eller någonting ditåt har det i alla fall blivit. När är det en tradition? Hur många år eller vid hur många tillfällen ska vi göra något för att kunna säga att det är en tradition? Inte så viktigt men bara en fundering kring julen och det nya vi skapar runt oss i och med att vårt liv förändras och våra vanor blir annorlunda. Nya människor kommer in i våra liv och nya platser blir viktiga för oss.
-
I fastigheterna som sambon förvaltar har han värdefull backup i några hyresgäster som alltid ställer upp och fixar det som behövs när han eller storebror inte är tillgängliga, de behöver uppskattning och en del av den visar vi genom att avnjuta ett julbord tillsammans. Valet har nu för andra året i rad blivit Kukkulaforsen. En underbar plats under alla årstider och med den service och ett ljuvligt uppdukat julbord både genom den fräscha maten, den vackra uppdukningen och deras tanke med julbordet var valet enkelt för oss i år.
-
Lite långt kan tyckas, att åka 14 mil enkel väg för att äta ett julbord men sambon kunde åka förbi och arbeta lite samtidigt som jag hann med både IKEA och några närbutiker i området. Det är ingenting som jag säger nej till, speciellt inte så här i juletid när saker ska fixas och små inköp behöver göras.
Välkomnandet på Kukkulaforsen är suverän och med en varm glögg visades vi till vårt bord med en utsikt som måste upplevas för att förstå, tyvärr var batterierna i min blixt slut och utan stativ blir det ingenting. I det nattsvarta mörkret lystes forsen upp och bruset från älven hördes tydligt i tystnaden. Tystnaden kring bordet varade inte, utan istället blev det mycket skratt, god mat och dryck. Vad är då speciellt med Kukkolaforsens julbord, egentligen vet jag inte men däremot vet jag att kvalitén är bra, servicen god och ett tornedalskt julbord med lokala speciliteter. Fisken är det som jag uppskattar mest och att komma till Kukkola och inte äta Kukkolasiken det går bara inte. Här fanns den både varmrökt, och gravad med olika smaker mm. Det skulle nästan kunna räcka för mig men så ser det ju inte ut på ett julbord och här är inget undantag, sillsorterna med alla smaker som på många sätt kunde plockas upp från naturens skafferi, de lokala köttprodukterna från både vilt och det mer tama fanns självklart. Alla spännande såser med både lokala smaker och de mer internationella. Dessertbordet var inte heller fy skam, hade jag inte inte sötsug när jag kom så fick jag det när jag såg och avsmakade godsakerna.
-
Avsändare Margareta som åtminstone fick ett synligt foto av välkomstskylten som stod på höga pater och en baksida av restaurangen, mer blev det inte denna gång. Nu väntar lite plock, lite mat och sedan ska jag hämta min ”julklapp” från Anki som jag vunnit hos henne när jag mot alla odds lyckades vinna hennes gissningstävling. Och de brukar inte vara de lättaste. Återkommer förhoppningsvis senare under kvällen. Har suttit på skypen och pratat med min utrikeskorre på Teneriffa som avnjutit svenskt julbord i dagarna tre samtidigt som hon skickat hit lite av solen till oss idag.
