Category Archives: Bild/foto – form och färg
Färgsättning …
är något som naturen är en mästare av, skulle kanske säga den bästa. Tror inte heller att jag är ensam om den tanken och speciellt inte idag när temat hos fredagsfoto handlar om färger och hur vi ser på dem. Snart är det andra färger som gäller och tänkte att det är bara att fortsätta och passa på så länge jag kan använda mig av nytagna foton i varma höstfärger. Snart blir det betydligt mer kyliga och kalla färger som gäller (på alla plan), om jag inte plockar fram ur arkivet vilket jag ändå brukar göra.
Kategori | Fredagsfoto – färger | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna hittar du betydligt fler färger och skulle tro att de flesta färgsättningar finns representerade.
Det här med färg är intressant och hur vi människor väljer våra egna färger genom kläder, inredning … ja allt som finns runt oss och vi själva kan påverka.
Jag har själv deltagit i två färganalyser för många år sedan och har konstaterat att det är inte helt enkelt. Första gången var jag en sommar och nästa gång en vinter. Två motpoler kan tyckas och … blir inte förvånad när det gäller mig, inte mycket som stämmer här inte med hur normen helst ska vara och se ut. En sak som jag i alla fall med 100% säkerhet kan säga är att jag är en kall människa och ska hålla mig till den skalan. Inte så kul att få veta att man är kall, jag som själv anser mig varm med en viss kylighet beroende på tillfälle och situation.
Nu hörde jag att i de moderna färganalyserna så är årstidsorden helt borta, nu har vi helt andra trender och det känns ganska naturligt att det måste bytas ord för att hänga med. Hur skulle det vara om alla ”färgsättare” år ut och år in använde samma ord? De skulle snabbt vara utslängda i kylan, för vem vill köpa något som mamma och kanske mormor varit med på i sin ungdom? Nej, då är det bättre att vi byter lite ord och så blir det något nytt och åter igen trendigt.
Men … färgskalorna är väl detsamma eller är det också så att färgerna jag passade i för ett år sedan inte är de färger jag ska ha idag? Hmmm …
Det tål att tänkas över, för maten jag trodde var nyttig igår är ju inte nyttig idag utan den är kanske istället nyttig imorgon. Inte undra på att många människor hoppar upp och ner i vikt som den där jojon ska göra om man klarar av att hantera den. För de personerna kanske råkas läsa gårdagens tidning.
Vad blir då min egen tanke kring det här med egna färger? Jag tror att vi är många som har kläder i garderoben (inte bara skelett) vilka aldrig mer än hängts in, och i bästa fall provats i butik. Varför? Jo, vi tyckte att plagget var så snyggt att vi inte såg hur fel färgen var på oss och sedan har den blivit hängande där, för något var det som gjorde att vi aldrig mer tog ur den ur garderoben. Själv tror jag att vi innerst inne känner och vet vad som egentligen passar oss, även om vi så gärna vill … ha den där svarta. Nu är vi ”vintermänniskor” de enda som har svart på färgskalan, så var det då på min tid. =) Skulle tro att det är många som avundas mig, eftersom svart verkar vara den färg som de flesta har svårt att vara utan.
Varför är det så när vi sedan skriver att vi älskar färg? Är det alla som inte läst tidningen rätt dag och därför vill ha svart för att känna sig lite så där … ja, någon kanske förstår.
Själv älskar jag färg, i princip alla färger och jag har … mycket svart i garderoben.
Haiku …
var något nytt för mig åtminstone något som jag inte lagt på minnet tidigare. Var då tvungen att läsa lite mer och genom förklaringen hos Wikipedia hittade jag ”Svenska Haikusällskapet” , alltid lär jag mig något nytt. Nyttigt eller onyttigt …
Något jag tror mig förstå i de olika alternativen är att det helst ska finnas en årstidsangivande samt ett avskiljande uttryck som delar dikten i två delar. Vet inte om jag lyckades så bra med det sista men gör ett försök med morgonens kontorsutsikt.
Kategori | Onsdagstema | Haiku | hos Bildgatan
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att mötas av fler liksom jag försöker sig på lite haiku. .
Kontorsfönstrets blänk
talgoxen vände sig bort …
höstputset lyckat.
Helt klart mycket väl godkänt och ätbart …
eller A efter den nya betyggskalan som träder i kraft under hösten. Jag har däremot inte samma tvekan som lärarna med alla oklarheter över vad som kommer att gälla. Mitt smak- och luktsinne är det inget fel på och de förändras inte hela tiden.
Kategori | Måndagstema | Ätbart | hos Bildgatan
Mer ätbart med delikata delikatesser (beroende vem du frågar) hittar du i länkarna hos Helene i Måndagstema.
Halstrad och rökt sik är en av mina absoluta favoriter vid matbordet eller varför inte som vi gjorde här – köpte varsin sik och satte oss ner vid den brusande forsen och njöt på alla plan, både gommen och ögonen fick sin egen tillfredsställelse.
Trampade efter tre trädgårdsmonokroma …
och hittade dem på låg nivå.
Kategori | Fototriss | Monokrom hos Bildgatan
Följer du länken hittar du mer monokromt i länkarna hos Fototriss.
Tog fem … nåja kanske en kvart, högst tjugo minuter runt tomten i Linköping för att hitta inspiration till bilder och helst de som kunde klara av att konverteras till något monokromt. Marknivå … även om jag inte tittade ner -bara lite. Nej, jag ”kröp” för att få till några snabba.
Biet en bisats i bilden …
när fotograferingen påbörjades. Nu har den istället fått en desto större roll, kanske att den till och med kan göra anspråk på huvudrollen, men gaget är ändå inte högre än äran att få vara med i en bild hos Bildgatan.
Kategori | 4U2 fotoutmaning | Ljus | hos Bildgatan
Mer ljus finner du i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.
Vad har då den här bilden med ordet ljus, i fototemat hos 4U, att göra frågar sig nog en och annan helt berättigat. Ja, det är så här att när jag fotade den (igår) strålade solen och inte mycket tillstymmelse till moln kunde jag upptäcka på min himmel varför jag bestämde mig för att ta några ”sista” bilder på blommorna i trädgården här i Linköping. För … snart är det faktiskt så att att det enda ljus vi kommer att ha runt oss i någon månad är det där vita som börjar på s och allt annat kommer att vara mörkt. Mörkt när vi vaknar, mörkt när vi går hem från jobbet och solen kommer inte att lysa upp några blommor eller annan växtlighet.
När jag sedan såg hur en av de sista (för året) bina verkligen sträcker ut sig och gnuggar ”händerna” av förtjusning över ljuset förstår jag ännu mer vad ljuset egentligen betyder för allt levande. Nu ger ljuset näring till blomman och den i sin tur ger näring till biet ännu ett tag och allt är inte förbi -ännu. Utan ljuset skulle jag aldrig ha kunnat ta den här bilden och utan ljuset …. ja, så är det bara.
Är du less på bilder av blommor och bin i solljus? Tänk då på hur det känns om någon månad … vad längtar du efter?
Alltså -varde ljus och det vart ljus.
Eftermiddagens promenad …
i Linköping gav även här en stark och väl täckt höstkänsla.
Solen lyste starkt och det där som för någon vecka sedan var riktigt gyllengult hade nu börjat ändra färg, men med hjälp av den stora gula från ovan fanns ändå en lyster kvar.
Men vänta nu … vad var det jag skrev igår – lämna skogen för att inte bli helt mossig. Besöka en stad och inandas lite civilisation, något åt det hållet i alla fall. Tydligen är det alldeles försent, för vad är det första jag gör när jag ska ut och luftas? Just det, av någon anledning så hamnar jag … i skogen.
I skogarna runt Linköping växer något som jag aldrig sett tidigare. Det hängde så högt upp att jag inte kunde nå, inte ens för att känna vad det kunde tänkas vara. Sedan visste jag inte om det var giftigt eller kanske fridlyst och då hade jag ändå inte vågat ta på det. En unik släkting till lönnen?
Kramsjukan kan slå till när som helst och blir behovet akut får man minsann ta vad som står närmast till hands. 
Jag har tjatat om att tillfälle till fågel- och djurfotografering inte dykt upp för mig, inte i den omfattning som önskats under året, trots att jag vistats mycket ut i skog och mark.
Idag -när jag väl trampat mig ut ur skogen och befinner mig mitt i det lugna men tätbebyggda villaområdet så sitter h*n där, en av dem i alla fall. Inte det minsta rädd, så tyst och stilla låter h*n sig fotograferas.
För övrigt flyter livet på som vanligt här i Linköping och det är härifrån jag kommer att skriva ner mina tankar och fota de närmaste veckorna. Blir det fler fotbollskvällar kommer garanterat tillfälle att ges. =)
Ibland måste man …
lämna skogen för att inte bli helt igenmossad.
Det är precis det jag nu tänker göra genom att ta vingarna (inte mina egna) och resa mot sydligare nejder i vårt land, fast … det finns skog där också.
Även ett klädombyte måste ske … från skog till stad.
Kategori | Måndagstema | i skogen | hos Bildgatan
Mer av skogen hittar du i länkarna hos Helene i Måndagstema. Kanske någon som stannat kvar där eller fler som lämnat för säsongen.
Däremot ”vägrar” jag att ha gummistövlar på mig även i skogen, om det inte är absolut nödvändigt. Känner mig klumpig och orörlig -hur skulle det då gå med mina akrobatiska kroppsställningar i skogen.
Nu väntar jag bara på den privata flygtaxin för allt är nerpackat – Kalix löjrom, parisare … Ja, bara klart för avfärd och datorn ska svalna nu i några timmar.
Kvällskreativitet …
Jag får inte nämna …
ett ord som börjar på f och slutar på t, för en av mina bloggvänner, om hon ska behålla bekantskapen med mig -ska inte berätta vem som yttrade orden i det här inlägget och inte heller vilket ord det gällde =) - ”Jag behövde inte vänta länge …”. Jag vill verkligen ha kvar den bekantskapen och därför avstår jag för tillfället. Vad är väl ett ord mot en konstig bekantskap – ingenting.
Däremot misstänker jag att hon blir överlycklig om jag nämner ordet någon gång i januari när temperaturen är mycket mycket lägre än vad den varit i natt och det där vita inte längre lyser med sin frånvaro utan tindrar med hela sin glans var du än tittar. Då känns det där ordet ganska skönt och lindrigt. Därför skriver jag bara så här, i natt har vi haft vår första.
När jag åkte från stugan tidigare i veckan så blommade det för fullt i en av mina sommarkrukor och massor med knoppar. Kändes som att de vaknat till liv en aning för sent och inte skulle få uppleva solens strålar (inte de sommarljuva). Har en känsla av att jag har rätt efter den här natten.
Som tur var har jag fotat ”några” bilder av de vackra och färggranna blommorna och kan fortsätta att njuta av dem oavsett vad vädret säger där ute och även genom min egen kreativitet som här.
I morgon åker jag ner till Östergötland och Linköping för att jobba i någon vecka och hade kanske hoppats på att få se mer av blomster och annat växande i den sydligare delen av landet. Men … även de drabbades av det där ordet i natt. Blir dagarna varma kanske växterna återhämtar sig och jag får tillfälle att fota mer av växtligheten. Vi syns och hörs igen från en annan del av landet. Nu ska packningen påbörjas, men … datorn får vänta in i det sista.
















