skulle jag absolut vara, om all den tid som ibland läggs ner på de mest konstiga och suddiga objekt som finns i mina fotoarkiv omsattes i kronor och ören.

Det hände en gång, en vacker, varm och solig höstdag i augusti 2010. Margareta gick där längs älvstranden på Laxholmen och helt plötsligt fick hon syn på något skimrande vackert som lyste upp bland stenarna. Salig över att finna detta unika objekt i denna natur plockade hon fram kameran och smög sig sakta nära, riktigt tätt intill tog hon några foton. Märk väl, inte ett utan ganska många fick hon av detta sällsynta föremål. Väl hemma i stugan tömde hon kameran och arkiverade hela dagens skörd i en ny mapp att bevaras för eftervärlden. Sedan föll den i glömska till igår och allvarligt talat så vet jag inte varför jag fotar så mycket skräp.

Jag tror … nej jag tror ingenting för jag vet inte och kommer aldrig att förstå mig själv när det gäller mitt eget fotande. Om jag då åtminstone skulle försöka få till lite roliga foton eller testa nya inställningar, men nej ibland knäpps det bara av utan tanke på någonting speciellt.

Nedan är då ett exempel av vad som fotades den där sköna varma dagen i augusti. Solsting? Åtminstone ett mycket oskarpt syfte.

Var på väg att radera hela mappen igår men kanske att … jag låter den vara kvar med slängda påsar, trasiga flaskor, lämnade aluminiumformar och allt annat skräp som jag ”råkats” lägga objektivet mot den dagen. Kanske kan jag ändå göra något av det?

Tänkte jag och nu gjort …

Även om inte du förstår (det gör jag inte själv) så har jag haft roligt och har både glömt tid och rum när jag suttit här och lekt med penslar, skärpor och massor av lager.  Det är inte första gången och det är det jag menar med att om jag kunde omsätta tid i pengar, då skulle jag …

Det tar lång tid för mig enär jag inte har någon kompetens för det här egentligen. Jag lär mig genom att testa och ibland snappar jag upp något, i en tidning, på webben eller hos någon annan bloggare. Oftast har jag glömt det till nästa gång, därför blir aldrig mina bilder den andra lik eller så kanske det har att göra med att jag använder olika foton?  Vem vet. Jag skulle kunna jämföra PS med en elitidrottares liv, träning och åter träning för att hålla sig kvar.

Slutsats – Jag är egentligen på den nivå som alltför många nyårslöften handlar om: -I år ska jag träna mer, jag ska bli bättre och min utveckling ska märkas.

Bildgatan funderar om det är försent för ett nyårslöfte.

*

Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – oskarp

Fler oskarpa inlägg hittar du om du klickar på länken här >>>