-

Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.

Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.

-

Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .

-

Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.

Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?

Kategori | Tisdagstema| Grönt är skönt|

Mina tidigare inlägg i tisdagstema hittar du här >>>

Avsändare Margareta som med ett tema som återuppstått i mitt liv, jag inser att det inte alltid fungerar men det är kul de tisdagar jag hinner och den här gången visste jag direkt var jag skulle leta.

hittade jag när jag var på Google och letade efter nya fotoutmaningar. Lite sen är jag till TisdagsTema, idag är det fredag men jag får bättra mig till nästa gång. När jag såg ordet för veckan – vild – så bestämde jag mig för att ”fuska” lite och plocka fram ett tidigare inlägg från den 30e juli. Ett vilt slagsmål med vassa vapen. det kan inte bli bättre, trots de fruktansvärt urusla fotona.  Trots att det gått en tid är jag fortfarande lite ”chockad” av upplevelsen med de gulliga små igelkottarna, jag försöker att värja och månar om dem när de sakteligt korsar våra vägar. Numera vet jag att de är riktiga rovdjur och det vilda slagsmålet och lätena …

I alla fall blir det mitt bidrag till tisdagstemat och ordet vild.

Avsändare Margareta sänder en varning för de små, bakom den ljuvaste uppsyn kan det finnas … Jag har verkligen blivit grundlurad.

Ett vilt slagsmål med vassa vapen …

skedde sent i går kväll bakom stugknuten i Santasaari. Här mitt i stugidyllen slogs de med livet som insats och döden inom räckhåll. Med taggarna utåt ville verkligen slagskämparna vända igelkottaskinnet inåt. Trots att vapnen var vassa och i tusentals blev jag inte rädd för att råka illa ut, när jag kom och brydde mig. Jag som var glad över att få se och uppleva det vilda slagsmålet. Nu var det ”lilla” jag som tyvärr avstyrde slagsmålet och avbröt det abrupt med mitt eget vapen och mitt civilkurage, kameran.

Tyvärr hann jag inte rigga upp och få några riktigt bra bilder på den vassa kampen, Antalet vapen som förekom i det slagsmålet är kanske ett litet rekord mellan två individer.

Jag önskar att jag fått bevittna fajten en längre stund och med lite vassare taggar. Har ni upplevt och sett ett riktigt igelkottaslagsmål?  Vilka läten och vilken kraft, de här små djuren som jag trott varit så oskyldiga och harmlösa. Jag är imponerad och kan konstatera att det gamla talesättet  ”skenet bedrar” stämmer in på de små liven.

Numera kommer jag att se igelkotten med andra ögon och utrop som; – Oh, titta en igelkott och så blir rösten sådär lite barnslig och ögonen så där snälla och ”sneda”, ni förstår. Nej nu blir det mer: Titta en igelkott visa taggarna.

Avsändare Margareta som i alla fall konstaterat att djurlivet är rikt på ön och nu väntar jag bara på björnen.

Som avslut, igelkottaskinnet vänds ut och in, sången har jag inte förstått förrän nu.

Igelkottaskinnet
Och gubben han sade till gumman sin
Ta och sätt en lapp uti byxan min
Uti ändanom, uti ändanom
allt uti byxorna i ändanom.

Och gumman hon gick sig till skogen en natt
Och där ska ni se hon en igelkott fick fatt
Som sprang på sina ben, som sprang på sina ben
som sprang på sina ben uti månens sken.

Och gumman hon tog sig ett igelkottaskinn
och alla vassa taggarna vände hon in
Uti ändanom

Och gubben han hoppa, han skrek och han svor:
”Jag tror själva Hin uti byxorna for!”
Uti ändanom.

Och gubben han sade till gumman sin:
”Varför har du vänt alla taggarna in?
Uti ändanom…”

”Jo, därför att du är så lat, ditt skräll
så du sitter å drar dej från morgon till kväll
uppå ändanom…”

Och gubben han tog sina byxor och gick
och sen ska ni veta vad kärringen fick
uppå ändanom…

Men då tog gumman ett ekorraskinn,
de lenaste håren vände hon in,
uti ändanom

Och då blev gubben så glad i sitt sinn
han klappa och pussa käringen sin
uti ändanom, uti ändanom,
allt uppå byxorna i ändanom.