Kategori | 365 + 1 foton 2012 | Färdigjäst – 71 | hos Bildgatan
Mer publicerade foton i olika teman finner du i  365 + 1 foton 2012.

Kategori | 365 + 1 foton 2012 | Häst(ar) – 114 | hos Bildgatan
Mer publicerade foton i olika teman finner du i  365 + 1 foton 2012.

På  alla fyra och jag? Det kändes ganska förutsägbart och inte speciellt spännande men det får bli så -djur på alla fyra i fokus. Huvudet är inte alltid alert och kreativiteten snurrar inte så att jag kunde komma på något mer intressant, så därför blir det som det blir -och jag har ju oftast många serier som fortfarande är helt opublicerade även om både hunden och fåren kan kännas bekanta för någon, men inte dessa bilder.

Inget är som väntans tider för både den två- och fyrbente. Som rekryterare vill man inte att sin egen lärjunge ska misslyckas.

Tur var att väntan inte blev för lång och vi är igång med anställningstestet

Om vi provar att springa till vänster kan vi lura aspiranten då

Känns inte riktigt som att vi lyckades

Det här gick ju riktigt bra – är jag godkänd som vallhund nu, får jag den där anställningen som arbetsledare?

Vi kanske inte lyckades till fullo att luras, men vi gör oss i alla fall bra på bild och med honom som chef får vi nog en ganska dräglig tillvaro. Verkar kunna se helheten och förutsäga vad som är på gång.

Kategori | Lördagsmixen –på alla fyra | hos Bildgatan
Fler som som befinner sig på alla fyra hittar du om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix 

Nu är jag själv ofta på alla fyra men för det första kan jag inte tänka mig det som ett foto för publicering och sedan har jag aldrig tänkt ta ett sådant foto, måste ju ha två kameror med mig eftersom dessa händelser alltid sker med en kamera framför ögat. Låter alldeles för invecklat och jag kan ju inte be någon annan ta fotot för då … är det ju inte jag som har fotat och det är väl vitsen med alla fototeman.

Det brukar gå fort mellan fredag och fredag (eller måndag till måndag) spelar liksom inte någon roll vilken av veckodagarna jag väljer så rusar tiden lika snabbt, men de sista dagarna har liksom bara försvunnit -de har gått ihop.

Till och med veckans alla fototeman har sprungit ifrån mig trots att jag varit upp och kollat och skrivit upp dem, men sedan någonstans där mellan tanke till handling så var det en ny dag och jag var inte med. Nu brukar jag inte alltid vara det men jag hade ju idéer.

Nu har jag inte varit helt förslöad under veckan utan jobbat en del och har även varit på ett möte som resulterade i ett nytt uppdrag några timmar per månad -ungefär en veckas jobb varje månad under en period.

Sedan har jag också gjort något som har gjort mig till en spegeltittare. Varje gång jag går förbi min stora spegel tittar jag och funderar vad det är för en person som trängt sig in i min övre del av kroppen – huvudskålen. det är inte jag som går förbi spegeln. Jag har alltså tagit bort mitt hår, minst tjugo centimeter föll  till golvet hos frisören och det känns konstigt. Trollet är borta och numera ser jag någonting annat, vill inte ta det ordet i munnen (och inte heller med hjälp tangenterna) men hon där i spegeln påminner om … Jag vänjer mig och mitt hår växer ju värre än maskrosorna på våren. Men gud så skönt det är.

För övrigt så händer det inte så mycket den här veckan förutom att min svåger fyller jämna år, men något firande blir det inte för tillfället (inte för oss) eftersom han och hans sambo dragit söderut mot Linköping och firar där. Men något lite kul kan vi kanske hitta på vid ett senare tillfälle. Nästa helg fyller min äldsta jämna år men han har planerat annat, kanske, och då är inte mamma och pappa med sina respektive inbjudna – tror jag. Vi får ta även det vid ett annat tillfälle. Att ha så mycket att fira och inte få fira … hmm.

Jag har till och med börjat med att bjuda in John Blund före midnatt och det är helt fantastiskt och något jag inte trodde var möjligt i vårt hem. Så därför är det nu snart dags för mig att säga godnatt till världen och möta ytterligare en ny fredag och en av de sista det här året. Ja, det är faktiskt inte många veckor kvar till vi skriver 2012 – kan ni förstå det?

Ps. Om någon är less på mina harbilder så kan jag meddela att det bara finns några hundra kvar som inte publicerats ännu. =) Det kan bli fler för vi ska snart ut till ön och hälsar h*n på så lovar (hotar) jag att kameran är beredd.

Något jag tror mig förstå i de olika alternativen är att det  helst ska finnas en årstidsangivande samt ett avskiljande uttryck som delar dikten i två delar. Vet inte om jag lyckades så bra med det sista men gör ett försök med morgonens kontorsutsikt.

Kategori | Onsdagstema | Haiku | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att mötas av fler liksom jag försöker sig på lite haiku. .

Kontorsfönstrets  blänk
talgoxen vände sig bort …
höstputset  lyckat.

Kategori | 4U2 fotoutmaning | Ljus | hos Bildgatan
Mer ljus finner du i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Vad har då den här bilden med ordet ljus, i fototemat hos 4U, att göra frågar sig nog en och annan helt berättigat. Ja, det är så här att när jag fotade den (igår) strålade solen och inte mycket tillstymmelse till moln kunde jag upptäcka på min himmel varför jag bestämde mig för att ta några ”sista” bilder på blommorna i trädgården här i Linköping. För … snart är det faktiskt så att att det enda ljus vi kommer att ha runt oss i någon månad är det där vita som börjar på s och allt annat kommer att vara mörkt. Mörkt när vi vaknar, mörkt när vi går hem från jobbet och solen kommer inte att lysa upp några blommor eller annan växtlighet.

När jag sedan såg hur en av de sista (för året) bina verkligen sträcker ut sig och gnuggar ”händerna” av förtjusning över ljuset förstår jag ännu mer vad ljuset egentligen betyder för allt levande.  Nu ger ljuset näring till blomman och den i sin tur ger näring till biet ännu ett tag och allt är inte förbi -ännu. Utan ljuset skulle jag aldrig ha kunnat ta den här bilden och utan ljuset …. ja, så är det bara.

Är du less på bilder av blommor och bin i solljus? Tänk då på hur det känns om någon månad … vad längtar du efter?

Alltså -varde ljus och det vart ljus.

Inte riktigt, gud bevare mig, men så här på höstkanten tycker jag att det är kul att fotografera änderna som samlats i dammen innan det är dags att bege sig någon annanstans, kanske dit där vattnet inte fryser.

Idag hade jag laddat kameran och tog sambon med mig på en promenad för lite luftning i det vackra vädret. Solen sken och luften var klar efter flera dagars ösregn och blåst, nästintill stormvarning på en del platser. I dammen var det fullbokat och jag fotade och fotade men såg att jag inte fick in fokus riktigt. Nåja, misstänkte att det var något med ena linsen så jag fortsatte att knäppa av det ena efter det andra fotot.

Väl hemma började jag titta och insåg att det som gällde var att nästan alla foton åkte direkt i papperskorgen utan att passera någon ny mapp. Nu kom jag ihåg … vad jag gjorde under gårdagskvällen. Testade ett filter som jag köpt när jag hade den tidigare kameran och jag hade helt enkelt … GLÖMT den på objektivet och eftersom den inte fungerade igår så hade den självklart inte fungerat under dagens andknäppande.

Vi fick i alla fall en skön promenad jag och min kamera, ja även sambo njöt av vädret och förhoppningsvis fortsätter dagarna med samma sol som lyst över oss idag.

En till sak som jag upptäckte var att en bra basketspelare behöver då inte raka benen för att vara snabb. Hårig var h*n redan innan matchen och tack vare planens heltäckande håriga nät så slutade det med en helt slut och hårigt inlindad matchvinnare.

Idag blir det också två flugor i en smäll och det klarar även spindeln galant. Om du klickar på första bilden istället för där det står slideshow så ser du större bilder och kan se några delar ur den spännande matchen som slutade med stor seger för min spindel.

Kategori | Lördagsmixen –hopp | hos BIldgatan
Fler som hoppas eller kanske hoppar hittar du om länken följs till -Shannara’s lördagsmix

Kategori | 4U2 fotoutmaning | hår  | hos Bildgatan
Förhoppningsvis hittar du mer hår i länkarna hos 4U2.

Ps. Idag har jag även agerat frisör och trots att det är brist på hårsvall hos sambo så växer det otroligt mycket  -och fort. Där hade jag också kunnat få till ett hårigt inlägg men inget hopp eftersom hoppet är borta för länge sedan – att någon gång kunna slänga med luggen.

Aha, du har alltså ett tema som jag är klippt och skuren för och ett annat som jag kan fixa genom att göra mig löjlig. Hm … okej, men jag går inte hur långt som helst.

Om jag räcker ut tungan åt dig och dina bloggisar, skrattar ni då? Ett litet ha ha ha får räcka. Jag är väl inte någon skrattretande homosapiens som gör vad som helst för att komma med på bild och bli till allmänt åtlöje. 

Kategori | Onsdagstema | ha ha ha | hos Bildgatan
Fler som vill få dig att le hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Sedan var det det där med hår och däggdjur. Det är jag ju redan utan att jag nu helt plötsligt ska börja posera också. Nåja, jag har lovat och du håller dig borta med den där svarta saken några dagar – ok. Då gör vi ett försök.

Blir det bra så här? Hoppas att ”handföringen” ser bra ut, jag vägrar att ta bort ”händerna” … Öronen är nylagda i den positionen så jag hoppas att de duger.  Klicka då så jag får fortsätta med min njutning och du får … just det åka till stan igen. 

Kategori | Veckans fototema – hår och däggdjur | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du fler kombinationer av hårigt och däggdjur, inte säkert i ett och samma objekt men dock i samma bild i  – Veckans fotoutmaning. Ni som inte hittat dit ännu kan kanske göra ett besök så blir vi fler deltagare, du har ju hela veckan på dig.

Efter den här fotosessionen är numera haren en nöjd hare, ensam på tomten ute på ön och jag är tillbaka i stan för en stund … åtminstone till imorgon kväll.  Jag måste skriva att jag hade verkligen tur i morse när h*n besökte mig strax innan hemfärden och gjorde upp i godo med mig.  Tack hare, jag älskar verkligen dig och är så glad att ha fått se dig växa upp. Efter den här sommaren tillsammans med harar så vet jag inte om en god harstek skulle smaka något mer. Ja, de är goda men det finns så mycket annat som är gott.

Nu ska jag i alla fall åka iväg och försöka muntra upp en god vän som ligger på sjukhuset. Kanske kan jag få henne att dra på smilbanden en smula och det hoppas jag också att du som läser detta fått göra.

Kategori | Fototriss | Solitär | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du mer solitära bidrag i länkarna hos Fototriss.

Dessa mördarsniglar (den spanska skogssnigeln samt även vår egen skogssnigel) var en ny bekantskap för mig, av den mindre trevliga sorten, och självklart måste jag föreviga dessa tillfällen. Nu vet jag att någon (några) inte riktigt klarar av mina foton den här veckan men sådant är livet vi får ibland se mindre roliga saker och även de gör att kameran bara måste fram. Mördarsniglar finns inte här uppe, ska inte finnas och det är jag mycket tacksam över.

Ps. Undra om jag står på gränsen till äckligt i min triss idag?

Nu under hösten kommer också de här dagarna när det blir dags för svampplockning och eventuellt något enstaka bär, inga bärplockare så här långt i livet, då blir det dags att packa matkorgen och bege sig ut i skog och övrig mark. Får jag då grilla en korv över öppen eld och någon (inte jag) kokar kaffe så är livet helt perfekt. Att däremot utelivet suger är säkert och det ser vi hela tiden bland djuren och framförallt hos fåglarna, de verkar ju inte göra något annat än äta – hungern är konstant.

Här har Hacke hackspett placerat sig vid ett matbord som var tänkt för andra fåglar, hungern har ingen lag och störst och sturskast vinner.

Kategori | Onsdagstema | hunger | hos Bildgatan
Fler hungriga hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Det har visst blivit någon enstaka fågel som har fått tolka de sista temana hos mig och mitt onsdagstema, så kan det bli och några borde vara riktigt glada för det, med tanke på vad jag först tänkte lägga ut idag. =)

Kategori | Onsdagstema | fotolycka | hos Bildgatan

Fler fotolycka hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Den här lilla fågeln fick jag fota i olika små situationer när den hittade allt det där som vi ofta lämnar efter oss när vi tagit en fikapaus – brödsmulor.  Inget höjdarfoto men symbolik för mitt tänk vad gäller dagarna med kameran.

Mitt onsdagstema lägger jag upp idag, torsdag, eftersom det inte blev aktuellt med någon dator under gårdagen. Vi reste från ett varmt Norrbotten till ett riktigt hett Östergötland. För en gångs skull lockade jag inte hit regnet och även idag ser det lovande ut. Så därför – på återhörande. Nu måste jag njuta lite av dagen i Linköping.

Kategori | Veckans fototema – fot | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du förhoppningsvis fler illustrationer av ordet fot  – Veckans fotoutmaning.

Jag fortsätter uppmana er att hitta till det nya temat, för som sagt … - Du har ju hela veckan på dig …

Ps. Tog en serie med roliga bilder av hunden, men som sagt det mesta går till papperskorgen nuförtiden när jag envisas med alla manuella inställningar -alltid är det något som går åt pipan. Det här med trägen vinner och övning ger färdighet känns som att det kommer att ta tid – men skam den som ger sig.

Om någon sedan vet vad det är för larvigt som  smyger omkring på stenarna vid havet så får du gärna berätta. Stor var den -6-7 cm och riktigt fet. Larvigt stort med andra ord.

Nej, nu ska jag dra iväg till annat och förhoppningsvis intressantare objekt än denna.

Kolla in storleken om du jämför med kotten som syns lite i bilden.

Sedan har det varit en del vatten och mycket båtar. Kanske inte så konstigt när vi i princip sedan mitten på maj bott ute på ön och bara varit till Luleå vid ett fåtal tillfällen och oftast bara en snabbis. Kollat posten, vattnat blommor, varit lite (mycket lite) social med mina nära. Jag trivs här och en sak är helt säker, att utan mobil uppkoppling hade jag aldrig varit här så länge än hur mycket jag njuter. Livet har förändrats sedan datorn och Internet kom in i mitt liv, för mig på många positiva sätt. Jag kan sköta ett arbete var jag än befinner mig (nästan), hålla kontakt med mina nära och även vara nyfiken och se vad de sysslar med under dygnets alla timmar. Jag kan även ringa och prata med dem, helt gratis speciellt när jag inte använder strömmen. Hemma i den vanliga telefonen kan jag inte se den jag pratar med men det kan jag göra via Skypen, kliar h*n sig i näsan så ser jag det, det gäller att vara fit for fight innan man svarar.

”Lite” vatten och båtarna som hela tiden kommer in till ”våra” hamnar.

Idag är det ännu en sådan där dag med helt klarblå himmel och den där extra stora solen som befunnit sig över mig hela sommaren, i alla fall från midsommar. Det spelar ingen roll vad meteorologerna säger eller vad Googles ”just nu” visar, här är det hett. Ute på öarna tränger sig sällan regnet in och även om det regnar eller bara är lite molnigt i Haparanda så vet inte jag något om det och har inga problem med det heller.  Har hittat en lite skuggig plats på altan där jag kan se vad som finns på datorskärmen och även skriva ner några små korta tankar innan svetten börjar rinna alltför mycket och solen även hittar hit. Det märks att vi går mot mörkare tider, solen ligger betydligt lägre på himlen och där jag tidigare kunde hitta skugga … borta.  Vi har en ganska stor altan i vinkel där hälften av ytan ligger under tak men det är nu svårt att ”gömma” sig även där.

Vi funderade på en utlandsresa i sommar men det känns skönt att vi avvaktade och kanske istället kan åka någonstans när temperaturen visar liknande temperatur som den gjort i sommar men med skillnaden att det ligger under nollan och skriftligt fått ett minustecken framför sig.

Nu säger jag bara, fortsätt njut och ta till vara på varenda sekund av den här helt underbara sommaren. Varför sova när vi kan göra det så många övriga månader av året?

Ps. Eftersom allt är fotat under gårdagen ger det inte en helt rättvis bild, men ungefär så har det sett ut. Lite variationer men alltid har de här funnits med som en del när kameran fokuserat.

Kolla in blicken och leendet som är full av bus och spring (eller hopp) i benen, men det verkar inte mig h*n har roligt eller vill leka med. Missade jag något annat?

Kategori | Veckans fototema – liten | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du förhoppningsvis fler tolkningar av ordet – Veckans fotoutmaning.

Jag fortsätter uppmana er att hitta till det nya temat för som sagt … - Du har ju hela veckan på dig …

En som däremot var ute med sina små och hade grundkurs i trafikregler var denna unga mor (tycker hon ser ut att vara tonårsmamma).

Fint lydigt invid vägkanten, här går hon men inte mitt i gatan i gatan står hon.

Sedan stannar vi och tittar noggrant åt alla håll så ingen trafikfara föreligger (förutom hon med kameran).

Väl över tar vi en sista koll åt både höger och vänster.

En sista koll bakåt så inte den där cyklisten bakom med kameran försöker sig på något innan vi fortsätter in i skogen och första lektionen i trafikvett gick riktigt bra.

En annan förbannar sig själv att hon inte hade vett att ta med stora kameran och göra några små inställnngar färdiga innan vi vid 2-tiden på natten cyklade hemåt mot vår ö, efter ett besök hos goda vänner på Seskarö. Så mörkt som det är på första bilderna är det inte häruppe nattetid den här perioden. Att sedan försöka zooma in med lilla kameran, hmmm… och tillråga på allt ha några felaktiga inställningar är inte kul när sådana här ”små” raringar korsar vår väg.

Den lilla harungen som nyfiket och ändå uppmärksamt lyssnande sitter och funderar över livet på ön, ett ganska behagligt sådant.

På eftermiddagen sitter jag återigen på altan och intar nu eftermiddagskaffet och istället tittar åt höger – ja, vad ser jag då?

Fortfarande harungen som nu bytt sida (om det är samma) och lagt sig i en lite mjukare och mer skyddad miljö.  Det är vid sådana här tillfällen som jag än mer inser hur bra jag har det och att det måste vara någon form av ledighet.

Att få uppleva djurlivet så nära inpå och med kaffekoppen i handen samtidigt som jag lyssnar på en mångfald av olika vackra fågelsånger. Det gör jag inte hemma i Luleå, även om jag kan se en och annan hare skutta förbi och höra en del fåglar, mest kråkor, skator och måsar. Det blir inte på samma sätt och mina tankar till om vi människor verkligen är skapta för att vistas i betongklumpar av olika storlekar, som vi till råga betalar miljoner för, är livskvalité.

Nej, jag vill inte stoppa utvecklingen och vet att det är i städerna jobben finns, men … borde inte valfriheten finnas med all teknik? Jag vill inte pendla hur långa sträckor som helst, samtidigt som jag skulle önska … Tur att vi är olika och många faktiskt vill leva det där hektiska stadslivet och helst aldrig vara ensamma.

Jag älskar stadslivet mellan varven och tycker om att umgås med människor, det gör jag även här ute på ön,  däremot skulle jag vilja vända vinkeln av mitt liv lite mer lodrätt, 50-50.  Jag trivs med mig själv och känner mig aldrig ensam, även om så är fallet ibland.  Lyckas oftast med konststycket att roa mig själv och dagarna rusar i orkanfart trots att det nu varit vindstilla under en längre period.

Nåja, jag klagar inte utan njuter och med det väder vi har haft de senaste veckorna ska jag absolut inte klaga (och gör det inte heller) . Den här sommaren bor vi ute på ön, har till och med flyttat med oss morgontidningen, och om några veckor åker vi till en större stad än Luleå, vilket jag också ser fram mot. Luleådagarna den här sommaren blir lätträknade. Mitt jobb, det jag har, kan jag till största delen utföra härifrån – tack vare tekniken.

En dröm som återstår, att idoga forskarresultat och en del försöksverksamhet visar på hur vi ska kunna lagra all den här solen, värmen och ljuva livet inom oss och sedan plocka fram när temperaturen ligger runt -30 om några månader.

Nu blir det här långa inlägget också en illustration av fredagsfoto och ordet ledighet – ja, jag vet – inte fredag men har jag nu levt under mottot fredag hela veckan en tid så fortsätter jag ett tag till.

Kategori | Fredagsfoto – Ledig

Om du fortsätter till fredagsfoto får du fler lediga deltagare med olika tolkningar  i länkarna.

Den här rackaren skulle jag aldrig göra illa även om jag inte vill h*n på mig, Sonen hade en som husdjur under en kort period, mycket kort -och utomhus i ett akvarium.

Kategori | Onsdagstema | Hatkärlek | hos Bildgatan

Fler starka hatkärlekar hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Ps. Jag tordes inte riktigt lägga upp en bild av något äckligare och otäckare med tanke på mina tidigare foton i veckan. =) Den här var på besök igår och det gick bara inte att låta bli.

men en härligt solig och skön kväll är det trots allt. Efter en dag både ute på Seskarö och en kort tur till Kemi hamn i Finland är jag ganska slut och kommer garanterat att må bra tillsammans med John Blund i natt. Även om det finns en person som försöker ta honom i från mig, men jag kommer att slåss för att behålla honom på alla sätt jag kan. Mycket uteaktiviteter under dagarna brukar vara ett säkert kort.

Fixas inte trögheten här ute på ön så vet jag inte, svårt (i princip omöjligt) att vara utan cyberkontakt. Jag vet vad jag skrev men det får fortsätta vänta och om sanningen ska fram och det ska den ju … egentligen inte något speciellt.

Det var inte enkelt att välja ut två bilder, även om det finns många av båda sorterna i arkiven. Det svåra var att tänka ut något passande . Ganska snabbt bestämde jag mig för att välja något som var relativt nytt och även kom från trakterna. Jag hittade då två bilder som jag tagit med två minuters mellanrum och eftersom kursen handlade om ljuset så var det ju det som jag ville visa, vilken skillnad det blir ur olika perspektiv och hur fort ett foto kan bli uruselt om man bara knäpper och inte tänker desto mer – på ljuset bland annat.

Mitt val är jag inte säker på om jag visat tidigare (minnet är kort och jag ids inte kika efter om fotona finns upplagda), om jag gjort det så körs här en repris. De här bilderna visade jag och ingen kan väl misstolka vilket som är vilket och varför.

Tisdagen började med att vi delades in i tre grupper och där uppdraget var att skapa ”två rum” med hjälp av ljus, det ena skulle gestalta kaos och det andra ordning. Inget i rummet fick röras förutom att vi med hjälp av olika belysningar skulle skapa dessa två känslor. Det var svårt och vi var alla främlingar, vilket gör att det blir att närma oss varandra lite försiktigt för att sedan gemensamt komma till ett resultat. Oerhört kul, efteråt. Första tanken – supersvårt, det här kan inte jag klara av. Hur ska vi kunna skapa ett kaos med hjälp av några lampor? Ordning kändes betydligt lättare. Det gick bra och jag tror att vi alla kände oss nöjda med det kaos vi tillsammans lyckades att förmedla. Ordning gick betydligt fortare även om jag nu kan känna att ljuset verkligen är en stor vetenskap och inte helt enkelt, inte enkelt alls.

När jag anmälde mig till kursen saknade jag några detaljer i informationen. Idag är jag glad över att den inte fanns och kan tänka mig att det var medvetet, smart i sådana fall. Att få umgås med femton (inklusive mig själv) fotointresserade härliga människor under fem dagar har verkligen gett mig mersmak och en av dessa, vår kursledare, hon inspirerade och förmedlade sina kunskaper på ett sådant sätt att jag tror – ingen åkte hem besviken utan istället att de flesta (kanske samtliga) fått mer än sina förväntningar införlivade.

Spännande var också blandningen i åldrar och framförallt spridningen av geografi hos de som hittat till kursen i lilla Haparanda, här i norr längst upp i nordost. Så spännande att jag måste berätta – en schweizare, två finskor, två skåningar, två jämtlänningar, en sörmlänning och vi övriga från Norrbotten var fördelade på Boden, Haparanda, Kalix och Luleå. De enda som var i sällskap var tjejerna från Skåne, övriga var från olika orter i respektive län och ingen av oss kände varandra, men … världen kan vara liten och det ska jag kanske berätta en annan gång.

För mig har åtminstone de här dagarna gett mycket och jag skojade och funderade om det kan vara så här när andra säger att de blivit frälsta, det är åtminstone så det känns just nu. Aha-upplevelserna har kontinuerligt hoppat och jublat bland mina hjärnceller och att bli så glad för en nolla trodde inte ens jag kunde vara möjligt. Det finns en sak jag är besviken på, mycket besviken och det är att – varför i hela världen har jag inte lärt mig allt det här tidigare? Varför, varför … så många år som gått till spillo. =)

Nu kan jag inte säga att jag kan, förstår eller vet men tror mig börja fota på ett ”nytt” sätt. Att sedan få en del av mina egna tankar kring fotograferandet bekräftat känns kul. Det här med ljuset kommer att följa mig så mycket mer och kommer absolut att lägga ner mer tanke kring det i fortsättningen.

Jag vet inte om någon annan kommer att märka förändring. När jag nu lägger upp det första fotot jag fotade när jag kom hem efter avslutning med vernissage så förstår ni kanske att chansen inte är så stor.

Kommer någon ihåg min grodprins? Vet inte om det här är ersättningen – kolla in blicken (och leendet) han ger mig.

Mer tankar och reflektioner i temat FOTO dagbok där jag skriver text och publicerar bilder kring fotandet och all frihet som det ger mig.

Vill du även läsa andras funderingar och se bilder går du vidare till temat FOTO dagboken och följer länkarna.

Ps. Det här blev långt och om någon fortfarande inte fått svaret vad gäller min rubrik så tror jag att det får vänta till nästa inlägg. Trots allt så är jag glad att vara tillbaka här i cyberrymden även om vi fortfarande inte fixat våra uppkopplingar med varken dator, TV och telefon så det går inte att vara uppkopplad några längre stunder  … men på måndag.

Ps 2. Nu kanske jag kan kalla mig för ljusfångare, eller vad tror du? Jag har intyg … behövs det mer?

Som många av er säkert ätit under midsommar – gravad, kall- eller varmrökt, kokt, stekt eller på något annat sätt har den avnjutits vid många midsommarbuffér, även hos oss.

Däremot klarade sig min triss från att ligga på midsommarbordet, men inte längre än till midsommardagen.  På lördagen gjorde vi en tur till Matkakoski där fisket pågår för fullt så här kring midsommartid. Laxens sämsta överlevnadschans är just nu och vi hade turen att få se en lax på kroken, otur för laxen. Det var bara att springa efter fiskaren om jag skulle ha en chans till något foto och självklart sprang jag. Hem kom jag också med mycket foton och det lär nog bli en hel del av både lax och annat den närmsta tiden hos mig, några spar jag väl till senare tillfällen, när det rätta temat dyker upp här, på en blogg nära mig.

Kan du gissa vilket ord jag har i tanke med de här tre bilderna? Om inte – du hittar svaret som första kommentar.

Kategori | Fototriss | Gissa temat | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du fler ”bildgåtor” med olika teman i länkarna hos Fototriss.

Ps. Vikten på laxen var 12,4 kg (en hona) och den större som  kom med i tredje bilden vägde cirka 14 kilo (en hane).

DEMENTI (efter att ha läst kommentarer) – Varken jag eller sambo har på något sätt deltagit i fångsten till någon av dessa fiskar -helt för mig okända som jag sprang efter bara för att … just det fota.  Därför kommer ingen av oss heller att kunna varken tillaga eller smaka av dessa delikatesser, men … vi har egen (köpt).

För övrigt blir det inte långa stunder vid datorn, finns en hel del att göra och vi har rest mellan hemmet, goda vänner, Haparanda och Finland, förutom att sambo även har varit och jobbat en del, de senaste veckorna. Det finns inte riktigt ork för så mycket inlägg och den här helgen har jag inte fotat mer än en harunge på håll, under morgonens promenad.

Jag sover bättre än prinsessan på ärten och vaknar utvilad tidigt på morgonen. Känner redan att här kommer jag att trivas och må gott. Även om jag kan sakna älven som flutit utanför och varit delaktig i den själsro jag haft, men något mer har den egentligen inte gjort. Här ser jag havet (och hör det hela tiden) men även om jag har havet hemma har det aldrig gett mig några större känslor, utan lugnet har jag hela mitt liv funnit vid älvarna. Därför inser jag nu att det inte handlar om älv eller hav utan om en plats jag kan älska och finna mig själv. Låter klyschigt, men så känner jag och det har redan börjat komma till den här platsen.

Idag blir det att ta itu med gäststugan och fixa lite för att senare under eftermiddagen ta mot vänner och förhoppningsvis äta och dricka lite gott.

Jag har tyvärr inte hunnit varken kommentera eller svara på kommentarer de här dagarna men jag kommer igen och lite mer tid för datorn kommer garanterat att ges senare. Några fototeman är inte att tänka på just nu, men precis som jag skrev nyss så kommer jag igen där också.

Ha en bra nationaldag imorgon och försök att fira lite så att vi kanske någon gång börjar närma oss norrmännen.

Kategori | Onsdagstema | Figurer | hos Bildgatan

Fler figurer hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Snart åker jag iväg mot mot samma trakter och kanske att jag stöter på fler underliga figurer under dagarna i stugan – långhelgen lockar, bara tvätten min blir klar så packar jag och drar mot ön.

Ps. Min nya header är också en av de underliga figurerna jag mötte den helgen och inte var det mer i glaset då heller, även om färgerna blivit betydligt fler och betydligt abstraktare. Jag tycker verkligen om de här två korna och tänk om det skulle finnas fler av dem ute på grönbete.

Kategori | Måndagstema | Lek-spel-nöje | hos Bildgatan, om du klickar på första bilden istället för att visa som bildspel kan du se dem i större storlek – om du törs.

Fler lekfulla, spelsugna nöjen hittar du i länkarna hos Måndagstema.

När jag ser sådant här blir jag glad och funderar samtidigt över hur människor ondgör sig över att vi jagar (för att äta) djur samtidigt som vi tämjer våra husdjur till att bete sig på ett visst sätt och frångå sitt naturliga beteende. Jag har inget mot något av det, däremot en tanke.

Det började med att jag lekte och hade ett stort nöje av att fota den kelsjuka katten som njöt av solvärmen och livet som älskad hos svåger och svägerska i deras stuga. Jag valde också att inte visa hela bildserien eftersom det slutliga spelet i verkligheten kan ses som stötande av någon tittare. Jag tycker inte det, för den här duktiga katten håller delar av djurriket borta från att vistas i min närhet samtidigt som vi slipper en sjukdom som det varnats så mycket för i år. Det är verkligen ett spel och en lek mellan h*n och fångsten som först får agera leksak och sedan bli till ett riktigt skrovmål.

Ps. Jag varnar  för att … kommer rätt tema så kommer inte jag att avstå från slutet av den här leken.

Kategori | Ordlös onsdag – perspektiv

Om du fortsätter här hittar du flera perspektiv hos ordlös onsdag i länkarna.

Här är den fullt upptagen med att putsa på någon av ”träden” som grannen har röjt i närheten.

Nu upptäckte den något som den inte ville ha i närheten, gluttarn, och sedan hade den bråttom till en plats nära mig där den för fullt håller på att bygga och återanvänder allt som vi inte vill ha. Ska bli kul att se vad som hänt nästa gång vi åker dit.

Kategori | Måndagstema | Återanvändning | hos Bildgatan

Fler som återanvänder hittar du i länkarna hos Måndagstema.

Man skulle kunna tro att jag varit på Skansen, Lycksele djurpark eller något annat zoo som har det nordiska djurriket i sin park under helgen. Men jag har bara varit i stugan och suttit en stund. Det kommer mera …

Trots att jag blev ledsen så tycker jag att det ser ut som att den är inne i en rofylld och djup dröm.

En drömlikt vacker fjäderdräkt och fjunen som sakta drömmer sig mot att sakta lyfta.

Förhoppningsvis har den nu fått en drömlikt underbar tillvaro bland molnen och änglarna.

Kategori | Fototriss | Drömma | hos Bildgatan

Följer du länken hittar du drömmar hos Fototriss.

-Bildgatan -

Just nu hörde jag några riktiga tunga vingslag och tittade upp över älven och fick se något riktigt stort som flög ganska lågt vid älvkanten. Samtidigt blev det alldeles tyst från det normala fågelkvittret, till och med den ganska ovanliga skatan håller igen sitt tjatter.  Det är faktiskt inte speciellt mycket skator eller kråkor här, däremot en hel del korp. Tror att det här är en drömplats för ornitiologer och sådana med teleskopobjektiv.

Eftersom mamma följt med den här gången så har hon haft sitt sköna morgonsamtal med sädesärlan som nästan kommer fram till hennes fötter och det ser faktiskt ut som att den förstår. Direkt jag kommer smygande med kameran, vad händer? Inte vill den fortsätta diskussionen med ett sådant monster i närheten. Jag vet inte vad det är med mig och fåglar. Det ser även ut som att hacke hackspett har hittat sin drömtillvaro här på tomten och skulle jag ha ett bättre förhållande med flygfäna så skulle chansen till rena drömbilderna av fåglar finnas inom nära räckhåll. Nu har jag ju inte den rätta utrustningen, har ingen alls för flygfotografering. De enda jag inte sett idag är svanparet som bor på andra sidan älven. Kan bero på att klockan redan var nästan 10:00 innan jag slog upp mina melerade.

Det är fortfarande alldeles tyst så något riktigt farligt var det som flög förbi. Nu ska jag fixa till lite i stugan, om det är något som måste fixas. Hettan kring benen börjar bli kännbar när jag sitter här vid älvkanten och försöker plita ner dagens triss. Kanske dags att visa sina vita för omvärlden.

Jag har inte lekt med fågeln utan la den en stund på den gamla tunnan för att få några foton och nu finns den på en plats där den får vila och drömma vidare i en annan tillvaro.

Ps Om någon påstår att det inte är en sparvhök så köper jag det, men har lyssnat på vad sambo trodde och sedan kollade jag i fågelboken jag köpte för att åtminstone kunna se skillnad på skata och kråka. =)

Ps 2. I går hade jag även en annan krumelur vid älvens kant som njöt av solen i vattnet och inte heller den ville vara med på någon närbild, misstänker att grannens röjning lockat hit den.

Nu vet jag att det inte är en sparvhök och för någon vecka sedan så såg jag rätt fågel – Oväntad och det är ju ”samma” fågel. Det hade ju kunnat bli en riktig god middag istället. =)