Bildgatan – Avsändare Margareta

och kanske ovälkommet.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Oväntat| Mina tidigare inlägg

Nåja, i alla fall är det oväntat som är ordet för dagen i bilduppdraget och något mycket oväntat råkade jag ut för idag när vi gick ut på promenad och jag med kameran i högsta beredskap var beredd på att fota det mest oväntade. Oväntat blev det, men inte på det sätt jag räknat med utan när jag tar upp kameran för att fota så fokuserar den och jag försöker klicka, ingenting händer. Vad är det nu då? I systemkameran finns inget internminne om jag nu glömt bort det för ett kort ögonblick. Jag min tankspridde … hade helt enkelt glömt att stoppa i något minneskort. Så därför fick mitt inlägg bli mycket oväntat från en tidigare promenad runt Luleås hamnar i oktober.

Avsändare Margareta som kommer i håg ett annat oväntat besök och betydligt trevligare sådant men överraskande för något år sedan – Oväntat besök …

hur de tänkte och fortfarande tänker när de envisas med att år efter år envisas med att sätta upp denna skylt vid isvägen i Luleå. Det är något som jag aldrig kommer att kunna smälta, konstigt är det i alla fall.

Konstigt är också ordet för temat i Bilduppdraget idag, som både gästdomare och med en blogg som heter konst eller konstigt är det inte konstigt att Beate just valt det ordet.

 Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Konstigt| Mina tidigare inlägg

I Luleå har vi under vinterhalvåret, när vädret tillåter, mycket fina och vältrafikerade isvägar ut till ett flertal närbelägna öar i Luleå skärgård. Den här skylten finns uppsatt och min reaktion första gången jag såg den var en stor gapande mun, några huvudskakningar och snabbt fram med kameran för jag trodde inte det var sant, det jag läste.

Vem i hela friden skulle komma på tanken att sätta sig på en bilväg, ta fram den medtagna veden, försöka göra upp en eld och sedan plocka fram isborren och börja borra ett hål för att sätta sig ner och fiska medan elden tänds och kaffepannan och korven plockas fram för en fikarast samtidigt som bilarna susar mot dig i relativt ”hög” hastighet?

Hallå tekniska kontoret, vilken ljushuvud har kommit på den tanken. Du behöver ju bara sätta dig ner ner ett tag och blunda så ser du bilden framför dig, jag skulle tro att du då besinnar dig och förstår vad jag menar. Det är kul med humor men det är samtidigt något som jag inte sammankopplar med tekniska kontoret och deras uppgifter.

Inte ens vid vägen i stugan som är betydligt mindre trafikerad och med mycket säkrare underlag skulle jag eller någon annan komma på den idén, eller? Jag kanske får prova senare i vinter och se hur länge jag blir kvar i friheten utan att bli inspärrad på något hospital som febrilt kommer att söka efter min hjärna bland alla andra konstigheter.

Avsändare Margareta som har svårt att smälta och förstå vissa saker, men så är jag ju lite konstig ibland också.

Ps En annan konstig sak som jag funderar över -varför stavar man tekniska kontoret med stort K, stort T är inte konstigt men stort K?

kan vara enkelt fast det låter motsägelsefullt, min illustration av kontraster i veckans bilduppdrag är just bara enkel och men ändå stark kontrast. 

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Kontrast| Mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som har publicerat färgkontraster tidigare i ett fototema – Solens ros … -.

är temat i Bilduppdraget – inspiration och kreativitet. Mitt abstrakta foto är fotat i den miljö som visats mycket av här tidigare på bloggen, vatten och stenar. Jag har gjort en serie av detta foto i olika färger och det foto jag valde symboliserar den senhöst vi just nu befinner oss i, jag har bildredigerat i Photoshop CS3.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Abstrakt| Mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som funderar om någon kan tro att mitt element i den kinesiska astrologin är jord? Jag misstänker att det står fel för det måste ju vara vatten.

kan jag verkligen fundera när jag ser en del foton som jag tagit i början av mitt nya fotointresse. Jag tycker faktiskt att det är lite skämmigt att visa en del av mina foton från 2003. Jag ägde inte ens en egen digitalkamera och ännu mindre förstod jag mycket av den utan det var bara ett knäpp på knappen och sedan var det klart. Jag var nog mest imponerad av hur enkelt det var att ladda upp och leka lite med bilderna. På den tiden var jag redan en riktig datornörd som gillade att sitta framför datorn och det ena ledde till det andra.

Nu sitter jag här med det största fotointresset och jag skulle kunna skriva en bok ”Inte utan min kamera”. Jag har fotat mycket när barnen var små och har alltid ägt en kamera, men att det skulle gå så här illa kunde jag aldrig ana. Den man som min mor levde ihop med under 25 år, efter min fars bortgång och som varit som en far för mig, men inte längre finns kvar i livet sitter garanterat och gapskrattar åt mig och mitt fotointresse från den plats han idag finns på. Det var nämligen så här att jag ”terroriserade” och retade honom otroligt mycket när han låg, kröp och fotade eller filmade alla insekter, fåglar, djur, växter och alla andra små objekt som var intressanta. Hur kunde en helt frisk och normal människa ägna massor av tid med att fota sådant när det fanns intressanta människor i hans närhet? Därför säger jag bara till dig Erling när du någonstans ifrån läser min blogg och ser mina foton … man kan väl ändra sig och fortfarande vara helt normal och frisk, eller?

Nåja, nu var det då och nu som skulle illustreras i bilduppdraget, som återuppstått och Nina Xi har axlat det stora ansvaret att varje fredag förse oss med nya uppdrag till söndagen.  Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att visa någonting som verkligen är så dåligt och jag skäms och vill inte ens stå för det idag. Till mitt försvar kan jag skriva att när jag söker bland mina gamla foton så finns det faktiskt en del som jag inte skäms för och jag ser att mina idéer om foton fanns, men jag hade absolut noll koll och nu har jag i alla fall lärt mig lite grann så jag är inte helt obildbar. Allt var ju sämre då, det var inte bättre förr. Idag sitter jag med en gammal kamera men i jämförelse med den första jag köpte 2004 eller slutet av 2003 är det sådana marginaler i kapacitet att inte det största kalkylbladet skulle klara av att jämföras i ett diagram, bladet skulle inte räcka till för en rättvis kurva.

Nu är det dags och om du är känslig så vill jag att du hoppar över hela det här inlägget och glömmer det du ser.

Jag förstår vad jag ville fota, stigen och trädet som ligger fällt över den. Det var säkert fint när jag gick där men någon komposition har jag då inte fått till. Idag skulle jag fotat på ett helt annat sätt och jag som gillar detaljer hade kanske tagit två foton av samma plats men med olika objekt i fokus som i nedanstående skog som jag tycker känns mycket vackrare tack vare hur jag lagt fokus och kompositionen av bilden. Sedan hade jag kanske gått närmare och fotat löven efter stigen på ett mindre rörigt sätt. Något liknande kottarna  i skogen nedanför.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Då och nu | Mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som nu skrivit och skrivit bara för att jag inte ville komma till uppladdning av fotot från då och även tänker på den fotoskatt jag har fått ärva i form av diabilder som jag någon gång ska plocka upp och skanna in någon gång då och då.