på Hägnans julmarknad mitt i världsarvet kyrkbyn i Gammelstad har jag och sambo haft. Idag kändes det på och i kinderna att vintern har kommit.
Vi kom tidigt, innan marknaden hade öppnat och var ganska ensam på plats förutom utställare och arrangörer som höll på att ställa i ordning allt för den sista dagen av årets traditionella julmarknad.

Lugnt och fridfullt men visst såg det lite kallt ut i husen …

Men så var det inte när vi kikade in …

Här bakades det filkardar och elden sprakade, varmt och gott … fast jag kallar dem munkar eller anisbröd (och ”hatar” dem).

Många tomtar fanns det …

Och självklart måste vi prata med alla och envar …

Härliga och sköna huvudbonader … den högst upp längst till vänster -den är min nu …

Slöjd och hantverk, både vackert och kvalitativt i alla skrymslen och vrår…

Kanske bor tomten där uppe … jag tordes inte kika in så här före jul …

Tomten glömde renarna i Rovaniemi så han fick låna hästen …

Kikar vidare runt nästa hörn …

Här fanns det verkligen skinnprodukter av alla de slag …

Sälskinnen från Grönland lyste som silver omsydda till läckra jackor…

Ingen rast och ingen vila … Om någon tycker sig känna igen hästen från ett varmare klimat så är det fullt möjligt.

Då var det dags att återvända hem så jag kastar en sista blick bakåt …

Med oss i bagaget på hemresan var inte mycket, förutom min nya sköna och framförallt varma mössa, att jag sedan tycker att den är läcker och lite eljest är bara bonus. Sedan köpte vi med oss tre stycken filkardar + tre i bonus att ha med när vi strax skulle mellanlanda hemma hos mamma. Jag äter dem inte, får samma känslor som när jag ser en semla, och det beror på att jag en gång i tidig barndom föråt mig på dem. Jag kommer inte ihåg det själv men mamma har berättat en skrämmande historia över hur jag formligen kastade i mig sådana när hon bakade.
Den här julmarknaden känns så äkta på något sätt. Miljön och de tidstypiska kläderna för Hägnans område har stor del i den känsla jag får samtidigt som ”kramset” inte fanns där. I alla gamla byggnader var det aktiviteter av något slag. Sagovandringar, den kloka gumman fanns på plats, storgårdsfolket hade öppet hus, julspel, julvisor framfördes och även Norrbottens luciakandidater sjöng. Lanthandeln var öppen och kafé Fägnan hade servering. Fiskdamm och åktur med häst och släde lockade ett flertal av de yngre besökarna. Jag hade också velat … Sist men inte minst så var tomten där, trots att jag inte såg honom så kändes det i luften och lite spännande var det allt.
Men nu funderar Bildgatan vidare och tänder två ljus i staken, men vänta nu … jag har ju ingen stake. Får leta rätt på den och fejka lite så att det ser bra ut i slutändan.
Ps. Det kan även vara svåger och svägerska som på något sätt är involverad i de försvunna (och saknade) renarna från Rovaniemi. Hm … jag får be honom kolla imorgon om de är skyldiga.