Det hände sig vid sextiden på kvällen den 10 februari när jag som bäst höll på att röja undan den snö som fallit under de senaste dagarna.

Det hade således börjat skymma och man kunde urskilja en klar stjärnhimmel samt en klart strålande ”stjärna” i söder – planeten Venus, till storlek ungefär som Tellus. Efter några timmars idogt skyfflande började man känna av en viss trötthet och det blev tid att avsluta dagens arbete. När jag vänder blicken mot skogen utmed stigen så får jag se ett kraftigt gulaktigt ljussken som fyller öppningen och det är uppskattningsvis på drygt två kilometers avstånd.

Ljuset är gulaktigt mot det röda och skiftar i intensitet när jag betraktar ”fenomenet” och undrar förstås vad det kan vara för något. Det kanske är en skogsmaskin eller så har de tänt lyset till elljusspåret men jag började tvivla och tankarna for över allt annat märkligt som fantasin kunde uppbringa.

Jag rusade efter kikaren som fanns inne i stugan och riktade okularet mot ljuset, snabbt blev jag varse om att det märkliga ljuset kom från vår måne som börjat sin uppåtgående vandring ovan horisonten. Skenet var så fantastiskt vackert att de här måste förevigas tänkte jag och hämtade kameran från bilen, men som mången gång förr blev det inga foton för batterierna hade blivit för svaga.  Synd – men bilden hade för alltid fastnat på näthinnan och jag blivit en erfarenhet rikare.

Naturen är i sig en enorm källa till upplevelser och inspiration.

På hemvägen kunde jag från bilen se hur månen relativt snabbt förflyttade sig uppåt och reflekterande ett vackert och varierade sken beroende på dimman och de moln som bildats i förgrunden för det hade blivit rejält kallare. Jag kunde inte släppa taget om månen för de var något speciellt som fascinerade mig denna kväll när jag styrde färden vidare österut utmed E:4an.

-Roffan-

sett på promenad över Seskaröbron. Jag gillar verkligen fotot och vyn med Seskaröbron som svåger Rolf fotat på promenaden från Santasaari till Seskarö, en vacker ö utanför Haparanda.

Vilken ljuvlig känsla som infinner sig när jag ser fotot, det känns nästan att jag, som Pirjo står där och tittar ut över bron och insuper luften och tittar ut över den fantastiska vyn. Än ser vi att det är en bit kvar till sommaren men vattnet är öppet runt och kring bron och flyttfåglarna har kommit på besök för att stanna ett tag. Trots det var det några pimpelfiskare som trotsade allt och satt och pimplade, vid det vita istäcket du ser i mittbilden längst ner, där ute satt de och njöt av vädret och samtidigt försökt få upp en och annan firre.

Pirjo på väg mot Seskarö stannar och njuter en stund av solen och den ljuvliga utsikten medan Rolf fotar, det blir mycket väntande på oss som alltid har kameran i högsta beredskap. Nu har han köpt en ny digitalkamera så få se om jag får tillfälle att lägga upp några vackra naturfilmer från honom.

Margareta G som känner att nu är den på G och fort går det.

har några gemensamma nämnare, fotografering, redigering och skrivlusten. Eftersom han själv i dagsläget inte har någon egen blogg eller webbsida (jag jobbar på det) kommer han att på ”Avsändare Margareta” vara lite av en ”gubben i lådan”, som Carl-Gustav Lindstedt en gång i tiden, han ploppar upp lite då och då med texter och bilder (inga andra yttre likheter med föregångaren finns). Självklart har jag frågat honom och bett om lov för att ”offentliggöra” hans material. Som allt annat som läggs ut på bloggen är det copyright på bilder och foton om ingenting annat uppges eller någon annan står som upphovsman.

Idag publicerar jag en något försenad valborgshälsning från honom och svägerskan Pirjo. Eftersom jag själv varit en aning blek på bloggen sista tiden och inte ens fått till en sådan, får han representera  årstidsbetraktelsen från Norrbotten och framförallt Haparanda och östra Norrbottens vårläge.

På vykortet står det – Valborgshälsningar från Haparanda – Seskarö
Isarna i Torneälven nedanför järnvägsbron ligger kvar, endast en liten råk har öppnat sig mot stranden vid Sundholmen och Cape East. Vid Lehtitiipuri för några dagar sedan med havet mot Skomakarfjärden är istäcket intakt och endast i farleden under bron mot Seskarö har det bildats öppet vatten. Där hundratals simfåglar mellanlandat efter en lång flyttfärd mot nya häckningsplatser i norr. Hälsar Rolf och Pirjo.

En beskrivning av läget i Haparanda och fotona på kortet.

Margareta G som vet att hon varit lat på bloggen den sista tiden, det är just tiden som inte riktigt varit i takt med mig och mitt skrivande.

Våra sambon – Pirjo och Åke – har det inte alltid lätt, några foton på dem har det blivit. :)