att det snöade ordentligt hemma igår, åtminstone i trakterna kring stugan. Här kan jag också se iskristallerna för första gången det här året, om jag går riktigt nära.
Visst kan du också se att de finns där?
En underbart vacker dag med klarblå himmel, en strålande sol och härligt frisk luft.
Vad jag än numera tycker om vintern så kan jag inte låta bli att njuta av det vackra och visst håller du med? Inget slår väl de här ljuvligt glittrande kristallerna.
bröts inte heller detta år och min blomgrupp är bara så ljuvlig. Jag skrev det nog i fjol men det tål att upprepas, -Varje år på julafton åker sambo i väg tidigt på morgonen för att köpa blommor till sina fantastiska kvinnor. Lik tidigare år finns det inslag av rött … kärlekens färg eller råkas det bara bli så för att det är jul.
Kategori | 4U2 fotoutmaning | Valfritt med inslag av rött | hos Bildgatan
Fler abstrakta bilder kommer du att hitta i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.
Juldagen idag och uppe långt före tuppen, om han överlevt julen, och kunde konstatera att det var tyst i hela huset -ja jag tror i hela Luleå. Den här dagen är nog en av årets tystaste, förutom de som står och hänger på låset för alla julreor som startar tidigt på morgonen.
Ett lugn dag samtidigt som det är mycket rusch och galej – dagen spenderas på butiker för att göra klippet och sedan på kvällen gå på lokal. Alla hemvändare och annat löst folk som ska träffas och trivas tillsammans. Jag tror att jag hade fel i tanken (hur jag kunde ha det) det är nog på annandagen och nyårsdagen som den totala tystnaden och dvalan inträffar.
En god fortsättning önskar jag i alla fall till dig och alla andra.
genom ett ganska skitigt bilfönster under gårdagens resa mot både stuga och sedan vidare mot julbordet som väntade var det inte mycket att njuta av. Väglaget var hemskt men lite bättre var det trots allt på de mindre vägarna där det kunde skymtas lite, lite snö som låg kvar, trots regnandet under veckan.
Mycket bättre än så här var det oftast inte. Tack vare att det låg snö kvar så slukades inte heller gatubelysningen helt upp … för längs E4:an såg du knappt din egen bilbelysning eftersom allt det sögs upp regnet, asfalten och allt annat som bara var svart, svart och mer svart.
Men riktigt läckert (tycker jag), trots att det är stört omöjligt att hålla kameran i stillhet.
Efter ett klart godkänt julbord vid Kukkolaforsen – trevlig personal, god mat och en hänförande utsikt drog vi ut till ön för att övernatta.
Vid uppvaknandet i morse tittade jag också ut, men den här gången från rena fönster och fick se något som inte fanns igår. Som ni kan se på bilderna så fanns det också en hel del ”fel” -saker som inte riktigt tillhör årstiden. Men av någon oförklarlig anledning så förekommer de ändå i bild. =)
Kategori | Lördagsmixen –titta ut | hos Bildgatan
Fler som tittar ut hittar du om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix -kanske finns det fler fönstertittare än bara jag.
Jag måste göra ett litet försök att försvara mig.
1. Klädnyporna har hängt där betydligt fler vintrar än denna, vilket är min första med rätt att bestämma =) men är det egentligen en ursäkt?
2. Tror inte att det finns något fel här, eller ska man klippa ner?
3. Ja, jag vet att jag tydligen missade att måla en lite detalj i sommar och den där solcellslampan lär också få vänta bra länge innan den får skina nästa gång.
4. Oförlåtligt? Hmm, misstänker det, men de där kaktusarna har aldrig tidigare vistats utomhus, jag ville ju bara att de också skulle få uppleva sommaren, solen och de ljusa nätterna. Där bommades också något när det gjordes vinter. Har en starkt känsla av att det är försent för dem. Eller finns det någon där ute med riktigt gröna fingrar, inte ens sambons är tillräckligt gröna – och då trodde ändå jag att hans är oslagbara och klarar allt.
Jag hade inte någon uppkoppling under gårdagskvällen, vilket är anledningen att jag lägger upp Shannaras lördagsmix idag istället.
Nu önskar jag er alla en trevlig vecka och hoppas att ni är rädd om er och kör försiktigt -oavsett väder och vind.
Vad var det då jag fick se på morgonen när jag tittade ut? Det som inte fanns igår -snö, snö och mera snö kom det och fortsatte så hela dagen. Längs vägen hem varierade det mellan snö, snöblandat regn och regn och som ni då förstår var väglaget och hemfärden inte mycket bättre än under gårdagen.
är ett tema helt i min smak och framförallt just nu när jag har kvar några foton liggande på skrivbordet sedan jag sist använde och lekte lite med kameran, där mitt ledljusträd fick vara försöksobjekt.
Kategori | 4U2 fotoutmaning | abstrakt | hos Bildgatan
Fler abstrakta bilder kommer du att hitta i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.
Lite olika inställningar och rörelser kan verkligen ge helt skilda bilder i både form och färg – från samma fototillfälle har jag tidigare i veckan publicerat en bild i ett lite segare format och ett helt annat tema – Segt …
Nu tror jag att jag snart säger Godnatt och en trevlig och skön helg till er alla. Själv ska jag i morgon åka iväg och avnjuta av vårt årliga julbord på en plats i östra Norrbotten, även om vi varierat ställe så har vi hitintills hållit oss i gränstrakterna till ett av våra grannländer.
När blir en återkommande aktivitet en tradition?
är bara förnamnet på hur det är för mig här på bloggfronten. Jag skriver några inlägg och känner att nu, men … det verkar inte som att jag kommer igång och får till varken mina texter, bilder eller något annat vettigt. Nu kan jag väl inte heller påstå att det brukar vara så mycket vettigt här i vanliga fall heller, men …
Segt går det också för Birgitta med onsdagstema, inte med temat utan med hennes uppkopplingar som har tappat betydligt i hastighet. Förra veckan var vi inte synkade i tid. Då menar jag, att när min entusiasm fanns där så hade inte hon hunnit lägga upp temat, trodde då att det berodde på det där sega (hade läst att hon hade problem) och att det inte skulle bli något. Nu var det inte så utan hon bara ”försov” sig för en gångs skull och det kan ju även hända den bästa. När hon vaknade till liv så hade jag väl redan sjunkit in i min egen lilla dvala och glöden för dagen var borta, bloggengagemanget.
Men idag har jag tänkt att nu måste jag … och ordet var just segt. Men hur … ska min seghet se ut?
Lite så här kanske? Det är ju trots allt jultider och lite rött julmys kanske är bra att blanda in i min för tillfället sega hjärna.
som ni ser nedan så går mina sega tankar en aning segt -runt och runt, utan att verka ta fart. Knappen slowmotion har tagit ett fast grepp om mig för tillfället, borde kanske skakas om i huvudkontoret, innan den får en nedgradering och blir ett litet lokalkontor som lätt glöms bort. 
Kategori | Onsdagstema | Segt | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att få se betydligt fler segheter, av säkert skilda slag.
Det känns också som att mina texter börjar likna en klagomur mot mitt eget hjärnkontor och om den snart inte rycker upp sig så finns risken att följande historia även kommer att utspela sig i min kropp och en ny chef tar överhanden. Eller är det kanske en kupp som pågår?
*
Chefen
När kroppen skapades ville alla kroppsdelarna vara chef.
Hjärnan sa: Då det är jag som kontrollerar alla delar och tänker för alla måste jag vara chef.
Benen sa: Då är det vi som bär människan dit hon vill och utför det som hjärnan ger en vink om. Så vi vill vara chef.
Ögonen sa: Då det är vi som ser till att inget händer och varnar er när någon fara hotar, så vi vill vara chef.
Och så fortsatte händerna, hjärtat och lungorna - alla med samma yrkanden att få bli chef.
Slutligen begärde arslet att man skulle välja honom till chef. Alla kroppsdelarna skrattade och tyckte att idén var fullkomligt absurd – att ha ett arsle till chef. Arslet blev mycket ilsken, slöt sig, tjurade och vägrade att överhuvudtaget fungera.
Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade och gjorde ont, benen blev svaga och händerna hängde slappt ner. Ja, till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta. Till slut vädjade alla kroppsdelarna bönfallande till hjärnan och trots allt låta arslet bli chef.
Och så blev det - alla andra kroppsdelarna får uträtta arbete, medan arslet bara lekar chef och endast åstadkommer en massa skit.
Sensmoral: För att bli chef behöver du inte vara ett geni utan bara ett vanligt enkelt arsle.
Och det är kanske här mitt eget tänk varit på villovägar.
är det absolut dags för när det gäller det här fordonet.
Kategori | 4U2 fotoutmaning | metall | hos Bildgatan
Fler metaller hittar du i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.
Efter två dagars nederbörd och en sambo som påstår att det kommit nästan en halvmeter idag,så kanske ni förstår att min egen inte kommer att plockas fram på många månader. Gjorde det enkelt för mig, valde den röda i metall som hänger på väggen i mitt kontor och plockade fram lite vadd, lade allt på ljusbordet och vips fick jag lite vinter även inomhus. Har ingen tanke på att vistas utomhus idag, förutom att jag senare ska iväg på en middag och dit har jag skjuts – inte på cykel, metallen behöver vila (och skyddas).
Fast … det gör inte så mycket när temperaturen inte har sjunkit till fjolårets stadiga, den där kalla som vi verkade prenumerera på från november till långt in på vårvintern.
känner jag mig allt.
efter att inte ha varit närvarande speciellt mycket den senaste tiden, på nätet. Jag har inget att skylla på och tänker inte heller prova med att jag haft för mycket att göra eller inte haft tillgång till bra uppkoppling, för inget av det är sant. Jag har både haft tid och tillgången till nätverk har varit flerdubbelt, men som sagt det har prioriterats annat och en viktig detalj är att jag vilat bort hjärnan från en hel del och nu känns det som att jag kan åka ut på banan igen.
Den här hösten har jag vistats nästan lika mycket i Linköping som hemma i Luleå och för tillfället befinner jag mig på hemmaplan och vid hemkomsten var det återigen dags för några årliga små detaljer … de röda.
Kategori | Fredagsfoto –detaljer | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna hittar du betydligt mer detaljer.
Jag är absolut ingen julpyntare men några röda detaljer vill jag ha och även lite fler ljuspunkter kommer det också fram och ljusen brinner mest hela tiden, mycket ljus går det åt hemma hos mig. Jag är inte heller någon dukmänniska men till jul och påsk brukar de smyga sig fram de där som ska visa lite av … nu är det jul i vårt hus. Jag är en ganska ren person som blir stressad av att ha för mycket prylar runt omkring mig, i mitt eget hem -kontoret undantaget. =) Samtidigt som jag inte är den där pyntaren så blir jag varje år sugen på att köpa något nytt och någon liten stake eller stjärna kanske även i år hittar hem. Vet inte var de tar vägen sedan, för jag har inget överflöd. Hmm .. nu har jag inte varit ner i källaren och kollat in vad som finns i den där jullådan som fylldes en gång.
I år har jag inte köpt något förutom gardiner, sängkläder och två nya mattor i eftermiddags, men de ska överleva även efter jul så de räknas inte. Nu får det vara slut på detaljer om min shopping under dagen. Det kan avslöjas alltför mycket om jag fortsätter att trycka mer på tangenterna så därför skriver jag bara – Godnatt och välkommen John Blund. I morgon en ny dag med nya utmaningar.
är ordet och självklart tänker jag som många andra Internet och hur allt det fungerar.
Men… det finns en annan uppkoppling också som jag upptäckte att jag saknade den 21 november, inte till 100 % men till 50%. Den dagen fyller två av mina vänner år och jag tror aldrig att jag någonsin missat det. Men … tack vare den snabba uppkopplingen på datorn och ett stort grattis till den ena av mina vänner på morgonen via FB så hade jag grattat det ena födelsedagsbarnet. Eftersom jag visste att det andra födelsedagsbarnet inte var vaken den tiden så bestämde jag mig för att ringa henne när jag kommit hem från jobbet. Jag gör aldrig något privat på ett externt uppdrag, kan vara synd i ett sådant här fall men så är jag. När jag kom hem vid 18-tiden var jag trött och hade inte min egen hjärna i den bästa funktion efter en hel del sifferuträkningar.
Klockan 05:00 på morgonen vaknade jag och fick den där obehagliga känslan, jag visste, av att jag glömt bort en av mina absolut mest älskade vänner igår (läs måndag). Uppe före tuppen så gick jag igenom mina foton och satte mig ner för att leka lite innan de flesta andra lämnat John Blund.
Kategori | Onsdagstema | Uppkoppling | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att mötas av många fler uppkopplingar, kanske en variation eller så har de flesta tänkt min första tanke.
Att sedan min vän också heter Birgitta lik onsdagstemats är ju lite kul men jag har många Birgitta i mitt liv och det gäller att komma ihåg alla. Jag skäms och det vet hon, hon betyder så mycket för mig och att glömma en så viktig person kan ju bara innebära att hjärnan inte är i det bästa tillståndet – men förhoppningsvis kommer det aldrig mer att ske.
Däremot säger det ju lite om den snabba uppkopplingen vi har mot yttervärlden via nätet, de som inte är med och vi kan uppdatera direkt …då klarar inte alltid vår hjärna av det som måste skötas via telefon och e-post, men ändå uppkoppling på något sätt. Kan berätta att sambo också glömt och fick ringa lite senare samt något besök hos henne som det brukar bli den dagen blev det ju inte heller och inte dagen efter – ingen bil och till hennes by måste du verkligen vara uppkopplad för att ta dig.
Nu blev det kanske lite fel – men … för att förstå bilden måste man läsa texten och det är kanske inte tanken med ett fototema, men så blir det lite hos mig ibland.
Ps. I morgon åker jag till en annan Birgitta och jobbar och förhoppningsvis så glömmer jag inte det. Kan då även återförenas med sambo som varit där ett tag och arbetat.
och går, eller oftast rusar och sedan är de som bortblåsta. Jag vet inte hur du läser en tidning, men själv så läser jag samtidigt som min hjärna tänker på konsekvenser och fortsättningen av allt och sedan är det i full gång. Det där ska jag skriva om, är en ganska vanlig tanke hos mig. Vad händer? Oftast fortsätter jag att läsa tidningen för att sedan lägga undan den på kontoret, eftersom jag ska skriva ner mina egna åsikter kring det jag nyss läst. Numera blir det aldrig så och jag vet inte hur mycket som har lagrat någonstans där bak men aldrig kommer ut genom några enkla knapptryckningar på tangentbordet. På något sätt blir det varken hackat eller malet, kommer inte ens till upptining.
Därför ska jag försöka skriva av mig lite varje dag, vilket gör att mina bilder i fortsättningen kanske inte kommer att vara kompatibla med den text som jag lagt runt den. Det blir lite tvångsmässig hantering av text och bild med risk för att någon av dem kommer att krackelera och få lida ordentligt. Men … det är nog så det alltid varit hos mig. Har jag inte känt att jag haft en lämplig bild till temat har jag fått hitta på en text och vips så finns det massor med foton som är möjliga.
Nu tänker jag inte bara vara arg och irriterad, inte ens superlyrisk åt något jag läst, sett eller hört men vill återigen ha in mer text, vilket gör att min blogg känns som den värsta berg- och dalbanan. En dag – nu börjar jag blogga -skriver lite försiktigt några meningar och en bild. Det var starten sedan kom … allt. Jag vill försöka tänka, tillbaka och omstart – för mycket galopp? Sedan inte titta tillbaka på all oordning som finns här – nu löper jag (i alla fall småjoggar) och fortsätter med … den stora oordningen och blandningen som aldrig och mest troligt aldrig kommer att få en röd tråd.
Så där har jag nu hoppat fram och tillbaka och inte kunnat bestämma mig hur jag vill ha det, är ju ”lite” estet -det ska alltså se bra ut och måste ha en helhetssyn i allt jag gör. Nu blev det inte så och lite platt fall känner jag att allt har blivit här, varken det ena eller det andra utan bara … Inte bra för mig och en sådan enkel och absolut inte livsviktig detalj kan verkligen få igång tankeverksamheten om vad jag borde göra, eller inte skulle gjort. Månntro om jag är någon bokstavskombination av något slag? Säkert skulle någon forskare (eller psykolog) kunna hitta några bokstäver även till mig.
Min bloggs namn förpliktar med att det ska finnas bilder och mycket bilder eftersom jag har en gata och ingen liten stig. Bildstigen hade låtit betydligt bättre och känts mycket friare. Men nu heter den Bildgatan och jag tänker absolut inte börja på någon ny och inte heller ha två olika, har ju provat men där var det kört redan efter den första utandningen..
Nu ska jag alltså hitta en bild till den här texten – lättare skrivet än gjort. Eller? Det var super enkelt. Se nu här vad tant Margareta tar fram …
Kategori | Fredagsfoto –ljuspunkt | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna hittar du många små ljuspunkter i livet, bokstavligt eller själsligt -de som lyser upp mörkret just nu.
Jag fick till och med en dubbel och om någon ser det jag ser i bilden så är den helt kompatibel med min text och att det är en av de sista bilderna jag fotat (kameran är också på sparlåga). Att sedan fredagsfoto har ljuspunkt som tema i veckan var ett glatt bonus, även om jag nu har fler än en i min bild. Ettan kan ju gå för något annat – handen som visar fingret, i positiv bemärkelse eller jag fixade det.
Har också på känn att jag inte hunnit ge feedback till de som kommenterat här tidigare under veckan, eller förra veckan – men ska försöka hinna under helgen. Jag har inte glömt bort någon utan jag har bara inte …
