Bildgatan – Avsändare Margareta

står snart på schemat. Själv känner jag mig lite ringrostig inför årets flygtur, fyra månaders stillasittande har gjort mig märkbart svag. Det gäller att ha kvasten och fjädrarna i ordning. Har lite smått börjat med att damma av lite gammal energi som ligger och trycker någonstans bakom solen och ljuset. Jag har även testat kvasten lite i helgen.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 58 –fjädrar
-
Avsändare Margareta som inte bara behöver damma fram energin utan även damma bort, tur att jag arbetar i veckan om jag så skriver.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Här hemma syns allt så mycket tydligare, dammet, bristen på utsikt -svårt att se genom fönstren. Ja listan kan göras lång.

efter soliga dagar med stilla vindar. Jag gör det men av helt andra orsaker. Ingen skulle någonsin få mig intresserad av att segla ovanför de vackra vyerna som jag gärna vistas i. Fast … kanske luftballong vore något. Det kanske skulle inte ens funnits hos mig tidigare, men vad gör man inte för några foton. I veckans torsdagsfoto är det något ovanför mig som ska luftas och de här seglarna ”hittade” jag ovanför mig i Skänninge och i Los Christianos. I Los Christianos är det mycket segling som gäller, både i luften och på vattnet, hela tiden. På första fotot har jag tagit bort reklamen på duken eftersom det inte är något företag som jag gör reklam för frivilligt. Det beror på att jag inte har något att förtälja varken positivt eller negativt. Min blogg är inte någon reklampelare förutom den frivilliga när jag verkligen har något att skriva och berätta, kanske något som jag vill rekommendera. Då skriver jag. Det enda jag kan skriva om det här företaget är att de i alla fall har en söt tjej med tydlig röst i TV reklamen.

är precis vad jag drömmer om och efter att sett programmet med samma namn blir det än mer uppenbart hur underbart det skulle vara ibland.
-
Visst skulle det vara skönt att äga ett litet ställe någonstans där solen skiner och temperaturen är högre -25. Jag har sänkt mina krav på temperatur betydligt efter den här vintern och att sedan sätta sig framför TV:n och se på programmet är rena självplågeriet. Jag har fastnat där – sitter och suckar längtansfullt efter något som är långt borta och just nu så ouppnåeligt. Precis som ett litet barn som vill ha något innerligt, men inte kan få det för tillfället och genom det visar det med suckar och lågmälda stönanden – tyck synd om mig.
-
Fast det är tur att jag inte är i det läget, surt sa räven, för då skulle jag ha ett annat stort problem samma som de har i programmet. Vilket alternativ skulle jag välja av det enorma utbud som finns? Det ensliga huset uppe på berget med en egen stor tomt? Eller den vackra våningen inne i stan med stor balkong och pool? Både med en vacker utsikt och närhet till havet för det är något jag inte skulle rucka på, vattnets närhet oavsett om det är havet, sjön eller älven. I och för sig är vatten något som finns i överflöd i min närhet just nu men med den skillnaden att det är fruset och jag vill ha det rinnande.

Nej, det är lika bra att det inte är aktuellt för jag skulle vilja ha … båda alternativen …kanske inte. Att ha en stor tomt skulle innebära en hel del jobb om jag inte skulle ha någon trädgårdstomte som sköter om allt medan jag gör det jag vill göra. Njuta, se och uppleva när jag är ledig.
-
Avsändare Margareta som någonstans där långt inne i hjärnbalken vet att tiden för andra suckar och stönanden, de av välbehag finns där framme inom en inte alltför lång period. Tiden i  stugan kommer snart och då vet ju alla hur jag brukar låta.
-
Ps Jag vet också en annan sak – att jag tidigare alltid skrivit hur jag älskar vintern. För varje år som gått och ju äldre jag blivit så uppskatter jag solen och värmen mer. Det är inte den här vintern jag älskar längre utan det är vårvintern och den har jag ännu inte sett minsta tillstymmelse av, förutom en eller två dagar någon gång så långt borta att jag redan glömt när.  Just nu -27,6

är på något sätt hoppets månad. Nu kommer solen fram och lyser med sina starkaste strålar i den bländvita snön som glittrar så vackert. Det är då  blomsteraffärerna och butikerna fylls upp med tulpaner, mer än någonsin. Därför känner jag ofta att tulpaner och februari är synonymt med varandra, i alla fall när det gäller blommor. Det är nu vi börjar plantera om och ge våra krukväxter en förhoppning om ett nytt liv även i år.
-
Det är nu solens strålar verkligen visar hur skitiga fönster jag har och då är jag i alla fall glad att jag har några vackra tulpaner att titta på och försöker koncentrerar mig på de ljuset som skiner upp dem och inte de som lyser upp både fönster och hela bostaden från sin absolut sämsta sida – eller det är så den ser ut och jag har bara kunnat dölja det under de mörka månaderna. Jag ska inte se det, det finns inte där, det är bara lite dimma ute. =)

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 55 – februari
-
Det är nu solbrillorna ska letas fram, samma visa varje år. Vilken bra plats har jag lagt unden dem på? Det brukar bli ett nytt par varje år, likaså i fjol förutom att jag då  förlade mina supersnygga ”Guccibrillor” någonstans i Haparanda, i en kundvagn på IKEA är misstanken. Det blev då istället några andra och nu vet jag inte riktigt var jag har dem heller men de kommer fram, i alla fall efter att jag desperat köpt ett par nya. Nu är solen stark och ligger lågt, det är nu som de verkligen behövs.

Avsändare Margareta som får glädjen att ha denna vackra tulpanbukett i hemmet tack vare goda vänner som var förbi med dessa till sambon efter hans operation och lite till mig för min förlängda anställning.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Ps Det är solen som lyser så vackert på tulpanerna, det är sant, vädret är strålande. Jag vet inte när jag någongång längtat så mycket efter sol och skönare temperatur. Den här vintern har varit jobbig för mig men nu kommer de härliga dagarna, det känner jag i hela kroppen.  Vårvinter – lite tidigt men idag känner jag verkligen så.

Här uppe har vi inte fyra årstider utan åtta. Namnet ”De Åtta Årstiderna” kommer från den samiska indelningen av ett kalenderår. Där har man inte fyra årstider, utan åtta; vårvinter, vår, försommar, sommar, sensommar, höst, förvinter och vinter. Det stämmer även med oss som inte är samer, vi lever ju i samma värld som de och det kan vara svårt att säga vinter samtidigt som det inte heller är vår, alltså vårvinter.

men dagens har varit något utöver det vanliga. Klass två varning har vi här och jag är glad att jag inte ens behövt gå ut med några sopor. Här har det stormat ordentligt och gör det fortfarande så morgondagen ser jag fram mot med bävan för jag ska vara på utbildning på jobbet i morgon. Som tur är ska sambon också vara på kurs i Luleå under dagen och förhoppningsvis går det att ta sig ut med bilen och jag får skjuts.

Hade det blivit som det var meningen, att jag skulle åka ner till Linköping och jobba i slutet av januari hade jag kanske varit på väg hem idag.  Jag tackar högre makter att ödet inte ville att jag skulle kunna åka iväg, med tanke på min flygrädsla och den hade nog visat sig ordentligt om jag satt där på Arlanda och visste hur snöstormen ven i luften. Mitt liv får fortsätta ännu en tid, samtidigt som det hade varit bra om jag kunnat vara nere och göra det jobb som behövdes.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 345 -väder

Avsändare Margareta som självklart inte har haft en tanke på att gå ut och fota det heller. Däremot ett foto genom fönstret ut på lyktstolpen utanför. Trots speglingarna från fönstretoch lampan samt min lek med exponering och slutartid så blev fotot ganska kul. Det ser nästan ut som garn som flyger i luften men det är snö och jag har inte bildredigerat förutom speglingen.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

är namnet på det nya fototemat som naturefootstep öppnar upp för idag. Det gillar jag som har foton både digitalt, i alla album, i kistor (det är sant, inte helt begravda men en aning bortglömda) hur mycket som helst. De flesta fototeman vill ju helst att vi ska ha nya och färska bilder och de ska vara digitala. Det är bra men kul med den här möjligheten också. Jag har även ärvt ett enormt bibliotek av diabilder som jag någon gång vill börja titta på och scanna in, några av de fina bilderna i alla fall. De bilderna är inte tagna av mig själv som du förstår men jag funderar på att göra något av dem i alla fall.

Här har det varit mycket skriverier om den låga temperaturen, hur mycket jag fryser, hur mörkt det är och så vidare under en lång period nu. Samtidigt har jag tidigare skrivit en del om hur mycket jag tycker om vintern. De inläggen är inte alltid kompatibla med varandra, så jag förstår om ni funderar hur schizofren jag är. Därför valde jag det här fotot som mitt förta inlägg i både det nya fototemat ”Arkiverat” och i min nya kategori ”Ur bildarkivet”. Kanske att du förstår eller i alla fall ser glädjen att få vara ute en vacker vinterdag och bara njuta, alla dagar är tyvärr inte lika underbara och det är de dagarna jag skrivit om den sista tiden.

Kategori | fototema- Arkiverat

Två regler – bilden ska vara fotad av mig själv och ska ha legat till sig mer än ett år. Det här fotot uppfyller båda kraven och det sista med råge – för ungefär 25 år sedan var storebror så här lycklig och glad när han fick sitta med pimpeln och vänta på nappet som garanterat nästan alltid kom. Min första, trots namnet, har alltid varit en njutare av att vistas ute i skog och mark, numera är det mer sällsynt om det överhuvudtaget sker.

-

Att vara ute under sådana här former är helt ljuvligt och för mig var det kanske inte fisket som lockade mest, utan maten över öppen eld och lyckan för mig var (och är) fullkomlig. Nu har inte jag varit ute lika mycket med pimpeln som storebror. Det var min mor och Erling som tog med sig pojkarna på fisketurerna i första hand och storebror var den som verkligen älskade att vara med sina två läromästare. Lilleman har inte upptäckt fisket ordentligt förrän efter en halv dag i somras. Det var storebror som kunde vara hos mormor och Erling, all tid han fick möjlighet till, oavsett om det gällde vinter- eller sommarfiske, bärplockning eller något annat som lockade i naturen.

-

Avsändare Margareta som inte har pimplat de senaste åren, aldrig tillsammans med sambon men den tiden kommer säkert. Då får vi locka med storebror på lite frisk luft och han får chansen att ta fram den kunskap han fick del av i bardomsåren. Jag blir varm inombords när jag ser fotot och glädjen över livet han visar.

Trots att det är en bild i veckan som gäller för det nya fototemat har jag fått lusten till mitt eget bildarkiv och får se hur mycket jag själv kan nyttja det i framtiden – Ur bildarkivet – där kommer mina övriga inskannade arkivbilder att finnas i fortsättningen.

och klockan är 17:37. I morgon får jag nog börja före sju om jag ska slippa gå till arbetet. En minut ute och näsan är som den värsta istapp.

Nu säger och ber jag till vädergudarna, vilken religion det är vet jag inte men just nu spelar det absolut ingen roll, snälla höj temperaturen. Jag är så frusen och inombords blir jag aldrig uppvärmd, till och med kalsongerna knottrar sig.

Avsändare Margareta som inte klarar av så mycket lägre temperatur. Samtidigt kommer jag ihåg att min bil 1999 klarade att starta i -36 grader, utan motorvärmare trots att det var en japanare (eller kanske tack vare det).

med några stulna ord från Brigitte Bardot .

Jag har gjort mycket dumt,
och det tänker jag fortsätta med.
Det  är det som är kryddan i tillvaron.

- även 2010

Avsändare Margareta som kan konstatera att i morgon när jag vaknar upp så är det 2010 och några större personlighetsförändringar kommer nog inte att märkas. Klockan är nu 00:20 och jag tänker strax lägga mig för att orka upp lite tidigare på nyårsafton.

Ps Jag har tjuvstartat med raketerna,  genom ett säkrare fönster -datorfönstret.

mera vitt är väl det som verkligen saknas här uppe. Förhoppningen om en vit jul känns långt bort, men underverk har ju skett tidigare.

I torsdagsfoto är det vitt som gäller och förra veckans rött, som jag inte hann delta i, är två vackra julfärger som ska finnas denna månad. Visst har vi haft tråkiga och eländiga julmånader tidigare men jag kan inte erinra mig att den inte varit vit när den 24:e inträffat, har kanske förträngt det.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Vitt

Avsändare Margareta som efter lite panodil och vilande nu känner mig i ganska bra form. Jag får hoppas det håller i sig och under kvällen i morgon får magen sig ett riktigt prov.

och kommer aldrig mer igen. Någonting sådant sa vi när vi bytte filmstjärnor och bokmärken som små, fast de gjorde de i alla fall ibland. I bildverkstaden handlar det också om att byta och nu är det våra himlar som ska bytas ut och få ett annat utseende. Det önskar jag verkligen att jag kunde göra i verkliga livet också, med risk för att verka riktig tjatig och totalt nere så är det inte någon rolig eller spännande himmel jag ser utanför fönstret.

Jag valde att göra lite mer dramatik genom min nya himmel, en ganska så intetsägande bild från Storforsen fick lite mer action i sig på ett enkelt och lite ”fuskigt” sätt, jag gjorde det lite lätt för mig denna gång.

Kategori | Bildverkstad – byt himmel

Grundfotot från Storforsen fick en himmel från Laxholmen .   

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3.
-Jag öppnade originalfotot . 
-Jag duplicerade lagret, markerade himlen med trollspöt och raderade från det övre lagret, lite grovt men det fick duga.
-Därefter roterade jag himlen i den andra bilden och lade in den mellan de två lagren, med tanke på hur ljuset föll i originalbilden så roterade jag motsols.
-Ändrade perspektivet i fotot och sedan förstärkte jag i oskarp mask en aning. 
-I verktygsfältet för bildanpassning utjämnade jag himlen till mer dramatik. 
-Gjorde till ett lager
-Sparade i 510 pixlar på bredden och 72 dpi.
-Klart.

Det här var en snabbare och enklare variant av vad de flesta rekommenderar och resultatet bli ju därefter men principen är i alla fall ganska enkel och så mycket finjusteringar gjorde jag inte denna gång. 

Avsändare Margareta som inte har mycket ledighet denna månad, nytt program och en hel del som ska åtgärdas på jobbet för att få det att fungera till allas belåtenhet. Några dagar mellan varven har det blivit och jag har ju en del minustid, inte på grund av att jag är lat utan för att mitt arbete inte kräver mer tid. Så denna ”extratid” var välkommen för jag gillar inte att se siffror med – framför mig oavsett vad det gäller med ett undantag, nu vill jag ha minus på termometern.

Mitt ständiga goda råd - Lek och ha kul med dina foton.

mer hade det kommit i morse när jag slog upp mina melerade i stugan på morgonen. Genom fönstret såg jag …

Efter en ordentlig frukost i stugvärmen åkte de riktiga vinterkläderna och kängorna på …

Avsändare Margareta som nu fått uppleva årets första vinterdag med snön som lagt sig över vyerna hela dagen.

kändes det när vi kom fram till stugan.

Avsändare Margareta som förstår hur glad stugan blev när vi kom och … fortsättning följer

då rekommenderar jag inte att ta bilen in till stan. Lat som jag var och eftersom jag snabbt skulle uträtta några små ärenden och ett av dem var utanför stan så valde jag bilen, det brukar jag inte göra. Jag har nog inte varit på stan samma dag som det är lön och fredag samtidigt, inte på mycket länge i alla fall. Inte trodde jag att det fanns så mycket människor i Luleå som var lediga samtidigt som jag. Nu vet jag, och det här kommer inte att upprepas på en lång period. Innan jag hittade en parkering hade jag snurrat runt i hela Luleå  och då är det verkligen inga trafikregler som gäller. Det gäller att vara fräck, fräckast vinner -en parkeringsplats. Jag som inte ens skulle shoppa, i alla fall inte någon speciellt roligt shopping.

Jag började med att hämta ut mina hjärtmediciner, där jag förväntade mig att de skulle kosta en smärre förmögenhet eftersom jag precis påbörjat en ny period, men nej det var billigt, så billigt att jag till och med frågade apoteksbiträdet om det stämde, det gjorde det tydligen och ingen blev gladare än jag. Däremot när jag kom till optikern och skulle hämta ut nya linser så var det dags för synundersökning igen innan jag skulle få köpa nya. Nu var han så vänlig att jag i alla fall fick köpa ut =) två paket innan jag fick undersökningstid. Det skulle blivit svårt att åka ner till Linköping och inte se någonting, med tanke på mitt lokalsinne och den hjälp jag behöver av all skyltning. Sedan var det tågstation för att hämta biljetterna innan avresa. Det går lika bra att ta ut dem på Arlanda, men jag vill gärna ha allt sådant klart innan jag reser iväg och nu när det är så enkelt och smidigt att bara knappa in kod och sedan har du biljetterna i din hand. Några små ärenden till för att vara klar för avresa nästa vecka. Det tog längre tid med parkeringssökandet än de här ärendena gjorde för mig, nej tacka vet jag cykel och att använda fötterna mer motionsriktigt.

Då var jag färdig för avresa till Linköping bara lite packande på söndagkväll. Nu ska jag bara packa ner för en annan avresa, till stugan i Forsnäs. Sambon är nog snart på ingående, då drar vi iväg mot mer folktomma trakter och ikväll blir det till att elda bastu och njuta. När jag vant mig med att basta så pass ofta som jag gör, ofta för mig, känner jag mig aldrig riktigt ren när jag är hemma det spelar ingen roll hur mycket jag duschar och badar. När jag badar bastu blir jag ren även i själen och sedan sover jag som en riktig prinsessa, i alla fall som de i sagorna.

Avsändare Margareta som återkommer från en annan plats senare och i nästa vecka ännu en ny plats.

men nära står de här höga och ståtliga vindkraftverken på Seskarö. Jag har inte bara fotat svamp, brottsoffer och skit i helgen utan även en del av framtidens elförsörjning.  Jag höll på att glömma torsdagsfoto och när jag skulle hälsa på hos ormbunke så fick jag se ordet högt. Det var tydligen meningen att jag skulle orka sätta mig vid datorn i kväll för idag när jag bytt några foton på en hemsida såg jag mina vindkraftverk och funderade över när jag skulle få nytta av dem, fortare än jag anade.  I torsdagsfoto är det högt som är temat och då var det inte någon fundering över mitt fotoval.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Högt

Avsändare Margareta som tycker att de är så mäktiga och vackra. Det känns som att vindkraft skulle kunna vara en stor del av vår framtid. På Seskarö finns det fem stycken som snurrar och ger lite billigare och miljövänlig el till några abonnenter i alla fall.

har jag fått uppleva idag ute på Seskarö. Jag har snackat så mycket om drömmen att få se en björn, nu har jag kommit så nära att till och med jag kände spänning. Känsliga läsare bör genast stänga ner eller gå till något annat inlägg. Titta här vad jag hittade bakom risen och invid myrstacken,

Ganska färsk var den -tror jag . Jag trodde först att de skojade med mig när de ropade att de hittat björnspillning. Jag misstänkte att sambon var rädd att jag skulle gå vilse när jag gick där i skogen en bit från de andra. Men visst var det en riktigt stor skit.  En så stor skit och med inslag av blåbär kan inte ha varit något annat.  Jag var tvungen att lägga upp hela skiten mellan svampskogen och middagen vi är på väg till om ett tag ute på ön.

Ett riktigt skitkollage har jag i alla fall fått ihop under eftermiddagen, allt det andra får komma i andra prioritet för mycket foton har det blivit under dagen samt att vi nu förvällt en hel del svamp och jag anar att middagen har ingredienser från dagens skogspromenader både här på Santasaari och ute på Seskarö.

Avsändare Margareta som inte hinner med att varken besöka bloggar, skriva eller uppdatera teman just nu både av tidsbrist och en riktigt seg uppkoppling. Jag kommer igen med de teman som finns kvar under veckan – bildverkstaden ska jag inte missa  och vi får se vad lördagsfoto och fototrissen lockar med.

Ps Jag blir besviken om någon påstår att det är något annat än björnskit. Det är då inte grävling för den är betydligt mindre, men finns det någon med bestämdhet som kan säga något annat så är jag självklart nyfiken och kan ta besvikelsen om du kan överbevisa mig.

blir jag bara genom att vakna upp och titta ut genom mitt fönster här i stugan, kan jag bli annat när jag ser det här.

Morgonstund har guld i mun är ett uttryck som jag verkligen känner just nu. Att ha förmånen att få stiga upp och titta ut och veta att det här är en del av mitt  liv, att jag kan gå ut och sätta mig på trappan och bara andas in den friska luften och lyssna på tystnaden. Jag kan vara gnällig ibland, men jag behöver bara komma hit och fort kommer den upprymda känslan av att jag lever och har det fruktansvärt bra. Jag brukar krama sambon när vi kommer hit och säga, -Visst har vi det bra. Trots att det låter som en fråga är det bara ett kort konstaterande om hur lyckligt lottade vi är.
_

Nu ska jag inte sitta vid datorn mer på förmiddagen. Jag har gjort klar min bildverkstad igår kväll, men jag lägger upp den ikväll. Nu ska bara kika in hos lördagsfoto för att se vad dagens tema är innan jag lägger korven på glöden och sedan dukar upp en riktig god stug- och lördagsfrukost. Se hur delar av den ser ut här >>> Morgon, middag, kväll …
_

Avsändare Margareta som funderar på hur många gånger tidigare jag lagt upp den här utsikten i mina inlägg. Nu är det så att jag kan inte ändra min utsikt, det är jag glad över, den är lika varje gång förutom att väder och vind kan styra lite och ge några variationer av platsen.

känner jag att luften snabbt förändrats, mycket högre, fuktigare och klarare än bara för någon dag sedan. Hela skogen ropar höst i antågande och jag ser hur naturen förändras och snart kommer den att lysa i de vackraste av färgsymfonier. Taken på de gamla husen på Laxholmen är snart helt täckta av barr, jag har aldrig något år tidigare sett hur barren ramlar och flyger av så fort. Idag när det blåste riktiga höstvindar, förutom att de var varma, såg det ut som att det regnade barr från skyn.

När jag fortsätter att titta mig runt i naturen ser jag hur färgerna kommer och delar av naturen sakta förbereder sig för vintervilan.

Trots alla hösttecken fanns det några härdiga pelargoner ute på Laxholmen som fortfarande blommade och inte såg ut att ha bråttom att komma in i värmen, inte heller verkade de vilja sluta lysa röda.

Avsändare Margareta som nu är tillbaka i staden, men fortfarande hinner vi tillbaka några gånger innan det är dags för stugans vintervila.

var det visst inte utan en tistelfjäril – jag och fjärilsarter, men den har i alla fall vingar och är nog en av våra vanligaste vackra färgsprakande fjärilar. Vad kunde då vara mer naturligt än att använda den som illustration för temanummer 325 i 365 foton 2009 - saker med vinger. sak och sak men ändock vingar, inte speciellt orginellt men den är en sådan otrolig skönhet att den är värd att få agera modell.

Kategori |Saker med vingar-temanummer 325|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som hittat illustrationer till ett flertal olika teman här i Linköping

Ps Det var en ormbunke som gjorde mig uppmärksam på att jag var lite fel ute med min artbenämning  =).

och lyfta vingarna och se världen ur ett annat perspektiv -med kameran. Det skulle vara fantastiskt och jag tänker på allt nytt jag skulle uppleva och se ur en annan synvinkel. Jag tycker redan idag att jag med kamerans hjälp fått uppleva så mycket små detaljer som jag aldrig annars skulle ha upptäckt. Jag tycker till och med att jag har fått ett bättre lokalt minne över var jag varit, hur det ser ut och när jag var. Jag kommer ihåg saker och händelser genom mina foton.

Idag kan vi prata om väder och vind och snabbt kan jag plocka fram ett foto och kolla var jag var för ett år sedan, vilket väder det var och ingen kan säga mot mig för jag har alltid rätt numera. Det hade jag aldrig förut, rätt alltså, för jag mindes absolut inte var jag varit eller vilket väder det var. Förutom att det snöade på midsommarafton 1977, då jag firade midsommar på ett havsbad och tanken var att vi skulle tälta … Längsta taxiresan jag gjort.

Min egen mor har jag numera kunnat överbevisa vid ett flertal tillfällen, två stycken med dåligt minne som sitter och diskuterar och tror oss veta. Nu tar jag fram min lilla dator och kollar i fotodisken och sedan är det klart, inte säkert att någon hade rätt från början men vi får i alla fall fram sanningen. Det behöver inte alltid handla om platser, väder och vind eller var vi varit utan det kan vara den lilla detaljen i något helt onödigt vetande men just då mycket viktigt som exempelvis vilken färg eller i vilket rum den mattan eller den gardinen fanns.

Därför är jag överlycklig för mina kameror och mitt fotointresse som återuppväckts från att ha legat i träda i många år. Tidigare var det mina älskade söner, familj och vänner som fotograferades i parti och minut med den lilla kameran som hade 36 bilder i rullen, nu kan jag fota flera tusen bilder vid varje tillfälle och det kostar mig ingenting förutom tiden jag lägger ner och de minnen och förvaringsutrymmen jag måste införskaffa. Trots att jag mer har övergått till andra objekt än människor skulle jag tro att tiotusen foton på sambon är mycket lågt räknat. Hade jag varit yngre och haft den erfarenheten jag har idag hade mitt yrkesval blivit betydligt flummigare än pappersvändare, kanske en kombination, för jag gillar att vända på papper ibland och se resultat och helhet även där.

Margareta G som nu börjar få ont i rumpan av några timmars stillasittande framför datorn så därför återstår bara godnatt från en norrbottning i periferin i Östergötland, samt lite läsning för min del.

Ps Det har blivit några tistelfjärilar i veckan men de är ju en av anledningarna till att det är så roligt att fota – skönheten och detaljerna som jag aldrig tidigare studerat eller varit intresserad av att studera.

av dagen i Linköping. Morgonen började som gårdagen men under dagen sprack molnen och solen kunde lätt ta sig fram. Det märktes även bland alla flugfän båda vackra och mindre vackra som surrade och lyste upp bland all blommande växtlighet.

En god silllunch och sedan en promenad ner till en hembygdsgård här i Linköping. Där avnjöt vi efterrätten – kaffe och våfflor. Ett trevligt och gemytligt område med gamla byggnader i en omgivning av fruktträd och andra små odlingar. På fototrissen idag var det del 4 av här och nu så för andra gången fick jag illustrera min del av vistelsen i Linköping. Du hittar foton från hembygdsområdet i mitt inlägg – Här och nu …  . Nu återstår bara godnatt och kanske på återhörande i morgon om andan, tiden och blogglusten finns.

Margareta G som stämmer in i – fjäril vingad syns … i Linköping

inspirationen. Trots att kvällarna blir långa och morgnarna oftast tidiga finns det inte mycket utrymme för det vardagliga och rutinmässiga . Det är mycket som händer och ska ske på sommaren, allt blir så mycket enklare både fysiskt och psykiskt.  Du stiger upp på morgonen och sedan är du i princip klar för dagens ”äventyr”.

Vad menar jag då med att sommaren både ger och tar av inspiration? Den ger mig mycket nya intryck och kreativa tankar med alla roliga och spännande nya upplevelse. En del av att allt det här tas tillbaka när inte idéerna sätts på pränt genom att gnistan att sätta sig framför datorn inte finns.

Det är detsamma med bloggen, det finns hur mycket som helst att skriva om både händelse- och tankemässigt men datorn är inte lika inbjudande på sommaren.  I veckan har vi njutit av folklivet i Luleå och framförallt solen som förgyllt tillvaron på kvällarna. Onsdagskvällen blev en middag i fiskens tecken på hamnrestaurangen i södra hamn tillsammans med lilleman och sambo. Grillad röding och likaledes grillad Blue Marlin, kräftstjärt och pilgrimsmussla, helt ok var rödingen men min svärdfisk hade lite mer att önska. Eftersom sällskapet var trevligt och kvällen ljuvlig var det ändå helt ok. Efter middagen satt vi ett tag på Teaterbaren och njöt av den fortsatta kvällen och folklivet i norra hamn.  På torsdagskvällen smygstartade Lulekalaset och vädret lockade än en gång oss till en kväll i de centrala delarna av Luleå, ut i folkvimlet.  Det var mycket människor i rörelse och alla såg ut att trivas i goda vänner lag och en blandning av alla åldrar från den minsta lilla i vagn till de äldre som sakta spatserande mådde allmänt gott.  V i avslutade vår kväll relativt tidigt för att packa vår väska till nästa resmål på fredagsmorgonen, Linköping.

Avsändare Margareta som nu är i Linköping och efter en god natts sömn ska jag nu ”påbörja” min dag, solen skiner även här men väderprognoserna ser inte helt lovande ut.

Inlägget blev inte upplagt så tidigt så nu kan jag gladeligen meddela att väderprognosen för kvällens grillning här i Linköping numera är lovande och nu sitter vi och väntar på att vi ska få skrika av glädje över storvinsten på travet.

en fin och mysig naturskön ö utanför Haparanda.

Där hade jag förmånen att besöka goda vänner under lördagen. Vi åkte ju till stugan i Santasaari, ön före Seskarö. En promenad runt delar av ön med alla små båthamnar och en del små pittoreska inslag. God mat på muurikkan och god dryck serverades under nattens timmar. En fantastiskt ljuvlig kväll och natt med solnedgången i de vackraste färger.  Vackra trädskulpturer längs väggarna, fiskegubbarna som arbetade, blomster både i trädgården och längs dikeskanterna och som inramning i hamnarna. Fiskebåten som låg töjd och de små båtarna som ankrats för natten. Det bjöds på sist men inte minst – drycken med hatten som skydd för eventuella mygg. Det var någon som var så söt i den under kvällen … inga namn men jag kan skriva så mycket att det är en han och i min blogg omnämns han som s….n.

Avsändare Margareta som njöt i fulla drag över trevligt sällskap, god mat och dryck, roliga och intressanta diskussioner. Vad annat kunde bli med en sådan idyll som det faktiskt är för oss som besöker Seskarö på sommaren och speciellt när vädret visar sig från sin allra bästa sida och få andas frisk skön havsluft.

ja, vad är det vi väntar på. I dagen fototriss är det ”här och nu” som är tema. Finns det ett mer passande tema för våren. Allt lever upp och speciellt för oss i norr som har ljust dygnet runt på sommaren och nästan mörkt dygnet runt på vintern , vi lever verkligen här och nu någonstans mellan när våren och värmen kommer samtidigt som snön och isen ligger kvar och vi väntar …

Vi väntar på något … och de här bilderna speglar en väntan. Väntan på att få strosa i solen strålår och njuta av kluckande från vattnet, kolla i badhanduken som hänger på räcket, undra just hur länge den har väntat på sol och bad. Vi väntar på att få lägga ut båten och vi väntar på alla de här glada och härliga stunderna med picknick i gröngräset och utecaféerna som blomstar, vi väntar på att få umgås och träffas helt enkelt.

Margareta G som förra gången det begav sig, med här och nu var i Linköping och i morgon åker jag tillbaka dit igen, hade jag varit där idag hade min fototriss sett helt annorlunda ut.  Den första här och nu fotades på samma plats som dagens fototriss.

Mina tidigare fototrissar – finner du här

hittade jag i den sjätte mappen men inte sjätte fotot. Fotat samma dag så det blev många effektfulla och energifyllda foton, som Roffe skrev, den dagen och kvällen. Du ser självklart vad det är? Det är inte jag som försökt skapa en teckning med papper och penna, trots att man skulle kunna tro det.

Avsändare Margareta som ska ta in energi genom att besöka John Blund lite tidigare än normalt.

Känns kanske inte speciellt aktuellt idag – speciellt inte hos oss där snön ”vräker” ner och relativt låg temperatur visar termometern, -17,1o.  Jag hade kunnat kopiera fototrissen från 25:e januari och lagt in den som repris för där fanns mina ljuvliga matdofter.  Det som doftar syns inte och än har vi inte doftande foton eller datorer så då får jag plocka fram en av mina favoritdofter. Att gå i skogen på hösten och känna de ljuvliga fräscha dofterna som sprider sig finns det något härligare. Kombinationen av mossan, träden och vattnet ger en frisk doft som ger mig sinnlig njutning och lycka.

Först tänkte jag följa med sambon på morgonen till Kalix och fota lukten, i alla fall ångan från den, som sprider sig från pappersbruket i Karlsborg, men nej jag ville inte koncentrera mig på lukter som jag inte gillar och som bara sprider odör. För mig är lukter lite starkare och de kan alla känna, en doft kan vara lite mer diffus och oftast positiv. Det är min tolkning av de två orden och vad de betyder för mig. Nu har jag valt att symbolisera dofterna i veckans fototriss, doft och lukt, med något som jag blir riktigt euforisk av. Fast visst finns det en del materiella dofter att fota av även i mitt hem där jag kan se och veta hur de luktar innan jag öppnar förpackningen och sedan hur doften kommer att kännas i mitt hem. Lukta och känn doften av framförallt mossan i min doftande triss.

Avsändare Margareta som inte är riktigt vän med väderguden idag, jag som planerat en hel del fotande och en mysig dag med elden och korvgrillning någonstans i länet. Fast några dofter av vintern hade det i alla fall inte blivit, vintern doftar inte lika mycket utan det är mer arrangemangen runt i kring som ger den där vällusten, korvgrillning och kaffepannan över elden exempelvis.

Ps I vårt hem kan också en och annan odör sprida sig mellan varven, av det mer mänskliga slaget. Hade jag velat fota Karlsborg och odören därifrån så hade de övriga temabilderna varit enkla om jag så skriver.

oftast svart eller vitt är åsikterna om mitt val av tema i veckans fototriss som är ätbart. Jag har valt tre av mina absoluta favoriträtter kanske mycket på grund av det inte serveras så ofta på matbordet, mer säsongsbetonat fast jag brukar fuska och äta dem flera gånger under året. Det är tre rätter som är enkla att servera och det behövs inte stora matlagningskunskaper, framförallt inte för de två sista. Det enda som behövs är goda och glada vänner och kanske en känsla för trevlig dukning.

Foto nummer ett - Palten - har vi avnjutit idag tillsammans med goda och glada vänner. Den serverades tillsammans med stekt fläskfilé i små bitar, riktigt smör och hemlagad lingonsylt. Palten ser inte så läcker ut för ögat när den ligger i grytan och puttrar, men vid det här tillfället blir verkligen ögonen lurade. Foto nummer två - kräftorna med tillbehör - avnjöts i ett växthus för några år sedan med glada skratt och trevlig underhållning.  Foto nummer tre -Surströmmingen - fick jag inte avsmaka speciellt mycket den gången eftersom jag var där för att fota och tillsammans med en dåvarande kollega skriva om den eminenta surströmmingen ”Grand Kallax” som bara tillverkas i 500 numrerade burkar och den ständige avsmakaren Stefan Sauk, som inte gjorde saken sämre, får genom sitt ansiktuttryck visa vilken njutning delikatessen ger för oss surströmmingsälskare. Det är doften efter öppnandet av det årets första Grand Kallax som ger Stefan Sauk ett sådant lyriskt leende i hela ansikte. Däremot fick fick vi senare äran, jag ser det som en ära, att köpa fyra stycken burkar av delikatessen.

Jag har skrivit om delikatessen surströmming och ovanstående tillfälle i tidigare inlägg bland annat här -Surströmmingspremiär . Jag har i ett av mina första inlägg också skrivit om delikatessernas delikatess, där kräftorna nämns. Både kräftorna och surströmmingen har haft sina premiärdagar och de kvarstår fortfarande för många. Palten har ingen premiär däremot är inte färskpotatis att rekommendera, så sommaren och hösten är inte riktigt paltens största tid.

Avsändare Margareta som nu snart ska lägga sig för att orka upp ”tidigt” för att resa till Stockholm och på kvällen hoppas den här gommen att få njuta av en underbar trerättersmiddag på en av Stockholms fina restauranger.

blev en liten del av min promenad idag. En strålande vacker vinterdag strax under nollstrecket. Ingen snö kvar i träden efter gårdagens blida och lite glattare under fötterna, sträckvis rena isbanan. Dagens tur blev inte fullt lika vacker som gårdagens och juldagens, men otroligt skönt i alla fall. Genom kameralinsen med början i södra hamn och avslut i norra hamnen.  Från de evigt återkommande isbrytarna i söder till norra delen med Norrbottens teatern bakom mig och kulturens hus framför . Däremellan lite foton längs min väg och det gamla fängelset ”Vita duvan”, som tornar upp som i fornstora dagar uppe på sin kulle någonstans där i mitten. Inte allt är fullt så vackert att se längs vägen,  men …

Avsändare Margareta som idag avklarade 11 635 steg i ett omväxlande tempo, med en hel del små mikropauser …  nu ligger jag inte på ett genomsnittligt minus längre.

i denna värld.

Avsändare Margareta som nu kan lägga till att jag har blivit med blogg till året 2007 och vi nu går i 2008 och kanske att jag även finnskvar när det året är till ända och vi påbörjar 2009, vem vet …  2009 är året då jag … ja, just det.