och därför kommer de personliga nöjena på nätverksfronten att få stå åt sidan under en period. Bilden av mig med kameran blir inte heller lika vanligt förekommande i närmiljön.
Kategori | Makro – I ögonvrån | hos Bildgatan.
Fler makroutmanade hittar du här >>>
Först och främst kan jag meddela att stugan är såld i rekordfart utan att vi behövde ha en enda visning. Det känns skönt att nu kunna lämna över till någon som verkligen kommer att tycka om att vara där och ta hand om mitt paradis på ett bra sätt. Efter att ha fått själsligt lugn på en plats under ett antal år tycker jag också att det är bra att jag känner att det är rätt köpare, även om vi inte nekat någon att köpa.
Nu kommer förhoppningsvis en annan plats att bli mitt nya paradis och ge mig det som vi alla så väl behöver -både fysisk och psykisk tillfredsställelse genom att kunna njuta av ett eget smultronställe, även om smultronen lyser med sin frånvaro. I helgen har vi varit där och städat och helt plötsligt så kom alla mina tornedalska gener fram med hjälp av skurhink, trasa, såpa och vatten.
Som tur är har vi underbara vänner, vilka gjorde att helgen även kom att bestå av social samvaro med invigning av ny bastu med en delikat middag och god dryck under lördagen. På söndagen var det svåger och svägerska som bjöd på en repris av lördagen. Kan man ha det bättre?
Nu återstår att tömma stugan och ta rätt på det som ska vara kvar och sedan kunna få det att passa in i den nya miljön, men det blir nog bra med det skulle jag tro. I helgen hyr jag en lastbil och sedan jobba, bära, köra … Återvinningen har redan fått ta en stor del av det vi gjorde i helgen och snart kommer de att få ytterligare besök av oss – månntro om vi kommer att få ett hedersmedlemskap?
På schemat framöver står sedan en del renovering, nybyggnation och lite plantering. Kommer att bli en fantastiskt rolig tid att få saker och ting uträttade och ser fram mot att få arbeta fysiskt och sedan glädjas över resultatet. När jag bestämt mig för något ska det helst ske igår och då är det kanske tur att det finns de som ibland hejdar mig lite, på samma gång som det är synd att vänta med det som går att göra, för att börja få en struktur. Jag kände mig lycklig i helgen när jag satt på trappan och funderade över livet och hur bra det kan bli.
Fortfarande finns det några mycket viktiga saker som inte är på plats, även om jag ännu inte börjat misströsta utan tror att jag kommer att fixa även det. Skickade in en ansökan igår och nu handlar det bara om vad de egentligen vill ha.
Med tanke på att dagarna just nu är fyllda av en hel del arbete och jag inte sitter och rullar tummarna mellan pappersjobbet och John Blund kommer nog mitt deltagande i alla fototeman att vara mer sporadiskt under en tid. Men dyker tiden och fotot upp så är jag med. Självklart kommer jag även fortsättningsvis att besöka och titta in hos alla som kommenterar hos mig och även hinna med att läsa, se och kommentera en del.
Ps. Jag har även en annan flytt att hjälpa till med nästkommande månad, när äldsta sonen flyttar till andra änden av Sverige (baksidan) har jag lovat ( i något svagt ögonblick eller så hade jag för mycket vax i öronen) att än en gång plocka fram mina tornedalska gener. De generna är bra att ha ibland, även om de inte märks alltför ofta och som en god vän sa en gång – Vi nöter ut en generation i taget. Då slipper vi slit och släng, inget har gått till spillo när vi väl hamnar på slutdestinationen och slipper kasta det som fortfarande går att använda.
