I dagens debatt i Aftonbladet kan jag läsa rubriken – Vem vill anställa en sådan som mig? Det är en ung och säkert duktig akademiker som skrivit debattartikeln. Jag har arbetat tillsammans med ett flertal personer som har/haft lönebidrag av olika anledningar och därför ställer jag mig frågande till att bidraget överhuvudtaget finns. De flesta av de här personerna har arbetat lika bra om inte bättre än de flesta andra inom sitt område eftersom de är anställda på sin spetskompetens och samtidigt anser jag att det endast är arbetsgivaren som tjänar på att ta in ”lönebidragare”.
Jag har inte alltid tänkt så här utan lönebidragen har varit en vardag att hantera och ingen har reflekterat över vad det egentligen är och varför de finns, förutom att den lönebidragsberättigade har någon slags ”arbetshandikapp” som gör att hon eller han inte kan utföra alla slags arbetsuppgifter. Däremot har jag aldrig hört talas om att ett företag anställt någon att utföra de arbetsuppgifter som han/hon inte klarar av. Det är självklart att man inte tar eller söker sådana arbeten som man inte klarar av att utföra, eller? Det gör inte du eller jag även om vi är ”fullt friska”, vi söker inte arbeten som vi inte har kompetens till och det är precis vad det handlar om.
Jag har en mycket god vän och en fantastiskt duktig företagare som har ett funktionshinder, hon är mot mycket av det här med lönebidrag och har resonerat och förklarat för mig hur hon tänker. Jag har slukat och köpt hennes åsikter till 100 %. Hon har tänkt ett steg längre än de flesta och jag kan inte förstå, att inte regering, riksdag och alla andra i beslutande instanser någonsin gjort en reflektion över det och hur fel det är.
Företagen tjänar hur mycket som helst på att anställa lönebidragare och det är fel, entreprenörer ska konkurrera på lika villkor. Förutom att företagen får lönebidrag med olika procent beroende på en del olika faktorer får de också bidrag eller det köps in från försäkringskassa, arbetsförmedling hjälpmedel för att den funktionshindrade ska kunna klara av sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Det kan vara ett anpassat skrivbord eller något så enkelt som en ”specialmus” vid datorn, du får hjälp med att ställa in och anpassa utan att det kostar företagaren något.
Jag kan gå med på att under en mycket kort övergångsperiod ha någon typ av lönebidrag bara för att det fortfarande finns så mycket fördomar med att anställa någon med vissa funktionshinder eller någon annan sjukdom som berättigar till lönebidrag i dag.
Visst behöver företagen hjälp, men inte den typen av hjälp, utan anpassning av arbetsplatsen i den mån det behövs, ett engångsbidrag och uppföljningar av att det sedan fungerar i framtiden. Den anpassningen är personlig och slutar den anställde är det hennes/hans arbetsredskap och ska kunna följa med till nästa anställning.
Har du ett icke synligt funktionshinder kan det inte vara roligt att säga att, jag är lönebidragare. Vad ger det för associationer i vårt fördomsfulla land? Det är inte många som vet vad ett lönebidrag är och vad som gör dig berättigad till ett sådant.
Jag kan berätta om personer som har ledgångsreumatism, värk i leder, fetma och många fler symptom, som är utnyttjade av arbetsgivare på grund av att de har lönebidrag. De ska vara tacksamma att de har ett arbete heter det från arbetsgivaren Det ger inte ett arbetsklimat som någon önskar men arbetsförmedlaren han gör vad han kan och så fortsätter lönebidraget år efter år och ”hoten” är detsamma vid varje förnyelse.
Alla de här personerna är otroligt duktiga arbetstagare och det är inte personer som är mer sjuka än andra personer, skulle nästan skriva mindre. För att jag exempelvis har ledgångsreumatism är jag inte en sämre försäljare eller administratör, det går inte mer långsamt heller. Jag upplever att när människor får arbeta med det de ”brinner” för så arbetar de mer och bättre, oavsett om de har ett funktionshinder eller helt fysiskt friska, men vem är det idag? Däremot är det arbetsgivare som kräver lönebidragare för att anställa som skapar oro och osämja på arbetsplatser.
Min gode vän anställdes en gång på en bra befattning, efter hennes utbildning, på ett lönebidrag. När det var dags för en anställning var hennes krav att det skulle vara utan lönebidrag, för gjorde hon ett sämre arbete än en fullt rörlig person? Hon anställdes, utan lönebidrag. Det gäller att stå på sig ibland, jag kan förstå att det är näst intill omöjligt innan du fått in en fot – eller ett hjul men när du visat vad du kan …
Jag skulle aldrig vilja vara anställd och ha den känslan av att jag är anställd på grund av att min arbetsgivare kan dra ner kostnaderna på grund av mitt lönebidrag, är det jag eller lönebidraget som är intressant i förhållande till de övriga och blickarna och tankarna som faktiskt kommer att finnas där oavsett vad jag vill tro.
En praktikplats är en praktikplats och ingenting annat, den ska aldrig ersätta en ordinarie tjänst. En praktikplats är ett sätt att få erfarenhet, lära sig och framförallt en arbetsprövning för att se om jag passar och klarar av mitt arbete. Övergår praktikplatsen till en tjänst så finns det inga motiv för ett lönebidrag, om praktikanten visat att han/hon är den person som de skulle anställa oavsett rörlighet eller annan sjukdom.
Debattören skriver att de som anställer handikappade behöver hjälp. Det förstår jag, om inte erfarenheten av anpassning finns och att få personliga hjälpmedel är det enda sättet.
Jag läser vidare i artikeln och kan se att som vanligt så finns det små ”hot” i hela anställningen. Nu i finanskrisen kan vi alltid ta den till hjälp och min fundering är att om inte företaget fått lönebidrag, behövdes inte tjänsten då? Är det ett jobb som bara är någon utfyllning i verksamheten, men som egentligen inte behövs. När de fick svaret att de skulle få lönebidrag, då anställdes hon omgående.
Hon blev sjuk en dag och då fick chefen huvudbry, för hur skulle hon räkna ut sjuklönen? Har det aldrig varit någon sjuk på det företaget då säger jag grattis, men att vända sig till arbetsförmedlingen eller försäkringskassan för att få besked för en sådan sak? Det finns något som heter kollektivavtal, förmodar att de finns även på det företaget, och i avtalen står det precis hur man räknar ut sjuklön om inte löneprogrammet är av den modernare varianten, kanske manuell lönekörning. Det är absolut ingen skillnad på sjuklön för en lönebidragare än för mig som inte uppbär det bidraget. Det är lätt att krångla till saker och ting om vi vill.
Jag tycker synd om människor som ser lönebidraget som en lättnad för att få ett arbete, trots att de är fullt kompetenta i sin yrkesroll. Att företagen många gånger går miste om den här kompetensen får de skylla sig själva. Om jag vore företagare, skulle titta på helt andra kriterier när jag anställde.
Jag tycker inte synd om hennes arbetsgivare däremot håller jag med henne om att företagare måste börja titta på kompetens och att hitta rätt person istället för att titta på huruvida du är snygg, har två rörliga ben, någon dold sjukdom o.s.v.
Jag blir lite ledsen när hon jämför sig själv med en trasig DVD spelare. En sjukdomsdag och så mycket krångel, det beror inte på hennes utan det måste finnas andra orsaker, tyvärr. Jag tycker att det är tur att hennes arbetsgivare inte fått någon instruktionsbok, för den kan inte finnas förutom till tidigare hänvisade kollektivavtal. Jag kan hålla en kurs till hennes chef om hur enkelt och banalt det är att fylla i den blankett som arbetsgivare fyller i varje månad, efter löneutbetalning. Enkla instruktioner och än en gång får jag skriva att jag är läskunnig. Lönebidraget utbetalas en månad i efterhand och lönen betalas ut på samma sätt som för alla andra anställa, med samma lön varken lägre eller högre, beroendet på tjänst självklart.
Arbetsförmedlarna kan inte veta vilka sjuklöneregler som gäller på varje enskilt företag, betalar de ut 80 % sjuklön med något tillägg osv. Karensdagen dras ju alltid om inte något annat lokal arbetsplatsavtal finns, annars för en sjukdag = en karendag. Arbetsförmedlarna kan inte veta vad som gäller i olika situationer, det finns en situation för varje lönebidragare och för varje lönebidragare finns det lika många situationer som det finns timmar på dygnet. Vad som helst kan hända alla människor.
Jag blir mörkrädd när jag läser att det ska finnas en organisation, som påminner om när du köper en teknisk produkt med support, instruktionsbok och svar inom två minuter. Vilken människa är den andra lik, det är inte ens ”lönebidragare” om nu någon trodde det.
/Avsändare Margareta som sjuder och kan koka över samtidigt som jag anser att tjejen blivit förd bakom ljuset. Jag hoppas att hon nu inte känner sig som något katten släpat in och tar på sig av ”problemen”
Enligt mig är det för enkelt att få lönebidrag, reglerna behöver stramas åt. Ställ frågan till arbetsgivarna, – Behövs tjänsten, skulle ni anställa någon annan? Lönebidrag är motiverat i vissa fall, men inte hos ”fullt friska” människor vid anställning. Jag är otroligt glad att min gode vän en gång öppnade ögonen på mig.
Ps Man ser inte skogen för alla träd?
