över vad jag blir glad åt har jag fått som utmaning att besvara av Beate samtidigt med awarden som har samma syfte.
-
Vad blir jag då glad över? Det är mycket som glädjer mig och frågan är om jag ska vara egotrippad eller tänka på det som ger mig den bästa glädjen. En kombination av mig som människa och alla fantastiska människor runt mig som jag frivilligt väljer att ha i min närhet, oavsett om det är mina fysiskt nära eller alla som jag läser och ser i den numera naturliga internetvärlden jag också lever i.

Jag blir glad …
när jag upplever att människor runt mig mår bra och att jag kan ha en del i det.
när jag träffar glada människor som har humor och ger mig fnitter och även riktigt höga skratt
när jag möter människor som inte fördömer, utan ser alla som egna individer med olika behov och respekterar det
när jag lär mig något nytt och även kan lära andra något.
när jag lägger mig ner på soffan och tänker (och känner) – gud, vad jag har det bra.
_
Det var fem ganska små och triviala – jag blir glad – men jag är inte mer komplicerad och inte mitt liv heller och det är kanske en av orsakerna till att jag oftast är glad inombords.
-

Avsändare Margareta som tycker att det var svårt med begränsningen och du som har läst hos mig tidigare förstår vad jag menar. Jag brukar ju inte sluta i första taget men den här månaden har inte skrivandet legat på högsta prioritet. Just den biten av mitt liv ligger lite i dvala just nu och det som verkligen inte gör mig glad är att fotandet ligger under nollpunkten. Jag är less på en krånglande kamera som sett sina bästa dagar och att hitta fungerande objektiv till den idag …
-

Jag ska även skicka denna vidare till fem andra enligt utmaningen och tyvärr tänker jag inte göra det utan jag nöjer mig att skriva – du som har lust - skriv på och berätta vad som gör dig glad.
-
Jag är även superglad över min nya mus som gör att frustrationen vid datorn inte är lika hög för den nya gör som jag vill och följer minsta rörelse precis som jag bestämmer att den ska göra.
-
Ps En färgrann vacker blomma blir väl alla glada över.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 244 –rosor
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Idag har jag inte sutttit vid datorn, idag har jag inte varit ute i det vackra och soliga vädret, idag har jag inte gjort någonting som tagit något av min egen energi utan bara tagit mot av andras, de som kom ihåg. I alla år har jag varit den som påmint och talat om när alla andra har sina dagar och sett till att det fixas och donas. Min egen dag har jag varit noga med att tjata om till alla och envar som har två hörande öron, men …

-
Det här året bestämde jag mig för att vara tyst och se vilka som kom ihåg lilla mig. Det visade sig att min uppfostran inte gett något större resultat och mina gener har de inte fått.
-
Lilleman ringde från Vietnam i måndags och frågade om mormor fyllde år den 12:e. Nej, den 26:e sa jag, men det finns någon annan snart. Det bara flög ur mig trots att jag bestämt mig för att klistra igen glappet i munnen. Jag vet, den 14:e svarade han. Nåja, idag pratade vi på skypen och jag väntade bara på det där ordet, inget kom. Kunde jag vara tyst? Helt plötsligt så hörde jag mig själv säga att vi skulle äta tårta. Varför då?, frågade lilleman. Någon har sin dag idag, svarade jag. Minen, leendet och rörelserna som kom mot mig genom webbkameran var värt glömskan, jag lovar.
-
Han har alltid varit totalt hopplös när det gäller datum och som sagt absolut inte mina gener, jag avsäger mig all den DNA:n. Nåja, nu är det inte det någon större katastrof utan bara en mindre vind som blåste bort ur mina söners hjärnor när de utvecklades till de pojkar de är idag.
-
Avsändare Margareta som i alla fått höra och läsa ordet några gånger idag och jag är nöjd över att det åtminstone finns några i min närhet som kommer ihåg mig både genom besök, telefon och via mail. Nu ska jag lägga mig och drömma om att jag är lycklig som fått leva ett år till och kanske att pojkarna nästa år …
-
Ps. Rosorna på bilden är en del av den uppvaktning som jag fått njuta av under dagen och förhoppningsvis får göra under några fler dagar. I morgon måndag och vardagen fortsätter, med arbete och en hel del bloggläsande under kvällen som jag missat denna helg. Godnatt.

Jag har skrivit och tjatat om mina dagar, nu för tredje gången här på bloggen. Tänk vad tiden går fort och i fjol var det ju jubileum i – Återspeglingar av livet, samt 2008 en påminnelse om vem jag kanske är =) – Jag och Albert Einstein.

Nu avslöjar jag inte vilken av semlorna som är jag – det är inte heller säkert att det är någon av de två färdiga. På fotot kan jag också fortfarande vara ett delmoment på väg att födas, lite mjöl, lite ägg och så vidare.

Ganska lustigt egentligen för det är inte första gången jag avbildas som en semla, det har tidigare skett i min lokaltidning för ett antal år sedan, till och med på sportsidorna. =) . Jag har skrivit om det tidigare, du hittar inlägget om du följer länken här >>>.
_
Jag lik en semla? Hur ser en semla ut?  Skulle jag beskriva mig själv, skulle nog inte många komma på tanken att förknippa mig till avbilden av en semla, speciellt inte de som vet min relation till densamma.

Nu visste inte mannen som tyckte jag såg ut som en semla mina tidigare erfarenheter av liknelsen och inte heller hur äcklig jag tycker att den är. Men visst är jag ganska söt och ser lockande god ut, för den som gillar bakelsen så jag får nog ta det som en komplimang.
_
Avsändare Margareta som fortfarande ler och aldrig kommer att glömma den lustiga liknelsen. Visst hade jag en svart mössa som han kanske tyckte såg ut som ett lock, min gråvita dunjacka måste ha varit grädden, men sen …

Ps.  Jag måste verkligen kolla in om han gillar semlor och i sådana fall hur mycket? =)  Han kanske tänkte på semlor samtidigt som han fick se mig och blev stressad över att han var sen med någonting som jag ville ha av honom? Nej, jag tror att han hade gett mig det jag ville, för det brukar vara ordning och reda på honom samtidigt som han har hur mycket humor som helst.
_
Nu ska jag inte tolka sönder det här och istället ha en rolig tolkning av mig själv i gott minne bevarat.

OBS Den här bilden är inte min, den har jag hämtat från nätet och kommer från en sida med tillåtna bilder att ladda ner – gratis.

Nu blir det inte det, för jag måste försöka variera mig lite och visa en annan sida av mig själv än jag och mina datorer. Därför ska jag ge dig lite matnyttigt istället, inte så bra med tanke på att jag är ganska hungrig just nu, då kan det bli vad som helst och helt plötsligt försvinner jag för att bara …. mm.
-
Jag och maten
För mig är mat inte bara något som är nödvändigt utan det är en stor passion att få njuta av god mat och dryck, finns det något bättre?

- Jag har trots min passion en förmåga att slarva med maten under veckorna, luncherna blir inte mycket matnyttigt om de ens blir några.

- Jag kan bli fruktansvärt sugen på något och då måste jag bara ha det, som i eftermiddag då det blir ärtsoppa och pannkaka trots att det inte ens är torsdag.

- Jag har alltid sett till att ”mina” män har samma passion och de som jag skapat själv har jag uppfostrat i matens tecken, inte bara genom ätandet utan även att gilla matlagningens konst.

- Innan jag träffade min sambo åt jag inte godis (förutom dajm) och fikabröd, nu är det precis tvärtom i alla fall vad gäller godis. Min yngsta son frågade mig lite försiktigt när vi dejtat ett tag om han var beroende av godis. Idag skrattar han åt våra godisinköp men vi har blivit bättre, betydligt bättre under senaste året.

- Jag får riktigt illamående när jag tänker på semlor, lussebullar och anisbröd eller munkar som en del kallar det. Läs tidigare inlägg om det – Degklumpens dag …

- Jag är otroligt dålig på att långtidsplanera matinköpen, gör det i princip aldrig.  Att veckohandla är något som aldrig fungerat i mitt liv.  

-Vi (sambon och jag) är ganska lyckade i köket som lag och kompletterar våra kunskaper och matexperiment mycket bra.

Avsändare Margareta som kan konstatera att i kväll har vårt samarbete varit mycket bra. =) Jag har suttit här och skrivit sambon har handlat färdig ärtsoppa och står nu och vispar smeten till pannkakorna, eller plättar som vi säger här uppe. Det är bara så att det finns inte någon som kan göra så goda pannkakor som han, fråga mina söner.
-
Ursäkta uppehållet men middagen lockade och sedan var det dags för ett av ”mina” program – Halv åtta hos mig.
-
Nu kommer vi då till det här med överlämnandet och det är riktigt riktigt svårt för jag vet att de flesta nyligen skrivit och tryckt febrilt på tangenterna för liknande uppdrag. Därför gör jag den här gången som så –  att, om någon är intresserad av att forsätta med kedjan av sanningar … Do it – jag väntar med spänning på att höra från någon att du satte dig ner och knapprade ner sju små sannningar (eller stora) om dig själv.
-
Ps Anki – jag tror faktiskt att jag fått en sådan här utmaning från dig tidigare, men jag förlade det någonstans på vägen… men nu gjorde jag det inte och tack för den fina specialaren som jag fick.

Om du klickar på länken till min specialare så hamnar du hos givaren  – Anki.
Tack för den gulliga nallen, jag ska vårda den med största omsorg.

ser jag att det är, när jag kommer in på min blogg och ser alla kommentarer som jag inte besvarat och inte heller har jag varit och läst hos alla härliga bloggare. Jag har istället ägnat mig åt andra underbara människor i veckan samt en hel del papper och sifferjobb. Den här tiden i månaden brukar jag vara ledig och bara vara, förutom de övriga uppdrag som åligger mig under veckorna.  Det har inte varit så och kommer inte att vara så ett tag framöver, nu är det uppgifter som ska fixas och göras klart innan vi kör i gång med det nya i januari.

-

Sedan ska jag erkänna att jag inte bara har arbetat utan jag har även roat mig tillsammans med nitton andra tjejer under onsdagskvällen. Arton av dem kände jag sedan tidigare, den nittonde var en ny bekantskap för mig. Jag fick tillfälle att sitta bredvid henne under middagen och det var en härlig bekantskap att göra, vilken humor och vilken glimt det fanns där inne. Jag har skrattat och fått ta del av en hel del som jag aldrig annars skulle fått göra. När tjugo kvinnor träffas under avspända former och helt utan förpliktelser, förutom att ha kul och trevligt, kan det bli hur roligt som helst. Middagen avnjöts på en mexikansk restaurang med god mat och god dryck, en del av stämningsförhöjaren.

-

Här hemma har det borrats och spikats en del och snart kommer jag inte att höra vad jag tänker för det fortsätter idag. Det tar tid, det minsta lilla som ska göras kräver tid och engagemang och det är kanske det som saknats här hemma hos oss. Tiden har inte räckt till för min kära, med ett arbete som kräver mycket tid i bilen och på vägarna. Den här tiden på året tar det alltid lite extra på krafterna, svart när han far och svart när han åker hemåt. Lite krasst kan jag väl skriva att det inte skulle bli mycket arbetstid om han skulle försöka hålla sig på vägarna under den ljusa tiden på dygnet.  Jag är inte duglig till det arbete som utförs här hemma. Hammare och spik klarar jag hjälpligt av, men mycket mer är det inte och det skulle inte heller bli så där superordentligt gjort som det blir när han har varit framme. Noggrannheten själv.

-

På mitt jobb har vi en hel del tävlingar och utlottningar som brukar ge riktigt fina priser och vinster och igår vann jag. Jag vann till och med högsta vinsten, trots att jag tyckt att det varit roligt att få både andra, tredje och fjärde pris (som var ”samma”) men nu blev jag dragen (inte vid näsan) och vann första pris.  Jag hade bestämt mig innan, att om jag skulle vinna så skulle jag ge mina närmaste tre kollegor del i vinsten som en liten julklapp till dem, men det fick jag inte. Så nu sitter jag här med nio flaskor vin, både rött och vitt samt en mousserande.  Nja, åtta stycken för en flaska försvann under kvällen igår tillsammans med entrecoten och salladen.

-

För övrigt har det inte hänt mycket nytt under veckan, bortsett från att jag inte hunnit delta i några fototeman, förutom veckans port, och det lär nog bli lite tomt vad gäller den delen under resten av året.  Jag har ”missat” både torsdagsfoto och veckans fönster som jag försökt att vara med i varje vecka sedan jag upptäckte dem, men jag kommer igen och gör nya försök. Det är mycket som ska fixas och donas med samtidigt som min kamera har gått in i någon form av dvala. Idag har jag i alla fall satt batteriet på laddning för en eventuell utflykt under morgondagen.  Bildverkstaden vill jag inte missa eftersom det är en del av min egen hobby. Tyvärr har vi alldeles för få deltagare och jag hoppas att några fler ansluter sig och deltar under 2010.  Övriga fototeman under veckorna har jag deltagit i mer oregelbundet, det handlar om tiden. Jag kommer nog att övergå till mer sporadiskt i fortsättningen för jag vill att det ska vara roligt och kul, en lek för mig.

-

Jag har tänkt satsa betydligt mer på 365 foton 2010. Varför, jo för där har jag 365 olika teman + 52 egna som jag kan använda mig av under hela året. Jag kan styra mina val och min tid på ett bättre sätt.

De senaste månaderna har jag själv märkt hur jag bara ”slängt” upp bilder utan att ha större tanke bakom dem och det är inte jag. Jag vill vara jag, även i fortsättningen. Jag kommer självklart att försöka vara med i ”alla” fototeman när det finns tid och jag känner att jag har ett foto som stämmer med temat.

-

En annan viktig grej är att jag nästan slutat att skriva, skriva om mina egna funderingar och värderingar. Slutat skriva om det som snurrar runt och blir ett virrvarr i min hjärna när det inte får komma ut. Viktigt eller bara riktigt, riktigt oviktigt, men jag måste skriva ner det. Texten jag läser i tidningen som jag blir glad, inspirerad, arg, irriterad eller bara intresserad av att förmedla. Den roliga historien som bara inte får stanna kvar hos mig utan måste spridas för att locka fler till skratt. Texterna kan göras långa (som denna) eller korta. Politiska eller bara roliga, kombinationen av de båda är kanske bäst, våra politiker lockar många gånger till skratt utan att de vill eller förstår hur humoristiskt det upplevs som de just sagt.  Jag måste bara få skriva …

-

Avsändare Margareta ser både framåt och bakåt, kul att minnas för det kanske jag inte gör om några år. Samtidigt som jag vill se framåt och fortsätta inspireras av mina drömmar, i natt har jag tydligen haft trevliga sådana för sambon ville så gärna vara med, men själv har jag ingen aning om vad jag skrattat så högt och gott åt. Trots allt detta är det i nuet jag vill leva, här och nu sker allting, både bakåt och framåt.

brukar det heta och ibland stämmer det, medan det andra gånger är alldeles för sent för att tiden helt enkelt har gått ut. Jag hoppas att det den här gången inte var något bäst före datum eftersom jag bara inte hunnit. Nu ljuger jag igen, för visst har jag haft tid men jag har  varit så förb….t lat, trött och bara så oföretagsam under en period av mycket sömn efter jobbet, slötittande framför TV:n samt några goda böcker som jag faktiskt läst utan att somna direkt. Datorn har stått på för det är det första jag gör när jag kommer innanför ytterdörren, slår på datorn. Om jag sedan inte sitter vid den eller gör något framför den så står den påslagen, för säkerhets skull ifall att …

I förra veckan fick jag en award av Birgitta där jag med sju punkter skulle skriva något om mig själv, något som andra skulle kunna ha intresse av. Det har blivit mycket självkoncentration under hösten, det var inte länge sedan jag skrev ner sju punkter om mig själv men så är det ibland och övning ger färdighet, hm … Inte enkelt och några av punkterna som Birgitta själv skrivit kan jag kopiera rakt och det gör jag -här och nu, eller snart för ni som varit in här tidigare vet ju hur jag är. Några av hennes punkter önskar jag att jag skulle kunna kopiera men tyvärr ligger inte mina anlag och min kompetens på den nivån, snyft. Därför väljer jag det som finns  innanför kontorets fyra väggar, med utrymme för dörr och fönster så att jag kan vädra det utanför också.

1. Aldrig utan min kamera, någon av dem i alla fall
2. Aldrig utan min bärbara – det är snart bara i sängen den inte fått följa med (fast det har den när jag varit på resa – men lova att inte skvallra för sambon)
3. Hemmakontoret innehåller en hel del tekniska hjälpmedel, man kan fundera vem som är ”mannen” i huset.
4. Trots allt ovan -har aldrig laddat ner musik, film eller överhuvudtaget tänkt tanken på att skaffa en iPod eller vad de nu heter idagsläget – intresse saknas totalt.
5. Layout, grafik och hemsidor under utveckling – men har alltid brunnit för det
6. Texter – i smått och stort – böcker, papper och allt ”köper” jag bara det kan vara bra att ha.
7. Humor – både under fötterna och ovan huvudet, jag tål det mesta och kan le åt mycket

Ett av mina problem är att jag måste få en helhet, något som sammanhåller vilket gör att det inte går så fort när jag ska skriva sju små punkter om mitt eget ego.  Kanske att jag skriver mer egocentrerade saker om mig själv någon gång, så att du inte bara tror, att allt jag är intresserad är det som kan ske innanför kontorets väggar. Ett av Birgittas ord -gourmét - är något som jag inte visat på, trots mina tankar om att ha recept och mat här på bloggen, men det kanske kommer tillfälle till det . Alla saker har sin egen tid och jag håller sakta men säkert på att bli mer effektiv här på Bildgatan men jag blir aldrig som i mitt yrkesverksamma liv. Här leker och roas jag, på mina arbeten utför jag uppdrag och det är stor skillnad och jag trivs med alla mina roller.

Mina tidigare självcentrerade tankar finner du här -Vem jag är -med sju punkter …

Avsändare Margareta som nu ska ge sig i kast med nästa kulighet, men vet ännu inte vad det blir. Sedan var det där med att ge awarden till någon -jag ser ju att alla får sådana med jämna mellanrum och jag har gjort mitt vid några tillfällen tidigare, både här och på mina tidigare bloggar.  Någon som inte fått någon på länge, av mig, det är Pirajan Maja som kan få ett uppdrag till, alltid finns det något nytt att tillföra för hon har många intressen och lite nytt kan kanske jag också få veta. Jenny Mo är  en tjej som skriver intressant och numera framförallt har fantastiska bilder, sedan som tredje överlämning av awarden ger jag till de som jag tidigare överlämnat till men kanske aldrig kom till skott. =)

Det går självklart inte att på sju punkter ge en rättvis bild av sig själv, men något kan jag berätta. Genom bloggen är åtskilligt redan skrivet och den kaotiska blandningen i mina texter avslöjar jag ju en hel del om mig själv. Jag har ett flertal intressen, jag har många små idéer, jag reagerar ibland mycket över det jag läser och hör, därför har min blogg också blivit som den är, med stora hopp mellan ämnen. Ena dagen ett trevligt litet desserttips eller en rolig historia och nästa dag spyr jag galla över något politiskt beslut i samhället. En sak har alla mina inlägg gemensamt, foton och bilder i parti och minut, aldrig en text utan en bild. I alla fall så antar jag Ormbunkes utmaning, sju punkter om mig själv.

Hur lägger jag upp det, siffran sju står för mycket och hur skulle jag kunna använda det? De sju dödssynderna med en del synonymer och motsatsord får bli en del av mig, då kör vi och ser hur det går.

Högmod – Jag skulle inte tro att någon, som skulle beskriva mig skulle använda det ordet om mig, kanske istället det snällare ordet en aning fåfäng. Det är inte ofta jag överhuvudtaget skulle kunna tänka mig att gå ut osminkad, inte vintertid i alla fall. Jag är ”noga” med vad jag sätter på mig utan att vara speciellt modeintresserad, men jag vet vad jag gillar. Ofta har människor i min omgivning sagt om kläder och mig, att det där är ju du. Jag har aldrig hört de säga det lika ofta om andra, tycker inte själv att jag har någon speciell klädstil. Kanske andra tycker att jag klär mig ganska konsekvent, men då har de inte sett mig hemma.

Girighet – Jag skulle hellre svälta för att kunna ge bort mina sista korvören till de människor jag älskar, om de är i behov av det. Eftersom jag idag har valt att arbeta halvtid och kunna satsa på annat som är viktigt för mig så lämnade jag allt penningbegär bakom mig vid samma tillfälle. Självklart har jag ideér om att kunna förverkliga och realisera mina drömmar, vilket i sin tur borde generera i lite större ekonomi. Däremot har jag ett litet habegär när det gäller vissa tekniska prylar och bra att ha saker till kontoret, till mina intressen inom fotografering och programvaror.

Vällust – Är för mig att må bra, att äta god mat, att ha trevligt sällskap, att få skratta är oerhört viktigt, min humor är verkligen varierande från riktigt högt till riktigt lågt och jag skäms inte ens över det. På den här punkten är jag inte annorlunda än någon annan förutom att jag alltid har kameran med mig var jag än är. Den mer privata vällusten är min egen nu och i all framtid.

Avund – Avundsjuka kan jag som alla andra känna, speciellt när det gäller musik. Jag kan inte sjunga enligt min lärare i årskurs två, halva klassen fick ha musik och resten teckning trots att jag inte kunde rita heller, det sitter djupt inpräntat. Musikaliskt är jag ett stort ”missfoster”, vilket har lett till att jag inte är speciellt intresserad och jag kan inte sjunga någon av de sju noterna. Det friska med min avundsjuka är att den inte är långvarig och jag är inte missunnsam.

Frosseri – Jag frossar i papper och gamla texter, kort och diverse ”pyntgrejer” till presenter och egna kort . Du läste rätt, jag har X antal lådor fyllda och snyggt förvarat. För att försvara deras existensberättigande har jag märkt upp lådorna snyggt och prydligt med texter som exempelvis: –idématerial, artiklar, Instruktioner, marknadsföringsmaterial, pappersprover, handböcker, kort av skilda slag o.s.v. Det låter ju lite mer seriöst och försvarsbart. För att inte tala om alla mina pärmar . Det är ingen oordning i dem för jag vet ungefär vad som finns i dem, men visst får jag leta om jag någon gång ska söka rätt på något. Papper är en annan historia, det börjar redan blir för långt. Det finns en del annat jag kan frossa i och speciellt i matväg, inte heller det tar jag nu.

Vrede – Jag har en god vän som än idag brukar tala om när jag en gång för många år sedan blev arg på henne, jag hade anledning den gången. Det är med andra ord inte ofta jag visar riktig vrede, tycker oftast att det mesta går att lösa på helt andra sätt. Jag är en studerande person som ser och hör saker och ting, mer än många förstår, men jag väljer hellre att vara tyst om det inte känns angeläget för mig. Visst säger jag vad jag tycker, när det är viktigt för mig och är inte rädd för att konfronteras men är det inte absolut nödvändigt så avstår jag helt enkelt. Mina åsikter är inte ond vrede, utan jag är förbannad på hur det fungerar på många håll i samhället idag och speciellt när det accepteras.

Lättja – Visst är jag lat beroende på hur jag ser det. Jag kan känna mig lat när jag inte stressar mer. Är det något fel på mig? Idag ska vi ju säga att vi har det så stressigt, att vi inte hinner med. Ju stressigare och ju mer vi har att göra desto intressantare är vi. Idag har jag ett arbete där jag har möjlighet att sitta ner på arbetstid och läsa och gå igenom nya avtal och regler utan att känna att jag inte jobbar, det tillhör ju mitt jobb. Det kommer att ta länge än innan jag förstår det och inte känner mig lat. Jag är väldigt oföretagsam när det gäller min egen motion och lat kan jag känna mig när jag på kvällarna sitter framför TV:n eller datorn när jag istället kunnat göra en massa annat som gör att jag skulle känna mig betydligt duktigare. Exempelvis att städa, diska, tvätta och inreda i all evighet. Då skulle jag inte vara lika lat, eller? En fundering jag har är, hur mycket måste jag göra allt det där innan jag anses som lat för att jag inte gör någonting annat vettigt än hushållsarbete?

Jag tror inte att du som läst det här blivit något klokare om vem jag är men det riktigt privata stannar hemma och sedan är det svårt att skriva så här på ”kommando”, lite kommer alltid ut allteftersom jag skriver. Inget oväntat men …  Jag kanske är ganska tråkig men det trivs jag i sådana fall med. Skrivandet blir som små pusselbitar en liten bit här passar ihop med den biten där och tillslut kanske vi får något som kan kallas helhet. Däremot kommer jag att fortsätta att lägga ut bilder, skriva med alla olika variationer av innehåll i mina texter och även fotona kommer förhopppningsvis att förändras och förhoppningsvis till det bättre i framtiden.

Avsändare Margareta har tidigare lämnat över den här utmaningen till några personer och nu känner jag att jag är ”lite” intresserad på några ”nya” personer som jag inte riktigt läst tillräckligt hos eller som jag bara är så förbaskat nyfiken på vad de kommer att svara om de överhuvudtaget kommer att svara. De är till Beate, Birgitta -torsdagsfoto, Hedwig – veckans port, Susanne -veckans fönster, Naturefootstep -bildverkstaden samt till Kvasthilda som brukar köra förbi mig med så ”hela huset skakar”. =)

Ps. Som storebror ibland brukar säga, -Mamma, varför är du så nyfiken det är väl inte något viktigt att veta.

Vad blev det då av denna underbara ögonsten och av vad formades hennes liv?  Först och främst har generna från två stolta föräldrar delats ut och sammansatts på olika sätt, de goda och de mindre goda finns jämt fördelade både kroppsligt och själsligt.

Min tid som söndagsskoleelev har också hjälpt till med uppfostran och de grundtankar jag haft med mig, har med mig, i livet. Utan att ägna den perioden några större tankar så har den trots allt som vuxen gett mig en del. Jag har som alla andra även undangömda händelser i garderoben och sådant som jag inte vill komma ihåg, på samma gång är det erfarenheter som kan vara till nytta. De som tillhör ungdomens tokerier är ändå lindriga mot de frestelser och påfrestningar våra ungdomar idag ska stå emot, men roligt hade vi i alla fall och jag kom ut helskinnad från alla galenskaper.

En fundering är i alla fall hur jag kan tolka mina klistermärken från söndagsskolan. Är det en hög frånvaro eller en ganska hög närvaro? Trots allt har jag mer än ett halvt dussin silverskedar som belöning för den höga närvaron under terminerna.  Jag funderar om mitt liv ser ut likadant, har jag fortsatt i samma stil med de där ”luckorna”? Det skulle kanske gå att göra som ett diagram om jag slår ut min ålder med procenten och funderar över hur livet sett ut. I sådana fall så skulle ca 11 år av mitt liv varit lite ”tomma” i olika avseenden samtidigt som de övriga 78 procenten skulle vara mina närvarande år. 11 år låter mycket, men det är det egentligen inte och det är inte bara lycka och glädje hela tiden, trots att det ofta känns så numera. De här funderingarna får jag lägga i arkivet för att plocka fram vid ett senare tillfälle.
-
Den näst viktigaste vetskapen när någon får ett barn, efter kön, är vikt och längd. Könet mitt är förmodligen redan avklarat och de övriga är inget att skryta med. En sådan liten tös var jag och har fortsatt att vara, inte speciellt lång har jag blivit och någon större vikt har jag aldrig haft trots att egot tyckt det ibland. Min längd var 48,5 centimeter och vikten var 2 940 gram, det låter ännu mindre i gram. När ett år gått vägde jag 9 900 gram. Jag hade alltså gått upp 336 %, räkna ut själv hur mycket jag skulle väga idag om den viktökningen fortsatt.  Räknar jag bara att jag skulle gå upp i vikt lika mycket som under mitt första levnadsår skulle jag idag väga 350,9 kilo (2940+(50*6960)). Det är en del av den snabba utveckling som sker under de första levnadsåren och då kan jag förstå hur hjärnan utvecklas och varför vi kan lära oss så mycket under den tiden.

Mycket underbart och trevligt har jag varit med om under åren och det absolut sagolikaste som hänt mig är i alla fall två helt fantastiska söner, lite behjälpig var jag till deras ankomst. Deras födelser var små underverk och det mest magiska som jag upplevt. Har ni hört det förr? I dag två vuxna söner, men fortfarande ”mina” och nummer ett för både mig och min mor.  Genom den här älskade, tuffa, fåfänga grabben, han på moppen, har jag fått ytterligare en familj med värme och omtanke.

Numera några hårstrån färre och betydligt mer att älska.

Avsändare Margareta som tidigt i morgon bitti drar ut på okända äventyr och återkommer på söndagskväll, tror jag i alla fall. Alla inlägg som skrivs på den här bloggen idag är bara mitt eget ego och ingenting annat. Det handlar bara om mig, mig och åter mig.

Ps Det gick rykten genom en väninna till mamma från hennes hemby att jag var för tidigt född, skulle man kunna tro genom vikt och längd, eftersom mor och fars giftemål inte stämde överrens med min födelsetid. Det är som jag brukar säga, att jag är tillverkad i Norge på midsommar.

Vem är då Avsändare Margareta eller Margareta på G som jag ibland kallar mig?
Ett slitet uttryck kan tyckas men G står i första hand för mitt efternamn som börjar på dito. Att vara på G betyder mycket i mitt liv. Det står i alla fall för det positiva som händer och sker runt i kring mig, igår, i dag och förhoppningsvis i morgon.

En administratör med bred kompetens som samtidigt gillar skrivandet men framförallt att fota. Ungefär 11,9 % av veckans timmar arbetar jag med siffror, den övriga tiden är jag fri att spendera i princip hur jag vill. Några procent till arbetar jag med andra administrativa uppgifter inklusive en hel del siffror, men den tiden är fri och förläggs ganska koncentrerat någon dag i månaden.

Fotande som är en stor passion har också fått mig att se på omgivningen och framförallt naturen på ett annorlunda sätt. Jag ser saker och lägger märke till små detaljer som jag inte gjort tidigare.

Att se en bild och återspegla den i någonting nytt genom kombinationen av min fotografering och bildredigering ger mig hela tiden nya kreativa idéer som jag försöker förverkliga och utveckla både på egna och andras initiativ.

Layout, fotografering, datorgrafik och marknadsföring är några av de intressen jag försöker kombinera på olika sätt. Fram till idag har jag arbetat mycket med att utveckla min fotografering ett steg längre, genom att på olika sätt med pensel och andra ritverktyg måla om dem i datorn och göra nya illustrationer av dem.

Fotografering är något som jag verkligen brinner för och i mitt liv gäller uttrycket ”Inte utan min kamera” . Min amatörfotografering utvecklas på det sättet att jag mer och mer törs gå utanför ramarna samtidigt som jag lär mig mycket varje dag.

Jag har under hösten 2007 sammanställt ett dikthäfte ”Vårrus och midvintersömn” med dikter av en kille som heter Patrik Boss och bor i Knivsta utanför Stockholm. Grafisk form och bildillustrationer tillkommer mig och det har varit otroligt roligt att ha fått chansen att göra detta. Speciellt när dikterna är så underbara som de är. Jag kan verkligen rekommendera den som en fin gåva. Det är bara att höra av sig om du är intresserad. Initiativtagare till detta dikthäfte är Birgitta Fredriksson i Linköping. Hon driver ett företag som heter Synvändan AB. Jag får nog chansen att återkomma mer om Synvändan AB och då speciellt ägaren med hennes fantastiska drivkraft.

Mina kunskaper är hyfsat goda i ett flertal mjukvaruprogram och idag håller jag på att förkovra mig i Adobes program. Framförallt ska jag försöka lära mig att klara av Dremweaver CS3 behjälpligt. Jag lär mig genom ”learning by doing” så det tar ju sin lilla tid, men trägen vinner. Jag har utformat enklare hemsidor i Frontpage tidigare. Det vill jag fortsätta göra men nu i Dreamweaver.

Jag är intresserad av språket och hur vi på olika sätt kommunicerar med varandra. Det är den största anledningen till att jag skriver denna blogg. Jag har en förkärlek för böcker med tänkvärda ord, citat, talesätt, humor och böcker om svenska språket. Jag sträckläser dem inte utan använder dem mer som uppslags- och idéböcker. Jag skriver mycket och långt, som kanske märks redan i den här presentationen.

Service och positivism viktiga i livet, utan dessa två fungerar inte entreprenörskapet som vi alla bör bära inom oss oavsett om vi är företagare eller arbetstagare, privat eller professionell. Marknadsföring är A och O i allt som ska säljas, allt går att sälja med mördande reklam som det skrivs och sägs. Det skriver jag absolut under på för med marknadsföring går det att synas, höras och finnas.

Genom min blogg kommer du inte att hitta någon klart röd tråd, kanske lite ljust rosa, eftersom jag inte vet vad jag kommer att skriva om. Det jag däremot vet, är att jag kommer att skriva det som far i mitt huvud för stunden och vad som hänt under dagen eller vad jag planerar, det kan bli mycket och av vitt skilda ämnen. En sak till är att mina foton och illustrationer kommer att finnas med i allt, självklart kommer jag att använda andra foton som jag har tillgång till vid behov. Allt mitt eget material är självklart min egen copyright och det får inte någon använda utan mitt medgivande.

I mitt liv ser jag inte heller någon röd tråd förutom att jag nu lever för att må bra och njuta av det som sker just här och nu. En målsättning med allt har även jag, men det målet är inte färdigstrukturerat och egentligen hoppas jag att det aldrig blir det till 100 % för då missar jag kanske en massa bra idéer på vägen.

Margareta på G – innanför isbilden av mig klappar ett varmt hjärta

Efter att jag skrev denna presentation har jag flyttat runt en del och förhoppningsvis har jag nu flyttat min blogg för sista gången.