte köpt. Jag vill behålla min man, helt och hållet i fit for fight.
Ta det försiktigt i trafiken och tänk på att det ska finnas ett liv även efter jul.
