Bildgatan – Avsändare Margareta

är en stor avsaknad hos mig speciellt inomhus. Det där med att växter behöver näring har jag totalt missat men som tur finns det andra som vet och kan. Däremot hade jag under en period odlingar på min balkong som jag lyckades med och ett år riktigt bra.
-
Åtta sorters olika tomater växte och frodades under min ömma omvårdnad tillsammans med lite örter och kryddor.  Jag kan inte tala om hur jag gjorde, för det vet jag inte, men det var alldeles rött, svart, gult, grönt, orange och till och med randigt i stora klasar som bara blev fler och fler. Det var nästan så att man skulle kunna tro att jag testade genmanipulation med någon ny gröda som inte sett dagens ljus för första gången hos mig.
-
Den här bilden kanske inte ser ut som att jag berättar sanningen men så var det faktiskt och det här fotona är tyvärr det enda jag jag har för det fanns fler och det var före mitt digitala fotande och före jag överhuvudtaget kom på att det gick att fota annat än mänskliga varelser.

Kategori | fototema- Arkiverat -  hos Bildgatan

Tomater kräver verkligen sitt vatten och jag kan fortfarande idag inte förstå hur jag lyckades så succeartat med detta när sambon (på den tiden särbon) hemma på sin balkong försökte sig på samma sak men misslyckades nära katastrofalt.
-
Avsändare Margareta som hoppas att jag kan lyckas lite åt det hållet i sommar i stugan med några små planteringar, kanske någon ny liten odling. För visst kommer det en sommar i år också?

PS Solrosen på bilden har inget med tomaterna att göra, den är inte ens på riktig utan något jag stuckit dit för att få en färgklick bland det gröna. Jag förstod nog inte och kunde inte ana vilken färgprakt det skulle komma ur de där plantorna.
-
Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

eller bara kyla? För mig har (är) vintern 2009/2010 inte varit det minsta dramatisk utan bara totalt ointressant.  Det mest dramatiska är väl att psyket inte riktigt gillar kylan, som i sin tur har ett riktigt fast grepp, en riktig järnkedja har lindats runt mig och verkar var helt ogenomtränglig. Det enda att fota för att visa vinterns dramatik vore väl termomemetern som i morse visade på -30. Nu är det rena blidan, -12,2 i solen men jag har tappat lusten för att gå ut. Det kändes bara nej, nej, nej när sambon vänligen informerade mig om gradantalet tidigt i morse. Snabbt drog jag täcket över huvudet och behövde inte ens fortsätta att  fundera över varför jag är så fruktansvärt led och uttråkad. Det är ju solklart varför.
-
Jag tänkte också på min utrikeskorre på Teneriffa som genom skypen och mailen inte är mer än några sekunder från mig men i det här fallet skiljde det minst 55 grader. 55 grader smaka på det och förstå hur less jag är på allting. Jag har inte vaknat på fel sida, jag lovar fast kanske lite, för redan igårkväll bestämde jag mig för att inte gå ut genom dörren när jag såg väderprognosen. Hade det varit nollgradigt och strålande sol hade jag ändå suttit inne, för tjurig och bestämd det kan också vara jag. Har meterologen visat på -30 då planerar jag min dag efter det, så kom inte med någonting annat.
-
I veckans torsdagsfoto, jag vet att det inte är torsdag men trots namnet får vi lägga ut bilder under hela veckan, är det ”dramatisk vinter” som är temat. Min tolkning av dramatisk vinter blir just dramatisk vinter. Det är jag som är det där ensamma trädet mitt ute på isen bland kyla och blåst.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Dramatisk vinter

Avsändare Margareta som ägnar dagen åt datorn, foton, lite text och några korta stunder framför TV:n och OS, just nu konståkning eller isdans, har ingen koll på skillnaden, vackert är det i alla fall.
-
Följ länken så hittar du betydligt fler dramatiska vintrar och alla andra som deltar i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

mig för att fota älgar på plats. Om inte älgar så i alla fall en älg. Jag fyllde väskan med objektiv, minneskort, blixt, stativ och självklart kameran med fullladdat batteri. Nu var det bara att sätta sig i bilen och åka iväg för att fota en älg. Svårare än så kan det väl inte vara med tanke på alla rapporter om älgar överallt?

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 259 – skog
-
Ser du någon älg på bilden? Nähä, inte jag heller och något närmare en älg än spåren som syns på bilden kom jag inte. Älgen jag skulle fota visade sig inte på hela dagen. Jag har en känsla av att det spred sig något rykte bland älgarna att den där galningen med kamera från stan skulle komma och tro att hon bara kunde komma dit och knäppa lite med kameran. De tänkte minsann inte ställa upp som några modeller utan ett rejält apanage, kung som kung.

Du har väl inte glömt älgarnas protestvisa och nu kändes det som att de har tagit fram kampen igen, kampen mot mig och min kamera den här gången.

Älgarna demonstrerar,
älgarna har fått nog.
Älgarna vill ha apanage,
här i sin egen skog.

Älgarna protesterar,
älgarna har fått nog.
Älgarna vill inte ha kamera,
här i sin egen skog.

Visst lite omskriven, deras mål och protester är numera i tiden sedan det sist begav sig. Jag skulle gärna träffa de där älgarna och berätta för dem att det faktiskt inte är deras skog, som de brukar vara i den sista tiden, utan den tillhör goda vänner till mig vilka faktiskt lovat mig att jag får komma dit och fota älgarna. De har till och med inbjudit mig till den här marken, mer än vad de har gjort med älgarna.

Avsändare Margareta som som i alla fall fick en vacker bild av skogen där de (älgarna) brukar ligga och lata sig hela dagarna.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Ps Temperaturen steg en del under dagen så det gick faktiskt att vara ute och fota- Nu var inte jag ute speciellt länge och inte någon lång utflykt, bara på skogstomten hos mina vänner.

val av bildredigering men med samma foto hos bildverkstan idag. Fotot som vi skulle använda oss av hittar du om du följer länken här >>> i original. Mitt val och mitt resultat hittar du nedan.

Kategori | Bildverkstad – Variation med samma original

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .
-Sparade ner bilden från bildverkstan och öppnade den i PS CS 3.
-Duplicerade lagret.
-Löven snabbmarkerades, sedan omvänt och raderade.
-Markerade bakgrunden, oskärpa med average, vilket betyder att det ger en enhetlig medelfärg av hela bilden.
-Lagret med de urklippta löven markerades. Förstärkte mättnaden och ändrade reglagen till jag tyckte att det blivit den lyster jag ville i bilden.
-
Resten av mitt experiment blir lite svårt att skriva ner eftersom jag inte har riktig kolla själv provade lite för fort för att det ska bli helt korrekt, men jag skriver i alla fall ned det jag gjort.

-Har i flera duplicerade lager (med löven) lekt med oskärpa, mättnad, skugga och ljuset
-Lade sedan till ramen med färgerna från bakgrunden.
-Gjorde bilden till ett lager,  förminskade till 510 pixlar.
-
Avsändare Margareta som är ledsen att jag inte har riktigt koll på alla momenten i rätt ordning, men det blir oftast så när jag sitter och testar och arbetar med bilder. jag blir så inne i jobbet att jag glömmer både tid, rum och framför allt varför jag håller på. Glädjande kan vara att ingen bild blir den andra lik och det tycker jag är bra samtidigt som jag ska försöka minnas vad jag gjort, mindre bra.

på alla sätt och vis är en del av mina foton, ibland mycket medvetet och ibland blir det bara så. Bildverkstaden vill att jag ska ta fram detaljer ur ett underexponerat foto. Jag måste villigt erkänna att denna veckas uppdrag inte var speciellt kul, från min horisont. Bildverkstaden hade själv ett foto som jag förstår att hon ville ha fram detaljerna i, men jag  kom inte på något så där direkt. Jag har ”ganska” mycket foton och många av dem blir riktigt dåliga om jag försöker göra dem bättre. Fotot jag valde är inget undantag, det blev inte bättre av ”uppljusningen” för det är det jag egentligen gör när jag tar fram detaljerna i det svarta och hela bilden fick hänga med i det här fallet.
-
Men som min fd svärmor ibland sade till sin son när han inte ville ta itu med eller utföra mindre trevliga åtaganden, – Allt är inte och ska inte vara kul här i livet. Har man gett sig in i leken så får man även ta de mindre roliga bildredigeringarna.

Fotot är taget 2007 i brända skogen, den största skogsbranden i Sverige, under modern tid, som härjade 2006 i Bodträskfors.

Kategori | Bildverkstad – underexponerad

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0 .

-Öppnade originalbilden (den första).
-Valde justera färg i menyn – justera färgkurvor – justerade reglagen.
-Ok.
-Nu återstod bara att minska bredden på båda bilderna till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som hade kunnat öppna bilden i råformat om jag slagit på min andra dator där jag har PS CS3 och kunnat göra mer precisa justeringar. Det går även i elements men inte med lika många alternativ och när grundbilden inte finns i råformat blir det ännu färre alternativ. Skillnaden är ju att, genom att öppna bilden i raw så ser jag direkt var över- och underexponeringarna finns.

Ps Jag måste erkänna att första bilden inte riktigt är originalbilden, jag mörkade lite för att skillnaden skulle synas bättre.

arisera vill Bildverkstaden att vi ska göra i veckans tema. Det är egentligen bara att trycka på menyn solarisering så är det klart. Det finns andra små alternativ också och jag valde ett lite annat, lika enkelt men med fler justeringsmöjligheter. Vad är då solarisera egentligen? I Photoshop kan jag läsa följande förklaring – Filtret Solarisera blandar en negativ och positiv bild, vilket ger en effekt som liknar den man får om man under kort tid utsätter en fotografisk kopia för ljus under framkallningen.

Kategori | Bildverkstad – solarisera

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0 .

-Öppnade originalbilden (den första).
-Valde justera färg i menyn – justera färgkurvor – solarisera – justerade reglagen.
-Ok och klart (mittenbilden).
-Återuppreppade allt från originalbilden förutom att jag konverterade den till svartvitt och valde landskap med några små justeringar i reglagen.
-Ok, klart (sista bilden).
-Nu återstod bara att minska bredden på samtliga bilder till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som strax ska lägga upp en till bild som jag solariserat men med fler detaljer och lite andra små bildredigeringar före.

-9 grader, lätt snöfall och en aning blåst.

Avsändare Margareta som är glad att sambon lockade ut mig på årets sista promenad.

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

mera vitt är väl det som verkligen saknas här uppe. Förhoppningen om en vit jul känns långt bort, men underverk har ju skett tidigare.

I torsdagsfoto är det vitt som gäller och förra veckans rött, som jag inte hann delta i, är två vackra julfärger som ska finnas denna månad. Visst har vi haft tråkiga och eländiga julmånader tidigare men jag kan inte erinra mig att den inte varit vit när den 24:e inträffat, har kanske förträngt det.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Vitt

Avsändare Margareta som efter lite panodil och vilande nu känner mig i ganska bra form. Jag får hoppas det håller i sig och under kvällen i morgon får magen sig ett riktigt prov.

mer hade det kommit i morse när jag slog upp mina melerade i stugan på morgonen. Genom fönstret såg jag …

Efter en ordentlig frukost i stugvärmen åkte de riktiga vinterkläderna och kängorna på …

Avsändare Margareta som nu fått uppleva årets första vinterdag med snön som lagt sig över vyerna hela dagen.

kändes det när vi kom fram till stugan.

Avsändare Margareta som förstår hur glad stugan blev när vi kom och … fortsättning följer

träd blir det hos mig idag när torsdagsfoto har träd som tema i veckan. Inget nytt foto, från i fjol, men i helgen ska jag kanske besöka det lilla trädet och då får jag ta ett nytt foto av det till min trädsamling, jag har faktiskt en sådan. Jag får ta tillbaka det jag skrev igår hos någon, jag har faktiskt ganska mycket olika samlingar, inte speciellt värdefulla och faktiskt har jag nu lite smått även börjat att radera dem.

Det här trädet ska jag i alla fall inte radera, där den står så grann i ett skimmer av den ljuvligaste frost en vacker förmiddag i oktober i fjol. Närmare bestämt den 18:e oktober vid Luleälven på Laxholmen. Det var nog sista gången vi var till stugan 2008 men i år ska vi försöka med några små besök även under vintern, inte så långa men lite stugkänsla vill jag också försöka uppleva under vinterhalvåret. Påsken brukar var den helg som är ”helig” premiär i stugan men det ska jag alltså ändra på nu.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Träd

 Det här blir lite av samma känsla för mig som i förra veckans tema -tystnad och stillhet. Den här dagen kanske jag var mer euforisk av det vackra som mötte mig den här förmiddagen. Hade jag inte haft något som väntade så hade jag kanske fortfarande stått kvar och fotat.

när jag i ett tidigare inlägg skrev om mannen som kunde göra två saker samtidigt – Brottsplats Seskarö …

Den lilla lilla svampen och den stora stora korgen.

Vid samma tillfälle fotade jag en annan korg i närheten

Då fick jag en annan fundering istället som inte var aktuellt när jag såg den första svampkorgen – Hur skulle den korgen räcka till för resten av dagen?

Lite mer blev det kanske i den första men det gäller att ha ögon för det där med svamp och en som verkar ha det är sambon, han koncentrerade sig också bara på ett uppdrag under dagen -svamp. Jag blev full av skratt när jag såg mitt mail i måndags med bifogad bild och … ja se själv. Visst är det mors lilla Olle i skogen … fast med annat namn. Kolla in hållningen och den söta ”svampkorgen” som han fick av vår vän svampexeperten.

Fota klarar han av mannen och jag har fått några foton av honom där han tagit mig i mitt esse, gissa var? Mycket riktigt, mest nedhukad och med en svart sak hängande eller upplyft framför ögat med någonting i sikte. Föresten inte alltid svart ibland kommer något litet silvrigt upp också, men som tidigare scout i barndomen – ALLTID REDO

Avsändare Margareta som nu ska titta lite på en hemsida och se om jag kan göra någon förändring. Under stugliv och i skogen får man se ut lite hur som helst, allting är tillåtet.

PS Hatten på ”min lila Olle” är klistrad på plats genom photoshop.

ett gammalt talesätt som jag tycker håller. Grönt är en färg som onekligen känns skön och jag skulle gärna vilja lägga mig på det gröna sköna dunbolstret i mitt inlägg.  Tisdagstemat var just det rubriken säger – ett tema på tisdagar.

Kategori | Tisdagstema| Grönt är skönt|

Mina tidigare inlägg i tisdagstema hittar du här >>>

Avsändare Margareta som med ett tema som återuppstått i mitt liv, jag inser att det inte alltid fungerar men det är kul de tisdagar jag hinner och den här gången visste jag direkt var jag skulle leta.

på sista versen för den här säsongen, hur vacker som helst med solstrålarna i ryggen mellan träden. Det är de små detaljerna i skogen som jag ser och kan uppleva så ljuvligt.  Tallegrenen med barren som snart ramlar av lyste så grann där den stack upp i mossan mellan alla de stora träden runt sig.

I veckan vill bildverkstaden att vi ska göra en inramning och jag har ramat in en del foton här på min blogg vid ett antal tillfällen men jag tycker om enkelheten och har därför oftast gjort en lika enkel ram och bara plockat upp färger från fotot. Ett exempel med ramar i olika färger från fotona hittar du bland annat i en tidigare fototriss som jag har deltagit i – Från skog till bord … - Jag ser när jag tittar på mina tidigare trissar och en del andra inlägg att jag faktiskt har använt mig av en hel del olika inramningar. Här ser du den inramning jag valt idag till min tallegran, som synes är den också redigerad och omarbetad en del.

Kategori | Bildverkstad – inramning

Varför inte göra det enkelt för sig när jag kan, all tidsbesparing är välkommen just nu. Därför gick jag in och kollade på alla de ramar till Photoshop, men det går lika bra till vilket annat program som helst skulle jag tro, som jag sparat ner någon gång från någon av alla de fototidningar som jag brukar köpa. Jag valde en ram som heter ram 43, kort och gott, drog in bilden i photoshop elements 7.0 och … Det är svårt att beskriva utan att se grundbilden av ramen så jag lägger in den också, vänta bara ett tag.  

Jag hoppas att du inte behövde vänta för länge, men jag var tvungen att pixla om bilden mindre innan upplägg.  Då gör jag ett nytt försök till en beskrivning av vad jag gjort.

- Jag öppnar både rammallen och fotot i programmet.
-Med magiskt suddgummi och 100 % tolerans och opacitet tar jag bort allt svart och det blir helt transparant.
-Grundbilden, duplicering av lagret behövs inte men jag gör alltid så som jag skrivit tidigare.
- Jag utökar arbetsytan med 120 % åt både på höjden och bredden, då har jag tillräckligt med utfallsmarginal – ”sömsmån” .
-Drar över ramen till bilden och passar in den över arbetsyta och foto sedan beskär jag efter hur bred jag vill att ramen ska vara.
-Jag plockar därefter upp färger med pipetten från bilden som jag vill att de ska vara, börjar med den yttre bredare delen av ramen och sedan fortsätter jag att plocka upp färger i olika nyanser.
-Jag markerar ramen använder skuggor -hög.
-Högerklickar med musen och redigerar lagerstilen, där jag återigen plockar upp en färg från bilden till skuggfärg istället för svart. 

När allt är klart gör jag  till ett lager, pixlar ner bilden till ”mina” 510 pixlar på bredden och 72 dpi i upplösning. De här mallarna är egentligen gjorda för att sammanfoga bild och ram på ett annat sätt men jag har glömt bort hur och jag ids inte kolla efter just nu. Därför har jag ”hittat” på min egen lilla lösning.

Avsändare Margareta som försöker göra det så enkelt som möjligt men det blir inte alltid så, sedan hittar hon alltid på egna lösningar för att få fram det resultat hon har tänkt och det blir inte heller alltid så, men kul är det i alla fall.

Jag glömde visst att lägga upp originalfotot så nu gör jag en liten redigering i mitt inlägg och lägger upp det. Detta är det jag använt i min bildredigering. Jag har några till bilder av samma tallegren där färgerna ser helt annorlunda ut i original. Det är små marignaler som gör de här färgförändringarna av bakgrunden genom solens strålar, i de första går bakgrunden mer i grönt.

Det är tur att någon är uppmärksam, för jag hade inte en tanke på någon annan bild än den jag lade upp. Det verkar som att jag har börjat glömma, jag läser inte rätt och jag dubbelkollar verkligen orden som står för dagarnas fotoutmaningar. Jag har inte för mycket att göra men jag vill göra för mycket. Tror att jag ska hinna med allt som far i mitt huvud och så blir det lite sådana här halvmessyrer ibland.

med två olika betydelser av ett och samma objekt. Mycket ruggigt finns det på träden när jag går på några platser i skogarna både här på Seskarö och i Forsnäs så det var inga problem med att hitta ruggiga bilder till veckans lördagsfoto. Lite sen är jag men det beror på att jag oftast befinner mig på platser där jag får köra med det mobila bredbandet under helgerna sedan är dagarna fyllda av så mycket natur, bastubadande och andra små trevligheter att tiden inte räcker till för att skriva och lägga upp så mycket. Det tar en hel del tid att bara ladda ner alla foton jag tagit under dagen. *ler*

När jag sedan konverterar och justerar lite blir bilderna helt plötsligt lite ruggigt spöklika och kusliga.

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ruggigt- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som säkert har bilder till många illustratiner i olika teman från både helgens och förra helgens fotograferande. Det blir nog en lite ruggig bild till är mjukt ruggig.

och som förste utredare på plats har jag säkrat en del bevis.

Jag har väl sett CSI och några program till så jag vet hur man gör …

Som den duktiga anlytiker jag är så kom jag snabbt till två huvudmisstänkta …

Huvudmisstänkt nummer ett, på ett nytt ställe – inte gårdagens, och så den misstänkta nummer två …

inte långt från brottsplatsen.

Kan det här vara någon ledtråd i närheten av misstänkt nummer två?

Nu har jag lagt ut utredningen till dig som min assistent att fortsätt nysta i fallet, annars läggs utredningen ner i brist på bevis.

Avsändare Margareta som funderar om det kan vara något självdött med likdelarna så utspritt, har korparna varit framme eller någon annan gamig typ? Eftersom jag inte överlämnat till någon obducent så vet jag inte om det är en ren men tankarna for snabbt dit eftersom vi inte var långt från ett utfodringsställe för renar vintertid.

PS. Det var förresten min assistent på plats som hittade misstänkt nummer två, mannen som kan göra två saker samtidigt – fota och plocka svamp, inte sambon. Jag kan flyga upp insatsstyrkan från vilken del i världen du än befinner dig om det visar sig att du behövs.

med hösten för mig och nu har naturen fläckvis börjat ändra färger. Höst är temanummer 15 i 365 foton 2009 och det tydligaste är växternas förändring. Jag som gillar hösten ser det vackra, många människor gillar inte hösten och de kanske inte ser allt det vackra runt oss. Personligen tycker jag att luften är betydligt behagligare under varma höstdagar än under riktigt heta sommardagar, men jag klagar inte då heller.

Kategori |Höst – 15|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som ser att jag kommer närmare och närmare dagens mål.  Jag ser också att det finns förhoppning om ännu en fin hösthelg.

känner jag att luften snabbt förändrats, mycket högre, fuktigare och klarare än bara för någon dag sedan. Hela skogen ropar höst i antågande och jag ser hur naturen förändras och snart kommer den att lysa i de vackraste av färgsymfonier. Taken på de gamla husen på Laxholmen är snart helt täckta av barr, jag har aldrig något år tidigare sett hur barren ramlar och flyger av så fort. Idag när det blåste riktiga höstvindar, förutom att de var varma, såg det ut som att det regnade barr från skyn.

När jag fortsätter att titta mig runt i naturen ser jag hur färgerna kommer och delar av naturen sakta förbereder sig för vintervilan.

Trots alla hösttecken fanns det några härdiga pelargoner ute på Laxholmen som fortfarande blommade och inte såg ut att ha bråttom att komma in i värmen, inte heller verkade de vilja sluta lysa röda.

Avsändare Margareta som nu är tillbaka i staden, men fortfarande hinner vi tillbaka några gånger innan det är dags för stugans vintervila.

till våra små fisketurer och mina fotografiska expeditioner finns och ser det ut så här, barr och kottar som nu börjat göra sig påminda om årstiden som är framför oss.

Visst hade det varit trevligare med en björn på vägen men nu har den inte dykt upp trots alla mina böner och önskedrömmar så då får det bli kottar och barr som ersättning för den den kramgoa nallen i 365 foton 2009 och temat på vägen.

Kategori |På vägen-temanummer 207|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som är lika besviken som du över att nallen inte står där och tittar snällt på oss.

helt oskyddad över de kullriga och ibland lite vassa stenarna. Mitt när jag går där så dyker det upp ett grönt blad som växer och tränger sig mellan det kala och stenhårda materialet. Bladet växer och blir större och högre, den grenar ut sig åt alla vädersträck blir grönare och frodigare. Den vill inte sluta växa men för att växa behöver den näring hela tiden, några droppar här och några droppar där. Blir den torr stannar tillväxten och tillslut kanske den skrumpnar ihop och förmultnar där den en gång började växa. Är rötterna tillräckligt starka kanske den orkar ta sig genom igen, upp mellan stenarna och ett nytt försök med ny näring. Tillslut kanske den fått det vackra gröna bladverket som jag beundrar och njuter av, några blommor som pryder och ger växten den där sista känslan av exklusiv skönhet .  

Är inte våra drömmar så där när vi går i vardagslunken och känner att vi tappat gnistan. Inga nya spirande idéer, ingenting händer och så helt plötsligt dyker de upp alla de där fantastiska kreativa tankarna. De växer, frodas och grenar ut sig med ännu fler möjligheter, i början lite spretigt men får vi bara näring så händer samma sak med oss som med växten. Vi får en helhet och det där extra som gör att våra idéer känns så bra. Har vi ingen att bolla med och ingen som lyssnar är vi snabbt tillbaka på ruta ett, kanske inte ens det utan helt nere för räkning. Klarar vi då att stiga upp innan tio och några som stödjer och hjälper oss kanske vi kommer tillbaka och kan förverkliga de där idéerna någon gång i vårt liv. Några små förändringar … fast utan våra vänner klarar vi oss inte. Våra vänner är de starka rötterna vi aldrig klarar oss utan oavsett om det är familjemedlemmar eller någon annan.

Samtidigt som Bittan läser mitt horoskop för morgondagen, där det står att mina vänner inte riktigt gör vad jag förväntar mig och det kan skapa en rörig och stressig onsdag. Jag som trodde att jag skulle få fortsätta njuta av min vistelse här i Linköping. Skämt åsido så vill jag ha skrivet att det är viktigt att vi delar med oss av våra visioner och inte är rädda. Vi klarar oss inte utan lagarbete och ensam är inte stark än hur vi vrider och vänder på det.

Avsändare Margareta som fick de här tankarna när jag såg fotot jag fotade i förrgår med de vackra stenarna och det gröna bladet.

strax utanför Tornio i Finland, besökte jag i söndags och här kommer ett litet, litet urval av mina fotografier från dagen.

Avsändare Margareta som skulle kunna legat bland blommorna och fotgraferat hela dagen men det fanns två hinder – jag hade goda vänner med mig och lite social behövde jag vara, samtidigt som vädret var en aning blött med småduggande mellan varven. Jag vet att jag inte är gjord av socker men kläderna var inte direkt lämpade för krypande i det våta gräset.

en fin och mysig naturskön ö utanför Haparanda.

Där hade jag förmånen att besöka goda vänner under lördagen. Vi åkte ju till stugan i Santasaari, ön före Seskarö. En promenad runt delar av ön med alla små båthamnar och en del små pittoreska inslag. God mat på muurikkan och god dryck serverades under nattens timmar. En fantastiskt ljuvlig kväll och natt med solnedgången i de vackraste färger.  Vackra trädskulpturer längs väggarna, fiskegubbarna som arbetade, blomster både i trädgården och längs dikeskanterna och som inramning i hamnarna. Fiskebåten som låg töjd och de små båtarna som ankrats för natten. Det bjöds på sist men inte minst – drycken med hatten som skydd för eventuella mygg. Det var någon som var så söt i den under kvällen … inga namn men jag kan skriva så mycket att det är en han och i min blogg omnämns han som s….n.

Avsändare Margareta som njöt i fulla drag över trevligt sällskap, god mat och dryck, roliga och intressanta diskussioner. Vad annat kunde bli med en sådan idyll som det faktiskt är för oss som besöker Seskarö på sommaren och speciellt när vädret visar sig från sin allra bästa sida och få andas frisk skön havsluft.

jag menar tallkotten, fast tvärtom är vi under sommarmånaderna, Vi tappar den fasta punkten som håller oss fast vid vårt hem och sedan spretar vi ut åt alla väderstreck och vi finns överallt. Nu är vi hemma i lägenheten igen, har kommit för någon timme sedan men har redan börjat fundera över vad vi ska göra i morgon.  Just nu lutar det åt att vi åker till stugan i Santasaari för att besöka närområdet.  Några vänner på Seskarö, storebror och sambo i Lappträsk och sedan sikfesten i Kukkola som jag aldrig besökt.

Jag ser den del som sitter fast i tallen som vår fasta punkt – lägenheten – sedan drar vi ut på små korta turer, vi kan inte hålla oss hemma. De finns överallt ”tallkottarna” på sommaren, vi ser dem längs vägarna, på campingplatserna, i stugorna och framförallt vid alla underbara besöksmål finns de.  När hösten närmar sig har de försvunnit och det är återigen lugnt överallt och vi börjar planeringen för vårt ide, vi slår rot igen i vår gren.

Nu blir vi inte så länge nordost för i slutet av veckan flyger vi söderut.

Avsändare Margareta  som funderar hur två helt ”normala” människor kan bli som de värsta två rastlösa nomader några få veckor om året.

är nu över och vi är tillbaka i lägenheten i stan, känns trist att komma hem och finnas ”instängd” i en lägenhet i stan. Tur att vi får reflektera bakåt och komma ihåg helgen ute på landet i veckans ”helgen i focus” . Midsommar, inte speciellt förvånad, var helgens utmaning och här kommer mina bilder från midsommarhelgen i Forsnäs och midsommardagen ute på Laxede där det firats traditionellt på midsommarafton.

Kategori|Helgen i focus|midsommar - mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som verkligen ”hatar” att vistas hemma i stan på sommaren, tacka vet jag allt annat.

en stor skillnad mellan här och nu, den här årstiden i Luleå och i Linköping. Påminner lite om mitt förra här och nu, fast då var jag i Luleå och det var i början av november -isen höll precis på att lägga sig och i Linköping var det fortfarande höst – Dagens fototriss – idag. Hit till Linköping  kom snöfjunen tillsammans med mig i veckan.  Fototrissen idag  handlar om just här och nu och och då blir det inga vintriga foton utan lite rimfrost och lite snö som precis isar igen trädgården där jag just nu beinner mig.

Min fototriss har jag ”smugit” mig ut och fotat på morgonen i trädgården, innan vi började arbeta, egentligen borde jag fotat inomhus eftersom det är där jag befunnit mig under dagen och solen har lyst här och det har varit ett vackert januariväder.

Margareta G som inte hunnit mer än lägga ut lite foton och inte skrivit eller läst varken på min egen eller andras bloggar i veckan. Ska sätta mig ner och besvara kommentarer och även kika in hos er andra i veckan.

såg min lunchpromenad ut ungefär så här och temperaturen visade på 3-4 minusgrader. Får se var min promenad slutar imorgon eftersom vi ska rulla norrut över dagen, lite för långt att promenera dit vi ska.

Avsändare Margareta som till er alla från oss alla önskar en fortsatt trevlig helg.

i alla fall för mig. Det kan inte vara att jag är ledig, för det är jag ganska ofta åtminstone är vi det varje helg. Det är något annat som jag inte förstår, ordet julefrid är så verkligt i min lilla värld. När julen kommer får jag alltid en inre och yttre frid, ett lugn inom mig som är så märklig och känslan av att allt runt i kring mig också bara är lugn, ro och ganska mycket tystnad. Trots att jag har människor i min närhet har jag allt det där under julen. Det lägger sig en mjukt skyddande dimma som omsluter mig i en helt 100 % ig harmonisk värld.

Den här julen är inget undantag. Jag småmyser och gör ”ingenting”, jag bara finns här och är glad och lycklig.

I tisdags kom lilleman med tåg och buss från Oslo, allt annat var fullbokat och han hade fått tag i en biljett av en tjej som hade köpt biljett men inte skulle nyttja den.  Det började lite dråpligt, han ringde och sa att han skulle vara framme om ca femton minuter. Vi kommer, sa jag och vi körde iväg till tågstationen för att möta upp honom.  Inget tåg kom så jag bad sambon gå ut och kolla tiderna, i samma stund ringer lilleman och frågar var vi är. Han stod på busstationen och väntade, inte hade jag förstått att det var buss som gällde den sista sträckan, tur att det är nära mellan stationerna.

Igår var sönerna, mor, sambo och jag tillsammans och njöt i fin och mysig gemenskap genom att vara tillsammans. Vi gjorde nog det som så många andra, pratade, åt god mat, drack lite glögg, spelade spel, gav varandra lite julgåvor. Tv tittande blev det däremot inte mycket av, den stod på ett tag men det var ingen som tittade. Kalle Anka är inte någon tradition hos oss, men delar av det såg vi och skrattade gott åt egna små skämt kring Ferdinand, inga elaka utan bara gulliga små associationer till en underbar person.

Kvällen avslutades med att vi skjutsade hem mor och sedan åkte iväg mitt i natten till sambons lokal för att leta rätt på lillemans hockeyrör, handskar och övrigt som han behövde för dagens skridskoåkning. Han var ganska nöjd efter det besöket där han hittade ett antal kartonger med kläder, ett flertal knappt använda som han glömt bort att han inte tog med vid flytten. Eftersom han är en stor pedant är hans kläder i ett mycket bra skick, jag vet ju hur hans garderob brukar se ut. Han hittade även ett flertal skor som han hade inhandlat när han bodde i London och några var oanvända. En nygammal garderob kan han ta med sig när han åker tillbaka till Oslo.

Morgonen, en sovmorgon trots att jag ”hotat” lilleman med att stiga upp tidigt och göra i ordning frukosten, han gillar att sova in i det sista. Han skulle iväg vid tiotiden och spela hockey med ett gäng kompisar som hyrt en av ishallarna för lite hockeylek så här under jultider när många finns hemma i Luleå.  Nu har han dragit iväg till kompisarna för en kompiskväll och sedan utgång på lokal.

Jag och sambon tog vår juldagspromenad och njöt av det fina vädret och för att få bort lite ”döfläsk” fast så dött är det ju inte eftersom det till och med kan dallra och röra på sig. En annan tanke var självklart ”jobbtävlingen” som startar idag och pågår fram till den 18e januari. Alla som har kommit upp i ett genomsnitt av 6 500 steg per dag deltar i en utlottning av fina ”sportiga” priser. Det är bara steg genom promenader och löpning som räknas, så min eventuella skidåkning blir en extra bonus bara för mig själv. Som den lilla tävlingsmänniskan som finns inom mig, i vissa lägen, ska jag vara med. Nu är det utlottning och inte mest steg som vinner, här gäller bara turen efter utförd utmaning. Så en riktig tävling är det inte, men däremot en riktig sporre för kropp och själ.

Som den riktiga ”uträkningsmänniska” jag är, har jag nu gjort ett kalkylblad med alla uträkningar av antal steg, km, kalorier och tid samt sträckan, både per dag och totalt dag för dag. Jag går inte med stegräknaren på mig hela dagen utan endast under mina promenader.

Jag tog det ganska lugnt mellan stegen ibland, en liten kamera hade tydligen bara råkats följa med i jackfickan, den ville också vara med under juldagspromenaden, och lite hann jag föreviga.

Avsändare Margareta som idag klarade de 6 500 stegen med råge och under promenaden gick 9 052 steg.

och en vit jul får vi garanterat.

så här vintervitt är det hos oss klockan 23:52 måndagen den 22 december. Tyst och stilla är det i huset och snart är inte ens jag vaken. Till alla er som inte får uppleva en vit jul skriver jag bara att det är underbart hos oss här uppe i norr. =)

Godnatt från Margareta G som har en dag i morgon att se fram mot, med förhoppningar om fortsatt vintervitt.