En pingstafton som jag glömt att den fanns, nu när annandagen är borta så finns den liksom inte mer – synd med tanke på hur viktigt det är med kärlek och är det inte … hänryckningens tid den brukar kallas?  Hur som helst så har det även idag varit en underbar dag och självklart kommer den fram desto mer när vi är lyckliga, kärleken alltså.

Min dröm om en längre vistelse där finns fortfarande kvar och kanske en dag att jag tar mig tid och prioriterar.

Kategori | Lördagsmixen – Högt och lågt

Här går det högt och sedan går det lågt, inget platt landskap.

Här hittar du fler som är höga och låga om du följer länken till  - Shannara’s lördagsmix

Bildgatan som nu måste åka i väg och handla inför morgondagens familjemiddag. Jag tänkte köra lite på en halvrepris av en nyligen tillagad middag, två av rätterna blir ganska snarlika, men med andra gäster. Hade inte inspiration till att snabbt hitta på något nytt och varför ändra på ett vinnande koncept. Nu blir varmrätten något helt annat så jag behöver ju inte känna som att jag sitter och äter rester imorgon.

Vi kom tidigt, innan marknaden hade öppnat och var ganska ensam på plats förutom utställare och arrangörer som höll på att ställa i ordning allt för den sista dagen av årets traditionella julmarknad.

Lugnt och fridfullt men visst såg det lite kallt ut i husen …

Men så var det inte när vi kikade in …

Här bakades det filkardar och elden sprakade, varmt och gott … fast jag kallar dem munkar eller anisbröd (och ”hatar” dem).

Många tomtar fanns det …

Och självklart måste vi prata med alla och envar …

Härliga och sköna huvudbonader … den högst upp längst till vänster -den är min nu …

Slöjd och hantverk, både vackert och kvalitativt i alla skrymslen och vrår…

Kanske bor tomten där uppe … jag tordes inte kika in så här före jul …

Tomten glömde renarna i Rovaniemi så han fick låna hästen …

Kikar vidare runt nästa hörn …

Här fanns det verkligen skinnprodukter av alla de slag …

Sälskinnen från Grönland lyste som silver omsydda till läckra jackor…

Ingen rast och ingen vila … Om någon tycker sig känna igen hästen från ett varmare klimat så är det fullt möjligt.

Då var det dags att återvända hem så jag kastar en sista blick bakåt …

Med oss i bagaget på hemresan var inte mycket, förutom min nya sköna och framförallt varma mössa, att jag sedan tycker att den är läcker och lite eljest är bara bonus. Sedan köpte vi med oss tre stycken filkardar + tre i bonus att ha med när vi strax skulle mellanlanda hemma hos mamma. Jag äter dem inte, får samma känslor som när jag ser en semla, och det beror på att jag en gång i tidig barndom föråt mig på dem. Jag kommer inte ihåg det själv men mamma har berättat en skrämmande historia över hur jag formligen kastade i mig sådana när hon bakade.

Den här julmarknaden känns så äkta på något sätt. Miljön och de tidstypiska kläderna för Hägnans område har stor del i den känsla jag får samtidigt som ”kramset” inte fanns där. I alla gamla byggnader var det aktiviteter av något slag. Sagovandringar, den kloka gumman fanns på plats, storgårdsfolket hade öppet hus, julspel, julvisor framfördes och även Norrbottens luciakandidater sjöng. Lanthandeln var öppen och kafé Fägnan hade servering. Fiskdamm och åktur med häst och släde lockade ett flertal av de yngre besökarna. Jag hade också velat … Sist men inte minst så var tomten där, trots att jag inte såg honom så kändes det i luften och lite spännande var det allt.

Men nu funderar Bildgatan vidare och tänder två ljus i staken, men vänta nu … jag har ju ingen stake. Får leta rätt på den och fejka lite så att det ser bra ut i slutändan.

Ps. Det kan även vara svåger och svägerska som på något sätt är involverad i de försvunna (och saknade) renarna från Rovaniemi. Hm … jag får be honom kolla imorgon om de är skyldiga.

Avsändare Margareta som inser att de flesta höstfärgerna är borta och nu är det bara … sen höst mot …
-
Inget sängläge ännu och snart slår jag på min kreativa dator och målar lite mer.

*

Kategori |Tisdagsutmaning – uppifrån och ner hos Bildgatan.

-
Avsändare Margareta som gått uppifrån och ner och nerifrån och upp i denna trapp ner och upp från dalen idag. Trots det lätta regnet som kom under eftermiddagen har det varit en skön dag ute i naturen.
-

Jag hittade denna fotoutmaning idag men nu verkar det som att det inte går att koppla upp sig mot servern. Den heter tisdagsutmaning och det är inte tisdag idag men trots allt är det drygt ett dygn till det är tisdag och ny utmaning kommer. Mitt uppifrån och ner perspektiv kunde jag inte låta bli.
-
Du hittar till tisdagsutmaningen om du följer länken här >>>

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 282 -Stopp -hit men inte längre
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som kanske beträtt någon av dem om inte skyltarna funnits, trots att jag vet att de ägs av någon och är ett av de viktigaste vid sikhåvning. Sunda förnuftet borde säga att jag inte ska gå på dem men när jag vill fota något så tappar jag ibland mitt sunda förnuft, i alla fall enligt några andra.
-
Självklart lyder jag de regler och hänvisningar som finns vid ett besöksmål, om de är tydligt uppsatta och jag ser dem.

Kan det finnas något härligare än att kunna bada i alla små grytor invid Europas största obundna fors med en fallhöjd på 82 meter?

Att jag gissar att det också är Sveriges absolut vackraste spa -tror inte att jag tippar helt fel. Helt naturlig och den tillhör alla – allemansrätten mitt i ett naturreservat.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 285 -strand
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Minst en gång per sommar och oftast även vintertid brukar vi göra ett besök och varje gång är jag lika salig över det mäktiga naturlandskapet. Det går inte att beskriva, området måste upplevas. Nu ska vi åka tillbaka fler gånger i sommar och ta med oss grabbarna och flickvänner om det går att sammanföra våra lediga tider (och självklart måste de vilja).
-
Avsändare Margareta som nu säger SPANIEN ni är bäst – 2010 års världsmästare i fotboll. Ett hundrafaldigt grattis till er och till alla era fans … och i synnerhet till alla spanjorer som gråter floder vid sina TV apparater just nu – kanske att Storforsen just nu fick konkurrens i sitt vattenflöde – glädjetårar kan forsa ordentligt.
-

Det finns en forntidsby från tiden för cirka 6000 år sedan, sedan händer det en del i samhället. Jag såg på de lokala nyheterna att de skulle vara världspremiär av någon film där under kvällen, det är stort i bygden -slutsålt, 120 biljetter.
-
Avsändare Margareta som även fick leka Sherlock Holmes ett tag och därefter drog vi vidare mot Porjus kraftstation och den vackra vyn över älven.  Återkommer med lite foton. Nu måste datorn slås av för här är det blixtar och dunder som gäller just nu – åskan är i antågande över oss.

Ett brudpar på väg till fotografering utanför kyrkan …

Nederluleå vackra kyrka mitt i världsarvet med både väntande bröllopsgäster och turister på guidning …

Mer av kyrkan i mitt hjärta.

-

Avsändare Margareta som haft en del bilder på min kyrka tidigare och de kommer säkert att bli fler. Här har mina barn döpts och här har jag själv konfirmerats och tyvärr har jag även fått jordfästa min far och min syster här. Däremot gifte jag mig inte i kyrkan utan det skedde i pojkarnas fars födelsestad -Göteborg, så gick det som det gick med det äktenskapet också. =)

-

Ps. Nu ska jag faktiskt lägga mig riktigt tidigt efter dålig sömn förra natten känner jag att det behövs. I morgon ska jag hämta Lilleman på flygplatsen vid midnatt, då gäller det att vara pigg och alert.

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Vår | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

-
Avsändare Margareta som nu har tagit med mig datorn ut, med fågelkvitter och älven stilla flytande utanför. Här har jag suttit och funderat vad som är speciellt med min vår. Vad har jag för vår som andra kanske inte har,  de som inte bor här uppe och får uppleva samma naturskiftningar som jag? Den här bilden som jag fotade igår är för mig verkligen symbolen för våren, i år lite senare än vanligt men det gör ingenting nu, allt är glömt och förlåtet.
-
Ps I eftermiddag ska jag tillbaka till staden och bli den stadsråtta jag normalt är, men även det  känns bra nu. Att stiga upp och cykla iväg till jobbet eller bara stiga upp och andas in årstiden, inga problem.
-
Ser du hjärtat som bildats i snön och isen strax ovanför solen?

-

I fastigheterna som sambon förvaltar har han värdefull backup i några hyresgäster som alltid ställer upp och fixar det som behövs när han eller storebror inte är tillgängliga, de behöver uppskattning och en del av den visar vi genom att avnjuta ett julbord tillsammans. Valet har nu för andra året i rad blivit Kukkulaforsen. En underbar plats under alla årstider och med den service och ett ljuvligt uppdukat julbord både genom den fräscha maten, den vackra uppdukningen och deras tanke med julbordet var valet enkelt för oss i år.

-

Lite långt kan tyckas, att åka 14 mil enkel väg för att äta ett julbord men sambon kunde åka förbi och arbeta lite samtidigt som jag hann med både IKEA och några närbutiker i området. Det är ingenting som jag säger nej till, speciellt inte så här i juletid när saker ska fixas och små inköp behöver göras.

Välkomnandet på Kukkulaforsen är suverän och med en varm glögg visades vi till vårt bord med en utsikt som måste upplevas för att förstå, tyvärr var batterierna i min blixt slut och utan stativ blir det ingenting. I det nattsvarta mörkret lystes forsen upp och bruset från älven hördes tydligt i tystnaden. Tystnaden kring bordet varade inte, utan istället blev det mycket skratt, god mat och dryck. Vad är då speciellt med Kukkolaforsens julbord, egentligen vet jag inte men däremot vet jag att kvalitén är bra, servicen god och ett tornedalskt julbord med lokala speciliteter. Fisken är det som jag uppskattar mest och att komma till Kukkola och inte äta Kukkolasiken det går bara inte. Här fanns den både varmrökt, och gravad med olika smaker mm. Det skulle nästan kunna räcka för mig men så ser det ju inte ut på ett julbord och här är inget undantag, sillsorterna med alla smaker som på många sätt kunde plockas upp från naturens skafferi, de lokala köttprodukterna från både vilt och det mer tama fanns självklart. Alla spännande såser med både lokala smaker och de mer internationella. Dessertbordet var inte heller fy skam, hade jag inte inte sötsug när jag kom så fick jag det när jag såg och avsmakade godsakerna.

-

Avsändare Margareta som åtminstone fick ett synligt foto av välkomstskylten som stod på höga pater och en baksida av restaurangen, mer blev det inte denna gång. Nu väntar lite plock, lite mat och sedan ska jag hämta min ”julklapp” från Anki som jag vunnit hos henne när jag mot alla odds lyckades vinna hennes gissningstävling. Och de brukar inte vara de lättaste. Återkommer förhoppningsvis senare under kvällen. Har suttit på skypen och pratat med min utrikeskorre på Teneriffa som avnjutit svenskt julbord i dagarna tre samtidigt som hon skickat hit lite av solen till oss idag.

Kategori | Fredagsfärger | Gul och grön

Avsändare Margareta som har sett att kombinationen också är vanlig i idrottsliga sammanhang, många är de lag som har den i sin färgsättning. Brasilien är ett av de länder som jag symboliserar med färgerna.

Kategori|Helgen i focus |Fågel- mina tidigare inlägg

Margareta G som strax kommer med huvudnumret i fågeltemat.

Ett av mina besökte jag idag - Naturreservatet Storforsen i Älvsbyns kommun. Storforsen är Europas största oreglerade vattenfall med sitt genomsnittliga vattenflöde på 250 m3/sek och en fallhöjd på 60 m är den en av de största forsarna i Europa och den sammanlagda längden på hela forsen är 5 km och en total fallhöjd på 82 meter. Hela reservatet bildades 1971 och ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, reservatet är 125 ha stort. På båda sidor om forsen finns en vild och frodig granskog, här blommar exempelvis åkerbär, liljekonvaljer, rosa linnea, norna, guckosko, nyponros och kanelros samt de köttätande växterna silhår och tätört. Med älven har frön kommit ända från fjällen därför växer även fjällskära och fjällruta i den gamla älvfåran. Här finns även ett Naturrum med gamla byggnader och historiska platser med bra information. Längs forsen genom miljön är det byggt och anpassat med ramper så att det även är tillgängligt att färdas med både rullstol och barnvagnar i området utan hinder.

Att vandra längs forsen och njuta av bruset, alla små vattenfall, jättegrytorna, ”vilda canjons” och blankslipade stenhällar det kunde inte vara bättre en dag som denna. Det finns gott om grillplatser med ved för besökarna. Lokalt hantverk och matprodukter finns tillgängliga på området samt två mindre matställen. Att sätta sig ner på stenhällarna och njuta av livet – det är livet och ett av mina smultronställen som jag försöker besöka några gånger per år, även vintertid. Redan i förra veckans fototriss, trots att det var siffror, hade jag med ett av mina absoluta smultronställen och en av de platser jag varit mest på i sommar - Laxholmen och stugan i Forsnäs.

Kategori|Fototriss – smultronställe i livet| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som är nöjd över en fantastiskt fin dag

Avsändare Margareta som skrivit lite om dagen och ger en hel del länkar till mer information om besöksmålet här - Från gammal kultur …

Ps. En del hästar putsar sig själv med andra har privatfrisör att fläta manen.

Sambon fick igår tips om att den lilla stranden mitt emot oss var ett ställe där det går att få harr. Eftersom vi saknar båt, än så länge, blev det att ta bilen och åka runt till den andra sidan av älven och försöka gissa med hjälp av kilometerräknaren var vi skulle kunna tänkas gå ner för att undersöka och kanske göra något kast. Nu är det mer båt som gäller, vi har inte någon och får göra det bästa av situationen.

Vi känner inte till området speciellt mycket, i princip ingenting, så det blev att hitta en liten väg någonstans där vi trodde att den skulle ligga. Det blev en liten promenad över nyslaget och sedan in i en fantastisk bärskog, nu vet jag i alla fall var det finns gott om bär till hösten. Mygg och knott fick vi också uppleva på riktig, därför gjorde vi inte några större eskapader att försöka på fler platser förutom ett ställe till där vi äntligen såg ”stranden”, tyvärr fel strand.

Irriterande, där ligger den några hundra meter rakt över vår egen älvkant och vi kunde inte hitta igen platsen. Nu säger sambon att nästa gång vi kommer till stugan ska vi ha ett stort släp med oss och vad tror ni ska ligga i det släpet?Ja just det – en båt. Nu tror inte jag att det blir så för att köpa en båt är inte bara, inte enligt mitt sätt att se det. Ett val av båt är inte något som sker över en natt och känner jag sambon rätt, vilket jag gör, så vill han nog också fundera ett tag … han och impulsköp existerar inte, samtidigt som jag vet hur många olika typer av båtar han tittat på genom åren.

Margareta G som kan sova gott en natt till och njuta av tillvaron i stugan innan det bär i väg mot betydligt tråkigare sysslor – städning i stan.

Det var mer det här vi hade behövt få se skymta fram mellan träden i vårt letande efter sand och vatten.  ”Kraften i vatten” och ”Mycket vatten …”

var njutningen jag bestämt mig för idag på fisketuren. Jag satte mig väl tillrätta och låg där i godan ro och njöt av början på dagen. Det är inte ofta jag upplevt att det blåst så mycket på älven och det var skönt att ligga där och höra hur vågorna slog mot stenarna. Metspöt åkte med bara för att, självklart fick jag napp av en irriterande stor mört. Jag var tvungen att resa mig ur mitt drömläge och plocka upp fiskrackaren, han – misstänker att det var ett sådant kön det är bara de som kan irritera så, hade svalt min krok så nu fick han inte ens åka tillbaka och leka vidare utan blev ett riktigt skrovmål till någon fiskmås under kvällen.

Sambon fick en mer delikat fisk på kast, en harr, den var så pass liten att den fick lyckligt leva vidare bland sina kompisar. Nu vet vi att det även finns harr att få så i morgon ska nog det undersökas men på ett annat ställe, om vi hittar dit med bilen eftersom inte någon båt finns tillgänglig. Vi fick nämligen besök av ett par andra stugägare idag i ett helt annat ärende, men de berättade var harren finns. Nu är sambon sugen på att utforska nya platser och jag får möjlighet att fota en spännande miljö sett från annat håll.

Har ni hört det förr? Jag sitter här och väntar på att bastun ska bli varm, det gäller att passa på och njuta varje kväll för nu  är det inte många dagar kvar innan vi återvänder till Luleå, lilleman kommer hem på lördag …

Margareta G som faktiskt inte saknar siffror, lägenhet, regn och rusk utan trivs ganska bra med den här otroligt slappa tillvaron just nu. Kanske lite enahanda händelser och kanske att de verkar trista men det gör ingenting för jag behöver inte mer spänning för tillfället.

eller vansinne. När vi kom till stugan i gårkväll upptäckte jag att sladden till datorn låg hemma på kontoret. Hur skulle jag klara mig utan dator i flera dagar? Det går inte, så tidigt i morse klockan 06:00 tog jag bilen och körde tillbaka till Luleå för att hämta sladden, en dyr sladd blev det, 18 mil tur och retur. Nu tog vi med oss cyklarna på återresan så det kändes inte lika onödigt eller vad jag nu ska kalla det, skäms lite men inte värre än att jag törs berätta det. Cirka 08:45 var jag tillbaka här i Forsnäs igen, uppstigningsdags för mig här. Det fanns säkert sladdar att fixa på närmare håll men det är dumt att chansa.

Dagen inbjöd till en längre cykeltur och jag packade ner kamera och vatten i cykelkorgen och sedan bar det av mot Laxholmen. Delar av vägsträckan är inte alltför kul att vistas på som cyklist, små marginaler för oss cyklister och speciellt för oss som inte har hjälmen på huvudet. En del uppförsbackar och små grusvägar gjorde att jag var ganska svettig vid slutmålet.  En fika på Laxholmens café. Vad fikar jag där förutom kaffe om inte en laxsmörgås, billigare fika går knappast att hitta, en väl tilltagen smörgås utan snålande med lax kostade för två personer ett hundra kronor, med påtår.

Förutom vår lilla utflykt har inte mycket uträttats förutom en middagslur och en till liten lur, gott grillat kött med sallad, ett bastubad. Att dagens fototriss hade siffror som tema kändes inte kul =) jag har ju tagit semester från allt vad siffror heter. Nu hade jag fotat lite siffror, långt borta från de siffror jag normalt arbetar med. Helgen i focus hade blöta som tema – vi som knappt haft varken regn, blåst och allra minst tromber eller myggplågor i sommar. En härlig blöta som jag upplever varje kväll i stugan, är blötan från bastustenarna när ångan stiger och ger mig den där ljuvliga känslan av sinnesro och renhet som jag inte kan uppleva någon annanstans.  Känslan efteråt …

Det fågelkvitter jag upplevde så starkt för någon vecka sedan är borta, våra hyresgäster på tomten har flyttat. Det är nog tomt i alla fågelbon. I kväll såg jag de sista små ljuvliga ungarna simma iväg, i den holk som bebotts av dessa sjöfåglar … fotot ovan. Fler foton på bildgatan.

/Margareta G som nu ska lägga sig ett tag på spikmattan och läsa en kvällstidning. I gårkväll låg jag på spikmattan i hängmattan, den ultimata njutningen?

Margareta G som egentligen protesterade mot temat eftersom jag precis tagit semester från siffror för ett tag.

Ps Självklart åt vi lax på besöksmålet – laxsmörgås och kaffe med påtår för två personer – 100 kronor. Det var så att jag nästan skämdes att ta påtår på grund av det låga priset, väl tilltagna laxsmörgåsar med absolut ingen brist på lax och rejäla koppar kaffe. Gott var det i alla fall.

Mina tidigare fototrissar

efter en dag hemma, Varför åkte jag då tur och retur arton mil för att vara hemma en dag? Jo, jag skulle ha en trevlig kväll tillsammans med några ännu trevligare kvinnor. Vi träffades redan vid 17-tiden, satt och småpratade i en mysig miljö innan det var dags att gå ner till färjan för att äta och dricka gott. Vi hade roligt och skrattade tillsammans och kvällen blev sen, riktigt sen eller kanske mer tidig gryning. Innanför hemmets väggar var jag inte förrän vid tvåtiden och det kändes i kroppen i morse. Jag har legat och dragit mest hela förmiddagen, inte mycket uträttat de första vakna timmarna. Vanligtvis går inte jag och lägger mig tidigt men att vara ute en hel kväll är någonting helt annat, sedan kanske tröttheten har lite att göra med det goda vita vinet och en god Irish Coffee. Det är enkelt när jag bor nära stan att det är cykeln som gäller och inte behöver fundera över taxi eller skjuts.

Nu är jag i alla fall tillbaka i mitt eget paradis och blir här över helgen. I morgonkväll kommer gäster, då tänkte jag också locka till lite flugor samtidigt som jag håller mycket annat på avstånd genom att bjuda på surströmming och senare mot natt timmarna blir det bastubad och om jag har rätt i min misstanke blir det även dopp i älven, i alla fall utav en av mina gäster för hon är alldeles galen i att bada oavsett gradantal.

Här är värmen och solen fortfarande på topp, hemma i Luleå började det molna och blåsa upp när jag var på väg, tydligen åt rätt håll.

Margareta G som hängde upp hängmattan det första jag gjorde.

Ps. Fotot är taget en tidigare sommar från färjan.

Kategori |Levande konst -eget tema |365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta 

Copyright Margareta G -2009

Margareta G, en annan gädda som var med på turen – näbb.

En stund av njutning med kaffekoppen och en laxsmörgås, nästan 1800-talets priser, att sitta och titta på folkvimlet och alla bygdens folk som tagit sig in i framtiden 2000-talet från 1809 och kriget som var i antågande.

Självklart var mister Krigsopera himself, Bengt Pohjanen, på plats och pratade med besökarna samtidigt som han sålde sina böcker. Den fiolspelande unga flickan spelade gudomligt och det syntes verkligen att hon njöt av sin fiol och sitt spelande.

Jag fascinerades redan innan över scenen med den sköna utsikten och den vita sanden. Vi satt högt uppe så vi kunde ha en helhet över hela  skådeplatsen och det är jag glad över idag, trots blåsten. En fullsatt föreställning och spelet kunde börja. Jag tänker inte återberätta eller rescensera däremot vill jag verkligen rekommendera alla som finns i närheten att ta chansen att se, lyssna och höra, kanske lära sig en hel del om vad som hände människorna krigsåret 1809  i Krigsoperan 2009

Någonstans i andra akten av föreställningen kom Pirajan travande på sin häst.

Grande finale.

På min bildgata har jag lagt ut foton och bildkollage från Krigsoperan – Marknaden och lite annat smått och gott.

Klicka på länkarna nedan så hittar du delar av mina upplevelser.

Skjutande, sårade och sörjande …

Tvåhundra år bakåt i tiden …

Vad är det som händer …

Det vackraste förspelet …

Grande finale …

Margareta G som ska försöka åstadkomma ett litet kollage av Pirajan senare men just nu känns det till och med lite för arbetssamt att hålla i gång hjärnan, drygt 30 grader i skuggan.

Margareta G som hoppas att alla som har möjlighet – se föreställningen.

Margareta G som njöt i fulla drag att stå och lyssna på hennes musik och hennes lyckliga aura kring sitt spelande.

Margareta G som i alla fall kan konstatera att det inte var fråga om någon klapp på axeln och gör inte om det här. Tiden kring 1809, märkesåret, på både gott och ont.

Margareta G som njöt i fulla drag av miljön och glädjen hos både utställare och marknadsbesökare. Alla besökare hade tydligen hamnat i samma tidsmaskin som jag själv.

Det är inte helt enkelt för en del överflöd transpireras ut ur kroppen en sådan här dag, 30 grader i skuggan klockan 12.30. En kort promenad runt ön sedan har inte mycket annat blivit uträttat. Nu är jag nyduschad och fräsch för att kunna åka i väg till Haparanda och sätta mig på första parkett för att se föreställningen av Krigsoperan. Först en tur till den historiska marknaden, om vi hinner.

Margareta G som har legat så här mest hela dagen.

/Margareta G som fortfarande sitter och tuggar på Candy worlds produkter från gårdagen.

Vi gick förbi en av sambons första arbetsplatser som ung pojke, Aspängens dagcenter som fortfarande finns kvar. Skylten med det sanna budskapet – Vi bygger våra städer ihop – På gränsen - skulle inte gränsskylten med texterna Suomi – Sverige finnas där i mitten någonstans skulle jag aldrig märka att jag kom in en annan stad, inte i ett annat land överhuvudtaget om det inte vore för att språket blev finskt, i Haparanda pratas det båda språken men jag hör knappt någon svenska i Torneå. På den finska sidan av gränsen finns den här statyn som jag tycker är vacker och tänkvärd.

Idag blev det däremot en tur inne på IKEA och lite shopping till stugan i Forsnäs – en toalettsits i trä, till utedasset – ett klaffbord i ek att hänga på väggen för min dator. jag har redan ett sådan bord ute på altan men det är inte alltid vädret tillåter utesittande med datorn och på kvällskröken kan det vara skönt om myggorna blir alltför besvärliga –  två riktigt färgranna kuddar att vila huvudet på framför TV:n tröttheten kommer – och äntligen kan jag ha mina servetter framme för nu inköptes ett servettställ.

Det var dagens skörd och både bord och toalettsits har jag ett stort behov av. Nu blir det att åka till stugan i Forsnäs när vi kommer hem från stugan i Santasaari.

Resten av dagen blev nya besöksmål och lite regn på plats.

Min tillvaro just nu är ganska behaglig, inte många förpliktelser utan härlig och skön avkoppling, varje dag – nu tar vi verkligen dagen som den kommer. Sambon verkar ta sin ofrivilliga ledighet lite bättre, men inte är det lätt för den mannen att vara ”sysslolös”.

Margareta G som har upplevt myggen för första gången i år.