Bildgatan – Avsändare Margareta

på ordlös onsdag 2010-01-27.

Kategori | Ordlös onsdag – nytvättad

/Avsändare Margareta

till negativ. Det låter lite tokigt men det är precis vad Bildverkstaden vill att jag ska åstadkomma idag. När jag kollar på mina gamla negativ från tiden före digitalkameran, så ser jag att många av dem farit riktigt illa. Ett flertal har sina krackeleringar och har väl rent allmänt blivit ganska svårt åtgångna. Därför valde jag att ta fram lite av det i mitt negativ.  Jag har påbörjat att scanna in lite negativ både från dia- och i andra format men det tog sådan tid att jag fortfarande inte har kommit så långt. Originalfotot, som du ser längre ner, är från stugan i Forsnäs och Luleälven.

Kategori | Bildverkstad – negativ

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .

-Öppnade originalbilden.
-Valde att invertera bilden utan att göra några övriga förändringar – bilden längst ner till vänster.
-Jag har ett funktionsmakro där jag kan göra en krackelering på bilden och sedan justera opaciteten och fyllnaden samt hur starkt det ska synas i bilden . I lagret valde jag både kontur och textur med 96 % opacitet.
-Därefter gjorde jag allt till ett lager..
-Ännu ett funktionsmakro för att få fram filmramen samt den konvexa bilden. Det var med tanke på att mina egna negativ inte alltid legat så snyggt och välsorterade i ursprungsmapparna. En aning både konvexa och konkava negativ har jag i min gamla kista för negativen.
-Jag förstäkte den bruna färgen eftersom mina egna negativ går mer åt brunsvart och inte har fått den där riktigt gamla touchen ännu.
-Nu var det i princip färdigt och återstod bara att än en gång göra till ett lager och förminska bredden på bilden till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som tyvärr har missat några teman strax för jul, men nu ett nytt år, nya ambitioner och nya utmaningar.

kändes det som när vi kom ut från konserten på kulturens hus i kväll. Meteorologerna på TV är så vänliga och lovar så mycket och det är inte lite de lovar, -28 grader visade väderkartan över Luleå i morgon. Nu säger jag också stopp och belägg och tycker att de där meteorologerna kan ljuga lite, bara lite, de gör de alltid så bra på sommaren. Varför inte ge oss lite optimistkartor istället så att jag inte behöver börja gruva mig för morgondagen redan nu. Det räcker väl med att jag ska förbereda mig för att faktiskt stiga upp redan klockan 06:00, när jag är van att sova till mellan 09:00-11:00 nu under julledigheten. Nu ska jag börja fundera över hur jag ska ta mig till arbetet. Bil tar jag inte i den här kylan, inte annars heller men … Vad ska jag ha för kläder och allt extra som jag nu måste ta med mig. Jag har redan kollat av med sambo om det skulle tänkas gå någon privattaxi i morgon bitti. Är inte speciellt intresserad av att studera någon soluppgång, vid den tiden har solen i alla fall inte tagit sig ur det mörka järngrepp den sitter fast i.

Konserten med Euskefeurat i kväll på Kulturens hus var helt ok. Inte några stående ovationer men den var bra. Jag har aldrig varit och sett dem, däremot har jag lyssnat på texter, jag har varit och skrattat med Ronny Eriksson tidigare, jag har gillat honom på TV.  Mina förväntningar var en aning för höga och sedan fanns några små irritationsmoment som gjorde att konserten inte kom till sin rätt. Våra platser passade inte riktigt för den här typen av underhållning, trots att de var de dyraste och ses som de bästa. Sedan var det en man som ”hängde” över balkongen på första raden, för att se bättre. Det gjorde att vi inte såg så bra, sambon i princip ingenting. Tillslut reste jag mig och fixade så att han flyttade sig tillbaka på sin plats. I vissa lägen hade jag lite svårt att höra, vet inte om det beror på mig eller på någonting annat i lokalen.

-

Det låter verkligen som att jag är missnöjd, men det är jag inte. Den var bra och jag hade önskat lite mer politiska satirer, älskar sådant, lite mer igenkännande. De har en mening med sin humor, en djupare undermening som jag gillar.  Nu tror jag att mycket av föreställningen inte skulle passa någon annanstans än här uppe för det är mycket av vår humor. Jag ser att vi har lite olika humor på olika ställen i landet. Visst möts vi på många nivåer, både lågt och högt och gillar samma komiker men trots det så har vi den där lokala humorn som finns överallt. Nyheterna som vi läser om i våra lokaltidningar som sedan spelas upp på en lokal revyteater någonstans i länet, det kan ingen annan än vi som har kännedomen skratta åt. Eller fördomarna som också ibland kan vara lokalt anknytna, inte alltid de spritt sig utanför.

-

Nu var det här en musikkonsert, Euskefeurat är ju en musikgrupp med supermysiga killar, nu blir de glada av ordet killar för många skulle nog säga mogna äldre män. Musiken de spelar är inte någonting som jag lyssnar på alltför ofta utan det är texterna som jag gillar och självklart rytmen som är hur bra som helst. Sedan allt det där mellan som måste ses för att förstå eller så ska det vara en bättre skribent än jag som skriver. Men jag är trots allt nöjd över konserten och det var riktigt gung i de underfundiga texterna.

-

Någonting som jag blev förvånad över var hur mycket yngre personer det trots allt var i lokalen och det tyckte jag var kul eftersom de finns ett lite djupare budskap och en annorlunda musik än ”ungdomarnas”. Jag vet att jag generaliserar men ibland blir det lätt så, tyvärr ska bättra mig.

-

Avsändare Margareta som i alla fall kan konstatera att ”Jag vill vara din Margareta” inte är den enda sången med rätta namnet utan nu har jag även funnit en som handlar om ”Rosa Kata Alexandra Moa Margareta” som tänker på andra.

Ps  MajaPiraja, den kan du lära dig och sjunga för mig som du en gång i tiden alltid gjorde med den första. Jag saknar verkligen det.

Ser att klockan gått över midnatt och jag måste försöka sova innan morgonen gryr. Det är alltså dagen idag som jag ska bäva inför.

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

skulle jag producerat redan förra veckan men det blev inte så, jag lägger upp min canvastavla nu som Bildverkstaden hade som tema förra veckan – canvas. Att utforma en canvastavla i bildredigeringsprogrammen är inte svårt, i princip bara att trycka på rätt tangenter så är det klart. Jag valde en bild över södra hamn i Luleå med den omstridda kranen i fokus.

Kategori | Bildverkstad – canvas – bilden är klickbar

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 – Art Photo .
-Bilden har jag arbetat med i Art Photo för några år sedan..
-Jag valde filtret canvas.
-Skala på canvasen 160 %.
-Ljuset underifrån.
-ok.
-Sedan använde jag mig av ett funktionsmakro som är en canvaspassepartout med ram där jag sedan kunde plocka upp färgerna från tavlan.
-Därefter gjorde jag bilderna till ett lager.
-Minkade bildstorleken till 1 000 pixlar (bilden är klickbar).
-Klart.

Avsändare Margareta som har propagerat för bildverkstaden och sedan är jag själv inte med i tid. Nu ska jag lägga upp även veckans tema under kvällen. Ska bara iväg och hämta mitt lilla paket, lite mera mat lite bloggande och sedan lovar jag att före tolvslaget ska jag vara med.

och kommer aldrig mer igen. Någonting sådant sa vi när vi bytte filmstjärnor och bokmärken som små, fast de gjorde de i alla fall ibland. I bildverkstaden handlar det också om att byta och nu är det våra himlar som ska bytas ut och få ett annat utseende. Det önskar jag verkligen att jag kunde göra i verkliga livet också, med risk för att verka riktig tjatig och totalt nere så är det inte någon rolig eller spännande himmel jag ser utanför fönstret.

Jag valde att göra lite mer dramatik genom min nya himmel, en ganska så intetsägande bild från Storforsen fick lite mer action i sig på ett enkelt och lite ”fuskigt” sätt, jag gjorde det lite lätt för mig denna gång.

Kategori | Bildverkstad – byt himmel

Grundfotot från Storforsen fick en himmel från Laxholmen .   

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3.
-Jag öppnade originalfotot . 
-Jag duplicerade lagret, markerade himlen med trollspöt och raderade från det övre lagret, lite grovt men det fick duga.
-Därefter roterade jag himlen i den andra bilden och lade in den mellan de två lagren, med tanke på hur ljuset föll i originalbilden så roterade jag motsols.
-Ändrade perspektivet i fotot och sedan förstärkte jag i oskarp mask en aning. 
-I verktygsfältet för bildanpassning utjämnade jag himlen till mer dramatik. 
-Gjorde till ett lager
-Sparade i 510 pixlar på bredden och 72 dpi.
-Klart.

Det här var en snabbare och enklare variant av vad de flesta rekommenderar och resultatet bli ju därefter men principen är i alla fall ganska enkel och så mycket finjusteringar gjorde jag inte denna gång. 

Avsändare Margareta som inte har mycket ledighet denna månad, nytt program och en hel del som ska åtgärdas på jobbet för att få det att fungera till allas belåtenhet. Några dagar mellan varven har det blivit och jag har ju en del minustid, inte på grund av att jag är lat utan för att mitt arbete inte kräver mer tid. Så denna ”extratid” var välkommen för jag gillar inte att se siffror med – framför mig oavsett vad det gäller med ett undantag, nu vill jag ha minus på termometern.

Mitt ständiga goda råd - Lek och ha kul med dina foton.

och drömmer mig tillbaka i stället.

Regn, regn, regn och bara svart och blött. Tur att jag i alla fall kan jobba och slippa tänka för mycket på eländet.

Avsändare margareta som i alla fall är tacksamma till alla mammor som haft den goda ”planeringen” att i alla fall välja att föda barn som jag kan glädjas åt att fira så här i novembermörkret, inklusive mig själv med mitt eget novemberbarn. Den enda månad som verkligen kan få en riktigt riktigt deppad.

och ingen slipper här fram, här fram, förrän hon säger sitt ärendes namn, vad vill hon? Den här anden bevakar porten och tillträdet till det lilla huset. inte på prärien men väl i den lilla dammen. Total bevakning åt alla håll och kanter både med syn och hörsel. I veckans port är det bevakad som är ordet denna vecka. Min danske vän i Köpenhamn får stå åt sidan för den här krabaten därför bytte jag spår när jag hittade honom i mitt fotoarkiv.

Kategori | Veckans port | bevakad|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som träffade på den lilla anden under en av mina helgpromenader i höstas och den verkade vara så inne i sin bevakning av den lilla porten att han/hon inte brydde sig om någon av sina polare ute i dammen.

över Madison County men väl slussbroarna över Berg genom Göta kanal blir en av illustrationerna av temat broar i torsdagsfoto den här veckan när jag står mitt på en av alla slussbroar längs kanalen. Jag hade svårt för att bestämma mig och många broar blev det.  Sedan lade jag till en bro underifrån genom kanalen här hemma i Luleå och en av mina promenadstråk.

Därefter hittade jag i mina foton av en annan och lite större bro i Luleå, Bergnäsbron som jag också passerar under promenaderna så då fick det bli några bilder av den också ur olika vinklar i det persepektiv jag möter den när jag promenerar från hamn till hamn.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Broar

Avsändare Margareta som inte kunde hålla sig till en bild utan det blev ett helt kollage både av den vackra sidan och den mindre vackra. Jag passar på medan jag har orken och några dagars ledighet.

och kanske ovälkommet.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Oväntat| Mina tidigare inlägg

Nåja, i alla fall är det oväntat som är ordet för dagen i bilduppdraget och något mycket oväntat råkade jag ut för idag när vi gick ut på promenad och jag med kameran i högsta beredskap var beredd på att fota det mest oväntade. Oväntat blev det, men inte på det sätt jag räknat med utan när jag tar upp kameran för att fota så fokuserar den och jag försöker klicka, ingenting händer. Vad är det nu då? I systemkameran finns inget internminne om jag nu glömt bort det för ett kort ögonblick. Jag min tankspridde … hade helt enkelt glömt att stoppa i något minneskort. Så därför fick mitt inlägg bli mycket oväntat från en tidigare promenad runt Luleås hamnar i oktober.

Avsändare Margareta som kommer i håg ett annat oväntat besök och betydligt trevligare sådant men överraskande för något år sedan – Oväntat besök …

mer hade det kommit i morse när jag slog upp mina melerade i stugan på morgonen. Genom fönstret såg jag …

Efter en ordentlig frukost i stugvärmen åkte de riktiga vinterkläderna och kängorna på …

Avsändare Margareta som nu fått uppleva årets första vinterdag med snön som lagt sig över vyerna hela dagen.

kändes det när vi kom fram till stugan.

Avsändare Margareta som förstår hur glad stugan blev när vi kom och … fortsättning följer

träd blir det hos mig idag när torsdagsfoto har träd som tema i veckan. Inget nytt foto, från i fjol, men i helgen ska jag kanske besöka det lilla trädet och då får jag ta ett nytt foto av det till min trädsamling, jag har faktiskt en sådan. Jag får ta tillbaka det jag skrev igår hos någon, jag har faktiskt ganska mycket olika samlingar, inte speciellt värdefulla och faktiskt har jag nu lite smått även börjat att radera dem.

Det här trädet ska jag i alla fall inte radera, där den står så grann i ett skimmer av den ljuvligaste frost en vacker förmiddag i oktober i fjol. Närmare bestämt den 18:e oktober vid Luleälven på Laxholmen. Det var nog sista gången vi var till stugan 2008 men i år ska vi försöka med några små besök även under vintern, inte så långa men lite stugkänsla vill jag också försöka uppleva under vinterhalvåret. Påsken brukar var den helg som är ”helig” premiär i stugan men det ska jag alltså ändra på nu.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Träd

 Det här blir lite av samma känsla för mig som i förra veckans tema -tystnad och stillhet. Den här dagen kanske jag var mer euforisk av det vackra som mötte mig den här förmiddagen. Hade jag inte haft något som väntade så hade jag kanske fortfarande stått kvar och fotat.

att du knappt ser det om du inte vet om det. Det här är riktigt hemliga  portar i berget där hemlösa har sin bostad. Det finns fullt med små ”grottor” i berget där de lever och bor, man kan se dem kika ut från ”hålen” ibland. Det har även blivit ett tillhåll för män som tycker om att bada nakna och beundra både sig själv och andra. Det är förbjudet att bada, sola eller huvudtaget vara naken på området och då har de hittat den stora hemliga porten ut mot havet där de visar hela härligheten för varandra. Sambon råkade ut för en man ifjol när vi var där men tyvärr så var han upptagen, och är fortfarande av mig.

Jag störs inte av nakenheten så länge jag inte behöver klä av mig själv och varför får de inte hålla till där för det är inga andra som badar just där, vad jag har sett i alla fall. Det är ju ett så litet och begränsat område. I veckans port är det hemligt som är ordet och först tänkte jag på det vackra hemlighuset som jag skulle vilja ha, det som jag fotat en gång, men när jag kom ihåg de här riktigt hemliga portarna som ska vara hemliga för alla utom de invigda så valde jag självklart de här trots att ni kanske inte riktigt kan se dem, då kan vi snacka hemligt. Samtidigt är ju porten ut mot Atlanten mycket hemlig, de gömmer sig lite bland stenarna för att ingen myndighetsperson ska se vad som försiggår där bland klipporna.

Kategori | Veckans port | hemlig|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som tar ett steg i taget och sent igår kväll kom jag på hur jag skulle byta ut Scarlett i mallen till mig själv och här är jag nu, så jag tar ett litet steg i taget mot större kunskap och bättre layout, förhoppningsvis.

har det varit mycket av i min blogg och många konstellationer. I veckans lördagsfoto-helgen i focus var temat vatten så här kommer bidraget som inte var speciellt svårt att hitta i mina arkiv.  Det är samma sten som syns på de båda bilderna. Jag ville även visa en lite större vy av mitt vatten som forsar i Storforsen.

Kategori|Lördagsfoto-helgen i focus|Vatten- mina tidigare inlägg

är temat i Bilduppdraget – inspiration och kreativitet. Mitt abstrakta foto är fotat i den miljö som visats mycket av här tidigare på bloggen, vatten och stenar. Jag har gjort en serie av detta foto i olika färger och det foto jag valde symboliserar den senhöst vi just nu befinner oss i, jag har bildredigerat i Photoshop CS3.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Abstrakt| Mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som funderar om någon kan tro att mitt element i den kinesiska astrologin är jord? Jag misstänker att det står fel för det måste ju vara vatten.

var det någon som gjorde för flera tusen år sedan och idag har jag sett att det är fullt möjligt.

Gör om det, om du kan.

Avsändare Margareta som njöt av utelivet idag och även i ankdammen var det fullt.

på ett enkelt sätt kan vara svårt med en bild men jag ska i alla fall göra ett försök. I veckans torsdagsfoto är det en återspegling som vi ska illustrera på något sätt.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Återspegling

En kort återspegling av sommaren som varit, för nu känns det som att den är över på riktigt och det enda jag kan göra är att reflektera lite över vad som har hänt och det som varit viktigt i sommar. Inramningen av sommaren och mycket blått, en fin sommar med många dagar av blå himmel och strålande sol, färgen på blommorna. Närheten till vatten, längs älven vid stugan i Forsnäs som jag vistats i större delen av sommaren, men även det blå havet vid stugan i Santasaari, besöken på Seskarö, den mäktiga Storforsen och Torneälvens härliga brus samt slussarna i Berg. Minneskorten i kameran har även fyllts av blommor och andra ljuvliga växter. Besök på arboretum, ute i naturen, bland planteringar och andra små odlingar, på alla möjliga och omöjliga ställen har jag plockat fram kameran.

Jag har lekt en del med kameran i vattnet, med flaskor av skilda slag från den ”fulaste” petflaskan till de vackra flaskorna  i olika färger, många har objekten varit som fått prova på min vattenlek. I vattnet har jag (sambon i första hand) också fiskat och några har dragits upp och blivit ordenligt grillade medan andra har blivit fågelmat eller med glädje fått återvända till vattnet.  På stenar, grus och mossa har jag vandrat i skogarna på jakt efter foton. Nya vinklar och vrår har jag testat, ibland ganska bra men lika ofta med mindre bra resultat.

Efter den här återspeglingen ser jag nu fram mot vintern och en helt annan typ av vatten. Andra underlag att fortsätta min vandring efter nya bilder, nya utmaningar och framförallt att fortsätta utvecklas, både i mitt fotograferande och min bildkonst.

Det här fotot är en del av en serie som jag fotade för att utveckla vidare i datorn med penna och pensel. Jag har börjat men det är inte klart, blir det någonsin klart? Det hoppas jag verkligen inte för vad har jag då att se fram mot.

Avsändare Margareta som har den här återspeglingen under bearbetning och hoppas att jag kommer till ett resultat som jag kan känna mig riktig nöjd över och kanske hänga på någon vägg i stugan eller på mitt kontor.

Veckans torsdagsfoto är också en tävling bland deltagarna med ett skylight filter från tvspelsweb.se i första pris. Personligen tycker jag att det är jättesvårt att bedöma foton eftersom tio foton kan vara lika vackra, i mina ögon, men med helt olika motiv.

Jag kommer inte att hinna titta på några andra inlägg förrän i morgon kväll eller tidigt på lördag morgon. Mina dagar är just nu fyllda av arbete och i morgon kanske det blir annat efter jobbet. Jag längtar i alla fall att se hur alla tolkat ordet – ÅTERSPEGLING.

PS Fotot är taget på en av de platser jag vistats mest på i sommar, i Laxede och inte långt från stugan i Forsnäs. Du har väl aldrig sett någon bild därifrån om du besökt min blogg tidigare?

hos ordlös onsdag.

Hos Bildgatan Kategori | Ordlös onsdag | Ström

/Avsändare Margareta

banken innan jag hunnit fota bron över engelska kanalen till 365 foton 2009 och temanummer 35 -bro eller bank. Nu kanske jag har fel om engelska kanalen och bron ”bara” är över Luleälv och engelska kanalen är den mindre kanalen, till höger och syns inte i bild, som inte är färdigbyggd misstänker jag när jag läser informationen.

Kategori |Bro eller tunnel– 35|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

Jag är inte riktigt säker på vad som är engelska kanalen, men den finns där och förklaringen till namnet hittade jag på Edefors hembygdsförenings hemsida där det står följande, direkt avskrivet:

Gällivarebolaget, hade av Oscar I, köpt Gällivareverket, som 1861ombildats till Gällivarebolaget och senare Gällivareaktiebolag. Planer fanns på att anlägga järnväg från Malmfälten till kusten. Man misslyckades med att anskaffa kapital, järnvägsplanerna knöts till kanalplanerna, gällivaremalmen skulle fraktas med tåg till Norrvik vid Lule älv, därefter på pråmar via kanalväg ner till kusten. Detta skulle bli en billigare lösning än järnväg hela vägen. Gällivareaktiebolaget sökte riskvilligt kapital i England och The Gellivare Company Limited, med säte i London, registrerades 25 febr.1864 och introducerades på börsmarknaden av väl ansedd engelsk bankirfirma.

Planeringsarbetet för forsarna Heden och Edefors påbörjades 1864. Projektet, i folkmun benämnt ”engelska kanalen” var stort. Löjtnanten Robert Schoug, vid väg- och vattenbyggnadskåren, hade projekterat och fungerade som byggnadsansvarig. Arbetskraft hade anskaffats från hela Sverige, där man lockade med bra arbete och tillgång på mark att bruka. Som mest uppgick arbetsstyrkan till 1486 män, därav i Edefors ett par hundra personer, men lönerna utbetalades oregelbundet.

Ekonomin för bolaget var ansträngd, hösten 1865 permitterades flera anställda, och 16 dec. meddelades från London att all utbetalning upphörde. Arbetet hade framskridit ganska långt och var till 2/3 klart. Schoug föreslog att arbetet skulle fortgå i mindre skala tills bolagets ekonomiska situation ordnats upp. Under 1866 fortsatte så arbetet, men vid nyårsskiftet var bolaget i skuld till samtliga som hade del i projektet.

Bolaget avvecklades 1867, Luleå rådhusrätt förklarade bolaget i konkurs, år 1871, var bolaget upplöst. Kvar i Edefors och Hedens trakter lämnade projektet kvar fattigdom och bitterhet. Efter älven finns ruinerna av det så storslagna arbetet, som aldrig kom till användning. I Edefors finns stenpiren och rester av den utgrävda kanalen.

Avsändare Margareta som kände ett stort behov av att komma mellan med ett betydligt mer seriöst inlägg och intressant historia samtidigt som jag fick ett till tema avklarat i 365 foton 2009. Nu är jag uppe i 53 avklarade teman, drygt en per vecka för ett år, men det var visst i slutändan en per dag jag skulle klara av. Om någon tror att jag ska klara av det så skriver jag bara, tro ska man göra på en annan plats.

vill Helena på fototrissen veta i veckan. Det är mycket som inspirerar och de främsta i mitt liv är de människor som finns runt mig och som ger mig idéer och stöttar mig. Värmen och kärleken jag får är självklart de viktigaste inspirationskällorna, de som ger mig motivationen och sporrar mig. Mina sinnen behöver inhalera en del för att hitta kreativiteten och det gör jag bäst i naturen. De tre sinnena syn, hörsel och doft är de främsta för mig att både få kraft och ork men även tankarna snurrar ordentligt när jag vistas ute eller i miljöer som ger mig sinnesro.

Kategori|Fototriss –Inspirationskällor| Mina tidigare fototrissar

Den första bilden och det första som sker är att jag ser. Det behöver inte vara det vackra, utan de små detaljerna jag lägger märke till. Därför valde jag det här fotot som har ”allt” det sköna och det mindre vackra, färgerna från det grå till det mer livfulla, rörelsen och lugnet för att nämna några synintryck som är betydelsefulla för min inspiration.

Det andra fotot speglar hörseln och i det här fallet det som är så viktigt för mig – tystnaden. Jag har skrivit det förr och skriver det igen, jag hör verkligen tystnaden när jag vistas långt från stadens alla ljud. Det behöver inte alltid vara ute i naturen, men den är så tydlig ljust i de ögonblicken.

Det tredje fotot är doften, representerad av rosen ”Fairy” med dess arom och här även med den friska nattfrostens doft.  

Avsändare Margareta som fotat de två första fotona igår runt och kring stugan i Forsnäs, Laxede och marknadsplatsen en bit därifrån. Tredje fotot var första nattfrosten för mig i år och den förevigades i torsdags i Linköping. Vid båda tillfällena har jag haft mina starkaste inspirationskällor i min närhet, några av de människor som betyder mest för mig när det gäller.

att vara bevakande hela tiden. Trots frosten och ganska blött i naturen är elden inte att leka med. När jag i eftermiddags började att bevaka röken från andra sidan älven en bit bort tyckte jag att det var en stuga som brann, men när jag kom närmare förstod jag att det var dags för skräpet på tomten att gå upp i rök.  Jag hoppas och tror att det hölls ett bevakande öga, helst flera, på den här höststädningen. Lördagsfoto vill att jag ska vara bevakande idag och det har jag verkligen varit när jag började leta efter något bevakande. Jag fotade en hund som var riktigt bevakande idag, kom jag ihåg när tänkte till lite. Helt plötsligt såg jag också den här bevakningen som jag fotat för ”några” timmar sedan, allt är relativt. Snacka om en som behöver minnesträning av högsta grad.

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Bevakande- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som har erfarenheter av bränder och vet hur viktigt det är att vara bevakande.

fönster skulle jag fotografera i veckans fönster. Vad tråkigt tänkte jag först när jag såg temat, mina fönster hemma i lägenheten är inte några speciellt lockande fönster utifrån, vad ser jag inifrån när jag tittar ut? Inte heller det var så lockande. Tur att jag har fler fönster som är ”mina egna” och vi skulle åka till stugan i dag för att tömma vattnet från pumpen. Det här är det fönster som jag sitter vid och som jag kan njuta av varje gång jag äter eller sitter vid min datorhörna i stugan. Nu kanske du förstår varför jag älskar att andas här.

Kategori | Veckans fönster | Mitt eget|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

Avsändare Margareta som nyligen kommit hem från Forsnäs efter en helt underbar dag ute med kameran, förvånad?

var den där limegröna geggan som barn lekte med för x antal år sedan. Jag kommer inte ihåg vad de kallades men allt det där var de och i dagens fredagsfärg är lime och grått färgerna som på något sätt ska kombineras i en och samma bild. Jag har mycket limefärger i stugan men inte tillsammans med grått.  Men den illustration jag hittade i arkivet, inte så långt bak utan i nutid och bara ett ”stenkast” från stugan, påminner om de där slemmiga, slibbiga och limegröna figurerna, skummet från vattnet är grått men i en ljus och skimrande grå nyans.

Kategori | Fredagsfärger | Lime och grått

Avsändare Margareta som är på resande fot både på mark och i luften största delen av fredagen lägger ut fredagsfärgen redan nu, sen natt eller tidig morgon, vad jag nu ska kalla det.

ett antal gånger under helgen har det blivit för oss. 

Bron är ungefär en kilometer lång och stod klar 1978, och förbinder med hjälp av några fler broar Seskarö med fastlandet. Stugan i Santasaari ligger på en av de övriga öarna längs vägen mellan Seskarö och fastlandet.  På sista bilden skymtar du i förgrunden det som en gång var delar av den tidigare färjeplatsen. I veckans fototriss handlar det om siluetter och vad är då mer lämpligt än att Seskaröbron får stå modell för min helg.

Kategori|Fototriss –Siluette| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som kan berätta att mina vänner hade smutsig bilruta så det är inte rök som syns i bilden utanför trissen. Jag får säga till att de håller rutan ren när jag ska åka med dem. =)

har vid några tillfällen bevisat att hon kan hon också. För något år sedan var jag och ett gäng glada tjejer på en ”dagskurs” i flugfiske. En härlig försommardag i juni begav oss iväg för att mötas upp av ett gäng killar från en fiskeguideutbildning som skulle vara våra ciceroner under dagen. Det var killar från hela Sverige,  samt Norge och Danmark som säkert tyckte att det var lite kul att få träna på ett gäng totala amatörer och lite halvgalna tjejer i blandad ålder.

Dagen började lite mjukt med fika och grillning vid öppen eld, kunde inte ha varit bättre. En bra inledning och mjukstart inför eldproven vi utsattes för under resten av dagen. Har du aldrig kastat med flugspö så kan jag tala om att det är ingen lek, här gäller att hålla tungan rätt i munnen kunna förstå instruktioner och även kunna utföra dem på rätt sätt. Personligen tyckte jag att det var supersvårt och hade inte så bra kordination i våra övningar. Det var tur att vi hade varsin guide, som kunde lägga hela sin koncentration och tålamod på bara en person. När det sedan var dags för praktiska övningar i vattnet fick jag ta till mycket hjälp och stöd av min handledare,  Anders. Tålamodet och de prövningar han utsattes för kan inte ha varit lätt alla gånger för en ung kille. Dumma frågor och mycket fysisk hjälp och han var hela tiden lika glad och hjälpsam, svarade tålmodigt på mina frågor och såg när jag behövde hjälp och det behövdes. Men helt plötsligt gav mitt enträgna kastande och alla frågor utdelning. 

Snacka om en överlycklig Margareta, känslan av att få en fisk, gädda men det spelade ingen roll, på fluga var enorm och det har jag levt på länge, många har fiskehistorierna varit när jag berättat om min flugfiskedag. Självklart hade jag en kamera med mig och snällt och lydigt tog min guide kameran och förevigade det stora ögonblicket, första och säkert den enda fisken jag fått och kommer att få genom flugfiske.

Sådana här dagar tillsammans med underbara människor lever jag länge på och har en förmåga att komma ihåg små och roliga detaljer under en lång period, speciellt när kameran har varit med i bilden. Genom kameran kan jag behålla minnen och ta fram leenden, ibland riktigt höga skratt.

Avsändare Margareta som har insett att de som fotar mig har lite svårt med fokuseringen, det kan bli lite suddigt på vissa ställen. Därför är det bästa att jag står bakom min kamera.

Ps Undrar du över vad jag menar med trädfiskaren så kan du läsa om det i mitt förra inlägg - Ett ledset öga … -

eller bara ett dött stirrande öga. Jag har hållit dig varm med några fiskar här på bloggen under sommaren och det kan jag tacka sambon för, som ihärdigt står och drar upp fisk efter fisk. Nu har det mest blivit gäddor och det är inget som vi äter men det finns några i min närhet som gladeligen tagit mot någon enstaka. Resten har fått leva vidare och simmar kanske fortfarande i älven, förutom vid de tillfällen då den glupska gäddan svalt hela kroken och inget annat har återstått än att lämna den måsarna och deras näringsintag. Lite glad över deras glupskhet har jag varit, för då har jag kunnat ta fram kameran och fota. Sambon vill inte kasta bort sina dyra drag om det inte behövs, några har hamnat i älven i alla fall av andra anledningar. Det är känslan av att få napp som är kul och visst är det trevligare med de där mer delikata fiskarna, öringar, abborre och en harr har också hamnat på kroken i sommar. För många år sedan fick han en riktig näbbgädda på kroken, den största fisk han någonsin fått, och den har han kvar och det kommer nog att så förbli, för den fisken trivs hos fiskaren. 

Själv är jag nog den bästa trädfiskaren som finns. För många många år sedan var jag med ett gäng vänner och våra barn och fiskade i Kronogård, en fiskecamp inte så långt från vår stuga. Fiskade försökte jag i alla fall och summeringen av de två dagarna är att jag fick upp den klart största fisken, ingen gädda men kommer inte ihåg vad det var -ätbar var den i alla fall och en utsökt sådan. Sedan planterade jag ett antal drag i träden runt den lilla tjärn, så många att, om jag kommer ihåg rätt, våra drag tog slut och vi fick låna eller om det gick att köpa på campen. Det lustiga att jag gjort sådana avtryck att fortfarande efter så många år kommer mina pojkar ihåg detta, trots att de var små och inte borde ha lagt det på minnet som viktiga händelser under den helgen. Kanske något trauma de fått och som borde behandlas genom någon slags terapi.

Det här ögat är inlägg 51 och temanummer 88 – öga i 365 foton 2009.

Kategori |Öga – 88|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som nu har gått över gränsen och klarat av fler inlägg i 365 foton 2009 än min egen ålder.

och miljö som jag lärt mig att älska och den landskapsbild jag vill behålla på näthinnan när årstiden mellan höst och vinter snart inträder. Jag vet inte vad den heter men det är den enda tid på året som jag verkligen önskar att jag bodde på sydligare breddgrader, riktigt sydliga. Temanummer 86 i 365 foton 2009 är landskapsbild och det här är mitt landskap. Det landskap som jag vandrat genom ett flertal gånger i sommar och nu när hösten med sin färgsymfoni visar sig alltmer hoppas jag att få återkomma. Jag ska ta med minnen när det blåser, regnar och viner runt knuten i lägenheten och mörkret bara känns tråkigt. 

Kategori |Landskapsbild – 86|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som ser och känner, men verkligheten är vackrare genom doften och helheten.

finns det hos oss på landet. I engelska kanalen, den heter faktiskt så, står den här betongklumpen och visar vattennivån i den reglerade älven. Passande för mig som har ett viktigt mål att klara av idag och därför blir temanummer 63 – betong – i 365 foton 2009 ett av mina inlägg under kvällen.

Kategori |Betong – 63|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som osökt kommer att tänka på en annan bloggare som gillar betong och snart får jag förhoppningsvis se hennes betongalster.

blir jag bara genom att vakna upp och titta ut genom mitt fönster här i stugan, kan jag bli annat när jag ser det här.

Morgonstund har guld i mun är ett uttryck som jag verkligen känner just nu. Att ha förmånen att få stiga upp och titta ut och veta att det här är en del av mitt  liv, att jag kan gå ut och sätta mig på trappan och bara andas in den friska luften och lyssna på tystnaden. Jag kan vara gnällig ibland, men jag behöver bara komma hit och fort kommer den upprymda känslan av att jag lever och har det fruktansvärt bra. Jag brukar krama sambon när vi kommer hit och säga, -Visst har vi det bra. Trots att det låter som en fråga är det bara ett kort konstaterande om hur lyckligt lottade vi är.
_

Nu ska jag inte sitta vid datorn mer på förmiddagen. Jag har gjort klar min bildverkstad igår kväll, men jag lägger upp den ikväll. Nu ska bara kika in hos lördagsfoto för att se vad dagens tema är innan jag lägger korven på glöden och sedan dukar upp en riktig god stug- och lördagsfrukost. Se hur delar av den ser ut här >>> Morgon, middag, kväll …
_

Avsändare Margareta som funderar på hur många gånger tidigare jag lagt upp den här utsikten i mina inlägg. Nu är det så att jag kan inte ändra min utsikt, det är jag glad över, den är lika varje gång förutom att väder och vind kan styra lite och ge några variationer av platsen.

vår är tydligen redan utstakad bara genom att vi föds ett visst år, en viss månad och datum. I alla fall om vi ska tro på nummerologi och de olika alternativ som finns. Nyfiken som jag är var jag tvungen att testa det här >>> när jag fick se länken hos Znogge.

Livsväg 5, den ideala coachen: