Kategori | 4U2 fotoutmaning | Människor eller folk som de var mest och det var det | hos Bildgatan
Fler bilder folk och hur de är kommer du att hitta i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Skannade in detta foto idag när jag lade upp det i ett syfte att vara nostalgisk – det verkar komma med åren för många och även om jag inte varit det största fanset av detta så tycker jag numera att det är ganska kul.

Ett foto kan ge oss funderingar över vad som sker någonstans eller var personen egentligen befinner sig i tankarna. Att fota människor som inte är medvetna om fotografen är betydligt roligare än om någon ber mig att ta en bild. Foton på mig själv tillhör inte något som finns i några stora fotoarkiv någonstans. Jag har alltid aktat mig för att finnas i fokus framför ett objektiv. Fast, numera bryr jag mig inte lika mycket vet inte varför men vet att det har skett någongång vid tidpunkten när digitalkameran gjorde sin entré. Det borde ju vara tvärtom eftersom vi nu kan fota tusentals bilder utan att tänka på framkallning och kostnaden som uppstår.

Den här tjejen var rolig att fota, hon märkte mig knappt även om hon visste att jag fanns med henne hela dagen, hennes föräldrar har väl också en digital. =)

Kategori | Lördagsmixen –Ansikte

Mer ansikten hittar du om du följer länken till -Shannara’s lördagsmix

Idag har jag varit på Mustaparta, på en ö nära mig, Seskarö, en hel del ansikten fotade också där men de får vänta till en annan gång. Strax ska vi åter igen cykla i väg till den ön för lite andra aktiviteter.

Kategori | Onsdagstema | Förberedd | hos Bildgatan

Fler som är förberedda hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Idag var det superenkelt med onsdagstemat, eftersom jag precis är inne i den årliga intensiva flygträningen inför Blåkulla imorgon – alltid förberedd för färden. Jag längtar efter att träffa er alla – vi syns väl?

De ofrivilliga pauserna är inte lika roliga och att göra för lite skapar samma idétorka som att stressa och bara arbeta. Att bara jobba och stressa i kombination och så lite mer jobb och några grader mer stress, ger absolut inte heller några kreativa och lysande idéer.  Jag tror inte att vi ska ironisera ordet lagom som vi gärna vill göra, när vi pratar om svenskar och svenskhet. Lagom är inte något fult ord utan en ganska sund benämning i många sammanhang.

Den här ofrivilligt djupfrysta och totalt döda som jag skrev om tidigare i veckan – Dagens konstaterande … är en ofrivillig sådan paus och den vill jag slippa så fort som möjligt, det tar kanske ett tag innan den smält och förhoppningsvis har jag då inte fått några svårare förfrysningsskador. Sedan vill jag också snart ta mig ur min andra ofrivilliga paus, men det löser sig och där är det inte heller svårt att komma igen om det inte går för lång tid.

Även Shannara har haft en ofrivillig paus från sitt tema lördagsmixen men är nu tillbaka, från sjuksängen, och ger oss nu det ganska uppenbara temat -Paus.

Kategori | Lördagsmixen – Paus (från allt)

Jag känner i hela kroppen hur gott den där pausen gör mig och det njuts i både kropp och själ. Längtar, längtar …

Här hittar du fler som pausar om du följer länken till  - Shannara’s lördagsmix

Jag har inte varit med så mycket i Bilduppdraget under en period och nu när jag känner att det känns roligt igen med fototeman så kommer det här – superkul. Det kommer säkert även fortsättningvis att bli en del arkivbilder eftersom jag inte ännu kommit in i någon ny fotoperiod. Fotar nästan ingenting just nu och det av flera anledningar – vädret här har inte lockat ut mig på några större stordåd, kameran brukar inte heller gilla temperaturen och vädret som varit. Min systemkamera gick ju sönder och jag köpte en kompaktkamera som ersättning och märker så klart att det är stor skillnad, men helt ok är den som ersättning till den gamle men visst längtar jag efter …

Ruta bland ränderna skulle jag kanske kunna kalla denna bild, och det tema som jag ska ta titta på här framöver är rutor. Kanske fler än denna ensamma ruta för att det ska kunna kallas rutor men alltid en början till något med fyra hörn och räta linjer. Eller så kanske rutor kan te sig på något annat sätt? Det ska i alla fall bli kul och jag får prioritera om tiden lite.

Bilden som fick det fina omnämnandet hittar du här – Baksidan … - och vid det förra tillfället jag agerade gästdomare hade jag denna bild – Gammal kärlek ... – ganska lustigt med tanke på att jag sällan fotar människor och inte heller djur, vilket beror på att jag inte har djur i min närhet speciellt ofta.

Nu funderar inte Bildgatan mer över det här utan tackar Pysselfarmor för hennes fina kommentar ”ett ögonblick när hunden har fullständig kontroll över fåren – stopp – stå stilla! Bilden förmedlar också hundens totala koncentration och de tre fårens trygghet tillsammans samt det avstånd hunden håller mellan sig och fåren så att de inte blir helt förskräckta och skenar iväg. Bildens komposition och fokus är suverän. Tjatar nu för sista gången – förstora upp bilden”

Bara ett tanke och ett tack till – Nina som orkar och fixar, att hålla igång sitt fototema vecka efter vecka oavsett väder och vind.  Tur då att det finns arkiv, samtidigt som jag tycker att vi måste få använda oss av allt som vi fotat tidigare innan det bleknar alltför mycket.

Ps Det här fotot är riktigt gammalt (i digitalkamerans värld) från 2006 ute på Hägnan i världsarvet Gammelstad, min egen barndomsby.

Jag läste någonstans att den dagfjäril som lever längst i Sverige har en tid av ca 10 månader på sig att uträtta och uppleva sin livcykel.  Då har vi homosapiens knappt kommit upp ur ryggläge, här kan vi prata om tidig mognad.

Medan hästen har en tid av … ja det var inte riktigt lätt, för jag har kunna läsa allt mellan 22 och 40 år. Om jag går på den högsta åldern (40) som är en mycket hög ålder för en häst, skulle kanske gissa på att det motsvarar minst 100 för oss. Det är möjligtvis då vi människor finner samt lär känna oss själva och börjar stöka om lite. Hittar den där tiden som vi påstått att vi inte har haft tidigare.

Människan är då den tredje med sin egen tidsålder och här är vi lite eljest, nu delar vi upp oss helt plötsligt i både kön och från vilket land vi bor i. Inte i vilket land vi är födda för det måste handla om vår livsmiljö. Här kan du se hur olika vi är och hur lång tid vi förväntas leva (från 2009) – människans medellivslängd.

Och när jag ser på de här bilderna om tiden vi har på oss så förstår jag – desto vackrare miljö och ju bättre näringsintag vi gör, är det helt klart att vi homosapiens har betydligt mer tid på oss till allt det där som ska hinnas med.

Kategori | Fototriss | Tid | hos Bildgatan

Fler som har tid, och inte drabbats av tidtjuven, att vara med i trissen och lagt upp sin syn på ordet i sina inlägg hittar du i länkarna hos Fototriss.

-Bildgatan -

Kategori | Lördagsmixen –juldekorationer.
-
Har inte dekorerat min jul speciellt mycket det här året, i princip inget, så därför blev det en total juldekorationsmakeover av mig själv med lite smått och gott som kan lyfta min dag. Det ständiga verktyget -musen – har fått en stunds paus från mina händer och förflyttningar här i cyberrymden till en mer central plats i mitt liv, huvudet. Nu får han känna lite av de vibrationer som sker där uppe och kanske kan få mer förståelse för att han aldrig får vara ledig när han känner hur virrigt och snurrigt det är.

Hade lördagsmixen varit på söndagar (du hör ju själv hur tokig jag är, rimmar dåligt med lördagsmix på söndagar) skulle definitivt mitt bidrag varit helt annorlunda med tanke på att jag åker hem till tomtemor och tomtefar idag och där vet jag garanterat att det inte är brist på juldekorationer men nu har jag ingen tillgång till dator förrän imorgon. Jag tror inte att tomten har med sig sin där ute i skogen och min halvtrasiga är det ingen idé att ta med sig och sedan kan jag tycka att även datorn borde få vila från mig ett tag.

.

Bildgatan funderar vidare och säger bara på återhörande till i morgon. Jag vet inte om jag hinner besöka och kolla in era juldekorationer förrän på söndagkväll, ska eventuellt hinna med en sväng förbi Finland också. – En trevlig fjärde advent önskar jag till dig och hoppas att du inte är alltför avundsjuk på mitt personliga besök hos tomten.

Ps Är det något speciellt paket du vill att jag ska tjuvkika på lite extra så säg till -jag fixar det. =)
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - Shannara’s lördagsmix

*

eller kanske det här?

Avsändare Margareta som snart säger godnatt -jag vet att klockan inte ens slagit midnatt och före det brukar inte jag inta sängläge men kanske ikväll.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 173-manlig
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Min syn på manlighet är precis det som storebror har utvecklats till idag med ödmjukheten, den egna viljan med  ifrågasättandet. Kort och gott den tänkande personen som ser andra och inte bara sig själv.
-
Det här var en liten hylllning till en av de manliga personerna i mitt liv som förgyller min egen tid här och nu, de som jag aldrig skulle kunna leva utan. Vi måste som mamma berömma och ge kredit till våra älskade barn och inte glömma att deras närvaro kanske är det viktigaste och att vi har valt dem, de har inte valt oss.
-
Avsändare Margareta som ibland får försvara sig med att det inte är brevbäraren och be dem titta på hans far så ser de släktskapet, med tanke på hans längd och föräldrarnas inte lika ståtligt många centimeter ovan markytan.
-
PS. Från att ha varit en linslus som liten övergick han till att bli irriterad när jag tog fram kameran till att nu bara vara likgiltig trots att han vet var fotot kan hamna. =) Samma förändring såg jag hos lillebror i julas. Har inte lyckats lika bra med sambo och då får jag acceptera det ett tag till.
-
Tankarna till det manliga inlägget fick jag när jag såg att min far har namnsdag idag och den dag han dog var han i den ålder som jag är idag och vi hann inte ta farväl och han fick inte uppleva min förändring från den ganska trotsiga tonåring jag var till den kvinna -tjej jag är idag (bara lite trotsig).

Avsändare Margareta som tycker om de här mystiska och ganska oskarpa bilderna. För mig är de levande och genom att jag förstärkte den konstnärliga inställningen i kameran med lite PS och oskarpa masker blev den än mer ”luddig”.

-

Mannen tror
att han väljer kvinnan,
men oftast är det kvinnan
som väljer den man
som ska välja henne.
-
Avsändare Margareta som bestämde sig ganska snabbt …

Jag letade i mina arkiv och hittade ett foto på mamma som jag började leka lite med, men hon har glasögon vilket gjorde det betydligt svårare så det får bli nästa försök i stället. Sambon eller någon av pojkarna var inte att tänka på, de skulle inte gilla om jag började sminka upp dem med läppstift. De har inte riktigt de böjelserna. Då kom jag att tänka på ett fint foto jag har av en god vän och som jag redan haft här på bloggen när hon fyllde år i oktober, du hittar det inlägget här – Även inspiratörer behöver … .

Hon fick bli min modell under gårdagskvällen (hoppas att du förlåter mig). Egentligen behöver hon inte någon ”gör om mig” för det är en tjej som både har stil och kan både klä och sminka sig på rätt sätt. Visst ser jag skillnad på bilderna men tycker helt klart att jag vill ha kvar den Annika jag känner och inte någon oäkta variant.

Kategori | Bildverkstad – total makeover

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .
-Öppnade bilden jag valt.
-Aktiverade verktygen smart lagningspensel, valde en lämplig diameter på penseln sedan markerade jag fina områden på hyn för att sedan pensla försiktigt över de få linjer som fanns i ansikte och på halsen samt eventuella fläckar.
-För att justera hudtonen började jag med att välja – Justera färg för hudton. Klickade med pipetten på ett rosa hudområde och drog reglaget mellanbrun till höger för att öga mängden brunt något.
-Skapade ett justeringlager av typen nyans/mättnad. Valde gult i listrutan och ändrade mättnaden, för att inte övermätta hudfärgen.
-Skapade ett nytt lager. Aktiverade penselverktyget. Höll ner alt för att aktivera pipetten och klickade på ett hudområde. Penslade med penseln över huden och minskade sedan lagrets opacitet till det att jag tyckte det såg något så när ok ut.
-I och med att jag inte markerat huden tidigare i min bearbetning av färger i nyans/mättnad så har hel bilden fått nya färger, vilket var tanken när jag nu skulle övergå till läppstift och ville att det skulle synas förändringen jag gjorde.
-Plockade upp den nya färgen i jackan och valde ett kosmetiskt filter för läppar och ögon.
-Målade med pensel på läpparna med den nya färgen, målade ögonvitorna med en vitbeige färg samt lade svart på ögonbryn och under ögonen . Därefter markerade jag de olika lagren och sänkte opaciteten till det såg ok ut.
-Som slutprocedur i makeovern använde jag ett filter som gav den här ”drömska” oskärpan i bilden.
- Klart och nu var det bara att pixla ner till mina sedvanliga 510 och 72 dpi för att kunna lägga ut min ”gör om mig”.

En snabb och förenklad instruktion av vad jag gjort men grunderna är ungefär så.  Det var kul att leka sig fram lite och tänker då på de som ”bara” håller på med att förändra oss människor hur mycket de kan göra utan att vi märker det. Lite skrämmande.

Avsändare Margareta som ska försöka med mamma igen och återkommer när det blir något resultat om det blir något.

Ps. Jag plockar bort inlägget om Annika ”stryper mig” över min bildretuschering, har inte frågat om lov men ska skicka länken. En annan sak jag upptäckte när jag ”lekte” med henne är att hennes yngsta son är en riktig kopia av sin mor.

-
Att jag någonsin någongång skulle ligga så där i gräset med en kamera i hand för att kanske försöka fota en myra eller någon annan insekt. Never, det fanns inte någonstans i någon av mina dimensioner - skulle aldrig komma att ske, inte så länge jag själv kunde bestämma över mitt eget psyke. Fotot här är taget med glimten i ögat, för att jag tyckte det var så …
-
Att han älskade att leka och hade nära till skratt och humorn var stor, det hade inte med det här att göra. Leka det kunde han väl göra när han byggde sina modellplan, när han undervisade sina elever på ett bra sätt, när han verkligen lekte med pojkarna (och inte bara med dem). Ja, listan går att göras lång. Han hade alltid något roligt på gång som han provade på. Han var verkligen en man som levde upp till mitt nya talesätt – Glöm din ålder, var den du vill vara. Han och mamma tyckte till och med att det var roligt att hugga ved och det har jag fortfarande glädje av i stugan. Trots att det är snart är åtta år sedan han lämnade oss i stor sorg, men som ni förstår med ett ljust och härligt minne.
-
En liknande text har jag skrivit i ett tidigare inlägg, om hans passion. När jag hittade det här fotot som jag inte kom ihåg, då kändes det viktigt att ta fram att det funnits sådana här ”konstiga” människor i min närhet tidigare. Trots att vi inte har varken blodsband eller andra släktdrag, vad vi vet om i alla fall, börjar jag gräva så är vi alla släkt med varandra.

Han fotade, han scannade in bilderna och sedan lekte han med dem ganska friskt och gjorde roliga texter och tryck av dem. Det här är för länge sedan, i begynnelsen. =) Han var lite före sin tid. Var det någonting han gillade så var det att köpa nya tekniska leksaker. Jag kan inte skriva något annat än leksaker, för vi retade honom och jag var nog en av dem som retades mest. Det kunde handla om allt från att köpa en ny finnes på en skruvmejsel (om det finns sådana) till att åka och köpa en skjorta och komma hem med en ny bil. Det finns i alla fall mycket roligt och ”konstigt” att skriva om han som levde tillsammans med min mor i tjugofem år, han som jag kände längre än min egen far, han som mina barn älskade. Han som jag nu känner mig nästan som en kvinnlig kopia av, en mindre och svagare spegelbild på något konstigt sätt. Mina intressen idag avspeglar sig i mycket av det han passionerades för. Vedhuggning och en hel del annat låter jag fortfarande bli och överlåter till andra att tycka om.
-
Vad har hänt? Hur kunde det bli så här? Har jag tappat fotfästet i mitt psyke? Ligga, krypa och ibland klättra högt över vad min höjdrädsla tillåter - för att ta ett foto? Allt det där som inte ens skulle komma så långt som en tanke i min hjärna. Det gör jag nu? Till och med mer och oftare än vad Erling gjorde.
-
Fast, hade han fått uppleva den digitala utvecklingen så hade jag garanterat idag stått och dräglat över den där värstingkameran han hade haft. Han hade också gått flera kurser och han hade kunnat sin kamera till 100 %. Han hade älskat alla de här fotobloggarna och speciellt att få lära sig nya spännande saker hela tiden.
-
Avsändare Margareta som tror att jag kommer att få anledning att återkomma till Erling. Jag har en fundering över det enorma bildbibliotek som jag ärvt utav honom med diabilder, kanske en egen liten katgori. Så får det bli här framöver. Egentligen var det mamma som fick alla foton, ingen annan brydde sig om den skatten och nu har jag fått den av henne, så det kan bli. I rätta händer, för de kommer inte att kastas eller förstöras så länge jag andas och kan bestämma över mig själv. Nu har jag storebror, som jag tror skulle värna om bilderna, genom sitt eget intresse och kärleken till honom. Lillebror har inte intresset, men kanske blir det en förändring där också en dag. När han står med det som gäller i framtiden och ler åt det han sa åt sambon en gång: – Hur kan du stå ut med att vara med mamma utomlands i flera veckor, jag skulle inte klara det? Det handlade om mig och min kamera.

-

Nu har jag ännu inte valt något av de fotona utan jag kör på så här i början med de foton som glädjer mig och ger mig de där minnena av att vara mamma till två helt fantastiska pojkar.

Nu vet jag inte vad lilleman säger när jag skriver gamla foton för jag tror, är ganska säker, att han inte vill känna att han är gammal. Det är han inte heller med betydligt äldre än vad han var på fotot som jag valt i veckan.

Kategori | fototema- Arkiverat

En lite obekväm ställning ser han ut att ha, inte lika glad som den stora kompisen bredvid bara en aning fundersam över vad mamma pysslar med. Varför har hon satt mig i den där konstiga stolen, inte speciellt skönt. Lite har de fått stå ut med när jag fotat ibland och ingen talan hade de heller, värre är det nu när jag tar fram kameran.

-

Varför valde jag det här fotot? Av två anledningar. Rättvis som jag försöker att vara så var det lillemans tur att vara med i arkiverat efter storebrors entré. I rätt ordning och allt, störst först. Anledning två var att det egentligen handlar om två personligheter. Storebror var alltid i farten, det skulle alltid ske saker kring honom och friluftsliv med fiske, bärplockning mm var något som han älskade. Lilleman däremot, han gillade det där myspyset med att kramas och bara vara. Han trivdes i hemmets lugna vrå. Trots att fotot kanske inte visar på den bekvämlighet han kände utan mysapan får istället vara föremål för det mjuka och närheten.

-

Hur ser det ut idag? Jag kan skriva att det inte riktigt stämmer nu förtiden, men trots allt så finns det lite kvar som kommer fram ibland när de kommer hem och sättet de pratar med sin ”gamla” mor på. Fast det här med hemmets lugna vrå, det ser jag aldrig röken av när han kommer ”hem”.

Avsändare Margareta som vissa veckor blir lite sen med mina inlägg i de olika temana men jag försöker åtminstone hänga på när tiden tillåter.

-

Fler foton som är framplockade ur arkivet hittar du i temat -Arkiverat – klicka på länken och följ med till mer foton som gömts och numer får komma fram i dagsljuset.

Här har det varit mycket skriverier om den låga temperaturen, hur mycket jag fryser, hur mörkt det är och så vidare under en lång period nu. Samtidigt har jag tidigare skrivit en del om hur mycket jag tycker om vintern. De inläggen är inte alltid kompatibla med varandra, så jag förstår om ni funderar hur schizofren jag är. Därför valde jag det här fotot som mitt förta inlägg i både det nya fototemat ”Arkiverat” och i min nya kategori ”Ur bildarkivet”. Kanske att du förstår eller i alla fall ser glädjen att få vara ute en vacker vinterdag och bara njuta, alla dagar är tyvärr inte lika underbara och det är de dagarna jag skrivit om den sista tiden.

Kategori | fototema- Arkiverat

Två regler – bilden ska vara fotad av mig själv och ska ha legat till sig mer än ett år. Det här fotot uppfyller båda kraven och det sista med råge – för ungefär 25 år sedan var storebror så här lycklig och glad när han fick sitta med pimpeln och vänta på nappet som garanterat nästan alltid kom. Min första, trots namnet, har alltid varit en njutare av att vistas ute i skog och mark, numera är det mer sällsynt om det överhuvudtaget sker.

-

Att vara ute under sådana här former är helt ljuvligt och för mig var det kanske inte fisket som lockade mest, utan maten över öppen eld och lyckan för mig var (och är) fullkomlig. Nu har inte jag varit ute lika mycket med pimpeln som storebror. Det var min mor och Erling som tog med sig pojkarna på fisketurerna i första hand och storebror var den som verkligen älskade att vara med sina två läromästare. Lilleman har inte upptäckt fisket ordentligt förrän efter en halv dag i somras. Det var storebror som kunde vara hos mormor och Erling, all tid han fick möjlighet till, oavsett om det gällde vinter- eller sommarfiske, bärplockning eller något annat som lockade i naturen.

-

Avsändare Margareta som inte har pimplat de senaste åren, aldrig tillsammans med sambon men den tiden kommer säkert. Då får vi locka med storebror på lite frisk luft och han får chansen att ta fram den kunskap han fick del av i bardomsåren. Jag blir varm inombords när jag ser fotot och glädjen över livet han visar.

Trots att det är en bild i veckan som gäller för det nya fototemat har jag fått lusten till mitt eget bildarkiv och får se hur mycket jag själv kan nyttja det i framtiden – Ur bildarkivet – där kommer mina övriga inskannade arkivbilder att finnas i fortsättningen.

Lite sentimental blir jag när jag ser bilden och ser det som bara en mor kan se (tror jag i alla fall). Tänk att den här Lillemannen nu går sin egen väg och reser till andra sidan jordklotet bara för att vara och njuta av livet utan förpliktelser en stund. Sedan han lade skridskorna på hyllan har hans boende, förutom i Luleå, varit både i London och Oslo och nu någon månad som globetrotter på andra sidan jorden. Han som inte ens tordes åka farfars bilar på Liseberg när han var liten?

Nu när han reser och kanske hamnar på någon ö hoppas jag att han inte tappar huvudet och har samma önskningar som norrmannen i nedanstående historia, även hur mycket han gillar en kall öl.

-

Under en resa hamnade en norrman på en öde ö. Efter några dagar blev han otroligt törstig. När törsten var som värst uppenbarade sig en trollfé, som sa: -Du får önska dig tre saker, som jag kommer att uppfylla.
-Fanstastiskt, utbrast norrmannen och önskade sig först en ölflaska, som aldrig blev tom.
Efter en stund frågade trollfén efter de två andra önskningarna.
- Jag skulle vilja har två likadana ölflaskor till.

-

Nu sitter han i alla fall på tåget och behöver förhoppningsvis inte vara törstig. Hungrig vet jag att han inte behöver vara, för mamsen har självklart skickat med honom en bra matsäck, samt det torkade renköttet som finns med i bagaget.  Sedan ska jag skriva ner receptet på såsen som han surrade om hela middagen, han verkligen älskade svampsåsen.  Än en gång får jag ovilligt erkänna att det inte var jag som var kocken i det fallet heller. Sambon han ”experimenterar” och ingen sås blir riktigt den andra lik, men grunderna kan jag i alla fall förmedla vidare till honom.

Avsändare Margareta som frågat om lov innan jag lägger ut fotot, men ungdomarna idag är inte speciellt brydda för de finns ju redan i alla de olika mötesplatser som finns på nätet redan. Undra om jag var den första att fråga om lov, trots att jag sett honom på foton tidigare.

Ps Nu har han flickvännen i Oslo och är hon kvar där så återkommer han dit, men har hon åkt tillbaka åt rätt håll (Luleå) så kommer han till rätt ställe på en gång.

Hos Bildgatan Kategori | Ordlös onsdag | Gott gottinamnam

/Margareta G

Kategori |Känsla-temanummer 275|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som har upptäckt att hästar har så mycket härliga uttryck och ömhetsbevis mot varandra

Kategori |Hår-temanummer 136|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som ser några likheter i frisyren med denna papillon, lite strån som flyger och far i ansiktet hela tiden.

-

Vi ska i alla fall försöka få med honom till stugan, en natt i alla fall, det finns ett golfset där som hägrar … ett litet bastubad kanske också känns lockande men det blir att planera in -för honom, det är mycket nu och dygnet har som tidigare skrivits i min blogg bara tjugofyra timmar. Jag kan inte heller skriva att jag kommer ihåg hur det var, för det gör jag inte. När jag var i samma ålder hade jag storebror, samtidigt som jag visst förstår honom. Sambon han förstår, för han hade ingen storebror att ta hand om när han var 24 år utan livet var bara det han gjorde det till. Visst var mitt liv också så, men jag hade en del mer ansvar med underverket som fanns i min närhet och som behövde min kärlek betydligt mer än kompisar och fritidsintressen.

-

Det enda jag hoppas nu är att han får vila och ha det bra här hemma, vi vilar på olika sätt i och med att åldern stiger =).

Avsändare Margareta som inte varit så ung som honom.

Margareta G som förevigat och stämplat den här nära personen när han ankommer från Oslo till Luleå tågstation idag klockan 11:10 – vem? Läs mer hos Avsändare Margareta i – ”Han kom …” -

Fotograf hos 365 foton 2009 har temanummer 232.

Kategori 232 | Fotograf | 365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta

Att vara åldrad betyder inte något negativt så länge vi får ha hälsan, hjärtat och själen i behåll. Att vara åldrad, kan betyda så mycket och just människors ålder är något där vårt synsätt måste förändras, att vara ung och oerfaren är inget jag längtar efter däremot att få åldras med hjärnan i behåll är en förhoppning jag har. Hur många rynkor jag kommer att få är inte lika viktigt, jag kommer inte att räkna dem, som Hans Werthén en gång sade, -Jag älskar mogna äldre kvinnor med rynkor, då syns det att de har levt. Nu vet jag inte om det var ordagrannt citerat, men tankemeningen var densamma.    

Kategori 10 | Åldrad | 365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta

Margareta G - kreerat 2003 och 2004

till er alla.

mig är november en månad fylld av människor jag tycker om och de firar sin födelsedag denna oftast grå och tråkiga månad. De kanske kom till världen för att just förgylla november och få in lite glädje i månaden.

Idag fyller en mycket nära vän och en kvinna som jag beundrar år. Birgitta Ericsson i Bensbyn, hon har gett mig mycket främst som en god vän som visat stor omtanke och ödmjukhet till mig genom de år jag känt henne, 10 år var det i år.

Birgitta är en kvinna som har rest runt och gett människor kunskapen om mat och dess kultur. Hon kommer ursprungligen från Jämtland och Frösön men genom arbete och kärlek hamnade hon i Norrbotten under 70 talet. Birgitta har genom sin enorma kunskap och sitt engagemang för maten och kulturen förmedlat detta, främst i vårt län Norrbotten.

Genom olika arrangemang har hon spridit sin kunskap i andra länder och övriga Sverige. Hon har planerat, serverat och representerat vid större evenemang runt om i världen. I bl.a. London, Bryssel, Ryssland och USA har hon tillagat och visat på det genuint kvalitativa råvaror vi har i Norrbotten. Birgitta har varit ansvarig för matsidan vi många större evenemang i Norrbotten genom åren stora Nolia, Kvinnor kan och ett otal fler. Har det handlat om mat har Birgitta garanterat varit med. Hon är fortfarande med i högsta grad och hjälper till och deltar i många evenemang.

Jag skulle kunna skriva en bok om Birgitta och hennes engagemang och hennes liv i Norrbotten under alla år. Birgitta har många intressen och har sett Norrbotten i 30 år som inflyttad och inte präglad av ursprunget till Norrbotten.

I alla fall vill jag säga ett hundrafaldigt grattis till henne i dag.

Jag vill även skicka gratulationer till Eva Lundqvist i Piteå som fyller år idag. Ett stort grattis till dig och fira ordentligt  för nästa år blir det än värre :) .

Vart du än går ta med hela ditt hjärta

Margareta på G som verkligen önskar er två (och alla andra) en fin dag.