För att kort sammanfatta – efter en stor mängd av sol och värme, slappande i friska luften, en hel del bastubad, mycket god mat och lite krattning så mår jag precis som jag förtjänar –  som den pärla som namnet Margareta faktiskt betyder – och kan konstatera att livet är underbart och jag är exakt så där skönt trött som man ska vara efter några dagar i en ljuvlig miljö.

Nu har vi kommit hem och har en dag kvar av påskledigheten,  får se vad morgondagen kan bjuda på för något spännande, eller kanske fortsätter jag i samma softa stil en dag till.  Här ligger jag vid älvkanten ute på holmen och hör hur det brakar under mig när snöblocken håller på att lösgöra sig och sakta dra vidare för att slutligen förena sig med älven.  I stugan, ca tre kilometer bort, är älven helt öppen och ingen snö – men ingen skillnad på värmen. Jag tror att man känner hettan från solen desto mer när snön ligger kvar och reflekterar solens strålar – en gissning som inte kan vara helt fel.

Ps. Kolla in mina strumpor – =) Jag är en person som alltid går inomhus med strumpor eller mina älskade tofflor och nu glömde jag tydligen något när jag drog på mig gympaskorna, men jag lovar -jag frös inte.

Margareta som inte minns att hon någonsin krattat till påsk – kan det bero på datumet?

Kategori | Onsdagstema | Förberedd | hos Bildgatan

Fler som är förberedda hittar du i länkarna hos Onsdagstema.

Idag var det superenkelt med onsdagstemat, eftersom jag precis är inne i den årliga intensiva flygträningen inför Blåkulla imorgon – alltid förberedd för färden. Jag längtar efter att träffa er alla – vi syns väl?

och tänkte att ett litet inlägg skulle jag kosta på mig nu så här på eftermiddagen när regnet bara öser ner, och det är jag glad över.

Jag fick ett mail som gjorde att jag inte kunde hålla mig här från bloggen, något som jag testat tidigare och tänkte lägga upp men glömde bort. Visste du att i år kommer vi att uppleva fyra ovanliga datum. 1/1/11, 1/11/11, 11/1/11, och 11/11/11, och det är inte allt …

Ta de två sista siffrorna av året då du föddes? Lägg till den ålder du kommer att bli i år, resultatet kommer att bli 111. Gör din egen test.

Det här är året för pengar! I år kommer oktober ha fem söndagar, fem måndagar, och fem lördagar, även januari hade detta. Detta sker bara vart 823′e år?

Dessa speciella år kallas ”Bankiren”. Ordspråket som förklaras i den Kinesiska Feng-Shui lyder; Om du skickar detta till åtta goda vänner kommer pengar att visa sig under de kommande fyra dagarna. Men eftersom jag hoppas att fler än åtta läser detta så lär det regna pengar över mig. =) Ett mysterium för en som inte är matematiker av den högre klassen, men en kul test.

Nej, men nu när jag äntligen fått tag i en till dator som min skanner klarar av, då tänkte jag bli lite bakåt ett tag, lite då och lite nu. Därför börjar jag med att fundera över den här supersöta tjejen – Vad hände? Hon som lekte med dockor och pysslade så mycket?

Nu är inte det riktigt sant för hon var aldrig den den där flickan som älskade att leka med dockor, sy och leka mamma, pappa, barn. Visst gjorde hon det, men att bygga kojor, leka detektiv (det är faktiskt sant), leka ligor, klättra i träd, idrotta och allt det där som det andra könet skulle stå för, det tyckte hon också var roligare än att vara den där söta lilla flickan med en docka närmast till hands.

Det kan jag inte ens själv tro på när jag ser alla gamla foton. Där finns den där flickan som bär de där klänningarna, rosetterna och bara ser så där allmänt söt och flickaktig ut, även om frisyren ibland kan misstolkas.

Nu var det nog med egotrippen för den här gången och istället så kan jag konstatera att den 14:e mars kan bli dagen som Luleå blir klar för semifinal i slutspelet. Det står 3-0 i matcher och just nu leder Luleå med 1-0.  Matchen är köpt via datorn, så här följs den av sambo och yngsta sonen med mig som lyssnare. Jag följer med, men med öronen.

Bildgatan sitter som sagt och skannar in lite diabilder och annat smått och gott, alltså -Varning för att det framöver blir lite mycket nostalgi. Tänker lägga upp sidor med bilder i mitt bildalbum, Designa Nu, för nostalgi, sentimentalitet. Kort och gott -förr i tiden och en del riktigt antikt.

Ps. Nu när stockholmarna är glada att snön försvunnit så börjar de tillverka och importera snö, är de aldrig nöjda?

- Bildgatan -

Det blir lite annorlunda, för idag har jag fått en award av Beate som värmer gott i både hjärta och hjärna. Att den sedan är urläcker gör inte saken sämre. Får jag storhetsvansinne och börjar skriva två romaner istället för en i framtiden när jag kommenterar är ett problem som får tas itu med vid ett senare tillfälle. Jag slog i alla fall ett längdrekord hos Beate när jag tackade för awarden. När jag tryckte på skicka kommentar kom det upp en text att den var för lång och inte gick att skicka eller spara. Det har inte ens hänt mig tidigare och ska väl inte bli någon vana, förhoppningsvis. =)

Visst är den superläcker? Jag tror att det är några av mina hjärnceller som har hamnat på bild i denna härliga award. Det syns att Beate kan sin sak och har vana att illustrera och framföra ett budskap, det är hur tydligt som helst.

Så här skriver Beate om awarden och dess uppkomst:

- Under julhelgen har jag funderat (inte tänkt alltså, för då hade jag bara fått fler rynkor) över det faktum att man ger olika awards till bloggar man gillar, men aldrig (så vitt jag vet) till personer som står bakom kommentarerna. Personligen tycker jag att en klockren fundering kring ett inlägg är värd själva skrivandet. Alltså har jag skapat (instiftat låter ju alldeles för pretentiös…) en award för bästa kommentar under 2010.

Sedan kommer hon till sin utdelning (som jag gillar extra mycket) och ger sin motivering på följande sätt:

Bildgatan funderar Hennes kommentarer sitter liksom ”mitt i”. Hon analyserar, diskuterar och jämför med egna tankar/erfarenheter. Hon är ingen ja-sägare. Hon är fyndig och en baddare på research. Jag hänger på varje ord hon skriver.

Jag håller med Beate om att det är kul att ge respons med egna åsikter och tankar och mycket roligt när någon kommenterat det jag skrivit eller om det är en bild jag lagt upp.

Med tanke på mina egna kommentarer, många gånger mycket långa, så försöker jag lära känna människorna bakom bloggarna. Allteftersom tiden går och återkopplingarna mellan oss ökar, så ökar också känslan av att veta mer och kanske ta ut svängarna ännu mer, Den skämtsamma ironin är svår, utan ytterligare förklaringar och det har jag märkt ibland när jag skriver. Törs jag skriva det här utan ett leende och kommer alla att förstå min humor? Tror de att jag menar allvar? Ibland chansar jag men ibland lägger jag till det där leendet, bara för att. Det gäller framförallt i mina kommentarer för i inläggen försöker jag att mer och mer frångå leendena och ser vad som händer.

Det är en av anledningarna till att jag är extra glad åt den här awarden, att någon gillar det jag skriver trots att jag ibland kan vara ganska luddig i mina texter och som sagt mycket ord är det. Ordbajseri kanske, men jag gillar att få ur mig det så att jag inte blir för fullproppad och till slut kanske helt förstoppad.

Bildgatan funderar hur jag ska förmedla den här kommentarsawarden vidare eftersom den absolut inte får lämnas i glömska och försvinna. Jag ska komma tillbaka med den inom en snar framtid och dela ut den på mitt sätt. Sambon tyckte Beate prickat mitt i när hon skriver att jag inte är någon ja-sägare eftersom han ibland brukar fråga mig: – Kan du svara något annat än nej? Prova att säga ja istället. Nu handlar det inte om DET som kanske någon tror utan helt andra saker, det jag svarar nej till.

Är det någon av er som vill använda awarden så tycker jag att ni ska spara ner den här och fortsätta att förmedla den vidare. För så här skriver också Beate:

PS1. Ni får hemskt gärna använda awarden om ni gillar den och känner för att uppmärksamma dom som skriver hos er. Utmärkelsen är kanske inte världens snyggaste men den är rolig och glad, vilket är meningen. DS

Nu håller inte jag med henne i den sista meningen eftersom jag tycker att det är den snyggaste award som jag har sett bland alla bloggar.

Jag valde som sagt det andra alternativet -sex sanningar och en lögn.

Om vi då börjar med att bena ut och kanske att jag måste förklara mig lite, för vissa sanningar ter sig säkert ganska underliga och lite svåra att förstå.

1. Trots idogt tränande genom åren och ibland har jag försökt övertyga mig själv om att det faktiskt kom ett läte, men så har inte varit fallet -fast jag skulle vilja kunna bussvissla -men tyvärr.. Vanligt visslande kan jag få ur mig men då i en helt entonig form (om det nu kan kallas ton).
2. Sist jag räknade så var vi 33 kusiner, så det stämmer att vi uppe i norr har varit duktiga på att skaffa arvingar och min släkt är inget undantag.
3. Även om jag aldrig varit intresserad av textilslöjd så fick jag ett ryck vid just den perioden i mitt liv, att jag skulle börja sy kläder och  hoppade då av min påbörjade körkortsutbildning (körkortet togs några år senare) för att istället sätta foten på symaskinens gaspedal istället för på bilens.
4. Jag har faktiskt tapetserat ett rum med Nivea eller det blev mer en fondvägg, var lite före min tid. Det var min morbror som skulle passa mig och min kusin under några timmar. Under den tiden hann vi med att lägga en ny lite mer glansig tapet på deras nytapetserade sovrumsvägg med Nivea. Jag kommer inte ihåg hur resultatet blev men är säker på att vi hade superkul, till våra mammor kom hem och kanske inte var lika glada på morbror och hans kompetens av att ta hand om barn.
5. Det är inte så mycket att förklara, jag gick en utbildning och blev tillfrågad om jag var var intresserad av att hoppa in som utbildare i ämnet om behov uppstod.
6. Jag är superduktig på att vifta på öronen, rena tangon. Måste kanske ta en koll om mina gymnastiska öron är lika viga som de en gång var, det är då inget annat i kroppen så jag kanske får ändra mig och skriva att det numera är som en stilla vals.
7. Jag har provat att stoppa det mesta i munnen som fanns i vårt hem när jag var liten och rengöringsmedel är inget undantag. På den tiden tog föräldrarna det ganska lugnt och när mamma (eller pappa) ringde giftinformation var det bara att hålla koll på mig och se om jag reagerade på något sätt, ingen ilfart till något sjukhus här inte. Vid ett annat tillfälle hade jag rullat mig i kalk som skulle användas till komposten (på den tiden var kalk mer vanligt i dito) och de fick samma svar då. Kanske är det några av anledningarna till att jag idag är som jag är. =)

Bildgatan funderar och läser svaren jag fått – Jenny är snäll och tror att jag är riktigt sund, men tyvärr. Beate är så säker på att jag kan busvissla att hon till och med lagt till ett utropstecken – månntro vad hon ser framför sig? =) Jag förstår också Ormbunkes tankar för det måste vara svårt att tänka sig Nivea som tapeter. Som enväldig domare utan chans till överklagan tolkar jag Znogges kommentar som ett rätt svar och hon vet hur omöjligt det kan vara. Jenny, Beate och Ormbunke har säkert fått det med modersmjölken och förstår inte hur fruktansvärt svårt det faktiskt är.

Därför gratulerar (eller) jag och hoppas att Znogge tar till sig den här awarden och lägger upp 6 sanningar och en lögn eller 6 lögner och 1 sanning om sig själv. Awarden hittar du i mitt inlägg där några sanningar om mig själv kom fram, i inlägget – Alla sover fortfarande…

bland papper och förvaringsboxar, åtminstone för ens eget ego och självkänslan tar ett litet glädjeskutt. Idag när jag nu kommit till kontoret så visste jag att det kanske skulle bli minst två arbetsdagar på grund av att jag inte bara kan kasta utan att läsa och kolla igenom en hel del.  Det är jag glad för när jag hittade den här underbara texten som några vänner skrivit till mig en gång för länge sedan och jag fyllde inte ens år. Jag kommer faktiskt inte ihåg i vilket sammanhang men det spelar ju ingen roll, eller hur?
-
En tjej med ständigt glatt humör,
för dig idag vi gör honnör.
Med personlig touch på allt du gör,
med leendet du oss förför.
Ständigt klar att rycka in,
när vi behöver hjälp med nån-tin.
En glad och hjälpsam solstråle,
som med vitsar får oss att små-le.
-
Vi vill nu dej tacka, för att du är så käck.
-
Avsändare Margareta som funderar vart den kvinnan tagit vägen för så himla glad och käck är hon inte nu och inte vet jag heller om jag någon numera förför. Men glad blev jag garanterat när jag fick det lilla kortet och varm inombords blev jag även idag. Därför ger jag mig själv en blomma idag för att jag varit så duktig hela veckan med allt röj och städning som jag tycker är så fruktansvärt supertråkigt i vanliga fall men just nu är jag verkligen inte mig själv för jag har tyckt att även det har varit ganska roligt. Nåja, roligt när jag ser resultat eller mer känner det.

1. Efter tre veckor i vårt hushåll  -pang, och jag hade lyckats backa med dunder och brak i en … gris.
2. Poff, den stannade (den nya bilen) mitt i skogen och jag fick lift med en … likbil.
3. Vänninan och jag skulle på minisemester med barnen och jag fick inte in pumpen i tanken på en mack i Skellefteå. Det skapade skam i min hjärna, skulle jag som kvinna vara tvungen att gå in på macken och erkänna? Ja, det vara bara att krypa till korset. Katalysator var svaret på mitt problem.
4. Samma resa och framme vid en stugby kunde jag inte få upp bagageluckan. Totalt kaos och … en norrman fixade det. Tack och det var inte så svårt. Tog ut några grejer smällde igen luckan och … tre gånger upprepade sig denna procedur och samma norrman. Jag funderar fortfarande över hans tankar kring kvinnor och tekniken kring bilar.
5. Fick en hel familj engagerad i att leta efter ett läckande fel på bilen, för den läckte trots att jag nekat när min väninna påpekat det vid två tillfällen när vi stannat för matintag. Tillslut såg jag också den stora läckan som följde bilen och den här familjen gick verkligen in för att hjälpa oss (för att vi var kvinnor?). Vi luktade på det som läckt och kände både bensin och oljedoften. Nu var det jag som tillslut med hjältestatus kunde fixa felet vid ett extra öppnande av bagageluckan (jag hade lärt mig av norrmannen) och hittade … en kaffetermos som inte var stängd ordentligt.
6. Ett besök hos läkaren på vårdcentralen med en av pojkarna och … pang. Jag gick ur och den här gången hade jag lyckats backa i en stillastående bil. Skulle jag stå där och vänta till ägaren dök upp? Nej, jag tog fram papper och penna och började skriva vid bilen då det dök upp en äldre dam och frågade vad jag gjorde. Jag berättade vad som hänt och att jag nu måste skriva ett meddelande till ägaren. Hon i sin tur berättade något som jag gärna sluppit höra, -Det är min son som äger bilen och han jobbar på vårdcentralen och han heter XX. Det var bara att traska tillbaka till samma läkare men nu med ett helt annat ärende -så kan det gå när haspen inte är på.
7. Förutom ovanstående sex punkter så kommer jag inte ihåg fler incidenter med just den bilen, men de finns är bara förträngda i min hjärna. Den bilen var ett aber för mig. Därför får den sjunde stå öppen tillsvidare.
   -

Jag vet inte vad jag skriva till mitt försvar och därför kan jag bara skylla på mitt eget tekniska hjärnkontor och vad jag anser att en bil ska användas till -stoppa in nyckeln -starta -köra. Allt utanför det finns det så många andra som klarar av och att det drabbar mig … slumpen.
-
För att fortsätta med det här med bilar och mig så har jag otur och ska något hända så är det så att min gud har bestämt sig för att jag ska utmanas, plågas och lida vad gäller bilar. Sedan hade den här bilen en speciell teknik, på den tiden var den ganska ny och motorn såg nog inte riktigt ut som familjen som ville hjälpa oss sett tidigare kan jag skriva till deras försvar.
-
När jag sedan läste om Beates  felbokning av resa så kan jag inte låta bli att berätta om en annan resebokning, som tur var är det inte jag som är den skyldiga. Sambon skulle boka en teknikmässa till Milano för några år sedan och det gjorde han också för sig och sina kollegor. Eftersom jag är inne i ett inlägg fullt av misstag och konstiga hjärnor så blev det självklart något fel här också. Han bokade allt rätt med datum, flyg och hotell, men … det blev ett fel -han bokade fel år. Slå det den som kan. =)

-
Avsändare Margareta som också funderar över det här med awarder. Vem är det som hittar på alla bilder och texter i bilderna? Jag tycker ärligt skrivet att de är fula och smaklösa (oftast) som taget ur någon clipart från tidens begynnelse med extra rosa. Det finns undantag trots att jag inte sett så många, den här tyckte jag var helt okej rent av snygg – förlåt om jag sårat någon och smaken är ju som …
-
Ps. Tänk vad bra hubben Beate skulle göra sig i den här bilen. =)

*

Roligt som sagt med uppskattning men tro inte att jag bara fick den. =) Med den här uppskattningen krävs också lite motprestation av mig – nämna tre saker som ligger en varmt om hjärtat. Inte svårt, svårigheten ligger i att avgränsa sig till tre saker.
-
En favoritbild ska också läggas upp och förmodar att det är några av mina egna foton. Det är svårt och stört omöjligt för mig, av flera anledningar. Jag har aldrig funderat så mycket över det där med favoriter och sedan har jag tusen och åter tusen bilder som jag inte har full koll på. De ligger i mitt externa arkiv och är inte sorterade och märkta på bästa sätt. Nu har jag faktiskt gått igenom några mappar under de sista dagarna och märkt dem med både datum och plats. Alltid en början, men för att det står 101013 och Luleå så vet jag inte vad mapparna innehåller. Fortfarande har jag ett hundratal mappar kvar att namnge på det första enkla sättet, innan jag går djupare in i min katalogisering.

-
Det hade varit enkelt att nämna de personer som gör mig extra varm och de jag skulle kunna ta ner månen till om jag kunde, men de är ju fler än tre så det får vara. Nu väljer jag åter igen att tänka på mig själv och  det lilla som behövs för att jag ska bli varm i hjärtat.

Mitt hjärta slår lite extra och blir extra varmt när …
-  någon säger något uppskattande och helt spontant, utan att själv förstå hur glad de gör mig. I en diskussion eller mening som bara kommer utan att de tänker på det (det kan jag leva på länge), kort och gott när människor tror på mig. Just nu behöver jag mycket sådant, i en arbetsmarknad som inte är den bästa men det har den säkert aldrig någonsin varit.
-  jag själv kan tillföra något positivt, själsligt eller materiellt, till andra det ger mig glädje mer än mycket annat. Vi kan inte alla vara bra på allt varken fysiskt eller psykiskt.
-  min egen kreativitet sprutar ut idéer och jag verkligen utför dem. Gillar inte när min självkänsla och självsäkerhet inte lyssnar på den där rösten som ibland inte tycker att jag duger. Då är det tur att jag har de där människorna i punkt ett.
-

Då var det avklarat och nu återstår bara bilden -bilden som är en favorit i den bemärkelsen att jag gillar att fota änder, inte ändor men det blir även en del sådana vid dessa tillfällen. När jag sedan som vanligt flummade i väg i tankarna tyckte jag också att änder har lite av den där självkänslan, i alla fall en självsäkerhet som de visar utåt och som jag blir varm av när de infaller någon gång även hos mig själv fast då mer inombords.

Vad menade jag med det, vet inte riktigt men ungefär som så att de stannar kvar länge och verkar inte ha bråttom när isen nästan lagt sig i dammen, de fortsätter och simmar bland is och kyla. De reser sig när de ramlar, halkar och fryser – inga problem. Det löser allt på ett snyggt sätt, i alla fall under den tiden jag satt och fotade dem. De kämpar, de putsar fjädrarna och de solar sig i hela sin glans, allt samtidigt och ingen som är avundsjuk eller nedvärderande.
-
Det här fotade jag för precis ett år sedan och hittade igen det under gårdagkvällen, ett bland ett flertal andfoton som jag ser så mycket symbolik i. Ja jag vet, jag är inte riktigt som andra jag.
-

Avsändare Margareta som ännu en gång klarade av ”två” inlägg i ett. Duktigt Margareta.
-
Jag gör som jag brukar … den som känner sig manad tar tag i det här -NU. Men jag kan ju ändå uppmana en för att få en början, Maja Piraja -berätta för mig och alla andra.

Kategori | Lördagsmixen –udda saker att göra.
-
Det är också temat som Shannara vill att vi ska förmedla i lördagsmixen. Följer du länken hittar du andra som deltar klicka här –  >>>
-
Jag misstänker också starkt att en och annan som sett mig har samma åsikt som jag själv, men än har ingen ringt eller rekommenderat tvångsvård. Jag förstår också att sambon ibland går några steg framför mig när vi är ute på våra stadspromenader, han säger själv att det är för att jag stannar så mycket, men jag undrar jag.

-
Avsändare Margareta som redan funderar över vad jag kan hitta för lämpliga motiv under morgondagen och var jag kommer att få krypa, ligga eller bara i någon annan konstig vinkel vrida mig för att få det där som jag ser i mitt inre.

över vad jag blir glad åt har jag fått som utmaning att besvara av Beate samtidigt med awarden som har samma syfte.
-
Vad blir jag då glad över? Det är mycket som glädjer mig och frågan är om jag ska vara egotrippad eller tänka på det som ger mig den bästa glädjen. En kombination av mig som människa och alla fantastiska människor runt mig som jag frivilligt väljer att ha i min närhet, oavsett om det är mina fysiskt nära eller alla som jag läser och ser i den numera naturliga internetvärlden jag också lever i.

Jag blir glad …
när jag upplever att människor runt mig mår bra och att jag kan ha en del i det.
när jag träffar glada människor som har humor och ger mig fnitter och även riktigt höga skratt
när jag möter människor som inte fördömer, utan ser alla som egna individer med olika behov och respekterar det
när jag lär mig något nytt och även kan lära andra något.
när jag lägger mig ner på soffan och tänker (och känner) – gud, vad jag har det bra.
_
Det var fem ganska små och triviala – jag blir glad – men jag är inte mer komplicerad och inte mitt liv heller och det är kanske en av orsakerna till att jag oftast är glad inombords.
-

Avsändare Margareta som tycker att det var svårt med begränsningen och du som har läst hos mig tidigare förstår vad jag menar. Jag brukar ju inte sluta i första taget men den här månaden har inte skrivandet legat på högsta prioritet. Just den biten av mitt liv ligger lite i dvala just nu och det som verkligen inte gör mig glad är att fotandet ligger under nollpunkten. Jag är less på en krånglande kamera som sett sina bästa dagar och att hitta fungerande objektiv till den idag …
-

Jag ska även skicka denna vidare till fem andra enligt utmaningen och tyvärr tänker jag inte göra det utan jag nöjer mig att skriva – du som har lust - skriv på och berätta vad som gör dig glad.
-
Jag är även superglad över min nya mus som gör att frustrationen vid datorn inte är lika hög för den nya gör som jag vill och följer minsta rörelse precis som jag bestämmer att den ska göra.
-
Ps En färgrann vacker blomma blir väl alla glada över.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 244 –rosor
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Idag har jag inte sutttit vid datorn, idag har jag inte varit ute i det vackra och soliga vädret, idag har jag inte gjort någonting som tagit något av min egen energi utan bara tagit mot av andras, de som kom ihåg. I alla år har jag varit den som påmint och talat om när alla andra har sina dagar och sett till att det fixas och donas. Min egen dag har jag varit noga med att tjata om till alla och envar som har två hörande öron, men …

-
Det här året bestämde jag mig för att vara tyst och se vilka som kom ihåg lilla mig. Det visade sig att min uppfostran inte gett något större resultat och mina gener har de inte fått.
-
Lilleman ringde från Vietnam i måndags och frågade om mormor fyllde år den 12:e. Nej, den 26:e sa jag, men det finns någon annan snart. Det bara flög ur mig trots att jag bestämt mig för att klistra igen glappet i munnen. Jag vet, den 14:e svarade han. Nåja, idag pratade vi på skypen och jag väntade bara på det där ordet, inget kom. Kunde jag vara tyst? Helt plötsligt så hörde jag mig själv säga att vi skulle äta tårta. Varför då?, frågade lilleman. Någon har sin dag idag, svarade jag. Minen, leendet och rörelserna som kom mot mig genom webbkameran var värt glömskan, jag lovar.
-
Han har alltid varit totalt hopplös när det gäller datum och som sagt absolut inte mina gener, jag avsäger mig all den DNA:n. Nåja, nu är det inte det någon större katastrof utan bara en mindre vind som blåste bort ur mina söners hjärnor när de utvecklades till de pojkar de är idag.
-
Avsändare Margareta som i alla fått höra och läsa ordet några gånger idag och jag är nöjd över att det åtminstone finns några i min närhet som kommer ihåg mig både genom besök, telefon och via mail. Nu ska jag lägga mig och drömma om att jag är lycklig som fått leva ett år till och kanske att pojkarna nästa år …
-
Ps. Rosorna på bilden är en del av den uppvaktning som jag fått njuta av under dagen och förhoppningsvis får göra under några fler dagar. I morgon måndag och vardagen fortsätter, med arbete och en hel del bloggläsande under kvällen som jag missat denna helg. Godnatt.

Jag har skrivit och tjatat om mina dagar, nu för tredje gången här på bloggen. Tänk vad tiden går fort och i fjol var det ju jubileum i – Återspeglingar av livet, samt 2008 en påminnelse om vem jag kanske är =) – Jag och Albert Einstein.

Nu avslöjar jag inte vilken av semlorna som är jag – det är inte heller säkert att det är någon av de två färdiga. På fotot kan jag också fortfarande vara ett delmoment på väg att födas, lite mjöl, lite ägg och så vidare.

Ganska lustigt egentligen för det är inte första gången jag avbildas som en semla, det har tidigare skett i min lokaltidning för ett antal år sedan, till och med på sportsidorna. =) . Jag har skrivit om det tidigare, du hittar inlägget om du följer länken här >>>.
_
Jag lik en semla? Hur ser en semla ut?  Skulle jag beskriva mig själv, skulle nog inte många komma på tanken att förknippa mig till avbilden av en semla, speciellt inte de som vet min relation till densamma.

Nu visste inte mannen som tyckte jag såg ut som en semla mina tidigare erfarenheter av liknelsen och inte heller hur äcklig jag tycker att den är. Men visst är den ganska söt och ser lockande god ut, för den som gillar bakelsen så jag får nog ta det som en komplimang.
_
Avsändare Margareta som fortfarande ler och aldrig kommer att glömma den lustiga liknelsen. Visst hade jag en svart mössa som han kanske tyckte såg ut som ett lock, min gråvita dunjacka måste ha varit grädden, men sen …

Ps.  Jag måste verkligen kolla in om han gillar semlor och i sådana fall hur mycket? =)  Han kanske tänkte på semlor samtidigt som han fick se mig och blev stressad över att han var sen med någonting som jag ville ha av honom? Nej, jag tror att han hade gett mig det jag ville, för det brukar vara ordning och reda på honom samtidigt som han har hur mycket humor som helst.
_
Nu ska jag inte tolka sönder det här och istället ha en rolig tolkning av mig själv i gott minne bevarat.

OBS Den här bilden är inte min, den har jag hämtat från nätet och kommer från en sida med tillåtna bilder att ladda ner – gratis.

Nu blir det inte det, för jag måste försöka variera mig lite och visa en annan sida av mig själv än jag och mina datorer. Därför ska jag ge dig lite matnyttigt istället, inte så bra med tanke på att jag är ganska hungrig just nu, då kan det bli vad som helst och helt plötsligt försvinner jag för att bara …. mm.
-
Jag och maten
För mig är mat inte bara något som är nödvändigt utan det är en stor passion att få njuta av god mat och dryck, finns det något bättre?

- Jag har trots min passion en förmåga att slarva med maten under veckorna, luncherna blir inte mycket matnyttigt om de ens blir några.

- Jag kan bli fruktansvärt sugen på något och då måste jag bara ha det, som i eftermiddag då det blir ärtsoppa och pannkaka trots att det inte ens är torsdag.

- Jag har alltid sett till att ”mina” män har samma passion och de som jag skapat själv har jag uppfostrat i matens tecken, inte bara genom ätandet utan även att gilla matlagningens konst.

- Innan jag träffade min sambo åt jag inte godis (förutom dajm) och fikabröd, nu är det precis tvärtom i alla fall vad gäller godis. Min yngsta son frågade mig lite försiktigt när vi dejtat ett tag om han var beroende av godis. Idag skrattar han åt våra godisinköp men vi har blivit bättre, betydligt bättre under senaste året.

- Jag får riktigt illamående när jag tänker på semlor, lussebullar och anisbröd eller munkar som en del kallar det. Läs tidigare inlägg om det – Degklumpens dag …

- Jag är otroligt dålig på att långtidsplanera matinköpen, gör det i princip aldrig.  Att veckohandla är något som aldrig fungerat i mitt liv.  

-Vi (sambon och jag) är ganska lyckade i köket som lag och kompletterar våra kunskaper och matexperiment mycket bra.

Avsändare Margareta som kan konstatera att i kväll har vårt samarbete varit mycket bra. =) Jag har suttit här och skrivit sambon har handlat färdig ärtsoppa och står nu och vispar smeten till pannkakorna, eller plättar som vi säger här uppe. Det är bara så att det finns inte någon som kan göra så goda pannkakor som han, fråga mina söner.
-
Ursäkta uppehållet men middagen lockade och sedan var det dags för ett av ”mina” program – Halv åtta hos mig.
-
Nu kommer vi då till det här med överlämnandet och det är riktigt riktigt svårt för jag vet att de flesta nyligen skrivit och tryckt febrilt på tangenterna för liknande uppdrag. Därför gör jag den här gången som så –  att, om någon är intresserad av att forsätta med kedjan av sanningar … Do it – jag väntar med spänning på att höra från någon att du satte dig ner och knapprade ner sju små sannningar (eller stora) om dig själv.
-
Ps Anki – jag tror faktiskt att jag fått en sådan här utmaning från dig tidigare, men jag förlade det någonstans på vägen… men nu gjorde jag det inte och tack för den fina specialaren som jag fick.

Om du klickar på länken till min specialare så hamnar du hos givaren  – Anki.
Tack för den gulliga nallen, jag ska vårda den med största omsorg.

ser jag att det är, när jag kommer in på min blogg och ser alla kommentarer som jag inte besvarat och inte heller har jag varit och läst hos alla härliga bloggare. Jag har istället ägnat mig åt andra underbara människor i veckan samt en hel del papper och sifferjobb. Den här tiden i månaden brukar jag vara ledig och bara vara, förutom de övriga uppdrag som åligger mig under veckorna.  Det har inte varit så och kommer inte att vara så ett tag framöver, nu är det uppgifter som ska fixas och göras klart innan vi kör i gång med det nya i januari.

-

Sedan ska jag erkänna att jag inte bara har arbetat utan jag har även roat mig tillsammans med nitton andra tjejer under onsdagskvällen. Arton av dem kände jag sedan tidigare, den nittonde var en ny bekantskap för mig. Jag fick tillfälle att sitta bredvid henne under middagen och det var en härlig bekantskap att göra, vilken humor och vilken glimt det fanns där inne. Jag har skrattat och fått ta del av en hel del som jag aldrig annars skulle fått göra. När tjugo kvinnor träffas under avspända former och helt utan förpliktelser, förutom att ha kul och trevligt, kan det bli hur roligt som helst. Middagen avnjöts på en mexikansk restaurang med god mat och god dryck, en del av stämningsförhöjaren.

-

Här hemma har det borrats och spikats en del och snart kommer jag inte att höra vad jag tänker för det fortsätter idag. Det tar tid, det minsta lilla som ska göras kräver tid och engagemang och det är kanske det som saknats här hemma hos oss. Tiden har inte räckt till för min kära, med ett arbete som kräver mycket tid i bilen och på vägarna. Den här tiden på året tar det alltid lite extra på krafterna, svart när han far och svart när han åker hemåt. Lite krasst kan jag väl skriva att det inte skulle bli mycket arbetstid om han skulle försöka hålla sig på vägarna under den ljusa tiden på dygnet.  Jag är inte duglig till det arbete som utförs här hemma. Hammare och spik klarar jag hjälpligt av, men mycket mer är det inte och det skulle inte heller bli så där superordentligt gjort som det blir när han har varit framme. Noggrannheten själv.

-

På mitt jobb har vi en hel del tävlingar och utlottningar som brukar ge riktigt fina priser och vinster och igår vann jag. Jag vann till och med högsta vinsten, trots att jag tyckt att det varit roligt att få både andra, tredje och fjärde pris (som var ”samma”) men nu blev jag dragen (inte vid näsan) och vann första pris.  Jag hade bestämt mig innan, att om jag skulle vinna så skulle jag ge mina närmaste tre kollegor del i vinsten som en liten julklapp till dem, men det fick jag inte. Så nu sitter jag här med nio flaskor vin, både rött och vitt samt en mousserande.  Nja, åtta stycken för en flaska försvann under kvällen igår tillsammans med entrecoten och salladen.

-

För övrigt har det inte hänt mycket nytt under veckan, bortsett från att jag inte hunnit delta i några fototeman, förutom veckans port, och det lär nog bli lite tomt vad gäller den delen under resten av året.  Jag har ”missat” både torsdagsfoto och veckans fönster som jag försökt att vara med i varje vecka sedan jag upptäckte dem, men jag kommer igen och gör nya försök. Det är mycket som ska fixas och donas med samtidigt som min kamera har gått in i någon form av dvala. Idag har jag i alla fall satt batteriet på laddning för en eventuell utflykt under morgondagen.  Bildverkstaden vill jag inte missa eftersom det är en del av min egen hobby. Tyvärr har vi alldeles för få deltagare och jag hoppas att några fler ansluter sig och deltar under 2010.  Övriga fototeman under veckorna har jag deltagit i mer oregelbundet, det handlar om tiden. Jag kommer nog att övergå till mer sporadiskt i fortsättningen för jag vill att det ska vara roligt och kul, en lek för mig.

-

Jag har tänkt satsa betydligt mer på 365 foton 2010. Varför, jo för där har jag 365 olika teman + 52 egna som jag kan använda mig av under hela året. Jag kan styra mina val och min tid på ett bättre sätt.

De senaste månaderna har jag själv märkt hur jag bara ”slängt” upp bilder utan att ha större tanke bakom dem och det är inte jag. Jag vill vara jag, även i fortsättningen. Jag kommer självklart att försöka vara med i ”alla” fototeman när det finns tid och jag känner att jag har ett foto som stämmer med temat.

-

En annan viktig grej är att jag nästan slutat att skriva, skriva om mina egna funderingar och värderingar. Slutat skriva om det som snurrar runt och blir ett virrvarr i min hjärna när det inte får komma ut. Viktigt eller bara riktigt, riktigt oviktigt, men jag måste skriva ner det. Texten jag läser i tidningen som jag blir glad, inspirerad, arg, irriterad eller bara intresserad av att förmedla. Den roliga historien som bara inte får stanna kvar hos mig utan måste spridas för att locka fler till skratt. Texterna kan göras långa (som denna) eller korta. Politiska eller bara roliga, kombinationen av de båda är kanske bäst, våra politiker lockar många gånger till skratt utan att de vill eller förstår hur humoristiskt det upplevs som de just sagt.  Jag måste bara få skriva …

-

Avsändare Margareta ser både framåt och bakåt, kul att minnas för det kanske jag inte gör om några år. Samtidigt som jag vill se framåt och fortsätta inspireras av mina drömmar, i natt har jag tydligen haft trevliga sådana för sambon ville så gärna vara med, men själv har jag ingen aning om vad jag skrattat så högt och gott åt. Trots allt detta är det i nuet jag vill leva, här och nu sker allting, både bakåt och framåt.

brukar det heta och ibland stämmer det, medan det andra gånger är alldeles för sent för att tiden helt enkelt har gått ut. Jag hoppas att det den här gången inte var något bäst före datum eftersom jag bara inte hunnit. Nu ljuger jag igen, för visst har jag haft tid men jag har  varit så förb….t lat, trött och bara så oföretagsam under en period av mycket sömn efter jobbet, slötittande framför TV:n samt några goda böcker som jag faktiskt läst utan att somna direkt. Datorn har stått på för det är det första jag gör när jag kommer innanför ytterdörren, slår på datorn. Om jag sedan inte sitter vid den eller gör något framför den så står den påslagen, för säkerhets skull ifall att …

I förra veckan fick jag en award av Birgitta där jag med sju punkter skulle skriva något om mig själv, något som andra skulle kunna ha intresse av. Det har blivit mycket självkoncentration under hösten, det var inte länge sedan jag skrev ner sju punkter om mig själv men så är det ibland och övning ger färdighet, hm … Inte enkelt och några av punkterna som Birgitta själv skrivit kan jag kopiera rakt och det gör jag -här och nu, eller snart för ni som varit in här tidigare vet ju hur jag är. Några av hennes punkter önskar jag att jag skulle kunna kopiera men tyvärr ligger inte mina anlag och min kompetens på den nivån, snyft. Därför väljer jag det som finns  innanför kontorets fyra väggar, med utrymme för dörr och fönster så att jag kan vädra det utanför också.

1. Aldrig utan min kamera, någon av dem i alla fall
2. Aldrig utan min bärbara – det är snart bara i sängen den inte fått följa med (fast det har den när jag varit på resa – men lova att inte skvallra för sambon)
3. Hemmakontoret innehåller en hel del tekniska hjälpmedel, man kan fundera vem som är ”mannen” i huset.
4. Trots allt ovan -har aldrig laddat ner musik, film eller överhuvudtaget tänkt tanken på att skaffa en iPod eller vad de nu heter idagsläget – intresse saknas totalt.
5. Layout, grafik och hemsidor under utveckling – men har alltid brunnit för det
6. Texter – i smått och stort – böcker, papper och allt ”köper” jag bara det kan vara bra att ha.
7. Humor – både under fötterna och ovan huvudet, jag tål det mesta och kan le åt mycket

Ett av mina problem är att jag måste få en helhet, något som sammanhåller vilket gör att det inte går så fort när jag ska skriva sju små punkter om mitt eget ego.  Kanske att jag skriver mer egocentrerade saker om mig själv någon gång, så att du inte bara tror, att allt jag är intresserad är det som kan ske innanför kontorets väggar. Ett av Birgittas ord -gourmét - är något som jag inte visat på, trots mina tankar om att ha recept och mat här på bloggen, men det kanske kommer tillfälle till det . Alla saker har sin egen tid och jag håller sakta men säkert på att bli mer effektiv här på Bildgatan men jag blir aldrig som i mitt yrkesverksamma liv. Här leker och roas jag, på mina arbeten utför jag uppdrag och det är stor skillnad och jag trivs med alla mina roller.

Mina tidigare självcentrerade tankar finner du här -Vem jag är -med sju punkter …

Avsändare Margareta som nu ska ge sig i kast med nästa kulighet, men vet ännu inte vad det blir. Sedan var det där med att ge awarden till någon -jag ser ju att alla får sådana med jämna mellanrum och jag har gjort mitt vid några tillfällen tidigare, både här och på mina tidigare bloggar.  Någon som inte fått någon på länge, av mig, det är Pirajan Maja som kan få ett uppdrag till, alltid finns det något nytt att tillföra för hon har många intressen och lite nytt kan kanske jag också få veta. Jenny Mo är  en tjej som skriver intressant och numera framförallt har fantastiska bilder, sedan som tredje överlämning av awarden ger jag till de som jag tidigare överlämnat till men kanske aldrig kom till skott. =)

Det går självklart inte att på sju punkter ge en rättvis bild av sig själv, men något kan jag berätta. Genom bloggen är åtskilligt redan skrivet och den kaotiska blandningen i mina texter avslöjar jag ju en hel del om mig själv. Jag har ett flertal intressen, jag har många små idéer, jag reagerar ibland mycket över det jag läser och hör, därför har min blogg också blivit som den är, med stora hopp mellan ämnen. Ena dagen ett trevligt litet desserttips eller en rolig historia och nästa dag spyr jag galla över något politiskt beslut i samhället. En sak har alla mina inlägg gemensamt, foton och bilder i parti och minut, aldrig en text utan en bild. I alla fall så antar jag Ormbunkes utmaning, sju punkter om mig själv.

Hur lägger jag upp det, siffran sju står för mycket och hur skulle jag kunna använda det? De sju dödssynderna med en del synonymer och motsatsord får bli en del av mig, då kör vi och ser hur det går.

Högmod – Jag skulle inte tro att någon, som skulle beskriva mig skulle använda det ordet om mig, kanske istället det snällare ordet en aning fåfäng. Det är inte ofta jag överhuvudtaget skulle kunna tänka mig att gå ut osminkad, inte vintertid i alla fall. Jag är ”noga” med vad jag sätter på mig utan att vara speciellt modeintresserad, men jag vet vad jag gillar. Ofta har människor i min omgivning sagt om kläder och mig, att det där är ju du. Jag har aldrig hört de säga det lika ofta om andra, tycker inte själv att jag har någon speciell klädstil. Kanske andra tycker att jag klär mig ganska konsekvent, men då har de inte sett mig hemma.

Girighet – Jag skulle hellre svälta för att kunna ge bort mina sista korvören till de människor jag älskar, om de är i behov av det. Eftersom jag idag har valt att arbeta halvtid och kunna satsa på annat som är viktigt för mig så lämnade jag allt penningbegär bakom mig vid samma tillfälle. Självklart har jag ideér om att kunna förverkliga och realisera mina drömmar, vilket i sin tur borde generera i lite större ekonomi. Däremot har jag ett litet habegär när det gäller vissa tekniska prylar och bra att ha saker till kontoret, till mina intressen inom fotografering och programvaror.

Vällust – Är för mig att må bra, att äta god mat, att ha trevligt sällskap, att få skratta är oerhört viktigt, min humor är verkligen varierande från riktigt högt till riktigt lågt och jag skäms inte ens över det. På den här punkten är jag inte annorlunda än någon annan förutom att jag alltid har kameran med mig var jag än är. Den mer privata vällusten är min egen nu och i all framtid.

Avund – Avundsjuka kan jag som alla andra känna, speciellt när det gäller musik. Jag kan inte sjunga enligt min lärare i årskurs två, halva klassen fick ha musik och resten teckning trots att jag inte kunde rita heller, det sitter djupt inpräntat. Musikaliskt är jag ett stort ”missfoster”, vilket har lett till att jag inte är speciellt intresserad och jag kan inte sjunga någon av de sju noterna. Det friska med min avundsjuka är att den inte är långvarig och jag är inte missunnsam.

Frosseri – Jag frossar i papper och gamla texter, kort och diverse ”pyntgrejer” till presenter och egna kort . Du läste rätt, jag har X antal lådor fyllda och snyggt förvarat. För att försvara deras existensberättigande har jag märkt upp lådorna snyggt och prydligt med texter som exempelvis: –idématerial, artiklar, Instruktioner, marknadsföringsmaterial, pappersprover, handböcker, kort av skilda slag o.s.v. Det låter ju lite mer seriöst och försvarsbart. För att inte tala om alla mina pärmar . Det är ingen oordning i dem för jag vet ungefär vad som finns i dem, men visst får jag leta om jag någon gång ska söka rätt på något. Papper är en annan historia, det börjar redan blir för långt. Det finns en del annat jag kan frossa i och speciellt i matväg, inte heller det tar jag nu.

Vrede – Jag har en god vän som än idag brukar tala om när jag en gång för många år sedan blev arg på henne, jag hade anledning den gången. Det är med andra ord inte ofta jag visar riktig vrede, tycker oftast att det mesta går att lösa på helt andra sätt. Jag är en studerande person som ser och hör saker och ting, mer än många förstår, men jag väljer hellre att vara tyst om det inte känns angeläget för mig. Visst säger jag vad jag tycker, när det är viktigt för mig och är inte rädd för att konfronteras men är det inte absolut nödvändigt så avstår jag helt enkelt. Mina åsikter är inte ond vrede, utan jag är förbannad på hur det fungerar på många håll i samhället idag och speciellt när det accepteras.

Lättja – Visst är jag lat beroende på hur jag ser det. Jag kan känna mig lat när jag inte stressar mer. Är det något fel på mig? Idag ska vi ju säga att vi har det så stressigt, att vi inte hinner med. Ju stressigare och ju mer vi har att göra desto intressantare är vi. Idag har jag ett arbete där jag har möjlighet att sitta ner på arbetstid och läsa och gå igenom nya avtal och regler utan att känna att jag inte jobbar, det tillhör ju mitt jobb. Det kommer att ta länge än innan jag förstår det och inte känner mig lat. Jag är väldigt oföretagsam när det gäller min egen motion och lat kan jag känna mig när jag på kvällarna sitter framför TV:n eller datorn när jag istället kunnat göra en massa annat som gör att jag skulle känna mig betydligt duktigare. Exempelvis att städa, diska, tvätta och inreda i all evighet. Då skulle jag inte vara lika lat, eller? En fundering jag har är, hur mycket måste jag göra allt det där innan jag anses som lat för att jag inte gör någonting annat vettigt än hushållsarbete?

Jag tror inte att du som läst det här blivit något klokare om vem jag är men det riktigt privata stannar hemma och sedan är det svårt att skriva så här på ”kommando”, lite kommer alltid ut allteftersom jag skriver. Inget oväntat men …  Jag kanske är ganska tråkig men det trivs jag i sådana fall med. Skrivandet blir som små pusselbitar en liten bit här passar ihop med den biten där och tillslut kanske vi får något som kan kallas helhet. Däremot kommer jag att fortsätta att lägga ut bilder, skriva med alla olika variationer av innehåll i mina texter och även fotona kommer förhopppningsvis att förändras och förhoppningsvis till det bättre i framtiden.

Avsändare Margareta har tidigare lämnat över den här utmaningen till några personer och nu känner jag att jag är ”lite” intresserad på några ”nya” personer som jag inte riktigt läst tillräckligt hos eller som jag bara är så förbaskat nyfiken på vad de kommer att svara om de överhuvudtaget kommer att svara. De är till Beate, Birgitta -torsdagsfoto, Hedwig – veckans port, Susanne -veckans fönster, Naturefootstep -bildverkstaden samt till Kvasthilda som brukar köra förbi mig med så ”hela huset skakar”. =)

Ps. Som storebror ibland brukar säga, -Mamma, varför är du så nyfiken det är väl inte något viktigt att veta.

Hittade jag hos Znogge och jag och utmaningar, är någon förvånad över att jag hakar på – trodde väl det.

I alla fall tog jag hjälp av en man i min närhet för att skriva ner tre bra och tre dåliga egenskaper. Jag hade hur många ord som helst både bra och dåliga. Han började snabbt med ett positivt ord sedan blev det tyst … Hade jag inga fler bra egenskaper. Ja, de kom efter en stunds funderande och även de dåliga.

Beskriva mig själv med tre bra egenskaper – Energisk, skapande, omtänksam
Beskriva mig själv med tre dåliga egenskaper – gillar att ha spenderbyxorna på, otålig, en aning slarvig, fast själv ser jag det som en del  i min otålighet och mina försök att snabbt fixa saker.
Jag älskar att- leva det liv jag lever just nu och självklart att umgås med min familj, bara vara i lugnet med dem.
Jag hatar - manipulativitet i alla former och människor som visar tecken på psykopati utan att alla ”ingredienser” behöver ingå.
En egenskap jag möjligen inte nämnt på min blogg - Jag är duktig på att vifta på öronen och ”stå på” huvudet.
En egenskap jag inte bloggat om - Egenskaperna kommer nog fram i texterna allt eftersom, så visst finns det säkert en hel del som inte skrivits och vi läser texter på olika sätt och ser olika egenskaper både sanna och de vi tror att vi läser, därför vet jag inte vad som utelämnats.
Jag skrattar åt – Har en mycket bred humor både ”låg” och hög, däremot skrattar jag inte åt människor utan med, om det inte är humoristiskt.
Jag gråter åt – kan nog gråta vid de flesta tillfällen, egentligen alldeles för lätt. Idag fick jag tårar i ögonen när jag öppnade min e-post på jobbet och läste en hälsning av en arbetskamrat som skickade ”Uppdrag utfört” vilket var en hälsning till mig och sambon från Teneriffa. Hon hade ansträngt sig och åkt till en restaurang i Los Christianos ”Las Velas” för att ge ägaren och hans personal en hälsning från oss. ”Gamla” vänner till sambon och numera också till mig. Jag blev verkligen rörd över henne och ”bildbeviset” hon skickade med ett foto på Miquel (restaurangägaren) och hennes son.
En situation som jag inte gillar och kanske undviker – De finns många, jag är nog en liten räddhare. Flyg, hissar, höga höjder mm är sådana saker jag inte gillar men ändå står ut med när jag måste. Det är faktiskt så att med kamerans hjälp har jag numera lättare för att prova på saker som jag aldrig tidigare skulle tänkt tanken att göra, jag kan ju missa ett läckert foto.
En situation jag älskar och gärna försätter mig i – Numera känns det som att hängmattan här i stugan inte kommer att förbli oanvänd.
Detta är jag stolt över – Mina barn är jag stolt över, vem är inte det? Jag är också stolt över att känna och få umgås med så många duktiga, tänkande och kreativa människor.
Detta kan jag skämmas över – Förutom att jag till och med kan skämmas över människor på TV, som jag inte ens vet vilka de är så skäms jag alltid när jag säger eller gör något som är helt onödigt och kanske gör någon annan ledsen och sårad.

Detta gör mig
GLAD – mitt nuvarande liv här och nu med allt vad det innefattar
LUGN – att veta att alla i familjen mår bra
NERVÖS – när jag inte har koll
ARG – dagens synsätt och behandling av människor
LEDSEN – omvårdnaden om våra äldre
FÖRTVIVLAD – om jag håller på att tappa greppet, när det händer något med någon i min närhet
TACKSAM – att jag får ha det liv jag har nu, med harmoni och hälsa

Detta ger mig en känsla av att vara odödlig – Jag har aldrig känt den, odödligheten.
Detta gör jag om fem år hoppas jag – Ungefär samma saker som idag, kanske att det skett några positiva förändringar i familjen.
Så här känner jag för hur mitt liv är just nu – Det har säkert framkommit tidigare i den här frågeutmaningen – Jag mår bra, har vant mig vid att barnen är vuxna att mamma inte är den absolut centrala punkten i deras liv något mer. Jag vet att behöver de mig så hör de av sig.
Mitt motto i livet – Gör det du måste – allt är inte så märkvärdigt.

På min blogg har jag mottot – Sår man ett frö – så tror man på framtiden, det tycker jag är en sanning som någon.

Jag gör som Znogge – alla som läser –fritt fram att hänga på.

Margareta G som nu säger godnatt och på återläsande.

Vad blev det då av denna underbara ögonsten och av vad formades hennes liv?  Först och främst har generna från två stolta föräldrar delats ut och sammansatts på olika sätt, de goda och de mindre goda finns jämt fördelade både kroppsligt och själsligt.

Min tid som söndagsskoleelev har också hjälpt till med uppfostran och de grundtankar jag haft med mig, har med mig, i livet. Utan att ägna den perioden några större tankar så har den trots allt som vuxen gett mig en del. Jag har som alla andra även undangömda händelser i garderoben och sådant som jag inte vill komma ihåg, på samma gång är det erfarenheter som kan vara till nytta. De som tillhör ungdomens tokerier är ändå lindriga mot de frestelser och påfrestningar våra ungdomar idag ska stå emot, men roligt hade vi i alla fall och jag kom ut helskinnad från alla galenskaper.

En fundering är i alla fall hur jag kan tolka mina klistermärken från söndagsskolan. Är det en hög frånvaro eller en ganska hög närvaro? Trots allt har jag mer än ett halvt dussin silverskedar som belöning för den höga närvaron under terminerna.  Jag funderar om mitt liv ser ut likadant, har jag fortsatt i samma stil med de där ”luckorna”? Det skulle kanske gå att göra som ett diagram om jag slår ut min ålder med procenten och funderar över hur livet sett ut. I sådana fall så skulle ca 11 år av mitt liv varit lite ”tomma” i olika avseenden samtidigt som de övriga 78 procenten skulle vara mina närvarande år. 11 år låter mycket, men det är det egentligen inte och det är inte bara lycka och glädje hela tiden, trots att det ofta känns så numera. De här funderingarna får jag lägga i arkivet för att plocka fram vid ett senare tillfälle.
-
Den näst viktigaste vetskapen när någon får ett barn, efter kön, är vikt och längd. Könet mitt är förmodligen redan avklarat och de övriga är inget att skryta med. En sådan liten tös var jag och har fortsatt att vara, inte speciellt lång har jag blivit och någon större vikt har jag aldrig haft trots att egot tyckt det ibland. Min längd var 48,5 centimeter och vikten var 2 940 gram, det låter ännu mindre i gram. När ett år gått vägde jag 9 900 gram. Jag hade alltså gått upp 336 %, räkna ut själv hur mycket jag skulle väga idag om den viktökningen fortsatt.  Räknar jag bara att jag skulle gå upp i vikt lika mycket som under mitt första levnadsår skulle jag idag väga 350,9 kilo (2940+(50*6960)). Det är en del av den snabba utveckling som sker under de första levnadsåren och då kan jag förstå hur hjärnan utvecklas och varför vi kan lära oss så mycket under den tiden.

Mycket underbart och trevligt har jag varit med om under åren och det absolut sagolikaste som hänt mig är i alla fall två helt fantastiska söner, lite behjälpig var jag till deras ankomst. Deras födelser var små underverk och det mest magiska som jag upplevt. Har ni hört det förr? I dag två vuxna söner, men fortfarande ”mina” och nummer ett för både mig och min mor.  Genom den här älskade, tuffa, fåfänga grabben, han på moppen, har jag fått ytterligare en familj med värme och omtanke.

Numera några hårstrån färre och betydligt mer att älska.

Avsändare Margareta som tidigt i morgon bitti drar ut på okända äventyr och återkommer på söndagskväll, tror jag i alla fall. Alla inlägg som skrivs på den här bloggen idag är bara mitt eget ego och ingenting annat. Det handlar bara om mig, mig och åter mig.

Ps Det gick rykten genom en väninna till mamma från hennes hemby att jag var för tidigt född, skulle man kunna tro genom vikt och längd, eftersom mor och fars giftemål inte stämde överrens med min födelsetid. Det är som jag brukar säga, att jag är tillverkad i Norge på midsommar.

i utmaningen jag fick av Märtagreta, under tre saker jag verkligen vill ha (just nu).

• 1. En ny bärbar dator (se ovan), för att kunna sitta och ”jobba” var jag än är.
• 2. En liten resa, eftersom jag kanske ska göra en snart.
• 3. En vårjacka, har letat i ”alla” butiker i Luleå och den finns inte.

En aning egotrippat men så var det just den dagen och nu har jag uppfyllt två av dem. Jag har varit och köpt en bärbar dator, barnen på julafton kan ”slänga sig i väggen”.  Jag har bokat och idag har jag även betalt min resa till sydligare breddgrader. Vårjackan får vänta, den känns inte så viktig just nu. J

Jag sitter nu här med min nya dator och pendlar mellan två datorer. Min ”gamla” dator får jag även fortsättningsvis använda som huvuddator för alla mina layoutprogram eftersom de kräver betydligt mer styrka och kraft samt att Windows Vista inte är någon dröm för programmen. Mitt äldre Officepaket fungerade inte heller att installera, så en mindre studentutgåva fick också inhandlas.

Vilken frihet jag känner just nu. Eftersom jag har ett starkt beroendeförhållande till datorn så kommer det nu att bli mycket lättare i sommar, att vara i stugan, att resa lite och lätt kunna ta med sig verktyget.  I denna dator ska ingenting lagras, förutom bloggunderlagen och webbsidorna .  Tack, du utvecklare av USB minnen, det har blivit så lätt att lagra och flytta mellan datorer, när man inte har några egna privata nätverk mellan datorerna.  En liten nackdel är skärmstorleken, men den vänder sig till en fördel när man ska resa. Jag valde mellan 15 och 17 tum, tillslut tog jag den mindre eftersom det är ganska stor skillnad när man ska bära och ta med sig.

Andra saken jag verkligen ville ha, en ”liten” resa. Den har vi nu bokat och reser i väg till varmare trakter om inte fullt tre veckor. Det känns otroligt härligt och jag längtar verkligen att få lägga mina fossingar i havet och vifta på tårna. Sambon föredrar poolen, men det ska jag ta ur honom, eller blir det tvärtom? Framförallt längtar jag efter att komma bort, koppla av, se och uppleva nya spännande platser.  Vi ska vandra mycket och jag ska fotografera allt jag ser och lite till. Jag har även lite jobbtankar med min resa, men av lustfylld karaktär. Det blir kanske lite fiske och någon tripp till grannöar. Åke får vara en riktig ciceron på denna resa eftersom han har varit hit ett flertal gånger. God mat ska vi också äta både ”hemma” och ute.

Eftersom vi bara ska ha flygstol hit, har det inte varit lätt att hitta en ”billig” resa. Det är oftast bättre pris om man tar en charterresa. Vi ska ju också flyga från Luleå och då stiger kostnaden med några tusen direkt. Att gilla semestertrippar och bo i Norrbotten är inte det bästa för ekonomin .

Ni ska nu inte tro att ni blir av med mig under två veckor, för jag har en bärbar dator och tror ni att den ska få vara ensam hemma i ny främmande miljö, nej aldrig.  Jag har bredband i lägenheten, så mig slipper ni inte. Jag ska blogga med ljuvliga semesterfoton, mycket text kanske det inte blir, utan ni kommer att få drägla över foton som visar hur mysigt, skönt och ljuvligt jag har det.

Semester hemma blir aldrig som semester borta. Inga direkta måsten borta, hemma hittar jag alltid på något som måste göras. Jag lovar att vi kommer att må bra och kunna njuta av tillvaron, på våra tidigare resor tillsammans har vi alltid haft kul och många trevliga minnen som vi kan skratta och le åt idag.

Min tredje önskan en ny vårjacka lämnar jag därhän och den känns inte så viktig just nu, det får bli en höstjacka istället.

Margareta G som inte vet vad som händer med alla badkläder, samma varje år. Varför passar de inte när alla andra sommarkläder går att använda i flera år?

av Märtagreta och nu fungerar nätet tillfredsställande så då kör vi alldeles strax. Fast först vill jag kommentera utmaningen, självklart. Jag kan inte bara svara på denna utmaning utan egna parenteser, det går inte, bara det besvarar lite om mig själv och hur jag fungerar, en till sanning.

I alla fall så är det så här:

Tre namn som jag går under (som jag vet):

1. Margareta och Maggan, som jag numera accepterar
2. Mamma till mig och morsan när en av dem pratar om mig (har jag hört)
3. Pigoli, sambons namn på mig, som kommer av hans finska ursprung, ett av de vackraste ord jag vet och jag lägger inte någon översättning av ordet till det (man måste höra han säga det för att förstå).

Tre saker som skrämmer mig:

• Att det ska hända mina nära och kära någonting, oroar mig ofta när jag inte har koll.
• Oförmågan att ha empati för medmänniskorna som försvinner alltmer i allt.
• Höjder, en viss typ. Det skulle ta alldeles för lång tid att förklara det här och nu.

Jag kunde inte bestämma mig för känslomässiga eller konkreta ”saker” som skrämmer mig. Det blev en blandning.

Tre saker jag har på mig:

• Det kan jag inte.
  Jag klär mig efter hur dagen ser ut, var jag ska vara, oftast, och vad garderoben erbjuder för tillfället. Dagsformen spelar även en stor roll. Men ändå ganska ledigt och gillar helt klart en viss stil, men ingen som det går att ta på och säga att den stilen är det. Andra skulle nog säga det bättre, om mig.

Tre sanningar:

1. Jag vill mycket och samtidigt vill jag alltid se och förstå helheten, vilket även kan ställa till en del ”problem”, det snurrar för mycket tankar, åsikter och idéer.
2. Gillar verkligen ”datorprylar”.
3. Gillar egentligen inte att skriva sanningar, så här direkt, om mig själv. Dessa framkommer ju redan av det man skriver på bloggen.

Tre saker jag verkligen vill ha: (just nu)

1. En ny bärbar dator (se ovan), för att kunna sitta och ”jobba” var jag än är.
2. En liten resa, eftersom jag kanske ska göra en snart.
3. En vårjacka, har letat i ”alla” butiker i Luleå och den finns inte.

Tre personer jag utmanar:

1. Det första valet var lätt
   ”Maja Piraja”, som en gång ”lurade” in mig i bloggandet. Du får ta utmaningen när du har någon fritid och landar tillbaka i Luleå.
2. Andra valet blir
   ”Livsglimtar” som jag hittade på Märtagretas blogg och skriver om livet och dess glimtar, de båda bär ju det vackra namnet.
3. Mitt tredje val sist men inte minst blir
   ”Jammla”, som jag har stött på hos Driftig och även beställt av hennes fina smycken (det blå stora glashjärtat).

Eftersom jag gillar att vara med i ”undersökningar”, skriftligt. Ja, jag vet men det är sant jag gillar det. Då förstår alla att jag även gillar sådant här mellan varven. Märtagreta hade fått sin utmaning av ”Masarinmamman” och hur långt denna utmaning gått vet jag inte, men de blir som ett kedjebrev fast ändå inte. På en trevligare nivå, så länge det inte spårar ur.

Margareta G som ska cykla in till city och kolla på lite smått och gott.