och fler små detaljer, visst var det vackrare förr i tiden, allt är relativt. Men då kunde åtminstone jag se skillnaden på olika saker och minnas några av dem. Idag när jag ser en bil, som jag nu valt som exempel, så ser jag bara skillnaden om bilen är röd eller svart. Jag kan inte se någon större skillnad på våra bilmärken men trots det kan jag tycka att de är läckra. Men varför ska allt vara så lika? Jag gillar strikta former, men trots det kan jag sakna den där kreativa designen som var så vanlig förr.
-
Titta bara på oss människor. Idag ska vi alla ha en viss längd, vi ska ligga på gränsen till anorexia för att anses vackra och helst vara hårt blonderade. Jag måste erkänna att jag inte ser skillnad på de här människorna när jag ser dem i media, nu har jag också lite dåligt för att känna igen ansikten och placera dem rätt. De ser alla ut som att de har samma föräldrar och är stöpta i samma form. Ungefär som alla tennsoldater som avgjöts till exakta kopior av varandra.
-
Det är likadant i våra hem, de ska se ut som att du kommer in till någon uppfixad vårdcentral med de vita väggarna som grund med några färklickar strategiskt utplacerade. Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Jag vet nästan vad jag kommer att få se när jag kommer till nyrustade hem, ingen fantasi. Ibland är jag nästan glad och lycklig över att mitt hem inte är nyrenoverad för jag kan bli lite rädd för att jag också går i den där fällan och gör det enkelt för mig när vi väl ska börja med våra val. Vitt är bra för ljuset skull, men måste det vara så mycket. Måste alla möbler och inredningsdetaljer se exakt likadana ut? Jag har fastnat framför ett program på kanal 9 som heter Grand Designs och där får jag verkligen utlopp för drömmar och fantastiskt kreativa människor. De uppoffrar de gör för allt för att få sitt drömhem helt efter egna idéer. Vilken vilja och envishet jag bara …
-
Tavlor borde väl åtminstone vara personliga och valda med omsorg eller av kärlek. Nej nu hänger det stora ”IKEA tavlor” i många hem och alla har samma motiv. Fy vad tråkigt. Har vi inte råd att köpa de vackra kan vi göra våra egna. Idag har alla möjligheten att skapa, vi har foton som vi tycker om och idag finns möjligheten till att förstora och trycka till bra och rimliga priser. Det är så enkelt att åstadkomma en egen personlig tavla. Med en bild vill vi väl ändå förmedla något. Vi talar lite om vem vi är och vad vi tycker om. Att ge bort en tavla är svårt, har jag alltid tyckt, men när jag ser alla de där massproducerade så funderar jag om det är så svårt. Det verkar inte spela någon roll vad vi hänger på väggen bara det fyller upp en tom plats. Nåja, smaken och tanken är som tur helt fri och det ska vi vara glada över.
-
Men visst var det ibland bättre förr? När bilarna var bilar och människor var människor, inte några avgjutningar.
Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Förr i tiden
Avsändare Margareta som tänker att bilarna förr är som vi människor borde vara, före alla skönhetsoperationer, lite former här och där med detaljerna som visar att vi har levt.
-
Nu ska jag fixa till mig lite, lite smink så att jag ser ut som en människa igen. Sedan åka iväg till min mor som fyller år idag och har fått de där riktiga formerna genom åren och ett hem som inte är designat efter något magasin.
Ps. Kanske att jag åker förbi någon av de stora varuhusen och köper någon liten detalj till påsken i stugan, någon sådan där grej som alla andra också köpt och som finns i varje hem. För jag är inte annorlunda fast jag kan tycka.
-
Följ länken så hittar du fler tankar och bilder kring hur det var förr i tiden hos alla andra som deltar hos Birgitta i fototemat – torsdagsfoto – här >>>
