Idag en vilopaus …

men inte på bild, och mer på grund av slöhet, men när jag igår berättade om omtänksamma kvinnor och livslång kärlek så kan jag ju fortsätta med en till …

Ett äldre par går in på Max och delar noga en hamburgare med pommes frites på mitten. En lastbilschaufför tycker synd om dem och erbjuder sig att köpa en egen måltid åt damen.
”Nej tack,” säger mannen, ”vi delar på allt.”
Ett par minuter senare upptäcker lastbilschauffören att frun fortfarande inte har tagit en enda tugga.
”Alltså, vill ni att jag ska bjuda frun på en måltid är det okej,” säger han.
”Nej tack,” säger mannen igen, ”vi delar på allt.”
Lastbilschauffören är inte övertygad, utan frågar frun: ”Varför har du inte ätit än då?”
Då fräser frun: ”Jag väntar på tänderna!”

Omtänksamma kvinnor …

Ett nygift par checkar in på hotell på bröllopsnatten. Morgonen därpå, när de skulle göra sig i ordning så råkar mannen skära sig när han rakade sig. Han blev lite stressad och torkade av sig på lakanet i sängen på väg ut från rummet och gick sen ner för att checka ut.

Ägaren till hotellet upptäckte blodet och sa att det är ju otroligt att det finns sådana fina kvinnor som bevarar sin oskuld till bröllopsnatten. Därför kommer vi bjuda på en svit här, när ni firar ert guldbröllop.

Paret kämpade på och höll ihop i 50 år. Mycket riktigt så åkte paret tillbaka till hotellet och fick den finaste sviten.
Morgonen därpå, när de skulle checka ut, så snöt sig frun ordentligt i lakanet.
Mannen frågade undrande vad hon höll på med.
– Älskling, för 50 år sen så räddade du min heder, nu har jag räddat din.

Annorlunda marknadsföring …

för ett annorlunda ”yrke”, eller kanske bara en bisyssla.

Kategori | Fredagsfoto – Annorlunda | hos Bildgatan
Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna hittar du mer annorlunda ting och företeelser.

Bilen stod utanför guldsmedsbutiken och bankomaten för någon timme sedan vid Ikanohuset i Haparanda. Förhoppningsvis inte i tjänsten.

Nu är det fredag igen och  vi har en inbjudan till middag och … ja, jag tror att jag inte behöver skriva mer om vad som också finns med på programmet.

Det här med att tänka själv …

En högt uppsatt politiker besökte ett mentalsjukhus och blev visad runt av föreståndaren.
- Hur tar ni reda på vilka som är tillräckligt tokiga för att bli inlagda? frågade politikern.
- Vi fyller ett badkar med vatten och ger dem en tesked, en kopp och en spann och ber dem tömma karet, svarade föreståndaren.
- Aha! sa politikern. Och de som är normala tar naturligtvis spannen, för det går snabbast.
- Nej, svarade föreståndaren. De som är normala drar ur proppen ur badkaret. Har ni förresten några önskemål, enkelrum eller 2-bädds?

Kan inte låta bli att skriva detta – Vi har kanske det vi förtjänar?

Är jag på väg tillbaka …

till barnstadiet och har kommit till tonåren? Den funderingen fick jag efter att ha skrivit i en kommentar idag – snyggt tänkt. Hur tusan tänker någon snyggt, om inte personen är en tonåring och garanterat har ett bra svar på det?

Jag märker att jag mer och mer lägger mig till med lite ord och formuleringar som min svenska lärare skulle få mardrömmar av om hon läste. Min uppväxt bestod endast av kvinnliga lärare i svenska och det är kanske därför jag först nu som ”vuxen” … min manliga testosteronsida har äntligen vågat släppa lös och inte bry sig så mycket om vad som förr ansågs rätt och fel. Sedan har jag inte alltid hängt med i vad som anses acceptabelt och helt klart godkänt idag.

När det gäller bilden har jag däremot inte alltid tagit till mig alla de regler och tankar som gäller för ett bra foto, utan där vågar jag mycket mer och det har kanske sin grund i att den kommit starkt till mig de senaste åren.

Har lämnat ”alla” måsten bakom mig och bryr mig inte längre så mycket över vad andra tycker och tänker om hur jag ska bete mig och vara. Den där statusen, att jag är tvungen att uppföra mig på ett visst sätt för att bli accepterad, den finns inte längre. Jag är jag och behöver inte fundera över vad grannen ska tycka eller om någon inte tycker att jag är en fin dam som fiser inåt. Jag har aldrig varit det, men visst har jag tidigare någon gång inte vågat eller känt pressen, att så får jag inte göra eller agera för det anses inte riktigt godkänt i de sociala rummen eller att jag inte haft den ”rätta” kompetensen.

Nu vill jag inte påstå att jag är en person som saknar farstu, den är ganska stor och rymlig, däremot så har mina erfarenheter genom glädje och sorg  gett mig en syn på livet som inte handlar om status genom prylar och andra symboler, förutom de där tekniska. =)  Sedan tror jag mig ha lärt en hel del av mina fantastiska pojkar, uppvuxen med en annan världsbild och där jag fått ta del av deras tankar och seende.

Därför känner jag att det inte är så tokigt att gå tillbaka lite till barndomen och tonåren är inte så tokig, även om det innebär att närminnet sviker ibland och vänta nu … hade inte jag satt en kastrull med ägg att koka på plattan?

Ps. Regn, 17 sekundmeter och nordvästlig vind … mysigt -att slippa gå ut och en sådan här dag är jag verkligen glad över att jag inte har så långt till mitt arbete.

Tänkte på det här med lust …

och avsaknaden av den när jag fick följande fredagshistoria i min e-post.

Anton gick i första klass och skulle ha sin första lektion i sexualundervisning. Fröken tyckte att alla barnen skulle fråga sina föräldrar hur de hade kommit till. På kvällen frågade Anton sin mamma hur han hade blivit till och mamman svarade att storken hade kommit med honom precis som den hade kommit med henne, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, mormorsmor, mormorsfar, osv.

Anton memorerade detta innan han gick och lade sig, och dagen därpå var hann ivrig att berätta detta och fick berätta först.
- Jag har kommit med storken precis som min mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, mormorsmor, mormorsfar, osv, så i min släkt har vi inte knullat på över 200 år

Här är det en annan lust som saknas men det är aldrig fel att få le en smula och ibland ett asgarv – det tar bort de tråkiga tankarna en stund – på återhörande, återseende eller bara på återläsande.

Är det inte dags för en fredagshistoria, …

känner att det var länge sedan sist. Och om ni ibland tycker att apotekspersonalen kan verka en aning oerfarna och inte riktigt kan sin sak så beror det kanske på att du har en praktikant framför dig.

En ung och oerfaren kille praktiserade på ett apotek. En av de första dagarna som han stod i kassan kom det in en kvinna som bad att få köpa ett paket tamponger. Killen tyckte att det var väldigt pinsamt, han rodnade och började stamma och försvann en lång stund bakom disken för att leta fram paketet, som han sedan fumligt lämnade över till kvinnan. Apoteksföreståndaren såg detta, kallade in den unga killen och förklarade att ett sånt beteende inte gick för sig på ett apotek. Han måste skärpa till sig omedelbart, och bete sig naturligt och avslappnat mot kunderna.

Killen lovade att tänka på detta och gjorde allt vad han kunde för att vara naturlig istället. Så nästa dag kom det in en kvinna till apoteket som bad att få köpa ett paket bomull, varvid killen utbrister;
”Jaså, så du rullar själv?”

Det var allt för den här gången men nu måste jag fundera på något eller någon som ska vara full … återkommer.

Vilken typ av fobier lider vi av, …

är det en överdriven renlighet hos oss eller bara en vanlig tvångstanke om ett tvättställ för varje veckodag?

Ja, för allt som du ser i förgrunden inhandlades under gårdagens besök på Cape East och deras utförsäljning. Sedan fanns det de som kom med riktigt stora släp.

 

Jag vet inte hur stora de trodde att de två hängarna skulle vara och hur länge de låg kvar på släpet? Trallen räckte då till för att rymma dem men … de missade visst hängarna när allt spändes fast.  Jag fick mig i alla fall ett stort leende till livs och vår bil (utan släp) var mer än fullproppad. Olika äro våra uppskattningar på utrymme, mått och annat som ska beräknas, men trots att jag är urusel på det så … är jag bättre än någon åtminstone.

Jag vill inte vinna …

någonting som jag inte känner att jag gjort mig förtjänt av. Förutom om jag köpt en lott eller spelat på något, exempelvis de där hästarna som kutar runt jämt och ständigt, utan att ge mig någon utdelning. Fast skulle det bli vinst så har jag ju faktiskt gjort mig förtjänt av det genom att satsa pengar på de där krakarna (deras egen överlevnad). F*låt mig alla hästälskare. Ordspråket säger - Tur i spel, otur i kärlek och då föredrar jag det omvända. Även om tur och otur inte finns, utan bara är vårt sökande efter mening, orsaker, mönster och samband och när vi inte hittar något så kallar vi det kanske för tur eller otur. Det tänket lyssnade jag på i ett intressant samtal mellan Fredrik Lindström och Peter Gärdenfors för någon vecka sedan i SVT.

Jag ska inte sticka under stol (ännu ett talesätt kom över mig) med att jag vunnit vid några tillfällen i mitt liv, bortsett från när jag vann kärleken till alla mina nära och kära samt de barn jag fött, senaste gångerna har ju varit här på bloggen och faktiskt vid fyra tillfällen har jag fått fina vinster hemskickade av er bloggare som utsett mig till er vinnare. Nu kanske inte ett misslyckat foto är den vinst som jag mest har eftertraktat, men jag får ta tillfället och försöka vinna allt jag kan, när jag inte ens klarar av att slå mitt eget kött och blod i kubb.

Därför tänkte jag göra ett nytt försök till att vinna något och vinsten är en pryl som jag själv inte ens visste att jag ville ha – en iPod. Jag vet ju knappt vad den ska användas till, jo men jag vet inte ännu om att jag behöver en sådan.

För X antal år sedan visste jag inte att det inte skulle kunna gå att leva utan en dator heller, eller en kamera, eller en mobil. Att ett litet USB-minne skulle bli så viktigt, det fanns inte i min värld – men nu finns de där, ganska många sådana. Listan kan göras lång över prylar som jag inte tidigare hade en aning om att de var livsnödvändiga för att överhuvudtaget kunna existera.

Vad ska jag då göra för att vinna den här iPoden? Inte någon större prestation utöver att lämna ett avtryck till Loopia och det här inlägget på deras egen blogg där de ställer frågan – Är din blogg värd en iPod?

Nu var det gjort och det var inte svårt, gjorde inte ont någonstans. Att jag sedan gillar Loopia som min leverantör, av egen domän och även till sambo och företaget, gör ju att länkningen känns ganska naturlig. Det är inte första gången jag gör en länkning dit och då skedde det helt frivilligt utan några förväntningar på motprestation. Du hittar mitt tidigare inlägg här – Bra support – för mig är det mycket viktigt att ge kredit till de som förtjänar och det har Loopia gjort vid ett flertal tillfällen när jag strulat till det eller inte orkat förstå. Det tar mycket längre tid för mig att få mynten att ramla ner och sedan är det inte säkert att de gör det alla gånger.

Men den här gången gör jag det desto mer beräknande och hoppfullt att snart hålla en egen iPod i min hand, för att sedan räkna ut till vilken stor nytta jag kommer att ha av den, så därför - Lite smör i stekpannan kan ju inte skada utan att det blir smörigt och kladdigt.