En hamn nära mig …

och en stund av min pingstafton.

En pingstafton som jag glömt att den fanns, nu när annandagen är borta så finns den liksom inte mer – synd med tanke på hur viktigt det är med kärlek och är det inte … hänryckningens tid den brukar kallas?  Hur som helst så har det även idag varit en underbar dag och självklart kommer den fram desto mer när vi är lyckliga, kärleken alltså.

Högt och lågt …

i ett landskap som är helt underbart. Trakterna runt Abisko och Björkliden måste vara en av de vackraste platserna i Sverige, vad gäller natur. Det storslagna som slå mot en och luften som är så klar och känns så frisk, oavsett väder och vind.

Min dröm om en längre vistelse där finns fortfarande kvar och kanske en dag att jag tar mig tid och prioriterar.

Kategori | Lördagsmixen – Högt och lågt

Här går det högt och sedan går det lågt, inget platt landskap.


Här hittar du fler som är höga och låga om du följer länken till  - Shannara’s lördagsmix

Bildgatan som nu måste åka i väg och handla inför morgondagens familjemiddag. Jag tänkte köra lite på en halvrepris av en nyligen tillagad middag, två av rätterna blir ganska snarlika, men med andra gäster. Hade inte inspiration till att snabbt hitta på något nytt och varför ändra på ett vinnande koncept. Nu blir varmrätten något helt annat så jag behöver ju inte känna som att jag sitter och äter rester imorgon.

En frisk och skön dag …

på Hägnans julmarknad mitt i världsarvet kyrkbyn i Gammelstad har jag och sambo haft. Idag kändes det på och i kinderna att vintern har kommit.

Vi kom tidigt, innan marknaden hade öppnat och var ganska ensam på plats förutom utställare och arrangörer som höll på att ställa i ordning allt för den sista dagen av årets traditionella julmarknad.

Lugnt och fridfullt men visst såg det lite kallt ut i husen …

Men så var det inte när vi kikade in …

Här bakades det filkardar och elden sprakade, varmt och gott … fast jag kallar dem munkar eller anisbröd (och ”hatar” dem).

Många tomtar fanns det …

Och självklart måste vi prata med alla och envar …

Härliga och sköna huvudbonader … den högst upp längst till vänster -den är min nu …

Slöjd och hantverk, både vackert och kvalitativt i alla skrymslen och vrår…

Kanske bor tomten där uppe … jag tordes inte kika in så här före jul …

Tomten glömde renarna i Rovaniemi så han fick låna hästen …

Kikar vidare runt nästa hörn …

Här fanns det verkligen skinnprodukter av alla de slag …

Sälskinnen från Grönland lyste som silver omsydda till läckra jackor…

Ingen rast och ingen vila … Om någon tycker sig känna igen hästen från ett varmare klimat så är det fullt möjligt.

Då var det dags att återvända hem så jag kastar en sista blick bakåt …

Med oss i bagaget på hemresan var inte mycket, förutom min nya sköna och framförallt varma mössa, att jag sedan tycker att den är läcker och lite eljest är bara bonus. Sedan köpte vi med oss tre stycken filkardar + tre i bonus att ha med när vi strax skulle mellanlanda hemma hos mamma. Jag äter dem inte, får samma känslor som när jag ser en semla, och det beror på att jag en gång i tidig barndom föråt mig på dem. Jag kommer inte ihåg det själv men mamma har berättat en skrämmande historia över hur jag formligen kastade i mig sådana när hon bakade.

Den här julmarknaden känns så äkta på något sätt. Miljön och de tidstypiska kläderna för Hägnans område har stor del i den känsla jag får samtidigt som ”kramset” inte fanns där. I alla gamla byggnader var det aktiviteter av något slag. Sagovandringar, den kloka gumman fanns på plats, storgårdsfolket hade öppet hus, julspel, julvisor framfördes och även Norrbottens luciakandidater sjöng. Lanthandeln var öppen och kafé Fägnan hade servering. Fiskdamm och åktur med häst och släde lockade ett flertal av de yngre besökarna. Jag hade också velat … Sist men inte minst så var tomten där, trots att jag inte såg honom så kändes det i luften och lite spännande var det allt.

Men nu funderar Bildgatan vidare och tänder två ljus i staken, men vänta nu … jag har ju ingen stake. Får leta rätt på den och fejka lite så att det ser bra ut i slutändan.

Ps. Det kan även vara svåger och svägerska som på något sätt är involverad i de försvunna (och saknade) renarna från Rovaniemi. Hm … jag får be honom kolla imorgon om de är skyldiga.

Laxholmen i höstskrud …

är en natur som jag önskade fick vara längre.

Avsändare Margareta som inser att de flesta höstfärgerna är borta och nu är det bara … sen höst mot …
-
Inget sängläge ännu och snart slår jag på min kreativa dator och målar lite mer.

*

Ur olika perspektiv …

uppifrån och ner kan naturen te sig ganska olika, trots att det är samma bild.

Kategori |Tisdagsutmaning – uppifrån och ner hos Bildgatan.

-
Avsändare Margareta som gått uppifrån och ner och nerifrån och upp i denna trapp ner och upp från dalen idag. Trots det lätta regnet som kom under eftermiddagen har det varit en skön dag ute i naturen.
-

Jag hittade denna fotoutmaning idag men nu verkar det som att det inte går att koppla upp sig mot servern. Den heter tisdagsutmaning och det är inte tisdag idag men trots allt är det drygt ett dygn till det är tisdag och ny utmaning kommer. Mitt uppifrån och ner perspektiv kunde jag inte låta bli.
-
Du hittar till tisdagsutmaningen om du följer länken här >>>

Hit men inte längre …

är du välkommen när du närmar dig en pata i Kukkolaforsen.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 282 -Stopp -hit men inte längre
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som kanske beträtt någon av dem om inte skyltarna funnits, trots att jag vet att de ägs av någon och är ett av de viktigaste vid sikhåvning. Sunda förnuftet borde säga att jag inte ska gå på dem men när jag vill fota något så tappar jag ibland mitt sunda förnuft, i alla fall enligt några andra.
-
Självklart lyder jag de regler och hänvisningar som finns vid ett besöksmål, om de är tydligt uppsatta och jag ser dem.

En annorlunda playa …

men ack så ljuvlig är platsen för dagens utflyktsmål.

Kan det finnas något härligare än att kunna bada i alla små grytor invid Europas största obundna fors med en fallhöjd på 82 meter?

Att jag gissar att det också är Sveriges absolut vackraste spa -tror inte att jag tippar helt fel. Helt naturlig och den tillhör alla – allemansrätten mitt i ett naturreservat.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan285 -strand
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Minst en gång per sommar och oftast även vintertid brukar vi göra ett besök och varje gång är jag lika salig över det mäktiga naturlandskapet. Det går inte att beskriva, området måste upplevas. Nu ska vi åka tillbaka fler gånger i sommar och ta med oss grabbarna och flickvänner om det går att sammanföra våra lediga tider (och självklart måste de vilja).
-
Avsändare Margareta som nu säger SPANIEN ni är bäst – 2010 års världsmästare i fotboll. Ett hundrafaldigt grattis till er och till alla era fans … och i synnerhet till alla spanjorer som gråter floder vid sina TV apparater just nu – kanske att Storforsen just nu fick konkurrens i sitt vattenflöde – glädjetårar kan forsa ordentligt.
-

En sightseeing i Vuollerim …

tog vi oss under dagen. Ett samhälle med en hel del fornminnen och även delar av samhället känns som ett mindre fornminne från Vattenfalls fornstora dagar i trakterna. Jag tror till och med att de har haft huvudkontoret här en gång. Numera ganska glesbefolkad till och med för en norrbottnings mått mätt.

Det finns en forntidsby från tiden för cirka 6000 år sedan, sedan händer det en del i samhället. Jag såg på de lokala nyheterna att de skulle vara världspremiär av någon film där under kvällen, det är stort i bygden -slutsålt, 120 biljetter.
-
Avsändare Margareta som även fick leka Sherlock Holmes ett tag och därefter drog vi vidare mot Porjus kraftstation och den vackra vyn över älven.  Återkommer med lite foton. Nu måste datorn slås av för här är det blixtar och dunder som gäller just nu – åskan är i antågande över oss.

Med tanke på dagen idag …

så lägger jag upp några foton från det jag råkade hamna mitt i under förra lördagen.

Ett brudpar på väg till fotografering utanför kyrkan …

Nederluleå vackra kyrka mitt i världsarvet med både väntande bröllopsgäster och turister på guidning …

Mer av kyrkan i mitt hjärta.

-

Avsändare Margareta som haft en del bilder på min kyrka tidigare och de kommer säkert att bli fler. Här har mina barn döpts och här har jag själv konfirmerats och tyvärr har jag även fått jordfästa min far och min syster här. Däremot gifte jag mig inte i kyrkan utan det skedde i pojkarnas fars födelsestad -Göteborg, så gick det som det gick med det äktenskapet också. =)

-

Ps. Nu ska jag faktiskt lägga mig riktigt tidigt efter dålig sömn förra natten känner jag att det behövs. I morgon ska jag hämta Lilleman på flygplatsen vid midnatt, då gäller det att vara pigg och alert.

Vår vår …

här uppe i norr är speciell. 27 gradig högsommarvärme i luften med strålande solsken samtidigt som isen och snön inte riktigt försvunnit från älven. För att förstå våra årstider måste man uppleva och känna. Det är vid sådana här tillfällen som allt mitt gnäll över vinterns kyla och den snömängd som varit är helt borta – har jag gnällt och klagat?

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Vår | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

-
Avsändare Margareta som nu har tagit med mig datorn ut, med fågelkvitter och älven stilla flytande utanför. Här har jag suttit och funderat vad som är speciellt med min vår. Vad har jag för vår som andra kanske inte har,  de som inte bor här uppe och får uppleva samma naturskiftningar som jag? Den här bilden som jag fotade igår är för mig verkligen symbolen för våren, i år lite senare än vanligt men det gör ingenting nu, allt är glömt och förlåtet.
-
Ps I eftermiddag ska jag tillbaka till staden och bli den stadsråtta jag normalt är, men även det  känns bra nu. Att stiga upp och cykla iväg till jobbet eller bara stiga upp och andas in årstiden, inga problem.
-
Ser du hjärtat som bildats i snön och isen strax ovanför solen?