Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – på marken
Fler marknivåer hittar du om du klickar på länken till tisdagstemat >>>
Förutom att det stormar (eller kuling som proffsen kallar det, 13 sekundmeter) och regnet öser ner så är väl vädret toppen just nu. =)
är inte två ord som vi så ofta förknippar med varandra? Eller varför inte, det är på sommaren alla vackra vita blommor lyser upp och på sommaren plockas de vita kläderna fram och även hatten som ska skydda oss mot solsting. Vitt är svalt och vi inbillar oss att det kanske kyler lite mer än exempelvis svart, kanske gör det så -vad vet jag som äter kärringpiller och alltid är varm.
Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – vitt
Fler nyanser av vitt hittar du om du klickar på länken till tisdagstemat >>>
För övrigt är det ganska tomt i min hjärna för tillfället, eller … helt fylld med ett stort vitt ark som jag ska börja ge struktur åt samt färglägga med lite smått och gott som har med byggnation och inredning att göra. Prio nummer ett är i alla fall att skura och få allt skinande vitt. I helgen sätter vi igång och sedan blir det inte svårt att fylla dagarna under den närmaste tiden. Tänk vad en liten stuga som är hälften så stor som vår lägenhet kan rymma grejer och för att inte tala om alla förråd på tomten, men det måste tömmas oavsett hur försäljningen går, ingen idé att vänta. Tur att det är ordning och reda bland prylarna, tror inte att det blir så jobbigt som det låter när jag skriver och sedan får det bli en hel del utrensning. Det känns verkligen roligt nu, att börja fylla ett nytt tomt vitt papper med tankar och idéer.
Vi har hittat en bastumodell som vi båda gillar, lite eljest, och har skickat en förfrågan om leveranstid och sedan är det kanske bara att påbörja ytterligare ett nytt bastuprojektet, bara fyra år sedan det begav sig förra gången.
I morse var jag uppstigen tidigare än morgontuppen eftersom jag skulle skjutsa ena sonen till Kallax med fakirflyget, med slutdestination Oslo. Där han ska beblanda sig med svenskar, norrmän och alla andra som kommer att göra hela Norge till en feststad idag. Han visste inte själv när han återvänder då han ska till Stockholm den 9:e juni och lyssna på Bryan Adams. Något tårtkalas lär vi inte bli bjuden på när han fyller år under nästa vecka, även det får hans ”norska” vänner njuta av.
Ps. Cykeln är återlämnad och någon ny fick jag inte, samtidigt som jag kan skriva att han ska inte slippa undan vårt blivande byggprojekt – då blir det att arbeta på tornedalskt vis. Med andra ord inga siestor, sena morgnar eller sköna fikapauser som räcker i flera timmar. Däremot blir det inte knäskurning, som några av mina tornedalska vänner påstår är det enda rätta. =)
Ps 2. Det är kanske läge att avslöja att det flyter riktigt äkta finskt blod i mina ådror, även om det är två generationer bak och bara på den ena sidan av mig (misstänker den vänstra), men det är segt och tar länge innan det går ur en om någonsin. Tänker på förnedringen i söndags och då känns det bra att kunna luta sig mot det finländska i mig.
Ps 3. Den här hatten fanns (finns kanske ännu) i en gammal ladugård som ett par vänner (inte samma som igår) köpte eller mer fick på köpet vid sitt stugköp -så .. .ja, hatten och miljön är (ska nog skriva var) en aning smutsig och dammig och lite mer än vad den är här hemma hos mig -men om jag inte gör något snarast så …
men kanske en ovanlig illustration av påsken.
Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – påsk
Fler påskiga bilder hittar du om du klickar på länken till tisdagstemat >>>
Påskhelgen handlar mycket om eld för oss. Stugan ska värmas med hjälp av elden, maten grillas med densamma, kaffet och korven ska bli klar ute på våra utflykter och sist men inte minst så ska bastun eldas – varje kväll.
Påsken har varit precis så där skön som man önskar att den ska bli varje år -sol, värme, fåglarna som kvittrar, lite god fiskelycka, underbar mat och dryck, sköna bastubad – utan de fyra elementen så klarar jag mig inte en påskhelg och där elden har en central roll.
är tisdagstemat och för att citera henne:
Idag tänkte jag att vi skulle roa oss med vinklar. Fotovinklar eller intressanta vinklar på motivet? Det är fritt för tolkning.
Det tog jag bokstavligt och har jag tolkat helt fritt genom att fota Norrbottensteaterns fasadsmyckning ”Människornas lyft och eld” i lackerat järn från 1986 (ca 120 kvm) av den kände konstnären Erling Johansson.
Här finns det hur mycket vinklar som helst och de kan fotas ur många perspektiv. Nu nöjde jag mig inte med det, utan har lekt vidare och tänjt lite på gränserna och även vinklarna. Jag lade även till ytterligare en topp med fler vinklar och i ett ytterligare perspektiv. Som kuriosa till den här utsmyckningen kan jag berätta att sambon bland annat har gjort huvudena till de eldiga och lyftande människorna.
Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – vinklar
Fler oskarpa inlägg hittar du om du klickar på länken här >>>
Ps. Ikväll är det första slutspelsmatchen för Luleå hockey mot Djurgården och då för jag hoppas att hela publiken kan lyfta och elda igång spelarna så att de krossar Djurgården. Sambo ska åtminstone dit tillsammans med en av mina söner och göra vad de kan för att matchen slutar precis rätt. Sist jag var på hockey var det just de två lagen som möttes och eftersom det inte slutade som det borde så … jag ska inte dit.
skulle jag absolut vara, om all den tid som ibland läggs ner på de mest konstiga och suddiga objekt som finns i mina fotoarkiv omsattes i kronor och ören.
Det hände en gång, en vacker, varm och solig höstdag i augusti 2010. Margareta gick där längs älvstranden på Laxholmen och helt plötsligt fick hon syn på något skimrande vackert som lyste upp bland stenarna. Salig över att finna detta unika objekt i denna natur plockade hon fram kameran och smög sig sakta nära, riktigt tätt intill tog hon några foton. Märk väl, inte ett utan ganska många fick hon av detta sällsynta föremål. Väl hemma i stugan tömde hon kameran och arkiverade hela dagens skörd i en ny mapp att bevaras för eftervärlden. Sedan föll den i glömska till igår och allvarligt talat så vet jag inte varför jag fotar så mycket skräp.
Jag tror … nej jag tror ingenting för jag vet inte och kommer aldrig att förstå mig själv när det gäller mitt eget fotande. Om jag då åtminstone skulle försöka få till lite roliga foton eller testa nya inställningar, men nej ibland knäpps det bara av utan tanke på någonting speciellt.
Nedan är då ett exempel av vad som fotades den där sköna varma dagen i augusti. Solsting? Åtminstone ett mycket oskarpt syfte.
Var på väg att radera hela mappen igår men kanske att … jag låter den vara kvar med slängda påsar, trasiga flaskor, lämnade aluminiumformar och allt annat skräp som jag ”råkats” lägga objektivet mot den dagen. Kanske kan jag ändå göra något av det?
Tänkte jag och nu gjort …
Även om inte du förstår (det gör jag inte själv) så har jag haft roligt och har både glömt tid och rum när jag suttit här och lekt med penslar, skärpor och massor av lager. Det är inte första gången och det är det jag menar med att om jag kunde omsätta tid i pengar, då skulle jag …
Det tar lång tid för mig enär jag inte har någon kompetens för det här egentligen. Jag lär mig genom att testa och ibland snappar jag upp något, i en tidning, på webben eller hos någon annan bloggare. Oftast har jag glömt det till nästa gång, därför blir aldrig mina bilder den andra lik eller så kanske det har att göra med att jag använder olika foton? Vem vet. Jag skulle kunna jämföra PS med en elitidrottares liv, träning och åter träning för att hålla sig kvar.
Slutsats – Jag är egentligen på den nivå som alltför många nyårslöften handlar om: -I år ska jag träna mer, jag ska bli bättre och min utveckling ska märkas.
Bildgatan funderar om det är försent för ett nyårslöfte.
*
Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – oskarp
Fler oskarpa inlägg hittar du om du klickar på länken här >>>
bara vanligt vatten, har en lugnande effekt på mig. Att bara sätta sig ner och höra vattnets rörelser, känna doften och det vattnet gör med luften -det kan inget spa i världen slå. Självklart är den omgivande miljön viktig och det här finska vattnet kluckade precis så där rofyllt som gör att jag fortfarande kan känna platsen så nära.
Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – plats
I veckans tisdagstema (som det var länge sedan jag var med i) ska vi visa en plats som på något sätt berör oss. För mig är en plats vid vatten något som är viktigt. Oavsett var den ligger men ett stort utrymme för egna tankar och aktiviteter är ett krav, så lik en sardin vill jag inte vara och trängas bland alla andra sardiner.
Än är det ett bra tag till jag får sitta där vid vattnet och höra vågorna och känna luften. Idag när jag var ute och verkligen såg hur mycket snö vi har så kändes det inte som att vi kommer att få någon sommar i år, knappt en härlig vårvinter.
Fler platser hittar du om du klickar på länken här >>>
men väl på rosa trappa fick vi gå, i fjol när det var lite installationer kring Kulturens hus.
Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – rosa
-
Avsändare Margareta som funderar om tisdagstema förbereder sig för ett riktigt kräftkalas med tanke på valet av tema. Jag hade gärna varit med om det är så, funderar själv på ett litet kräftparty.
-
När jag läste rosa så kom denna bild i huvudet och ville inte släppa därför hade jag inget alternativ trots att jag tänkte på det rosa bladet som finns i vårt hem och läses extra noga. Nu när yngsta sonen är hemma blir den verkligen dubbelläst.
-
Fler rosa tisdagsteman hittar du om du klickar på länken här >>>
visst låter det ganska tråkigt? Faktiskt så känns det inte så för mig just nu när texterna inte flyter och ingenting speciellt händer. När jag läste på Beates blogg om återspegling av 2009 i tisdagstema idag så kom två ord in i mitt huvud och vill inte släppa så därför bestämde jag för att lägga ut dem, orden fisk och svamp.
-
Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.
Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.
-
Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .
-
Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.
Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?
ett gammalt talesätt som jag tycker håller. Grönt är en färg som onekligen känns skön och jag skulle gärna vilja lägga mig på det gröna sköna dunbolstret i mitt inlägg. Tisdagstemat var just det rubriken säger – ett tema på tisdagar.
Kategori | Tisdagstema| Grönt är skönt|
Mina tidigare inlägg i tisdagstema hittar du här >>>
Avsändare Margareta som med ett tema som återuppstått i mitt liv, jag inser att det inte alltid fungerar men det är kul de tisdagar jag hinner och den här gången visste jag direkt var jag skulle leta.
hittade jag när jag var på Google och letade efter nya fotoutmaningar. Lite sen är jag till TisdagsTema, idag är det fredag men jag får bättra mig till nästa gång. När jag såg ordet för veckan – vild – så bestämde jag mig för att ”fuska” lite och plocka fram ett tidigare inlägg från den 30e juli. Ett vilt slagsmål med vassa vapen. det kan inte bli bättre, trots de fruktansvärt urusla fotona. Trots att det gått en tid är jag fortfarande lite ”chockad” av upplevelsen med de gulliga små igelkottarna, jag försöker att värja och månar om dem när de sakteligt korsar våra vägar. Numera vet jag att de är riktiga rovdjur och det vilda slagsmålet och lätena …
I alla fall blir det mitt bidrag till tisdagstemat och ordet vild.
Avsändare Margareta sänder en varning för de små, bakom den ljuvaste uppsyn kan det finnas … Jag har verkligen blivit grundlurad.
skedde sent i går kväll bakom stugknuten i Santasaari. Här mitt i stugidyllen slogs de med livet som insats och döden inom räckhåll. Med taggarna utåt ville verkligen slagskämparna vända igelkottaskinnet inåt. Trots att vapnen var vassa och i tusentals blev jag inte rädd för att råka illa ut, när jag kom och brydde mig. Jag som var glad över att få se och uppleva det vilda slagsmålet. Nu var det ”lilla” jag som tyvärr avstyrde slagsmålet och avbröt det abrupt med mitt eget vapen och mitt civilkurage, kameran.
Tyvärr hann jag inte rigga upp och få några riktigt bra bilder på den vassa kampen, Antalet vapen som förekom i det slagsmålet är kanske ett litet rekord mellan två individer.
Jag önskar att jag fått bevittna fajten en längre stund och med lite vassare taggar. Har ni upplevt och sett ett riktigt igelkottaslagsmål? Vilka läten och vilken kraft, de här små djuren som jag trott varit så oskyldiga och harmlösa. Jag är imponerad och kan konstatera att det gamla talesättet ”skenet bedrar” stämmer in på de små liven.
Numera kommer jag att se igelkotten med andra ögon och utrop som; – Oh, titta en igelkott och så blir rösten sådär lite barnslig och ögonen så där snälla och ”sneda”, ni förstår. Nej nu blir det mer: Titta en igelkott visa taggarna.
Avsändare Margareta som i alla fall konstaterat att djurlivet är rikt på ön och nu väntar jag bara på björnen.
Som avslut, igelkottaskinnet vänds ut och in, sången har jag inte förstått förrän nu.
Igelkottaskinnet
Och gubben han sade till gumman sin
Ta och sätt en lapp uti byxan min
Uti ändanom, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.
Och gumman hon gick sig till skogen en natt
Och där ska ni se hon en igelkott fick fatt
Som sprang på sina ben, som sprang på sina ben
som sprang på sina ben uti månens sken.
Och gumman hon tog sig ett igelkottaskinn
och alla vassa taggarna vände hon in
Uti ändanom
Och gubben han hoppa, han skrek och han svor:
”Jag tror själva Hin uti byxorna for!”
Uti ändanom.
Och gubben han sade till gumman sin:
”Varför har du vänt alla taggarna in?
Uti ändanom…”
”Jo, därför att du är så lat, ditt skräll
så du sitter å drar dej från morgon till kväll
uppå ändanom…”
Och gubben han tog sina byxor och gick
och sen ska ni veta vad kärringen fick
uppå ändanom…
Men då tog gumman ett ekorraskinn,
de lenaste håren vände hon in,
uti ändanom
Och då blev gubben så glad i sitt sinn
han klappa och pussa käringen sin
uti ändanom, uti ändanom,
allt uppå byxorna i ändanom.