två vanliga enkla och korta ord som kan vara så svåra. Förra veckans tema var en barnlek jämfört dessa två ord -Bra på. Om det gällt ens egen professionalism hade det inte varit svårt, men nu gäller det att illustrera vad jag tycker att jag är bra på i mitt foto och bildskapande.
Även om jag jobbar mycket med bildskapande utifrån egna foton så vill jag att den råbild jag har att jobba med ska vara av relativt god kvalité från början och självklart att det ska finnas något i bilden som gör att mitt intresse väcks.
Därför tror jag att mitt seende är viktigt. Att se det där lilla ”genom nyckelhålet”, att se bilden och bestämma hur jag ska få ”samma” foto som redan skapats i min inre bildbank.

Kategori | Onsdagstema | Bra på | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att mötas många fler som slängt jantelagen i papperskorgen och visar och tänker över vad de är bra på i bildens värld.
Jag valde den här bilden som en illustration av min text och min tankar vad som är viktigt för mig och vad jag ibland kan känna att jag är relativt bra på – att se – inte på grund av bildens kvalité även om jag personligen tycker om bilden och den är riktigt gammal, åtminstone i den digitala bildvärlden. Fast … den hade kunnat vara tagen idag, med tanke på vädret och årstiden.
Det är därför vi är många som kryper omkring och även hittas i de mest konstiga positioner med våra kameror. Nu kan jag ibland känna att jag inte får den där bilden som jag verkligen vill ha eftersom jag inte vågar, är alldeles för feg att ta det där steget till den absolut galnaste och vågade placeringen bland den mer civiliserade världen. Kanske därför jag håller mig till skogen.
Allt det där med inställningar och andra små petitesser lär jag mig efterhand. =) Fotar alltid i råformat med systemaren vilket gör att det går att finjustera en hel del med exponeringar och annat för att få till det bättre, samt även sämre men med det slutresultat jag vill ha. Kan tycka att det kan bli riktigt snyggt genom att göra fel.
På fotokursen i somras fick jag bekräftat att jag i alla fall tänkt ”rätt” på att alltid försöka utforma bilden redan i kameran utan tankar på beskärning. När jag sedan fått det bekräftat har jag upptäckt att jag aldrig beskurit så mycket foton som efter kursen. Nu handlar det mycket om formatet på bilden, hur jag själv vill se den. I min Nikon går det inte att ändra till olika förmat, inte vad jag har hittat i alla fall, vilket det gör i min Panasonic, där jag har ett flertal olika format att välja bland.
Den här lilla texten får också en plats i min FOTO dagbok som jag nästan glömt bort här under hösten.
Vill du även läsa andras funderingar och se bilder går du vidare till temat FOTO dagboken och följer länkarna.