Bildgatan – Avsändare Margareta

på fyra ben mot nya äventyr och hjältedåd.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Fyra

Avsändare Margareta som fastnade för något levande när jag såg Birgittas bidrag i veckans tema, inte nytagna men däremot ger det en längtan till sommarens upplevelser .
-
Följ länken så hittar du betydligt fler fyror och alla andra som deltar hos Birgitta i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

för sommarens fåglar. Jag gillar inte att inte veta och med hjälp av den här ska det väl gå bättre när jag råkar få någon fågel i sikte, kamerans. Min fågelbok från barndomen innnehåller mest tecknade fåglar och det är inte så flygande lätt, mycket lättare kommer det att bli med denna. =) Allt som är gammalt och gediget samt förvånansvärt välbehållet är inte alltid det bästa.

Ett riktigt proffs småler åt mig, kanske till och med storskrattar men jag måste hålla mig till verkligheten, min verklighet och min kompetens. Det lustiga i den här boken är att det till och med smugit sig in ett foto av mig i tidig morgongryning.
-
Det är sådana här böcker jag hittar på bokerean, bra att ha. Böcker som jag vanligtvis inte skulle gå och köpa men när de ligger där och skriker (kvittrar) att den här kanske du har nytta av i framtiden då dyker jag på dem.
-
Avsändare Margareta som nu ska göra lite nyttigheter och sedan lägga mig ock läsa lite, inte i fågelboken. Det finns några fler lite udda böcker i min nyinköpta samling.

är precis vad de gör i det här huset, tvärtemot vad det gamla ordspråket förespråkar. Bästa platsen för kråkorna när vädret är som det är och även de fryser. Den här skorstenen och en skorsten intill i samma hus är en ständig värmekälla för kråkorna, bästa platsen helt klart.

Lite slöseri med energi kan jag tycka, men kråkorna håller säkert inte med mig utan de verkar trivas förträffligt på den gamla skorstenen. 

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 32 – bästa plats
-
Avsändare Margareta som nu kommer ihåg min lilla kråkdam, som jag skrivit om tidigare vid några tillfällen, och funderar var hon har tagit vägen det är länge sedan jag sett henne. Får ta och hålla koll åt andra hållet någon dag, för kråkor har vi kvar i området och många tycker jag att de är.  

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS.  Har jag mycket att göra när jag ägnar min tid till att fundera över kråkorna i området? Behöver jag söka hjälp någonstans?

visst var det så här vi pratade  för inte alltför länge sedan? Mycket av det som sagts har glömts bort och det som vi sa för ett antal år sedan känns verkligen antikt och…

Akademiska studier är det enda som garanterar en rejäl inkomst. Hur i all sina dagar skulle man kunna bli mångmiljonär genom att flänga omkring på skridskor och jaga efter en puck?
-
En ring i örat är ett osvikligt tecken på att personen i fråga är fjolla.
-
TV-publiken vill se intressanta människor i rutan, proffs som har något att visa upp. Att bara rafsa ihop en samling publicitetssugna medelmåttor och visa deras inbördes intriger vecka efter vecka håller inte som underhållning.
-
Tatueringar är något av det mest vanprydande man kan ha. Som tur är ser man dem numera bara på gamla sjömän.
-
Det är ingen slump att det är ”svenska köttbullar” som går bäst på semestermålen. Pizza, kebab och tapas tilltalar helt enkelt inte svenskens smaklökar.
-
Klirrandet av vinbuteljer är en del av feststämningen, därför har vin i pappkartong ingen framtid.

Känner du någon enda person som sagt att han saknar en telefon att prata i medan han promenerar på gatan?
-
Vadå högre skatter än i utlandet? Det är inget problem så länge som sjukvården och folktandvården och all annan samhällsservice är gratis.
-
Datorchips kan inte göras hur små som helst för då blir de för besvärliga att reparera om de skulle gå sönder.
-
Alla som druckit lankigt amerikanskt kaffe inser hur omöjligt det skulle vara för en amerikansk kaffekedja att försöka etablera sig i svensk miljö.
-
Volvo och Saab är det svenskaste vi har.

Flickor lämnar skolan med högre betyg än pojkar. Därför måste vi vänja oss vid tanken att kvinnor alltid kommer att ha högre löner i arbetslivet.

Radiomonopolet måste bort! Tänk dig vad tio-tolv fria radiokanaler skulle betyda för alla arbetslösa manusförfattare, skådespelare och musiker.
-
Morgondagens höga elpriser kommer att göra det omöjligt för människor med normala inkomster att ha egna datorer i hemmet.
-
LP-skivor av vinyl är överlägsna CD eftersom fodralen är större och rymmer mycket mera information.

Alla jag känner tycker att skolgympan var ren pest. Därför är tanken på så kallade gym där folk i medelåldern förväntas betala dyra pengar för att få svettas fullkomligt skrattretande.
-
Vadå ”datorspel”? Försök få en fullt frisk 10-åring att sitta blick stilla framför en bildskärm i mer än tio minuter!
-
Rock´n´roll är ungdomens musik. Det är patetiskt att tro att någon enda rockmusiker skulle kunna hålla sig kvar på toppen sedan han fyllt trettio.
-
Folk går normalt på bio efter middagsmålet. Hur skulle man kunna få dem intresserade av att köpa var sin jättehink med popcorn?
-
Visst är Fawlty Towers och Monty Python´s Flying Circus kul men i framtiden kommer vi att få många TV-serier som är ännu roligare.
-
Att försöka lansera kall japansk fisk som ett alternativ till vår delikata svenska inlagda sill är naturligtvis fullkomlig utsiktslöst

Avsändare Margareta som ler och nickar igenkännande åt en del gamla repliker och vad vi trodde och tyckte då.

på ordlös onsdag 2010-01-27.

Kategori | Ordlös onsdag – nytvättad

/Avsändare Margareta

kan vara nödvändigt ibland. Inget undantag för mitt bidrag i torsdagsfoto och temat som just det är detsamma som rubriken – Tittar ner på något. Det gäller att titta ner riktigt ordentligt för att hitta godbitarna.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Tittar ner på något

Avsändare Margareta som ler och funderar om det är matabstinensen som gör sig gällande även i detta inlägg efter veckans alla goda middagar.

har ni aldrig sett en kvinna i sina bästa år med en kamera på golfbanan? Hur ofta tror ni att den här kvinnan har sett renar på grönbete mitt ute på golfbanan? Tror ni att det är något rekreations- och spaställe för renar?

Det var precis vad de här renarna gjorde när jag smög i höggräset och fotade dem när de låg och lapade sol och hade det allmänt slött ute på golfbanan i Kalix. Jag har förevisat dessa renar tidigare på bloggen i olika positioner och även irriterat mig över att jag inte insåg hur ”exklusivt” det var med några renar ute på en golfbana. Att det var speciellt insåg jag först när jag i Aftonbladet fick se en bild, tagen med en mobilkamera, i månadens bild och fotografen vann en mobilkamera eller X antal tusen kronor som var första priset för månadens bild. En aning störande när jag fick se bilden, mina var betydligt bättre och jag hade tagit dem ett bra tag före ”vinnaren”.

Jag har i alla fall fått nytta av några fotona tidigare och även denna vecka plockar jag fram ett av dem. I torsdagsfoto är temat - Någon tittar på dig. De här tittar inte bara på mig utan funderar också på vad en sådan typ som jag har på en golfbana att göra, utan golfklubba.  Kameran och knäppandet med den väckte deras nyfikenhet ordentligt.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Någon tittar på dig

Avsändare Margareta som snart måste ut på en fotosafari någonstans nära mig, kanske på en ort i närheten av dig. Just nu känns det långt borta med tanke på min arbetssituation som fortsätter att vara en aning frustrerande. I helgen ska jag jobba hemifrån med ”hemmajobbet”, när jag inte hinner under veckorna så det får bli så. Kanske nästa helg …

Här hittar du fler foton från samma tillfälle och ett betydligt mer redigerat med fler som stirrar på mig – Snålskjuts …

av någon som flugit har sin kos – Ordlös onsdag

Kategori | Ordlös onsdag – rester

/Avsändare Margareta

att jag vore lika flitig som insekterna på sommaren.

Men nej, jag bara gör ingenting. Sitter bara här och känner hur den underbara matdoften från köket kommer in i mina näsborrar och hungrigare och hungrigare blir jag, speciellt när jag vet vad jag kommer att bli bjuden på idag.  Ugnsstekt fjällröding, pressad potatis, sallad och mest troligt någon god sås -jag har faktiskt ingen aning. Det börjar bli pinsamt med all den goda maten som jag hela tiden stoppar i mig och ingenting (nästan) tillagar jag själv. Salladen brukar jag åtminstone till 100 % alltid fixa, men idag missade jag visst det också. Stod väl för länge i duschen och innan jag blåst håret torrt så hann jag känna hur det var matlagning på gång.

Nu är det verkligen dags att jag blir lite mer effektiv och alert. På torsdag ska jag jobba och i morgon kväll ska jag orka vara vaken för en föreställning på kulturens hus. Nu brukar inte kvällarna vara några problem och sedan tror jag att artisterna vi ska lyssna på håller mig vaken och även på mycket gott humör, garanterat. Jag kommer med recensioner om inte i morgon kväll så efter jobbet på torsdag i alla fall.

Avsändare Margareta som alltid har tyckt om vintern men i år känns det som att jag inte har varit ute och njutit. Nu är det bara riktigt kallt, men så brukar det vara så det är ingen överraskning. Jag behöver den där friska luften, jag behöver min rosiga kinder, jag behöver motionen, jag behöver gå ut och lufta kameran, jag behöver … så mycket utanför väggarna i lägenheten.

men inte vilken mat som helst utan njutningens njutning.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 253 – Sex

I går skrev jag om min enormt vackra amaryllis som jag fått av en gammal vän till sambon, från långt före min tid, men som jag också nu fått lära känna. I går förmiddag skulle vi hämta honom på tåget från Kiruna, mellan två tåg. Nu blev det så pass mycket försenat att jag inte hann träffa honom innan han drog vidare mot sitt arbete vid höga kusten. Däremot så överlämnade han en present till oss. Sambon frågade om det var renkött, bättre sade han och innehållet i paketet …  Fjällröding – tolv stycken enormt vackra rödingar.  Jag hade blivit överlycklig av en men tolv (12), snacka om sjunde himlen.

Fjällröding måste avnjutas för att förstå, fjällrödingen som är fiskad och levererad av en person som får fiska i de vattnen där de bästa finns, fjällrödingarna. De vattnen är inte tillåtna för gemene man och vi har förmånen att få smaka och njuta av denna enormt delikata fisk. Jag vet till och med vilka datum de är fiskade, ur vatten som du kan dricka direkt från. Att det sedan var kungen på att packa rätt, för att resan mellan Kiruna och Luleå inte skulle märkas det minsta på infrysningen gjorde ju inte saken sämre.

Nu blir det snart kalas här och två stycken har nu hamnat i sambons tillförlitliga händer när det gäller gravning av fisk. Gravad lax – gott, gravad fjällröding – det går inte att förmedla med ord och jag känner en sådan längtan och har stora matabstinensen till jag får  avsmaka den första … Lite skämmigt för mig, alltid sambon hit och dit när det gäller matlagningens konster, nu har det slumpat sig så och visst är det han som är bättre trots att jag själv verkligen tycker om att laga mat men varför ändra på ett vinnande koncept.

Misstänker att någon också hamnar på nya grillen som fortfarande saknar en provgrillning av fisk.

Avsändare Margareta som endast har en negativ tanke om all denna gourmetfisk. Lilleman fick se den men inte röra och än mindre smaka,  tyvärr så hann han inte  innan det var dags för avresa. Däremot så får vi  be storebror komma över och avnjuta en delikat måltid. Han verkar ha så dåligt med tid för social samvaro just nu, misstänker att det är nya dejtingen som pockar på.

Jag har skrivit mycket om de tolv fjällrödingarna men här på bilden har jag sex, upplagda för tema 253 – sex, i 365 foton 2010. De övriga sex finns i påsen men av två alternativ så valde jag hälften av tolv eftersom det ska stå för njutning på fler än ett sätt, det andra sättet lämnar vi utanför bloggen och innanför hemmets fyra väggar.

Här hittar du alla andra som också deltar  - 365 foton 2010

Ps Jag har tidigare skrivit lite om min syn på Delikatesserna delikatess, då glömde jag bort fjällrödingen av två anledningar, det var mitt i löjfisket och kräftpremiären hade varit för ett tag sedan. Allt mitt eget fokus låg kring dessa två alternativ. Sedan var fjällrödingen relativt ny i mitt liv och hade nog inte funnits om inte min sambo blivit just min sambo. Det är ingen vardagsmat och de små guldkornen har han plockat fram lite då och då genom åren, som också går mot ett nytt decennium.

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

visst låter det ganska tråkigt? Faktiskt så känns det inte så för mig just nu när texterna inte flyter och ingenting speciellt händer. När jag läste på Beates blogg om återspegling av 2009 i tisdagstema idag så kom två ord in i mitt huvud och vill inte släppa så därför bestämde jag för att lägga ut dem, orden fisk och svamp.

-

Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.

Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.

-

Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .

-

Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.

Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?

är det annandagen och innan dess tänkte jag hinna med att önska er alla en god, varm och skön fortsättning på julen .

På grund av tiden inte räcker till för allt som prioriteras nu, att sova länge, äta mycket, slappa ännu mer och försöken att äta upp all godis, framförallt dajmen. Så blir det lite nattjobb med att försöka hinna skriva ner några rader. Nu skrev jag visst ett ord som är totalt förbjudet just nu – jobb, i alla fall till annandagen. Imorgon ska sambon iväg och kolla lite, jobb. Jag tänkte följa med, och gissa vart vi mer tänkte åka, jo till Haparanda eller i alla fall i närheten, till ett tomteland. Jag lovar att jag inte blivit helt besatt av kommunen men nu råkar det slumpa sig så att vi har vissa nära och kära även där.

-

Eftersom inte vi varit snälla så har inte den riktiga tomten besökt oss under julen och många tomtar har vi inte i vårt hem. Tomtemor skickade i alla fall en duk till oss med några riktigt läckra tomtar. En glimt av att tomten i alla fall finns har vi fått se genom de fina presenter som tilldelats oss under julen.

Av mina älskade pojkar fick vi en riktig hälsogrill som vi ska testa i dagarna. Tänk att jag längtar efter mat när jag inte gjort mycket annat än stoppat i mig under hela veckan? Undra hur mycket det går i den här kroppen? Den här grillen verkar i alla fall vara en riktig höjdare. Det går att grilla på flera olika sätt, alltifrån de enklaste grönsaker och panini till stora saftiga köttbitar . Vill jag hålla maten varm går det också bra genom att ställa in olika lägen och temperaturer som den ska hålla. Det var en av alla de fina saker och upplevelsepaket som jag fått ta del av under julen och jag kommer säkert att få återkomma till några av dem senare.

-

Idag har vi haft kyla, riktig kyla inte någon ”08″ kyla utan -25 grader har termometern visat under nästan hela dagen. Jag tänkte ta med mig kameran imorgon men står kylan fast så lär det inte bli så mycket fotande. Inte på grund av att jag skulle frysa, nej, nej utan kameran är en liten vekling, eller mer batteriet på kameran som inte står sig alltför länge i sådan temperatur. Själv skulle jag väl aldrig erkänna att jag fryser, eller skulle jag?

Avsändare Margareta som nu ska stänga av och se om sömnen vill infinna sig, några små tupplurar har det blivit under dagen.

En del som besökte mig den här dagen för ett år sedan kommer säkert ihåg mitt besök hos tomtemor och tomtefar, annars hittar du det här – Jag har avslöjat hemligheten …

och ingen slipper här fram, här fram, förrän hon säger sitt ärendes namn, vad vill hon? Den här anden bevakar porten och tillträdet till det lilla huset. inte på prärien men väl i den lilla dammen. Total bevakning åt alla håll och kanter både med syn och hörsel. I veckans port är det bevakad som är ordet denna vecka. Min danske vän i Köpenhamn får stå åt sidan för den här krabaten därför bytte jag spår när jag hittade honom i mitt fotoarkiv.

Kategori | Veckans port | bevakad|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som träffade på den lilla anden under en av mina helgpromenader i höstas och den verkade vara så inne i sin bevakning av den lilla porten att han/hon inte brydde sig om någon av sina polare ute i dammen.

nej inte riktigt, men i går eftermiddag och delar av natten även tidigt på småtimmarna har jag varit tänkande, försökt, som den kloka ugglan Helge. Jag har funderat fram och tillbaka både i sidled och framled och tidigt i morse skickade jag i väg mitt beslut. Jag var nämligen på en intervju igår och det kändes upplyftande med tanke på att det var 71 sökande och jag var en av de sju personer som de valt att träffa. Tjänsten hade jag nästan glömt bort, att jag skickat in en ansökan för ansökningstiden gick ut redan den 30:e september.  Nu var det några detaljer som jag fick mig att tänka till, ville jag verkligen ha det här arbetet, var det något som skulle passa mig? Arbetsuppgifterna och det mesta var helt ok, sedan var det just det där andra som gjorde att jag blev tveksam.

Kan man verkligen tacka nej till en eventuell anställning i dessa tider? Ja, efter att ha rådgjort med mitt inre och några personer i min närhet så var det självklart att det kan man. Hade jag gjort det för några år sedan? Nej, men med åren har både förståndet och viljan att veta vad jag vill börjat göra sig gällande även hos mig. Det kommer sent för en del men jag är tacksam för att det börjat ge sig till känna, den inre styrkan – att bli lite ego.  Det känns otroligt bra och jag tackar inte heller ja eller tar på mig för mycket idag. Nu har jag lärt mig ordet nej och kan även ta till det när jag känner att det behövs, men kanske med lite finess och farstun känns betydligt bättre än att hela tiden säga ja och tro att jag är någon övermänniska som hinner med allting.

Nu är det ju inte säkert att jag fått tjänsten, men tyckte ändå att jag kunde ha lite vett och etikett och tala om för dem att de skulle fortsätta sin rekryteringsprocess utan mig.

Avsändare Margareta som nu har talat om det och fått ett svar som tack, men visst hade det varit kul att se hur långt jag hade kommit i processen …

Ps Ugglan, en riktigt äkta Pajalauggla som jag förärat till sambons mindre ugglesamling. Inget mot den samling Imse visade mig idag på sin blogg, men nu väntar jag bara på hennes andra samling, den lät betydligt mer spännande …  Den fanns tydligen redan på plats, var det allas förväntan som skyndade på?

Ganska lustigt att jag skulle fota ugglan i morse och sedan har hon hela inlägget fullt med ugglor. Jag får väl också ta och fota några fler nu när jag håller på med inomhusfotografering, jag är ingen inomhusfotograf, har inte rört kameran på ett bra tag nu så det fick bli lite kameratester imorse. Det kan också bli en del intressanta motiv.

 är fem personliga minuter om livet och livets mening, ett radioprogram i P1 som kan avlyssnas på lördagar och söndagar klockan 21:45. Jag har aldrig lyssnat på programmet tidigare men jag har en god vän som jag lärde känna för många år sedan när vi arbetade tillsammans som just nu är aktuell med sina funderingar kring sitt liv och tankarna runt i kring.

Jag har lärt känna Maja som en riktig entertainer och vi har tillsammans gjort en hel del små ”hyss” genom texter och försökt uppmärksamma personer som då fanns i vår närhet. Maja har skrivit många texter till låtar som framförts vid olika arrangemang och jag har mer bidragit med layout och en del små rim. Jag har alltid vetat att Maja har ett djup i sig, genom hennes arbete och engagemang i det hon för tillfället är inne i. Att få lyssna på henne här och nu, med hennes egna texter har gjort att jag också förstått och ser ännu mer av Maja. Att hon sedan har en radioröst som ger mig något i tårkanalen genom det hon säger gör ju saken ännu bättre. I kväll ska det handla om hennes utveckling och ledarskap vilket jag ska försöka att inte missa, men det går ju lika bra att lyssna i efterhand.

I de tidigare programmen har hon berättat om  -Att komma hem – och i förra veckan – Förebilder.  Jag vill bara här och nu göra fem minuter kort reklam och marknadsföring för programmet och Maja som verkligen har en röst som jag vill lyssna på vid ett flertal tillfällen, en person som gör sig i media.

Jag har försökt med andra media tidigare, har tjatat på henne när det gäller hennes sångkvaliteter men hon har och är svårflörtad. Lite kuriosa – när vi en gång var till Finland på lite rajtan tajtan (och lite mer seriöst) så var det någon ryss som ville ha med henne i sitt stall. Inte den typ av stall som vi kan tänka på när vi hör att det är en rysk manager och inte heller den typ av stall som Maja vistas i någon dag varje vecka bland hästarna, de på fyra ben. Nej, det var en som var i den musikaliska branschen och jag kan nog tycka idag att det var tur att hon inte nappade och for dit.

Nu har jag haft mina fem minuter och kan bara skriva, har du möjlighet så lyssna och lyssna även på hennes tidigare texter i sändningsarkivet på P1.

Avsändare Margareta som ska i väg på middag i eftermiddag till en annan god vän som ”måste” bjuda oss på middag för att vi ska komma på besök. =) Nej, det är inte riktigt så men hon skämtade lite om det och samtidigt ville hon ju veta om vi levde.

Ps Bilden får symbolisera Maja som den sega, starka, envetna och kanske lite ettriga person hon är, jag hade inte terriern Terry nära till hands så då får det bli den här starka och envetna hunden.  Jag har skrivit det tidigare men det är hon som är den skyldiga till att jag idag sitter här och sitter här framför bloggen, hon verkligen övertalade mig hur kul det var och idag håller jag med henne, det trodde jag aldrig att jag skulle skriva. Jag trodde överhuvudtaget inte att jag skulle skriva någonting.

var det någon som gjorde för flera tusen år sedan och idag har jag sett att det är fullt möjligt.

Gör om det, om du kan.

Avsändare Margareta som njöt av utelivet idag och även i ankdammen var det fullt.

och en riktig överraskning hade vi i morse inne på vår balkong. Talgoxen, trots att den är en av våra vinterfåglar, behövde den få komma in och värma sig. Det var inte populärt att jag kom med kameran i högsta hugg, så snabbt försvann den under skänken och gömde sig, helt blixtstilla men lite darrande tror jag när jag ser på fotot. 

Det här skrev jag den allra första dagen jag någonsin publicerade något som andra människor kunde läsa på nätet, jag hade börjat blogga. Både det jag skrev och att jag börjat med det här som jag knappt visste någonting om var en stor överraskning för mig själv. Ordet överraskning är temat i lördagsfoto och därför väljer jag att visa den överraskning som drababde mig då för snart två år sedan, den som går att visa på bild. Den andra överraskningen har övergått i lite av en passion och en hobby som jag verkligen gillar fortfarande, men jag är fortfarande förvånad. Jag trodde någonting helt annat om bloggare och de som läste bloggar och ingen kan ha haft mer fel än jag.

 Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Överraskning- mina tidigare inlägg

åker min lilla ekorre när jag tagit ner den från trädet i stadsparken i Luleå ut till golfbanan i Kalix Nyborg där de här renarna brukar finnas, till golfspelarnas förtret men säkert en del roade turister som tycker att det är exotiskt. Jag tycker också att det är kul och ett trevligt inslag, men nu spelar inte jag golf.

Bildverkstaden i veckan vill att vi ska arbeta med kloning och det var väl fåret Dolly som var först ut, i alla fall första det skrevs om. Nu fortsätter jag med kloning av ett annat djur, ekorren. I mitt fall har det varken med dna, gener eller embryon att göra utan bara enkel kopiering. Originalbilderna ser du nedan.

Kategori | Bildverkstad – kloning

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop elements 7.0
-Jag öppnade de två originalfotona, duplicerade lagren och sparade dem som psd.filer.
-Använde snabbmarkeringen runt ekorren -ok.
-Kopierade markeringen och klistrade in.
-Drog över ekorren till fotot med renarna.
-Bild – omforma fritt, såg till att lagret med ekorren var markerad. Rutan för bevara proportioner ska vara förkryssad. Sedan förminskade jag ekorren till en storlek som jag tyckte var lämplig.
-Därefter bild – rotera – rotera lagret vågrät.
-Jag använde snabbmarkeringen runt det horn som ekorren nu sitter på, kopierade och klistrade in. Flyttade det klonade hornet åt sidan ett tag.
-Kopierade lagret med ekorren och klistrade in det, det nya lagret flyttade jag också en bit åt sidan i bilden.
Nu flyttade jag ekorren till den plats på renens horn där den skulle få åka lite snålskjuts.
-Det klonade hornet lades ovanför ursprungsbilden, med ekorren mellan bakgrundsbild och hornet.
-Därefter markerade jag det lager av ekorren som jag flyttat åt sidan. Nu markerade jag båda klorna på ekorren med snabbmarkeringen, därefter markerade jag omvänt och raderade.
-Nu flyttade jag klorna ovanför de övriga klorna med detta lager överst.
-Lager i följande ordning – bakgrundsbild – ekorre – renhorn – klor.
Sparade, gjorde till ett lager  och som vanligt ändrade jag bildstorleken till 510 pixlar på bredden och 72 dpi.

Den här kloningen har skett utan att använda kloningsverktyget eftersom det var betydligt enklare.

Avsändare Margareta som nu är trött och behöver sova, det är jobbigt att klona de små djuren. 

Ps Fotot på renarna är inte taget i år och jag vet faktiskt inte om de varit på golfbanan i år.

är inte lätt att hitta på beställning, de brukar dyka upp lite då och då men igår kammade jag verkligen noll. Helt plötsligt när vi var på väg till stugan såg jag något mitt i skogen som bara kikade fram. Stanna vänd, det stod en häst där i skogen ropade jag till sambon. Han trodde nog att jag var mer galen än vad jag egentligen är, han vände i alla fall och jag kunde bevisa att jag sett rätt och inte haft någon synvilla, som jag brukar ha ibland när jag tror mig se något som inte finns där. Det är mina önskedrömmar som brukar dyka upp och bli så verkliga när vi susar förbi och jag ser något som rör sig i skogen, fast det är min fantasi som virvlar ordentligt i hjärnan.

Nåja, ett ansikte som inte var förväntat mitt i skogen fick jag kanske inte de fantasifulla som de andra har hittat men det får bli mitt bidrag i lördagsfoto som nu blev ett söndagsfoto av förklarliga skäl.

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ansikte- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som fick en förklaring till hästen i skogen, när vi fortsatte igen såg jag en gård som jag aldrig sett tidigare på grund av att den inte synts från vägen men nu hade de röjt i skogen så jag kunde skymta en bebodd gård.

eller bara någonting annat.

Sambon håller på att steka ägg när jag kommer och ställer mig bredvid honom. -Vänta!, ropar jag. – Akta! Häll i mer olja! Fort, fort, vänd nu! Försiktigt. Vad gör du? Ta mer salt!
Till slut får sambon nog. -Vad är det med dig? frågar sambon. Varför håller du på så där?  Tror du inte att jag kan steka ägg?
Jag ville bara att du skulle få en känsla för hur det är när du börjar kritisera mitt sätt att köra bil, svarar jag lugnt.
_
Den här historien läste jag under perioden i somras när sambon inte fick köra bil efter sin stroke,  jag tyckte att den var så bra och skrattade mycket gott, sambon förstod den inte. Undra varför? =). Det var lite så här hos oss under perioden när han var ”tvingad” att ha mig som chaufför hela tiden, absolut hela tiden. Jag längtade till den 20:e augusti när han skulle få sätta sig bakom ratten igen, garanterat jublade han också inombords.
_
Han kör mycket bil hela tiden, många mil om dagen och jag kör när jag måste, det blir inte ofta. Vi kör på olika sätt men ingen av oss kör dåligt och sambon är självklart en bättre förare eftersom han har en helt annan vana och betydligt fler mil än mig bakom ratten. Däremot kör inte jag illa samtidigt känner jag mig alltid säker när sambon kör och jag påpekar inte de gånger han är ouppmärksam på något sätt. Han däremot var nervös när han satt bredvid, han är inte van att vara passagerare och inte ha egen kontroll över bilen vilket gjorde honom till en liten ”gnällkärring” med tillrättavisningar och rörelser som att han gärna skulle vilja ta över ratten.
-
Jag som är van att kunna sitta bredvid och se allting längs vägen, jag tycker det är skittråkigt att sitta bakom ratten. Att bara ta sig från punkt A till punkt B utan att uppleva någonting annat än vägen. Nu såg jag det som nödvändigt för jag  inte ville sitta fast, jag ville kunna ta mig till olika platser när som helst och det har sambon alltid sett till att vi har gjort utan att jag ens funderat på att jag kanske ska köra någongång. Efter den 20:e kommer lovade jag att absolut vara mer medverkande vid våra utflykter, som chaufför. Bilkörningen är något där vi varit mycket ojämlika och där jag som kvinna tyckt att det varit skönt att slippa, utan att ta reda på hur kul han tycker det är att alltid sitta på den vänstra sidan och se de oftast dåliga vägar vi kör över.
_
Som fågeln har jag njutit och sett allt runt ikring vår reserutt, medan sambon som fågeln har fått koncentrera sig på alla faror och hela tiden vara alert och vaken.

Avsändare Margareta som har blivit lite bättre men fortfarande är det han som oftast kör, men jag har bättrat mig. Att det var tvunget att hända något sådant här för att jag skulle få upp ögonen och förstå är synd. Vi har aldrig pratat om det eller ens funderat, det har bara varit så självklart vem som kör.

Ps  En ny version av ett tidigare inlägg i min gamla blogg.

har jag fått uppleva idag ute på Seskarö. Jag har snackat så mycket om drömmen att få se en björn, nu har jag kommit så nära att till och med jag kände spänning. Känsliga läsare bör genast stänga ner eller gå till något annat inlägg. Titta här vad jag hittade bakom risen och invid myrstacken,

Ganska färsk var den -tror jag . Jag trodde först att de skojade med mig när de ropade att de hittat björnspillning. Jag misstänkte att sambon var rädd att jag skulle gå vilse när jag gick där i skogen en bit från de andra. Men visst var det en riktigt stor skit.  En så stor skit och med inslag av blåbär kan inte ha varit något annat.  Jag var tvungen att lägga upp hela skiten mellan svampskogen och middagen vi är på väg till om ett tag ute på ön.

Ett riktigt skitkollage har jag i alla fall fått ihop under eftermiddagen, allt det andra får komma i andra prioritet för mycket foton har det blivit under dagen samt att vi nu förvällt en hel del svamp och jag anar att middagen har ingredienser från dagens skogspromenader både här på Santasaari och ute på Seskarö.

Avsändare Margareta som inte hinner med att varken besöka bloggar, skriva eller uppdatera teman just nu både av tidsbrist och en riktigt seg uppkoppling. Jag kommer igen med de teman som finns kvar under veckan – bildverkstaden ska jag inte missa  och vi får se vad lördagsfoto och fototrissen lockar med.

Ps Jag blir besviken om någon påstår att det är något annat än björnskit. Det är då inte grävling för den är betydligt mindre, men finns det någon med bestämdhet som kan säga något annat så är jag självklart nyfiken och kan ta besvikelsen om du kan överbevisa mig.

har vid några tillfällen bevisat att hon kan hon också. För något år sedan var jag och ett gäng glada tjejer på en ”dagskurs” i flugfiske. En härlig försommardag i juni begav oss iväg för att mötas upp av ett gäng killar från en fiskeguideutbildning som skulle vara våra ciceroner under dagen. Det var killar från hela Sverige,  samt Norge och Danmark som säkert tyckte att det var lite kul att få träna på ett gäng totala amatörer och lite halvgalna tjejer i blandad ålder.

Dagen började lite mjukt med fika och grillning vid öppen eld, kunde inte ha varit bättre. En bra inledning och mjukstart inför eldproven vi utsattes för under resten av dagen. Har du aldrig kastat med flugspö så kan jag tala om att det är ingen lek, här gäller att hålla tungan rätt i munnen kunna förstå instruktioner och även kunna utföra dem på rätt sätt. Personligen tyckte jag att det var supersvårt och hade inte så bra kordination i våra övningar. Det var tur att vi hade varsin guide, som kunde lägga hela sin koncentration och tålamod på bara en person. När det sedan var dags för praktiska övningar i vattnet fick jag ta till mycket hjälp och stöd av min handledare,  Anders. Tålamodet och de prövningar han utsattes för kan inte ha varit lätt alla gånger för en ung kille. Dumma frågor och mycket fysisk hjälp och han var hela tiden lika glad och hjälpsam, svarade tålmodigt på mina frågor och såg när jag behövde hjälp och det behövdes. Men helt plötsligt gav mitt enträgna kastande och alla frågor utdelning. 

Snacka om en överlycklig Margareta, känslan av att få en fisk, gädda men det spelade ingen roll, på fluga var enorm och det har jag levt på länge, många har fiskehistorierna varit när jag berättat om min flugfiskedag. Självklart hade jag en kamera med mig och snällt och lydigt tog min guide kameran och förevigade det stora ögonblicket, första och säkert den enda fisken jag fått och kommer att få genom flugfiske.

Sådana här dagar tillsammans med underbara människor lever jag länge på och har en förmåga att komma ihåg små och roliga detaljer under en lång period, speciellt när kameran har varit med i bilden. Genom kameran kan jag behålla minnen och ta fram leenden, ibland riktigt höga skratt.

Avsändare Margareta som har insett att de som fotar mig har lite svårt med fokuseringen, det kan bli lite suddigt på vissa ställen. Därför är det bästa att jag står bakom min kamera.

Ps Undrar du över vad jag menar med trädfiskaren så kan du läsa om det i mitt förra inlägg - Ett ledset öga … -

eller bara ett dött stirrande öga. Jag har hållit dig varm med några fiskar här på bloggen under sommaren och det kan jag tacka sambon för, som ihärdigt står och drar upp fisk efter fisk. Nu har det mest blivit gäddor och det är inget som vi äter men det finns några i min närhet som gladeligen tagit mot någon enstaka. Resten har fått leva vidare och simmar kanske fortfarande i älven, förutom vid de tillfällen då den glupska gäddan svalt hela kroken och inget annat har återstått än att lämna den måsarna och deras näringsintag. Lite glad över deras glupskhet har jag varit, för då har jag kunnat ta fram kameran och fota. Sambon vill inte kasta bort sina dyra drag om det inte behövs, några har hamnat i älven i alla fall av andra anledningar. Det är känslan av att få napp som är kul och visst är det trevligare med de där mer delikata fiskarna, öringar, abborre och en harr har också hamnat på kroken i sommar. För många år sedan fick han en riktig näbbgädda på kroken, den största fisk han någonsin fått, och den har han kvar och det kommer nog att så förbli, för den fisken trivs hos fiskaren. 

Själv är jag nog den bästa trädfiskaren som finns. För många många år sedan var jag med ett gäng vänner och våra barn och fiskade i Kronogård, en fiskecamp inte så långt från vår stuga. Fiskade försökte jag i alla fall och summeringen av de två dagarna är att jag fick upp den klart största fisken, ingen gädda men kommer inte ihåg vad det var -ätbar var den i alla fall och en utsökt sådan. Sedan planterade jag ett antal drag i träden runt den lilla tjärn, så många att, om jag kommer ihåg rätt, våra drag tog slut och vi fick låna eller om det gick att köpa på campen. Det lustiga att jag gjort sådana avtryck att fortfarande efter så många år kommer mina pojkar ihåg detta, trots att de var små och inte borde ha lagt det på minnet som viktiga händelser under den helgen. Kanske något trauma de fått och som borde behandlas genom någon slags terapi.

Det här ögat är inlägg 51 och temanummer 88 – öga i 365 foton 2009.

Kategori |Öga – 88|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som nu har gått över gränsen och klarat av fler inlägg i 365 foton 2009 än min egen ålder.

eller följa svanarna som jag har gjort på olika sätt under helgen. Här flyger de iväg norrut i ett välorgansierat led och mitt sista bidrag för kvällen blir temanummer 105 - följa John – i 365 foton 2009. Själv ska jag bara följa John Blund i säng och se vad jag orkar läsa i kväll, blir det mer än en sida eller somnar jag redan efter halva?

Kategori |Följa John – 63|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som nu klarat av min målsättning på bloggen för tisdagen. När jag lagt upp mitt första inlägg i fototemat 365 foton 2009 bestämde jag mig för att komma upp i femtio stycken under tisdagen, jag ligger ju en del efter för att klara allt. Att försöka hitta samtliga fotat en och samma dag var också en målsättning och det lyckades jag med. De sista sex inläggen, inklusive det här, är fotat söndagen den 13 september 2009.

utan bara blekt och färglöst. inte två färger som jag personligen skulle bära tillsammans, i klädväg. Det är i alla fall de färger som gäller i fredagsfärger och beige är en färg som jag ser mycket svårdefinierad egentligen. Ofta går beige i någon ton av någon annan färg, det kan vara gult, brunt, grått och egentligen bara tråkigt om inte det förgylls med något mer färgstark. Mitt fotoval i de två färgerna är baken av tre fåglar som i och för sig är vackra, men tänk hur njutningsbara det skulle vara med någon färgklick.

Kategori | Fredagsfärger | Vitt och beige

Avsändare Margareta som jobbar i ett hus som är vitt och beige men med en annan nyans av beige, som sitter i ett rum som är vitt och beige. Nu ska jag packa väskan och åka i väg för att förhoppningsvis kunna fota någonting annat och betydligt mer färggranna objekt än ovan. Nu är det lite tidigt för de riktigt färgsprakande som väntar i naturen.

Avsändare Margareta som inser att hon suttit för länge framför datorn idag. Jag har inte bara lekt utan även hunnit göra sambon glad och fakturerat lite framtida intäkter.

Mina ögon är nu som min grodprins som jag ska berätta om vid ett senare tillfälle, för dig som inte mött honom tidigare och för dig som mött honom blir det en mindre repris. Det går många repriser just nu, ska man verka i media så är det bästa att göra likadant som dem.

Från ekorre till mullvad tillbaka till ekorre och slutar som groda – hoppas jag får en godnattpuss så jag vaknar upp ur den här förvandlingen.

det var ungefär vad den här spelevinken tyckte om alla kottar från cembratallen som låg överallt i gräset i vår stadspark. Han, hon, den var alldeles galen och sprang runt som en yr höna, nej ekorre menar jag förstås. Jag skulle vilja se hur den gnagaren ser ut när den sprungit runt och smaskat i sig alla delikatesser från cembratallens kottar. Men mer än rätt är det i alla fall att den får stå modell för temat -mat underbart mat nummer 106 i 365 foton 2009.

Kategori |Mat underbart mat-temanummer 106|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som inte vet hur jag hade inställningarna på kameran när jag ”jagade” runt och försökte fånga ekorren på bild, det har blivit någonting konstigt runt ekorren och kring trädet, ljuset kan ha varit alldeles för starkt men jag har inte sett det någonsin förut, ska kolla i fotots egenskaper senare.

är ett heltidsarbete och jag söker inte heltidsarbete. Just nu söker jag inte något nytt men mitt förordnande går ut sista december och tiden går ganska fort. Jag vet inte hur det blir men jag är inställd på att tjänsten inte kommer att finnas kvar efter första januari, inte så att den inte behövs men organisationen har besparingskrav på sig 2010 och ett samarbete med någon av de övriga organisationer som finns inom verksamheten är ett alternativ. Jag har redan idag svårt att fylla upp tiden och genom att vi har årsarbetstid så blir det att jobba och hjälpa till lite extra där det kan behövas för att inte ligga på för mycket minus vid årsskiftet. Vi tittar nu på ny programvara som också kommer att innebära att behovet av en halvtidstjänst minskar.
-
Min förhoppning är självklart att det dyker upp något som kan göra att jag får vara kvar, nu kan varken min önskan eller deras om att ha mig kvar, om den finns, styra utan det är självklart arbetsuppgifterna och vad budgeten för nästa år säger i det fallet.
-
Jag har i alla fall hittat ett arbete som jag tycker verkar intressant och ska sätta mig ner och skriva en ansökan, tjänsten är inte aktuell förrän ungefär samtidigt som mitt förordnande går ut. Jag tillhör de här undantagen, misstänker jag, som faktiskt tycker att det är kul att skriva ansökningar. Hade jag varit i det läget att det varit akut och jag kände paniken växa hade det nog inte varit lika trevligt. Jag kan inte sätta mig in i situationen men jag kan förstå hur frustrationen växer av att skriva och skicka in ansökningar ideligen utan att få något av de jobb jag söker, kanske knappt få ett svar inom rimligt tid.
-
Jag har aldrig fått ett arbete som jag har sökt, så egentligen borde jag inte tycka att det är så spännande. Alla mina arbeten har jag antingen blivit tillfrågad om eller så har någon ringt och frågat om jag är intresserad. Nu har jag inte sökt så många i mitt liv och jag har varit ganska länge på alla mina jobb. Däremot blev jag kallad på intervju till ett arbete som jag egentligen inte har någon adekvat utbildning till men ett av mina områden som jag brinner för. Det var i samma veva som jag hade fått min nuvarande tjänst, också den hamnade jag på genom att halka in på ett ”bananskal”, jag intervjuades lämnade lite arbetsprover och intervjuades igen till vi bara var två stycken kvar. Jag fick inte tjänsten, men glad är jag i alla fall. Jag vet inte varför jag lämnade in den ansökan, det vet jag visst, men att jag gjorde det är jag stolt över trots min brist på utbildning i ämnet utan bara mitt stora intresse.  Att jag sedan kom så långt i urvalshanteringen är jag ännu stoltare över.
-
Idag är jag glad att över det arbete jag har och trivs förträffligt men lite nervös kan jag vara inför att ett avslut närmar sig, för att komma till arbetsförmedlingen och tala om att jag ”bara” söker halvtid när alla andra skriker om att göra alla deltidstjänster till heltid. Jag vet inte vad reglerna säger, får man söka halvtid?

Nu ska jag inte fundera på det längre utan ser jag något intressant så skriver jag och i morgon påbörjar jag en ny arbetsperiod med mer betalt arbete och mindre bloggande, fotande och annat kreerande framför datorn.
-
Avsändare Margareta som blir som ekorren när det är dags för tjänstgöring, inte samlandet utan det där kvicka och ihärdiga samt fokuserandet som jag tycker mig se hos den, lite virrighet måste också få finnas. Det är lika när jag sätter mig hemma och jobbar oavsett vad det gäller så blir jag sittande och glömmer tid och rum. Det är annat när det där ”kvinnogörat” vill göra mig uppmärksam på att det behövs en utryckning då blir jag nog mer som en mullvad, tyst, vill under jorden och ser inte så bra med skillnaden att jag inte heller hör så bra. Jag är ingen husmor som älskar städandet, tvättandet och allt det där tråkiga, fruktansvärt tråkiga. Men när jag väl gör det återgår jag till ekorrstadiet , snabbt och effektivt organiserar jag upp och när vi samarbetar är vi helt perfekta ihop, sambon och jag.

Ps Fast jag är en stor samlare också, men på en hel del andra saker, de där bra att ha någon gång.

ska vi illustrera i dagens fototriss. Jag och film är inte två komponenter som är kompatibla med varandra. De gånger jag varit på bio de senaste åren är lätträknade och visst har vi hyrt någon film under de senaste åtta åren de är nästan lika lätträknade. På TV är det sällan jag sätter mig ner och tar mig tid att se någon, de är däremot några fler. Lilleman ”gav” oss några filmer för några år sedan som han tyckte att vi skulle se, de är fortfarande osedda och numera återlämnade. Vår DVD står inte ens framme utan jag har gömt undan den i ett skåp.

Den här filmen har jag däremot sett och med anknytning till den landsända jag bor i så är den högaktuell idag, kanske inte i de här proportionerna, förhoppningsvis. Jag försökte att ta fram det som mest kännetecknas i filmen fast med lite fel märken, kalibrar ingen 9½:a här inte och lite fel storlek på offret, i alla fall när det gäller önskemålen.

Första fotot är alldeles färskt och jag behövde inte en gå ut i duggregnet för att få den på bild, medvetet är den en aning sned med tanke på de platser den finns med i filmen och märket var den som påminde mest om syftet utan att jag behövde röra mig alltför mycket. Andra fotot fotade jag tidigare i veckan utan tanke på att jag någonsin skulle ha nytta av bilden. Sista fotot har något år på nacken. Så det blev en riktig blandning av dagsaktuellt, nytt och arkivet i min fototriss idag.

Jag tror inte att du kommer att ha något problem med att gissa filmtiteln, men svaret hittar du för säkerhetsskull här >>>

Kategori|Fototriss –Filmtitel| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som trots allt tyckte att det var kul med att fundera ut en titel och hur jag ska illustrera den. Från början fastnade jag så i orden i en filmtitel, att få tre ord och genom dem hitta bilderna.
Sista filmen jag såg på bio var ”Män som hatar kvinnor” och före det var det ”Abba-the movie” så då förstår du hur ofta jag går.

Ps Det är många sådana här som redan börjat ladda inför måndagens start.

i en bild går att göra på hur många olika sätt som helst. Det var precis det vi ska göra i höstens första bildverkstad. Att framhäva något har helt klart att göra med vad bilden ska användas till, vad det är jag vill visa med min bild och självklart hur mycket bilden ska redigeras utan att ursprungsfotot blir allt för förvanskat. Att konvertera ett foto, delar av det, till svartvitt och sedan behålla och förstärka färgen i det jag vill framhäva gör att vi direkt lägger blicken på just det jag vill samtidigt som jag tyckte att miljön passade för en svartvit konvertering med den gamla ladan och hästekipaget som för tankarna till äldre tider, förutom de moderna barnen som kanske skulle varit de som jag framhävde i bilden men nu valde jag de röda hjulen.

Jag började med att duplicera lagret, inte nödvändigt men jag gör det för att inte spara av misstag. Först markerade jag med hjälp av snabbmarkering de två hjulen och tog bort markeringen mellan varje eker, det gäller att hålla tungan rätt i munnen eller mer att inte vara darrig på handen. Därefter markerade jag omvänd och konverterade till svartvitt och valde landskapsalternativet utan några justeringar. Jag markerade omvänd igen och kopierade lagret för att sedan vända om igen och radera allt i fotot utom hjulen. De klistrade jag in som ett nytt lager och gjorde en avfasning på hjulen men bara med 2 pixlar för att det inte skulle bli för markant. Avslutningsvis gav jag den röda färgen en kraftigare mättnad. Allt packade jag ihop till ett lager för att passa på webben. Alla mina bilder jag lägger ut ändrar jag till upplösning 72 och högsta pixelbredd 510 för att slutligen spara ner dem för webben och där använder jag aldrig högre bildkvalité än 60%. Precisionen är inte perfekt men det skyller jag på att jag inte orkade eller ides när jag satt med det här sent i gårkväll.

Jag har jobbat med allt i Photoshop Elements 7.0 normalt försöker jag använda Photoshop CS3 för att lära mig lite mer men i det här fallet gick det på vilket som och Photoshop ELements är ett betydligt enklare program, snart kommer väl 8.0, brukar dyka upp nya versioner varje senhöst. Nu går jag mer i valet och kvalet att uppgradera till CS4 med ett erbjudande om halva priset till någon gång i mitten av september. Det är trots allt ett mycket dyrt program samtidigt som det är min hobby och jag lägger inte ut så mycket pengar på andra fritidsintressen.

Kategori | Bildverkstad – framhäva.

Avsändare Margareta som tycker att det är kul med att kombinera med lite färg och svartvitt.