Bildgatan – Avsändare Margareta

när jag läste den färgkombinationen så upptäckte jag hur hjärnan kan ta skada av att läsa bloggar. Snart måste det finnas skydd i våra försäkringar för hobbyskador av psykisk karaktär, för i sådana fall behöver jag anmäla en svår skada. Framför mig såg jag  nämligen ett lag (om man kan kalla det ett lag), som finns någonstans runt och kring vår huvudstad, ett lag som jag egentligen inte vill nämna och ha i min hjärna. Men, av alla Stockholmslag så är det ändå det lag som jag ”gillar” bäst. Nu var jag snäll när jag skrev gillar men även jag måste vara snäll ibland.

För att få bort den där bilden i hjärnan var jag tvungen att lägga upp någonting annat som är vitt och grönt, långt  borta från det där laget – mycket långt. Jag tror (hoppas) att den kvinnan inte ens vet vad det är för någonting som är vitt och grönt och kallas för ett fotbollslag, för då skulle hon väl inte ha de färgerna?

Mitt bidrag i fredagsfärger och kombinationen grön och vit eller som i den här bilden vit och grön.

Kategori | Fredagsfärger | Grön och vit

Avsändare Margareta som hoppas att det snart är läge för promenaderna ute på våra fina isvägar i Luleå. Jag har varit otroligt sugen på att köpa mig ett par nya skridskor, får se …

arisera vill Bildverkstaden att vi ska göra i veckans tema. Det är egentligen bara att trycka på menyn solarisering så är det klart. Det finns andra små alternativ också och jag valde ett lite annat, lika enkelt men med fler justeringsmöjligheter. Vad är då solarisera egentligen? I Photoshop kan jag läsa följande förklaring – Filtret Solarisera blandar en negativ och positiv bild, vilket ger en effekt som liknar den man får om man under kort tid utsätter en fotografisk kopia för ljus under framkallningen.

Kategori | Bildverkstad – solarisera

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0 .

-Öppnade originalbilden (den första).
-Valde justera färg i menyn – justera färgkurvor – solarisera – justerade reglagen.
-Ok och klart (mittenbilden).
-Återuppreppade allt från originalbilden förutom att jag konverterade den till svartvitt och valde landskap med några små justeringar i reglagen.
-Ok, klart (sista bilden).
-Nu återstod bara att minska bredden på samtliga bilder till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som strax ska lägga upp en till bild som jag solariserat men med fler detaljer och lite andra små bildredigeringar före.

har det som tidigare skrivits varit idag, just nu +2. Lägg speciellt märke till det där plustecknet före tvåan. Vad passar då bättre än att lägga ut en bild som visar vintern, det som är vinter inne i stan, längs norra hamnen i Luleå.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 339 – vinter

Mycket snö och en ljuvlig temperatur gör att jag kommer ihåg varför jag gillar vintern. Det får gärna bli några grader kallare, men helst inte så många mer. Nu vill jag hinna med allt det där som vintern erbjuder, skidåkning, fotosafarin och mypys framför kaminen i stugan, lite vinterbastu och så vidare.

Avsändare Margareta som redan känner mig mycket piggare och har hopp om ljuset i mörkret som sakta kommer, både solen och luften känns så förhoppningsfull. I love it.

Här hittar du alla andra som också deltar  - 365 foton 2010

det trodde jag inte var sant när jag sent omsider steg upp och kollade temperaturen. Nu blev det bråttom, ut – ut – ut, var det bara som gällde. Jag måste få luft, en snabb kopp kaffe och en lättare frukost, jag vet inte vilken tid det slutar kallas frukost men någon brunch fanns det inte tid för. Ut kom vi i alla fall och under tre timmar promenerade vi runt i Luleå och njöt av bristen på gradantal.

Att sjösätta båten är kanske inte riktigt aktuellt ännu, men någon har gjort ett tappert försök vilket resulterat i att båten gått mitt itu, eller är det bara en installation längs vår promenadväg? En båt är det i alla fall och en lite annorlunda sådan som får delta i mina 365 foton 2010.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 29 – båt

Det skymmer fort och ännu fortare när vi sov bort största delen av förmiddagen. Det hann bli ganska mörkt under vår promenad och jag som tänkt ta igen alla dagar och alla foton som jag missat. Nästa gång blir att ta med min nya väska som sambon förärat mig till julklapp med plats för både kamera och stativ, tror jag.

Skönt var det i alla fall och nu har jag fått luft, lite motion och några foton för mina fototeman, som har en förmåga att förändras hela tiden.

Avsändare Margareta som känner något i benen och fötterna, lite värk. Kan det vara träningsvärk, jag hoppas verkligen det, för det behövde jag.

Här hittar du alla andra som också deltar  - 365 foton 2010

kändes det som när vi kom ut från konserten på kulturens hus i kväll. Meteorologerna på TV är så vänliga och lovar så mycket och det är inte lite de lovar, -28 grader visade väderkartan över Luleå i morgon. Nu säger jag också stopp och belägg och tycker att de där meteorologerna kan ljuga lite, bara lite, de gör de alltid så bra på sommaren. Varför inte ge oss lite optimistkartor istället så att jag inte behöver börja gruva mig för morgondagen redan nu. Det räcker väl med att jag ska förbereda mig för att faktiskt stiga upp redan klockan 06:00, när jag är van att sova till mellan 09:00-11:00 nu under julledigheten. Nu ska jag börja fundera över hur jag ska ta mig till arbetet. Bil tar jag inte i den här kylan, inte annars heller men … Vad ska jag ha för kläder och allt extra som jag nu måste ta med mig. Jag har redan kollat av med sambo om det skulle tänkas gå någon privattaxi i morgon bitti. Är inte speciellt intresserad av att studera någon soluppgång, vid den tiden har solen i alla fall inte tagit sig ur det mörka järngrepp den sitter fast i.

Konserten med Euskefeurat i kväll på Kulturens hus var helt ok. Inte några stående ovationer men den var bra. Jag har aldrig varit och sett dem, däremot har jag lyssnat på texter, jag har varit och skrattat med Ronny Eriksson tidigare, jag har gillat honom på TV.  Mina förväntningar var en aning för höga och sedan fanns några små irritationsmoment som gjorde att konserten inte kom till sin rätt. Våra platser passade inte riktigt för den här typen av underhållning, trots att de var de dyraste och ses som de bästa. Sedan var det en man som ”hängde” över balkongen på första raden, för att se bättre. Det gjorde att vi inte såg så bra, sambon i princip ingenting. Tillslut reste jag mig och fixade så att han flyttade sig tillbaka på sin plats. I vissa lägen hade jag lite svårt att höra, vet inte om det beror på mig eller på någonting annat i lokalen.

-

Det låter verkligen som att jag är missnöjd, men det är jag inte. Den var bra och jag hade önskat lite mer politiska satirer, älskar sådant, lite mer igenkännande. De har en mening med sin humor, en djupare undermening som jag gillar.  Nu tror jag att mycket av föreställningen inte skulle passa någon annanstans än här uppe för det är mycket av vår humor. Jag ser att vi har lite olika humor på olika ställen i landet. Visst möts vi på många nivåer, både lågt och högt och gillar samma komiker men trots det så har vi den där lokala humorn som finns överallt. Nyheterna som vi läser om i våra lokaltidningar som sedan spelas upp på en lokal revyteater någonstans i länet, det kan ingen annan än vi som har kännedomen skratta åt. Eller fördomarna som också ibland kan vara lokalt anknytna, inte alltid de spritt sig utanför.

-

Nu var det här en musikkonsert, Euskefeurat är ju en musikgrupp med supermysiga killar, nu blir de glada av ordet killar för många skulle nog säga mogna äldre män. Musiken de spelar är inte någonting som jag lyssnar på alltför ofta utan det är texterna som jag gillar och självklart rytmen som är hur bra som helst. Sedan allt det där mellan som måste ses för att förstå eller så ska det vara en bättre skribent än jag som skriver. Men jag är trots allt nöjd över konserten och det var riktigt gung i de underfundiga texterna.

-

Någonting som jag blev förvånad över var hur mycket yngre personer det trots allt var i lokalen och det tyckte jag var kul eftersom de finns ett lite djupare budskap och en annorlunda musik än ”ungdomarnas”. Jag vet att jag generaliserar men ibland blir det lätt så, tyvärr ska bättra mig.

-

Avsändare Margareta som i alla fall kan konstatera att ”Jag vill vara din Margareta” inte är den enda sången med rätta namnet utan nu har jag även funnit en som handlar om ”Rosa Kata Alexandra Moa Margareta” som tänker på andra.

Ps  MajaPiraja, den kan du lära dig och sjunga för mig som du en gång i tiden alltid gjorde med den första. Jag saknar verkligen det.

Ser att klockan gått över midnatt och jag måste försöka sova innan morgonen gryr. Det är alltså dagen idag som jag ska bäva inför.

men nästan och här sitter jag framför datorn och har inte hunnit så mycket mer. Jag försöker att vara lite tyst, inte för att jag brukar låta så mycket när jag är hemma men lite extra tysta steg försöker jag i alla fall att ta. Lilleman sover nämligen fortfarande och det vill jag att han ska få göra så länge det behövs. Det är mycket som ska hinnas med när han är på besök under julen. Telefonen ringer hela tiden, av människor som vill att de ska träffas både släkten och vännerna vill ha en stund med honom. Det är inte mycket vi har sett av honom och det förväntade jag mig inte heller, han måste få ta allt i den takt som känns bra.

-

Alla kompisar som är hemma under korta perioder ska hinnas med, det ska planeras aktiviteter och utelivet står högt i kurs. Skridskorna har även i år hunnit knytas på och lite lek i ishallen tillsammans med gänget. Nu är han hemma här till någon gång i början av januari sedan bär det av igen till Oslo. Nu börjar hans boende i Oslo gå mot sitt slut. I februari drar han i väg på någon månads resande till betydligt sydligare breddgrader så både lägenhet och arbete är uppsagda. Nu kommer mamma att vara orolig, inte för att jag inte tror att han klarar sig. Är det någon som står med båda fötterna på jorden och kan klara sig så är det han, men … det där men finns alltid och just vetskapen om att jag inte kan få kontakt med honom precis när jag vill bara för att bara kolla läget. Det är inte lätt och trots att han ibland säger, jag är faktiskt 24 år så är han alltid ett barn. Speciellt när jag säger, har du inga vantar, är inte skorna för kalla, vill du låna en mössa? Då skakar han lite extra på huvudet. Att klä sig har inte alltid varit hans starka sida, i alla fall inte tillräckligt.

-

Storebror han jobbar på och honom har jag inte heller sett röken av sedan julafton, lite snack i telefonen och på skypen är allt. Trots att han inte bor så långt borta. Jag känner till anledningen så han är helt förlåten, en ny tjej som dejtas och intensivt. Lite nyfiken är jag samtidigt som jag vet att jag får prata på ett annat språk än det vardagliga – engelska . Det är inte min starka sida numera, trots att jag en gång i tiden hade bra betyg och trodde att jag var duktig i språket. Jag fick ju aldrig chansen att öva på det speciellt mycket så det mesta har försvunnit, men visst kan jag göra mig förstådd. Det är mer rädslan över uttalet och allt det grammatiska som jag känner att jag inte riktigt klarar av. Nu pratar hon väl en lite svårare engelska, den som skottarna får ur sig samtidigt som jag tror att hon även kan svenska, lite i alla fall. Jag vet egentligen inte hur det låter men genom goda vänner så har jag tidigare hört att det är betydligt svårare att förstå. Nåja, det blir ett senare bekymmer om det fortsätter och jag får förmånen att träffa henne.

-

Nu hör jag honom prata i telefonen, så det finns hopp om lite liv i honom idag också. Nya aktiviteter som planeras, ingen ro och ingen vila (under de vakna timmarna i alla fall).

-

Avsändare Margareta som ska avsluta och göra lite lunch, jag får ta tillvara på de stunder vi hinner vara tillsammans och maten är alltid en lockelse. I dagens ordlösa onsdag var temat ”Smak av sommaren” , jag kan hålla mig för skratt men samtidigt lite kul, för det tänker jag absolut inte på idag när temperaturskillnaden är minst 40 grader mellan sommarens normala och dagens utetemperatur.  Gör kanske ett försök i alla fall.

En vacker soluppgång någongång under vintern 2003 på en av mina morgonpromenader från hamn till hamn.

skulle jag producerat redan förra veckan men det blev inte så, jag lägger upp min canvastavla nu som Bildverkstaden hade som tema förra veckan – canvas. Att utforma en canvastavla i bildredigeringsprogrammen är inte svårt, i princip bara att trycka på rätt tangenter så är det klart. Jag valde en bild över södra hamn i Luleå med den omstridda kranen i fokus.

Kategori | Bildverkstad – canvas – bilden är klickbar

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 – Art Photo .
-Bilden har jag arbetat med i Art Photo för några år sedan..
-Jag valde filtret canvas.
-Skala på canvasen 160 %.
-Ljuset underifrån.
-ok.
-Sedan använde jag mig av ett funktionsmakro som är en canvaspassepartout med ram där jag sedan kunde plocka upp färgerna från tavlan.
-Därefter gjorde jag bilderna till ett lager.
-Minkade bildstorleken till 1 000 pixlar (bilden är klickbar).
-Klart.

Avsändare Margareta som har propagerat för bildverkstaden och sedan är jag själv inte med i tid. Nu ska jag lägga upp även veckans tema under kvällen. Ska bara iväg och hämta mitt lilla paket, lite mera mat lite bloggande och sedan lovar jag att före tolvslaget ska jag vara med.

i veckans port och det borde jag vara glad över som inte är så förtjust i höstens murriga färger. Trots det så förgylls inte min stad av alltför mycket färggranna portar förutom den blå som även Hedwig har på sitt inlägg, hennes hemma i Norrköping men min finns inte hemma i Luleå. Jag hittade i alla fall en färggran i mitt arkiv och den var lika klart blå men med en annan typ av byggnad, det låter osannolikt men huset är bebott.

Kategori | Veckans port | färggrann|

Mina inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som ska försöka hinna med att kika runt lite om inte i kväll så imorgon efter jobbet – godnatt.

en vacker liten hamnstad som vi anlöpte till, en underbart solig och het sommardag i juli för något år sedan. Bildverkstaden är snart igång med sina uppdrag, fredag tror jag närmare bestämt, och även jag har haft lite sommaruppehåll med min egen bildkonst och bildverkstad.

Nu kör jag i alla fall i gång lite smått och här kommer min första bild inför hösten som har anknytning till mitt bidrag i veckans port – högt belägen.  Från samma stad och jag kom att tänka på den här bilden när de varma färgerna kom på tal och jag såg fler foton från Fazena som hade den här färgsättningen. Trots att ursprungsfotot är ommålat har jag behållit färgsymfonierna som jag tycker om i bilden.

Avsändare Margareta som nu känner inspiration och lust till skapandet, därför kommer det säkert en hel del ommålade och på andra sätt nya illustrationer ur mina foton.

Mina tidigare illustrationer hittar du här under min egen bildverkstad.

så sent startade egentligen min dag. Före det hade inte mycket blivit uträttat trots att jag steg upp relativt tidigt. Jag hann i alla fall klippa, läs raka, håret på sambon och skriva ut en faktura innan storebror kom med firmabilen, för idag var det dags för sambon att börja arbeta efter drygt tre månaders sjukskrivning. Det ryckte lite här och där nu när han äntligen skulle slippa ”sysslolösheten” för trots all trevlig rekreation och lättare aktiviteter under sommaren så tycker han att det absolut var dags att återingå i arbete och vi har ju alla hjälpts åt att se till att han inte tittat åt och tänkt åt ”fel håll” under den här tiden. Det har inte alltid varit lätt för visst har tankarna på företaget och jobbet funnits där hela tiden. Jag är ganska säker att han behövde den här tiden och det inser han själv också, tankeställaren som kom med stroken har gjort att han nu blir tvungen att koppla av mellan varven och inte alltid vara i det högsta tempot. I alla fall drog han iväg och där satt jag helt ensam i lägenheten och funderade vad jag skulle göra av dagen.

Telefonen ringde och en väninna ville att vi skulle träffas på stan och äta lunch, efter en föreläsning hon skulle vara på under förmiddagen.   Det tyckte jag lät okej och såg att det var många timmar till klockan var tolv. Mellan den tiden och till vårt möte, ingenting men någonting gjorde jag för helt plötsligt såg jag att det var dags att hinna duscha, fixa till sig lite och sedan skynda iväg för att hinna. Det är någonting konstigt med mig när jag har gott om tid har jag det aldrig i slutändan, när det är bråttom är jag alltid klar i tid och tycker mig få vänta. Min väninna hade tagit fel dag på föreläsningen så hon hade hunnit hem igen och städat och donat i lägenheten under tiden hon väntade och jag som inte ens hade några speciella åtaganden hade inte hunnit med ett jota.
-

Vi åt en god lunch samtidigt med trevliga diskussioner och en hel del att skvallra om eftersom vi inte hunnit träffas på hela sommaren. Att strosa runt i vår stad är inte trevligt just nu, hela stan är en vägarbetsplats, dammet ryker och maskinerna surrar. Trots det gick det bra att shoppa lite, till vi bestämde oss för att åka ut till Storheden, affärscentrat utanför. Lik alla andra städer byggs det upp stora affärscentrum utanför och det kan jag tycka är lite tråkigt eftersom vi tappar så mycket inne i centrum. Luleå är inte en sådan stor stad att vi kan ha både och känns det som, många är affärerna som har fått slå igen och så tror jag att det kommer att fortsätta tyvärr med alla nyetableringar utan på ”industriområdet”.
-

Väninnan skulle kolla på Coop om de hade kvar jubileumsmuggarna designade av Stig Lindberg som hon inte är ensam om att vilja köpa har jag sett på bloggar under dagen. Nu var de slut i butiken men ett mindre parti skulle inkomma under torsdagen, så det gäller nog att stå och hänga på låset. Jag har bestämt mig för att inte ens tänka tanken att köpa dem, trots att de är mycket snygga, alla andra kommer att ha dem så bara därför ska jag vara som kärringen mot strömmen i det här fallet. När jag kom hem efter en dag på stan så var huvudet tungt, det ville bara ramla ner på kudden i soffan. Kroppen värkte, jag var helt enkelt helt slut. Att ”springa” på stan har jag alltid gillat men nu verkar det som att den lidelsen har försvunnit från mig och bara ger mig trötthetskänslor som inte är de där sköna jag får efter att ha varit ute en hel dag i naturen.  Det kan inte ha med åldern att göra inte heller med att köplusten har försvunnit, eller?
-

Avsändare Margareta som i alla fall orkade laga till en middag och sedan orkade jag … Jag har inte testat om jag orkade någonting mer för jag har inte utfört något under resten av eftermiddagen och kvällen. Nu säger jag bara god natt och på återskrivande.

ja, vad är det vi väntar på. I dagen fototriss är det ”här och nu” som är tema. Finns det ett mer passande tema för våren. Allt lever upp och speciellt för oss i norr som har ljust dygnet runt på sommaren och nästan mörkt dygnet runt på vintern , vi lever verkligen här och nu någonstans mellan när våren och värmen kommer samtidigt som snön och isen ligger kvar och vi väntar …

Vi väntar på något … och de här bilderna speglar en väntan. Väntan på att få strosa i solen strålår och njuta av kluckande från vattnet, kolla i badhanduken som hänger på räcket, undra just hur länge den har väntat på sol och bad. Vi väntar på att få lägga ut båten och vi väntar på alla de här glada och härliga stunderna med picknick i gröngräset och utecaféerna som blomstar, vi väntar på att få umgås och träffas helt enkelt.

Margareta G som förra gången det begav sig, med här och nu var i Linköping och i morgon åker jag tillbaka dit igen, hade jag varit där idag hade min fototriss sett helt annorlunda ut.  Den första här och nu fotades på samma plats som dagens fototriss.

Mina tidigare fototrissar – finner du här

vid fel tillfälle, får jag tillägga i veckans fototriss.  Veckans utmaning ska spegla ämnet och detaljer som inte hör hemma just där de finns vid fototillfället.

Min fototriss speglar lite av miljöförstöring och vårt enorma slöseri. Hur kortsiktigt vi människor ibland tänker, ellerhur vi inte tänker.

Vad som är fel sak på fel plats kanske inte är riktigt rätt med mitt första foto, men om jag lägger till orden vid fel tillfälle så känner jag att jag prickat rätt.  Fotot är taget vid mitt tidigare boende där det alltid så ut så här på vintern trots att vi hade ett cykelgarage. För det första tycker jag att det är fruktansvärt nonchalant av de boende, samtidigt kräver de att det ska skottas och hållas rent från snö. Hur ska en traktor kunna fixa det? Sedan kan jag inte förstå att människor inte är mer rädd om sina ägodelar, en cykel kostar ju trots allt några tusenlappar och inte är den helt fräsch efter en vinter under snö med omväxlande blida och kyla.

Andra fotot – kanske någon som fick ett däck för mycket och inte orkade fara och sopsortera det på anvisad plats. Är det tänkt som någon angöring i hamnen är det fortfarande på fel plats vid fel tillfälle. Ett däck åldras inte till det bättre under vinterhalvåret, utan borde förvaras som sig bör till det är dags att plocka fram det igen.

Foto nummer tre – något som ligger och rostar i vattnet, en dunk av något slag som kanske kastats ut från båten, för att slippa ta rätt på det när jag kommer i hamn, enklast så.

Avsändare Margareta som tycker att min triss i veckan speglar hur samhället har börjat fungera med några få ord … fast dem låter jag vara oskrivna idag.

Ps. Jag tror Helena på bildbloggerian ser nappar och små barn överallt just nu, det gjorde jag i alla fall vid den tiden det begav sig.

blev en liten del av min promenad idag. En strålande vacker vinterdag strax under nollstrecket. Ingen snö kvar i träden efter gårdagens blida och lite glattare under fötterna, sträckvis rena isbanan. Dagens tur blev inte fullt lika vacker som gårdagens och juldagens, men otroligt skönt i alla fall. Genom kameralinsen med början i södra hamn och avslut i norra hamnen.  Från de evigt återkommande isbrytarna i söder till norra delen med Norrbottens teatern bakom mig och kulturens hus framför . Däremellan lite foton längs min väg och det gamla fängelset ”Vita duvan”, som tornar upp som i fornstora dagar uppe på sin kulle någonstans där i mitten. Inte allt är fullt så vackert att se längs vägen,  men …

Avsändare Margareta som idag avklarade 11 635 steg i ett omväxlande tempo, med en hel del små mikropauser …  nu ligger jag inte på ett genomsnittligt minus längre.

Vilken kupp om vi vill att människor ska gå ut från våra fyra väggar och andas lite skön frisk luft och kanske samtidigt få lite motion. Snyggt jobbat skriver jag till Helena på bildbloggerian som är ansvarig för fototrissen.

Idag handlar det om idag - hur det ser ut ute nu och inte igår. En dagsfärsk fototriss är temat.

Vi var på väg ut på en söndagspromenad när jag kollade vad som var ämnet för dagen i fototrissen. Det var bara att plocka med sig kameran, kul för jag brukar inte alltid ha med mig den när det är motion som gäller, ibland måste jag, nu fick vi istället fundera vart vi skulle gå för att få något att fota och ta med sig in till den digitala världen och ut i cyberrymden på fototrissen. Det småduggade lite lätt när vi kom ut, att gå en skogspromenad kändes inte lockande eftersom det även regnade en hel del igår och inga gummistövlar var på fötterna. Bor man i en stad, i en lägenhet och gillar naturen är det lite svårare.

Luleå är en sjöstad och i hamnen kan vi alltid klart och tydligt se vart vindarna bär så södra hamn blev mitt mål.

Genom första fotot kikar vi genom livbojen mot fyra av isbrytarna Atle, Frej, Ymer och Ale (den lilla kan du skymta längst bak) vid gamla malmkajen i Luleå.  Det står nu där och väntar på att isen ska lägga sig och de får åka ut på vinteruppdrag bland Sveriges kobbar och skär. Tidigare var de förlagda i Värtahamnen i Stockholm men flyttades till Luleå 1983, tror jag. Ganska naturligt att de finns i Luleå och inte i Stockholm, måste även vara kostnadsbesparande för verksamheten.

Andra fotot, där det under sommaren är liv och rörelse finns nu bara delar av en tyst och stilla båthamn som lagt sig i vinterdvala.  

På tredje fotot visar kylan hur den sakta men säkert börjar ta över Bottenviken med ett riktigt isgrepp. Snart kan vi förhoppningsvis börja med våra ispromenader från hamn till hamn i Luleå och njuta av vinterns utflyktsmöjligheter längs isvägarna genom promenader och bilfärder.

Avsändare Margareta som njöt av promenaden trots att den kortades av när sambon upptäckte att han glömt mobilen hemma och vi väntar besök från Kiruna som skulle ringa före.

Det ska bli spännande att se hur årstiden ser ut i olika delar av världen, här i Sverige är det inte så annorlunda just nu vad jag kan förstå av väderprognoserna, grått, grått …

i denna värld.

Avsändare Margareta som nu kan lägga till att jag har blivit med blogg till året 2007 och vi nu går i 2008 och kanske att jag även finnskvar när det året är till ända och vi påbörjar 2009, vem vet …  2009 är året då jag … ja, just det.