att hålla reda på två och vad de gör och befinner sig kan jag tycka ibland. Den här kvinnan hade löst sina ”problem” på ett enkelt sätt.
-
En blondin går till socialen för att få ekonomisk hjälp till alla sina tio barn.
- Har du tio barn! Vad heter dom? frågar socialsekreteraren imponerat.
- Dom heter Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo, Bo och Bo, svarar blondinen och ler stolt.
Mannen tittar tvivlande på henne.
- Är det sant? Hur gör du då för att ropa in dom från lekplatsen?
- Det är enkelt – jag ropar bara Bo och då kommer dom rusande allihop.
Men tjänstemannen är inte övertygad.
- Om du vill att dom ska komma in och äta då?
- Jag ropar Bo, middagen är klar, och så kommer dom!
- Men vänta lite. Om du bara vill att en av dom ska komma in. Hur gör du då? frågar socialsekreteraren med rynkade ögonbryn.
- Det blir lite jobbigare. Då måste jag använda deras efternamn också, nickar blondinen.
-
Avsändare Margareta som valde två helt olika namn inte den minsta likhet med varken första bokstav eller någonting annat. Till och med längden på namnen skiljer sig nämnvärt och det gör det även fysiskt. Det enda gemensamma är att de är gångbara internationellt fast med tanke på helt olika språk.










