Bildgatan – Avsändare Margareta

eller någonting ditåt har det i alla fall blivit. När är det en tradition? Hur många år eller vid hur många tillfällen ska vi göra något för att kunna säga att det är en tradition? Inte så viktigt men bara en fundering kring julen och det nya vi skapar runt oss i och med att vårt liv förändras och våra vanor blir annorlunda. Nya människor kommer in i våra liv och nya platser blir viktiga för oss.

-

I fastigheterna som sambon förvaltar har han värdefull backup i några hyresgäster som alltid ställer upp och fixar det som behövs när han eller storebror inte är tillgängliga, de behöver uppskattning och en del av den visar vi genom att avnjuta ett julbord tillsammans. Valet har nu för andra året i rad blivit Kukkulaforsen. En underbar plats under alla årstider och med den service och ett ljuvligt uppdukat julbord både genom den fräscha maten, den vackra uppdukningen och deras tanke med julbordet var valet enkelt för oss i år.

-

Lite långt kan tyckas, att åka 14 mil enkel väg för att äta ett julbord men sambon kunde åka förbi och arbeta lite samtidigt som jag hann med både IKEA och några närbutiker i området. Det är ingenting som jag säger nej till, speciellt inte så här i juletid när saker ska fixas och små inköp behöver göras.

Välkomnandet på Kukkulaforsen är suverän och med en varm glögg visades vi till vårt bord med en utsikt som måste upplevas för att förstå, tyvärr var batterierna i min blixt slut och utan stativ blir det ingenting. I det nattsvarta mörkret lystes forsen upp och bruset från älven hördes tydligt i tystnaden. Tystnaden kring bordet varade inte, utan istället blev det mycket skratt, god mat och dryck. Vad är då speciellt med Kukkolaforsens julbord, egentligen vet jag inte men däremot vet jag att kvalitén är bra, servicen god och ett tornedalskt julbord med lokala speciliteter. Fisken är det som jag uppskattar mest och att komma till Kukkola och inte äta Kukkolasiken det går bara inte. Här fanns den både varmrökt, och gravad med olika smaker mm. Det skulle nästan kunna räcka för mig men så ser det ju inte ut på ett julbord och här är inget undantag, sillsorterna med alla smaker som på många sätt kunde plockas upp från naturens skafferi, de lokala köttprodukterna från både vilt och det mer tama fanns självklart. Alla spännande såser med både lokala smaker och de mer internationella. Dessertbordet var inte heller fy skam, hade jag inte inte sötsug när jag kom så fick jag det när jag såg och avsmakade godsakerna.

-

Avsändare Margareta som åtminstone fick ett synligt foto av välkomstskylten som stod på höga pater och en baksida av restaurangen, mer blev det inte denna gång. Nu väntar lite plock, lite mat och sedan ska jag hämta min ”julklapp” från Anki som jag vunnit hos henne när jag mot alla odds lyckades vinna hennes gissningstävling. Och de brukar inte vara de lättaste. Återkommer förhoppningsvis senare under kvällen. Har suttit på skypen och pratat med min utrikeskorre på Teneriffa som avnjutit svenskt julbord i dagarna tre samtidigt som hon skickat hit lite av solen till oss idag.

färgkombinationen i sommarens färger är färgerna i fredagsfärger -gul och grön. Det var enkelt för mig att hitta de färgkombinationerna i mitt arkiv. Det blir inte mycket fotande just nu, inne i en arbetsperiod så blir det där den största delen av koncentrationen ligger. Nu valde jag en bild där det bara fanns de två färgerna och ingenting annat. Fotat på arboretum utanför Torneå i Finland en sommardag i slutet av juli.

Kategori | Fredagsfärger | Gul och grön

Avsändare Margareta som har sett att kombinationen också är vanlig i idrottsliga sammanhang, många är de lag som har den i sin färgsättning. Brasilien är ett av de länder som jag symboliserar med färgerna.

har jag många och att rangordna eller på något sätt sätta någon före den andra är omöjligt, alla har de sina tjusningar och njutningar. Ganska självklart annars skulle det inte vara ett besöksmål som jag kallar för ett riktigt smultronställe -för mig mer ett åkerbärsställe. Fototrissen idag vill att vi visar upp något av våra smultronsställen och berättar om platsen.

Ett av mina besökte jag idag - Naturreservatet Storforsen i Älvsbyns kommun. Storforsen är Europas största oreglerade vattenfall med sitt genomsnittliga vattenflöde på 250 m3/sek och en fallhöjd på 60 m är den en av de största forsarna i Europa och den sammanlagda längden på hela forsen är 5 km och en total fallhöjd på 82 meter. Hela reservatet bildades 1971 och ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, reservatet är 125 ha stort. På båda sidor om forsen finns en vild och frodig granskog, här blommar exempelvis åkerbär, liljekonvaljer, rosa linnea, norna, guckosko, nyponros och kanelros samt de köttätande växterna silhår och tätört. Med älven har frön kommit ända från fjällen därför växer även fjällskära och fjällruta i den gamla älvfåran. Här finns även ett Naturrum med gamla byggnader och historiska platser med bra information. Längs forsen genom miljön är det byggt och anpassat med ramper så att det även är tillgängligt att färdas med både rullstol och barnvagnar i området utan hinder.

Att vandra längs forsen och njuta av bruset, alla små vattenfall, jättegrytorna, ”vilda canjons” och blankslipade stenhällar det kunde inte vara bättre en dag som denna. Det finns gott om grillplatser med ved för besökarna. Lokalt hantverk och matprodukter finns tillgängliga på området samt två mindre matställen. Att sätta sig ner på stenhällarna och njuta av livet – det är livet och ett av mina smultronställen som jag försöker besöka några gånger per år, även vintertid. Redan i förra veckans fototriss, trots att det var siffror, hade jag med ett av mina absoluta smultronställen och en av de platser jag varit mest på i sommar - Laxholmen och stugan i Forsnäs.

Kategori|Fototriss – smultronställe i livet| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som är nöjd över en fantastiskt fin dag

och tidsepoker ”möts” i vår kommun. Att besöka friluftsmuseet Hägnan - 120 år bakåt i tiden, och sedan åka in till city och kika på delar av Luleå art biennal är två helt olika världar och båda dessa kan vi tycka om utan att förkasta något. Idag blev det i alla fall den historiska miljön som lockade mest. Att besöka världsarvet och kyrkstaden Gammelstad kan jag aldrig göra för många gånger, vädret har en viss betydelse och dagens väder var helt perfekt för en sådan utflykt.

Avsändare Margareta som skrivit lite om dagen och ger en hel del länkar till mer information om besöksmålet här - Från gammal kultur …

Ps. En del hästar putsar sig själv med andra har privatfrisör att fläta manen.

är alltid kul att arbeta med och idag har jag tillsammans med en god vän fått jobba och spåna i säljbrev och utformning av ett reseprogram till två av de upplevelseresor hon och en reseguide ska genomföra i sommar, i samarbete med en lokal resebyrå.
-
Det är favoriter ”i repris” .  Jag har under några år tidigare arbetat med henne och dessa fantastiska och uppskattade resor som båda startar i Luleå och Norrbotten. Jag kan till och med skriva så mycket att jag törs använda ordet succé för resorna och de har haft stor efterfrågan runt om i landet. Nu utformas de här resorna med en ny partner och det känns extra spännande och jag ska sätta mig ner och skriva för att senare i veckan lämna ett förslag. Vi har bestämt att inte ändra så mycket på vårt tidigare vinnande koncept och det behövs bara några små ändringar . Jag återkommer senare här på bloggen och berättar mer om programmet och varför de här resorna är någonting utöver det vanliga.

Vi har alltid trevligt när vi träffas och idag fick jag några härliga foton av henne som jag fick tillåtelse att använda av på min blogg och det första fotot talar helt för sig själv.

Vad månde bliva av denna tjej? Det är ett helt spontant foto taget av flickans far och tillika barnbarn till min vän. Fotot är helt underbart och jag har tänkt på det sedan jag fick se det första gången, det är vid sådana här tillfällen jag skulle vilja ha lite barn runt ikring mig,ibland.

Nästa foto är min gode vän och hennes fem flickor, som idag är utökade med en grabb och två nya barnbarn på väg. Den sista tilldragelsen är så färsk att hon fick reda på det i eftermiddag. Här gäller det att vara tillgänglig och orka med omsorgen om de små.

Jag brukar skämta med henne och säga att det är då ingen tomluft i hennes söner och de hjälper och försöker verkligen på alla sätt att ändra statistiken från ca två barn per familj.

Avsändare Margareta som funderar om hon inte snart måste börja dela med sig av alla dessa underbara varelser.

är amfiteatern i Pula, på Istra i Kroatien som är en kvarlämning från antikens Rom. I folkmun kallas den för Arena och det var så jag lärde känna den. Världens sjätte största och en av världen bäst bevarade. Idag används den flitigt till filmfestivaler, Pulas traditionella, och konserter. När vi var där pågick en restaurering som syns på sista fotot.

Jag höll på att glömma bort veckans sevärda platser hos Trivago,som i veckan är en sevärd byggnad. Här finns i alla fall mitt bidrag och en byggnad som jag tyckte om och fascinerades av.

En amfiteater byggdes och var avsedd för stora skådespel som exempelvis gladiatorspel och djurstrider under antiken. Den här teatern byggdes först i mindre skala men byggdes ut 79 e Kr.

Avsändare Margareta som hoppas att inom en inte alltför lång framtid få chansen att besöka platsen igen.