Bildgatan – Avsändare Margareta

men ändå med några år på nacken har denna vackra brosch som en gång burits av sambons mor. Jag tycker att den är underbar och skulle själv kunna tänka mig att det användes på mig, samtidigt som jag skulle vara livrädd för att tappa det. En vacker brosch istället för den sista knappen? Kanske för att knäppa igen halsduken vid kappan? Användningsområdena är många, det är inte ofta jag ser det nuförtiden, är väl inte modernt kan jag förstå.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 264 – smycke
-
Avsändare Margareta som idag håller på med förberedelser inför morgondagen och helgens aktiviteter. Lite slappande framför bloggen och sedan lite jobb, men inte mycket.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Om solen håller i sig kommer jag att få en underbar helg. Då är det inte bara smyckena som glittrar utan även Margaretas ögon.

Just nu +4,6 och strålande sol

Såg du + före temperaturen? Låt vara att det är i solen men termometern visar trots allt på + och det räcker för mig just nu.

och valet av dagens kläder kommer alltid halsbandet på. En hel del halsband hänger hemma hos mig från de billigaste billiga till de lite mer dyrbara. Nåja, don efter person och de dyrbara är kanske inte alltid mätt i penningkostnad. Jag bär alltid ett halsband däremot är jag dålig på andra smycken. Armband, ringar och örhängen blir periodiskt. I veckans makro är det smycken som är temat och självklart kommer ett av mina halsband väl på plats.  Blått och grönt är en del av mina ögon och därför är det här ett halsband som passar både till dem och till jeans, till mina blå tröjor och tunikor. Det inköptes i Los Christianos tillsammans med några fler halsband, både till mig själv och som små presenter.

Kategori |Macro – Smycken hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har fotat lite smycken idag och jag kommer med fler eftersom det även i 365 foton 2010 ingår ett smycke under året.

-

med presentationen på det lilla visitkortet  är viktigt att fundera över. Vem är personen/företaget som jag representerar? Hur många är vi som inte samlar och plockar på oss visitkort överallt och sedan inte alltid kommer ihåg varför. Vad är det jag vill visa och varför ska någon komma ihåg just mitt lilla visitkort vid ett senare tillfälle? Personligen har jag en ”låda” full med visitkort som jag inte har en aning om varför jag plockat på mig eller vad företaget representerade. Jag har gjort några visitkort till vänner, små företag och även till mig själv genom åren. Det jag har funderat över är vem som ska ha presentationen och vad det är de vill säga?

I veckans bildverkstad ska vi göra visitkort och då använde jag mig av grunderna från tre tidigare eftersom de har en standardstorlek bland alla minipresentationer. Sedan är samtliga tre utformade utifrån tre helt olika anledningar förutom marknadsföringen. Jag känner även alla tre personer bra (speciellt hon i mitten) och har kunskap om både företagen och icke företaget.

Innan jag går in på hur jag gjort, vill jag förklara lite hur jag har tänkt.
-
Visitkort nummer 1 -Här tycker jag att det är viktigt att visa en produkt tillsammans personnamnet eftersom den kombinatikonen är mer känt än företagsnamnet.  Jag tror att ser man produkten och namnet så kommer man ihåg. Endast namnet hade inte sagt mycket eller någon annan bild eller färgsättning.  Nu vet jag inte om det hade varit bra med flera produkter eller den produkt som finns i var och varannans hem här i norr, hans flasköppnare. Jag valde nu bilden som jag fotat för några veckor sedan i fototemat macro. Bilden, personnamnet och företagsnamnet räcker för att du ska veta vad det handlar om. På baksidan ska finnas behövliga kontaktuppgifter.
-
Visitkort nummer 2 – Det är det första visitkort jag gjorde till mig själv en gång i tiden när jag skulle vara med på några höst- och hantverksdagar och behövde ett visitkort. Jag valde ett lite annorlunda foto av mig själv som ni bloggare nu ser i en annan variant i tid och otid hos er själva ibland.  Vid det tillfället tror jag att jag gjorde fotot ännu mer speciellt, en liten blandning av olja och akvarell. På baksidan lade jag lite information om mig själv och de tankar jag hade. Visitkortet var mer något som jag behövde för att skapa kontakter, att få folk lite nyfikna på mitt skapande. Jag kan berätta att det gick mycket bra och både försäljningen och snacket var mer än positivt.
-
Visitkort nummer 3 – Här säger företagsnamnet absolut ingenting för kunden, inte någon specifik produkt skulle säga något. Genom ett personligt foto skapas ett förtroende. Jag såg det som viktigt att personens namn samt alla kontaktuppgifter finns med på första sidan av flera anledningar. På baksidan finns den fakta med som inrymmer företagets klara områden.
-
För övrigt när det gäller visitkort finns det många olika modeller och storlekar, de här är den absolut vanligaste standarden 85*54 mm. Köper du färdiga stansade papper för visitkort så är det oftast dessa mått som gäller.

Kategori | Bildverkstad – Visitkort | hos Bildgatan

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 8.0 .
– I samtliga fall började jag med att skapa nytt med måtten 8,5 cm och 5,4 cm, två liggande och ett stående, samt en dpi på 72 för webbens skull.
-Sedan hämtade jag upp bilderna jag skulle använda. Det första är ett originalfoto förutom att det är en aning beskuret. Det andra har jag beskurit och lagt en gaussisk oskärpa på ansiktet efter att jag markerat. På det tredje fotot har jag lagt en radiell oskärpa runt mannen, lite symboliskt för bredd och service.
-Sedan har jag ändrat bildstorleken anpassade till de tre första skapade lagren.
-Drog över fotona samt sidhuvudet med logotypen i det sista visitkortet som nytt lager i de nyskapade tomma bilderna.
-Därefter valde jag olika fonter och skrev texterna.
-Gjorde alla lager i samtliga tre bilder till ett lager.
- Lade en skugga bakom varje för att de ska synas bättre här på bloggen.
-Klart.
-
Avsändare Margareta som egentligen har ett riktigt uppdrag att göra ett visitkort åt en tjej, när jag får tid och inspiration någon gång, nu har inte den varit på topp så det var riktigt kul att leka med ”nygamla” ikväll. Jag tycker också att det känns bra eftersom jag är en aning allergisk mot alla färdiga mallar som finns. Visst kan det vara kul att hämta hem och sedan förändra efter eget behov, men inte att använda dem rakt av. Ett visitkort ska vara unikt för mig och inte likadant som flera tusen andra har.

Fler visitkort och bildverkstäder hittar du här >>>

PS. Jag upptäcker att det är mycket jag verkar vara allergisk mot när jag läser här på bloggen, så kan det vara att alla allergier blir mer eller mindre synliga.

åstadkom jag under gårdagen. Det är absolut inte första och garanterat inte sista gången. Det är en skillnad på den här tavlan och mina vanliga tavlor att den här tycker jag om och har åstadkommit alldeles frivilligt.

En lek med kameran under gårdagen. Sambon var på återvinningen och köpte fyra ”väggspeglar” till mig igår. Nu ska jag inte ha dem på väggen utan till mitt experimenterande med kameran.  Jag började testa lite smått med att fota och sedan satt jag och arbetade med fotot. Jag gillar det jag fick fram genom alla speglingar och olika bearbetningar. ”Lite konstig” är jag men jag gillar det där som ingen annan förstår och den här tavlan fick mig att tänka på – Vårlängtan. Jag vill inte tolka sönder, därför får resten vara oskrivet. Hata – älska- eller bara inte bry sig det är alltid betraktarens valfrihet.
-
Jag som färgälskare och som en person sa till mig en gång, att jag är färg. Det gjorde mig glad för jag tycker om de starka färgerna trots att jag dras till det mörka och även till det svartvita. För mig är det oftast motivet och stunden som avgör. En allätare i mycket av det jag ger mig in i. Däremot har jag svårt för det ”krusidulliga” i detaljer och inredning. Stilrent men ändå annorlunda? Tror att det är jag och det visar väl hur knepig och konstig jag är. Den här tavlan skulle jag själv vilja trycka upp i ett storformat och ha på egen vägg, får se hur det blir. Jag tycker att det är så roligt att göra egna tavlor och sedan kunna variera mig en hel del och byta ut efter behov.
-
Avsändare Margareta som inte borde sitta så mycket vid datorn just nu med tanke på den stackars handleden och ryggen som far illa och värker en hel del. Trots att jag är vänsterhänt är det högerarmen som far illa. Jag skriver och gör vissa saker med vänstern men allt annat gör jag ”rätt” enligt konstens alla regler, tyvärr är högern musarmen och något annat fungerar inte.

är något som vi verkligen inte lider brist på här hemma. Mycket är det som vi inte använder men som av olika anledningar finns kvar och inte går att slänga. I veckans macro är det porslin och då kom jag att tänka på kaffeservisen som jag har ärvt av min far. Den har funnits i mitt barndomshem och användes flitigt. Pappa köpte den någon gång före han träffade min mor och hade med den in i deras gemensamma hem, en del av hans hemgifte. =) Jag i min tur har flyttat med den men däremot inte använt alla delar lika mycket.

Kategori |Macro – Porslin hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som tycker att mönstret och formerna på servisen är vackert och speciellt på den lite annorlunda kaffekannan. Som vattenkanna skulle den vara fin och därför ska jag försöka komma ihåg att använda den, varför ska den stå och samla damm i ett skåp.

-

Ps Det blir sena inlägg eftersom det är mycket arbete och jag hinner inte mycket mer, förhoppningsvis får jag någon dag ledigt efter morgondagen eller kanske torsdagen.

är det och har varit hela dagen, har väl knappast undgått någon oavsett hur dagen uppmärksammas i ens eget hem. I år har vi inte ”firat” på något annat sätt än att jag varit och köpt en hjärtebukett till min mor. Ingenting till sambo och ingenting till mig, nej vi hoppade över den här dagen för första gången. Ett foto med tanke på dagen har jag i alla fall åstadkommit med hjälp av två små hjärtan vi fick av en god vän i veckan. 

När jag ser fotot kommer namnet så självklart till tavlan – Är kärleken besvarad?

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 359 – är kärleken besvarad
-
Avsändare Margareta som hoppas att hjärtat orkar banka ännu ett tag, både  för mig själv och för alla andra människor i min närhet lokalt, nationellt och internationellt.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

och slöjd i bra kvalité är inte bara en bra bruksvara utan också vackert att titta och känna på. Mitt hem översvämmas inte av de här vackra produkterna men en del fint finns det. Även om jag inte använder allt idag så är det kul att ha kvar och framförallt när det kommer från närområdet och jag vet var eller vem det är tillverkat av.

I veckans torsdagsfoto är det hantverk som är temat och Birgitta hade ett mycket fint foto av samiskt hantverk från Jukkasjärvi. En kosa har jag förstått att det är efter att jag läst kommentarerna och sett närmare på bilden. Jag fortsätter lite på samma, samiskt ursprung finns det även i mitt hantverk men av ett helt annat material.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Hantverk

Mina, modell äldre, snapsglas i tenn kommer från Jokkmokks tenn som är ett företag där de arbetar med den samiska traditionen, att tillverka bruksföremål och smycken i tenn.  Följande kan jag läsa om de tecken och ornamenteringarna som finns på glasen – De har sina rötter i den samiska mytologin och religionen. De var betydelsefulla inslag i de riter som leddes av Nåjden, -den samiska shamanen.

Jag har i min ungdom fått ett antal snapsglas av mor och Erling, både dessa och även ett antal utan fot samt en del mindre skålar och en vacker bricka från Jokkmokks tenn. Trots att de inte används så mycket är det ett hantverk som jag tycker är vackert och jag ser värdet i det genuina hantverket.

Avsändare Margareta som säkert får tillfälle att fota mer av mina tennprodukter och även mer hantverks- och slöjdprodukter som jag  tycker om.

PS De behöver lite putsning ser jag när jag plockar fram dem för fotografering – välkommen om någon känner sig hågad.

finns det en hel del produkter att välja mellan, både de som är matnyttiga av samma orsak som jag skrev om i går och sedan finns det andra matnyttiga produkter som är bra att ha om man nyttjar köket till matlagning. I vårt kök finns det en hel del grejer som är bra att ha av flera orsaker. Bra att ha bara för att någon just då kände att det var en nödvändig sak som nu bara ligger och skräpar i ett skåp någonstans och sedan har vi de som används flitigt. En av de små ting som vi använder mycket är denna – provstickan från Kjell Berlins slöjd och hantverk i Bensbyn. Birgitta i macro lovers vill i veckan se detaljer från vårt kök och denna provsticka är ofta använd hemma hos oss när vi vill vara säkra på att maten är så som vi vill att den ska vara.

Kategori |Macro – i köket hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som än en gång missade att det var tisdag igår, fast jag visste det men tänkte måndag, inte bra att vara ledig för mycket. Imorse hade jag onsdag och hade av någon konstig anledning hoppat över en dag i mitt medvetande. Jag är i alla fall glad att temat var inomhusfotografering för i morse visade temperaturen på drygt -18 och jag är inte speciellt sugen på detaljfotografering i den temperaturen.
-
Kjell som har gjort den här provstickan är en av de duktigaste träslöjdare som jag någonsin stött på och genom sitt företag i dag och tidigare som länets hemslöjdskonsulent har han gjort sig ett namn både utanför och i vårt län. Jag har sett liknande produkter tidigare men det finns en stor skillnad och för att förstå måste du ta på och känna hans slöjd, då förstår du skillnaden. Att jag sedan också tycker att det har en finess som många andra inte har är ju självklart ett stort plus. Kjell och hans sambo Birgitta är två goda vänner till oss som jag lärt mig mycket av, både när det gäller hantverket och framförallt för egen del mycket om maten. Birgitta har jobbat som matkonsulent och fört ut sin kunskap både lokalt, nationellt och även internationellt. Därför känns provstickan som ett naturlig kombination av två av mina absolut finaste vänner.

eller små detaljer vill Birgitta att vi ska fota i veckans makro. Pärlorna i mitt halsband, som inte är större än en millimeter i diameter får bli mitt bidrag. Lite kul att få se dem så här förstorade, jag har aldrig tidigare funderat så mycket över hur de små pärlorna ser ut på närmre håll.

Kategori |Macro – småsaker hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har en del problem med kameran och objektivet vill inte riktigt, speciellt inte i konstgjort ljus. Jag tror att den externa blixten inte riktigt mår bra men nu är det som det är och det är inget att göra något åt.

Väntar bara på den stora vinsten, när kommer den? Just det, jag kanske måste spela eller köpa några lotter för att vinna. Postkodlotteriet får en andel av min lön varje månad, men det ser jag inte riktigt som någon stor vinstchans utan bara lite till välgörande ändamål, var hittar jag den, den stora penningavinsten?

det är jag, och nu har muggen med mitt vackra kärleksnamn anlänt som ett paket på posten, nej jag menar på en ICA butik i min närhet – ICA Nära. Muggen vann jag hos Anki i en tävling som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Det gällde att gissa funktion på ett objekt och jag lovar att hennes funktionsgåtor inte är lätta utan helt omöjliga så därför är jag lite extra stolt att jag drog till med rätt gissning.

Som jag skrivit till Anki tidigare när hon tyckt att det tagit länge innan muggen blivit klar – den som väntar på något gott (i alla fall att fylla med något gott) väntar aldrig för länge och lagom till jul fick jag min specialare.  Pigoli är det namn som sambon kallar mig när han är kärleksfull och go och det gör han mestadels. Pigoli har väl ingen betydelse men jag tycker att det är otroligt vackert och sedan känns det som en blandning av våra båda gener, de tornedalska och då främst sambons. Mina tornedalska rötter kommer från mor men han har sina från sig själv, genom sin far på den svenska sidan och sin mor från den finska sidan av tornedalen.

-

Smakar du på namnet så kan du känna hur fint det låter och hur gott det smakar. Nu tänker jag inte byta namn här på bloggen om någon funderar och tycker att jag bytt tillräckligt. Det har jag så jag lovar det blir inget namnbyte, kanske bara i verkligheten. Men jag ska inte gifta mig utan jag funderar på att återta mitt eget riktiga efternamn, det namn som egentligen är jag och min släkt.

-

Avsändare Margareta som tackar och tycker att du Anki är en härlig människa, så som jag läst mellan raderna på bloggen med många järn i elden hela tiden, aldrig någon ro och vila men kul verkar du ha hela tiden. Av samma årgång och samma tecken, inte många dagar som skiljer oss åt.

-

Ps. Apropå årgång så hoppas jag att du njutit av ursprungsinnehållet i kartongen, var det sex stycken du kanske köpte på din sista resa? =)  Jag lovar också att det inte fanns en chans att den muggen skulle gå sönder, välinpackad. Du har väl inte egna höns också? =)

-

Själv har sambon precis slagit upp en kopp kaffe till Pigoli i Pigoli.

säger lite om vem vi är, även smycken som vi får av andra vid olika tillfällen säger kanske ännu mer om vilka andra tror att vi är. Jag tycker om att köpa smycken och framförallt blir det halsband av olika slag, det är något jag nästan alltid har på mig, känner mig lite naken utan. Mitt senaste inköpta smycke har jag hittat hos en god vän som i sin tur har en syster nere i Södertälje, Gunilla Ericsson som gör smycken av olika slag och jag äger två av hennes designer. Ett har jag fått i present och det sista inhandlade jag för några veckor sedan och det har flitigt suttit runt min hals, är så snyggt till jeans.

Vad säger det om mig som person?

Gunilla, som jag aldrig träffat personligen, har ett fint och brett utbud bland sina designade smycken och jag har haft med hennes alster vid höst- och hantverksdagarna som jag själv deltagit i under tidigare år och visst är det enklare och betydligt lättare att sälja andras design än sin egen under förutsättning att jag gillar det jag säljer och det gör jag med hennes smycken.

-

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – det finns så mycket duktiga hantverkare och slöjdare runt om i vårt avlånga land och jag blir så glad varje gång jag möter dem och får se deras alster. Kreativiteten är fantastisk och idéerna sprudlar. Det gäller bara att komma till skott och förverkliga det vi brinner för, prioritera och ha roligt skulle vi behöva lite till mans många gånger istället för att sätta oss framför TV:n och slötitta, precis som jag gör just nu för jag vet inte ens vad det är på TV.

-

Jenny, en av fotobloggarna som jag brukar besöka och som brukar besöka mig, hon gör också smycken och det var hon som inspirerade mig till det här inlägget när hon lagt ut ett av sina örhängen på bloggen för att lotta ut dem men sedan blev det lite tokigt när vi inte kan läsa och följa tävlingsregler, synd för det hade jag kunnat.

-

Avsändare Margareta som garanterat kommer att få anledning att komma tillbaka till alla duktiga kreatörer som finns runt omkring oss, jag älskar er för att ni inspirerar och samtidigt så lockar ni mig till en del inköp som jag inte alltid borde, men vadå jag ska inte ta med mig någonting dit jag slutligen hamnar och shopping kan verkligen vara upplyftande ibland.

i alla fall ganska mycket humor har jag och tycker nog att jag kan skratta åt mycket, både högt och lågt men att att hitta en humoristisk port var jag inte riktigt säker på om jag skulle klara av. Att gå ut och leta en var inte att tänka på, när ser vi just det där som är eljest när vi ska ha tag på det? Aldrig, inte jag i alla fall utan det är något jag stöter på vid olika tillfällen av bara en slump. Ofta kan jag komma på något eller ha något tillfälle i åtanke när alla olika teman ska plockas fram, inte ur garderoben men väl ur någon av alla de mappar som finns i mitt externa diskarkiv. Nu stod det helt stilla men jag gav i alla fall veckans port en liten chans och vips så stod den där framför mig så vit och grann, trots det snöblaskiga vädret en dag i mars.

Kategori | Veckans port | humoristisk|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Jag är ju ganska barnslig ibland och när jag var i Rovaniemi och firade min födelsedag så var det självklart att jag skulle besöka tomteland eftersom jag aldrig varit dit. Tänk att få möta den riktiga tomten, i sitt eget hem. Nu fick jag inte det, och jag tror att han fortfarande var ganska slutkörd efter julen och alla begivenheter, lite överarbetad skulle jag tro att han är vid den tiden på året. Kanske att han satt bakom den dörren och kurade lite skönt avslappnat och hoppades att ingen skulle komma in den dagen. Jag hade ju varit snäll mot honom under julhelgen, inte hade jag ålagt honom mycket klappar att dela ut så därför tyckte jag det var synd att han inte kom ut och hälsade mig välkommen till hans hemviste. Speciellt när det var en helg där jag skulle träda in i en riktigt mogen ålder och bli så där vuxen som vi ska vara när vi blir ett halvt sekel, det kanske var sista stunden innan jag skulle sluta tro på honom?

Jag får väl se hur min tro och mina känslor för honom är om några veckor, när han åter igen måste vara fit for fight för alla oss förväntansfulla.

Avsändare Margareta som har bildredigerat bakgrunden för den var så otroligt grå och trist, därför ville jag ge ett litet skimmer av mystik till det som alla pratar om men ingen riktigt vet. Det är en formoskärpa med en stor stjärna som kanske inte syns så du får väl fantisera fram den, det är ju det som allt handlar om.

att glitter och glamour inte är något som jag brinner för men det kan vara kul att leka ibland och speciellt nu när julen närmar sig med stormsteg. I Bildverkstaden i veckan är det just det som gäller i alla fall glitter som gäller oavsett vad jag tycker om det.

Nu kom jag ihåg att jag har ett program som heter Artrage och där finns det mycket glitter att välja bland. Här kommer min nästan julpyntade prästkrage, kanske istället för julgran?

Kategori | Bildverkstad – Glitter

Först tänkte jag bara glittra i utsprungsfägerna gult och grön och lite vitt men insåg att det inte skulle bli så mycket glamour då och ibland behöver vi överdriva lite.

Vad har jag då gjort? -Program – Artrage och lite efterarbete i Photoshop CS3
-Jag öppnade originalfotot som vanligt, men nu i Artrage så det blev ingen dupicering av lagret utan jag sparade det direkt med det glittriga namnet,
-Sedan valde jag glitterpenseln som finns i programmet.
-Därefter ska det väljas olika varianter av glitter. Jag valde 25% för press, täthet och storleken valde jag 100%, blandat glitter och slutligen 5% färgvariationer.
-Färgerna plockade jag upp ur färgkartan som finns med alla olika nyanser som tänkas kan, hela färgskalan skulle jag misstänka.
-Nu var det bara att ta fram ritplattan och börja måla och lägga glitter på prästkragens kronblad.
-När jag var klar med det spararade jag och stängde programmet.
-I Photshop SC3 markerde jag blommans mitt, kopierade och klistrade in som nytt lager.
-Jag valde att ändra färgbalansen under menyn bild och justeringar för att den skulle få lite av bakgrundens färger. — Sedan gjorde jag bilden till ett lagger
-Sparade i 510 pixlar på bredden och 72 dpi.
-Klart.

Det var ju lite kul det här också jag får verkligen ändra mig lite i mitt tänkande när jag är med i bildverkstadens redigeringsteman. Nu valde jag att använda mig av ett eget program, så allt lyder jag inte riktigt man ganska bra höll jag mig innanför ramarna i alla fall. Det kan ju glittra utan att det rör på sig, men kanske att jag lägger in lite glitter med bling bling också senare i veckan.

Du kan ladda ner en gratisversion av Artrage här >>> det går även att köpa en fullständig version och den är egentligen ganska billig kostar $25 under samma länk.

Avsändare Margareta som lovade att berätta vilken som var originalbilden i förra veckans Bildverkstad och som de flesta gissat var det den 1:a bilden i mitt kollage.

kossor, får, ja vad skulle jag välja för djur i vår herres hage när torsdagsfoto har djur som tema idag. Renar hade Birgitta på torsdagsfoto valt och det var också min första tanke men egentligen och trots att jag ser dem ”jämt” så vet jag inte om jag har så mycket riktigt bra foton på renar, kanske några roliga som jag visat tidigare. Den jag nu valde som varken är ren eller älg eller något annat vilt som vi ser längs vägarna alltför ofta, har en gång i tiden, i alla fall  förfäderna, varit riktigt vild och vi människor har alltid gillat att försöka tämja dem och göra dem till det vi vill att de ska vara, men jag tror inte att det går. Nu är inte jag någon hästkännare – fyra ben, fyra hovar, en underbar svans och man och sedan oftast en vilja som vi aldrig kommer att klara av än hur mycket vi försöker. Det är ungefär allt jag kan om hästar. Visst tror vi att vi tämjt dem, men jag tror att de bara låtsas för att få god omvårdnad och de slipper bli till det där goda pålägget som jag gillar.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Runt

Avsändare Margareta som har haft det här fotot och är en av mina favoriter när det gäller djur hos mig för jag ser ju hur han driver och leker med mig, det syntes långa vägar, med glimten i ögat

och du behöver bara välja den färg du önskar på ditt fordon. Det är dags för färgbyte i veckan på Bildverkstaden och då tänkte jag mig att det behöver vi lite då och då. Jag färgar ju mitt hår och det är alltid en överraskning som väntar. Jag kommer aldrig i håg vilka färger jag använde vid senaste tillfället så det blir små chansningar vid varje tillfälle, jag blandar nämligen alltid två färger och här har jag också blandat friskt i färgsättningen. Vilken föredrar du?

Kategori | Bildverkstad – Färgbyte, en riktig omlackering efter tycke och smak

En av bilderna är originalet men jag låter det vara oskrivet ett tag. Det blev inte helt perfekt men relativt bra för att bilda sig en uppfattning om vilken färg som just jag skulle vilja ha. För visst är färgen viktig på de fordon vi kör?

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS3
-Jag öppnade originalfotot som vanligt, duplicerade jag lagret och sparade som psd.fil.
-Under menyn Markera valde jag färgområde.
-Jag valde den vänstra pipetten och sedan på den del av bilden som jag tänkte ändra färg på.
-Se till att alternativet markering är valt inte bild.
-Nu kunde jag med hjälp av skjutreglaget bestämma hur mycket markeringen skulle omfatta genom att dra till det önskade föremålet, motorcykeln, blev vitt i förhandsvisningen.
-Öppnade fotot i Art Photo och använde en skarp pensel i ”akvarell” när jag målade bilden och ändrade lite i färgsättningen (bild 3 i kollaget).
-Sedan OK.
-Nu kollade jag så att inte några andra delar av bilden var markerade förutom där omlackeringen skulle äga rum. Det var några fler detaljer som var markerade men de tog jag bort genom att välja snabbmarkeringen med minustecknet och lite försiktigt ta bort det oönskade.
-Därefter valde jag Menyn Bild och justeringar/nyans/mättnad.
-Sedan var det bara att leka sig fram med olika nyanser och färger.
-Sparade i 510 pixlar på bredden och 72 dpi.
-Klart.

Nu är det bara att beställa vilken färg du vill ha.

Avsändare Margareta som för en gångs skull var snabb och effektiv i veckans Bildverkstad.

i ordlös onsdag.

Kategori | Ordlös onsdag | Höst- och höstfärger

/Avsändare Margareta

är det som gäller i dagsläget.

Jag känner det på morgnarna när jag promenerar till arbetet och det är bara att hänga fram de som ska värma hela långa vintern.

Avsändare Margareta som är sist med att plocka av dem och först med att sätta på dem.

Ps Samtidigt som det idag kom ett SMS från utrikeskorren på Teneriffa – Framme, landat +31. Kort och koncist men mer behövde hon inte skriva. Vi förstod mycket väl.

är temat i Bilduppdraget – inspiration och kreativitet. Mitt abstrakta foto är fotat i den miljö som visats mycket av här tidigare på bloggen, vatten och stenar. Jag har gjort en serie av detta foto i olika färger och det foto jag valde symboliserar den senhöst vi just nu befinner oss i, jag har bildredigerat i Photoshop CS3.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Abstrakt| Mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som funderar om någon kan tro att mitt element i den kinesiska astrologin är jord? Jag misstänker att det står fel för det måste ju vara vatten.

är jag och har så varit hela dagen, därför kommer också fototrissen härifrån den här gången. Jag har vid två tilfällen tidigare varit i Östergötland när det varit aktuellt med här och nu som tema. men nu kommer Norrbotten igen.

Idag var vädret strålande klart och solen lyste på den blåaste av blå skyar, ganska kyligt men det var skönt. Bara att klä sig och min vandring runt Luleå gick över banken mot norra hamn, förbi den södra och längs kanalen. Luleå är inte så stort och att gå runt hela stadskärnan tar inte så lång tid, för mig lite längre med kameran i beredskap.

Det är idag svårt att fota utan att få med klottret och så verkar det vara överallt i vilken stad jag än befinner mig.

Kategori|Fototriss –Här och nu| Mina tidigare fototrissar

Jag valde att hoppa över södra hamn för den har fått vara med i tidigare här och nu och lite variation borde jag någon gång försöka visa av staden jag faktiskt har mitt boende i.  Nu väntar jag på vintern och förra gången jag var i Luleå och det var här och nu så väntade jag på sommaren – I väntan på …  Det verkar som att det blivit varannan gång Norrbotten och Östergötland.

det är frågan som bildverkstaden vill ha besvarad i veckan. Jag har inte hunnit testa det hon vill se i förrän nu. Det gällde att använda samma filter i ett redigeringsprogram och pixla ner bilderna i olika turordning för att se skillnaden.

Kategori | Bildverkstad – Före eller efter

Först har jag originalbilden som jag bara pixlat ner till 510 pixlars bredd. Därefter använde jag mig av ett filter som heter crayon wide utan att göra några andra justeringar bara grundinställningarna. Sedan använde jag mig av originalbilden igen och använde samma filter och samma grundinställnngar, därefter pixlade jag ner den till 510 pixlars bredd.

Jag ser inte någon större skillnad vad gäller pixlingen men i sista fotot har det uppstått en ”stjärnbakgrund” som jag inte kan förklara, så visst blev det en skillnad. Du har rätt Bildverkstaden, fast jag inte trodde att det skulle bli någon.

Min bild är fotad på Seskarö i våra goda vänners stuga, nu spelar det kanske inte någon roll för någon annan än mig att komma ihåg var fotot är taget. ”Några” bilder av marguriter har jag i mitt arkiv taget på alla olika platser, tacksamma blommor att fota.

Avsändare Margareta som måste kolla lite fler och försöka fundera över varför det blev den här skillnaden, jag tror att jag förstår lite … på grund av storleken och att det är en ganska markant skillnad vilket gör att det ”ryms och syns betydligt mer på den andra bilden.

utan silikon och utan att kniven har varit i min närhet har jag införskaffat mig idag, det blir en väntan i två veckor innan jag byter skepnad.

Både på nära och långt håll blir min syn nu helt perfekt, det är bara att justera. Jag använder linser normalt och glasögonen har jag bara när jag ska läsa eller sitta vid datorn och det blir några timmar per dag. Det har varit jobbigt eftersom jag inte kunnat använda linser på båda ögonen när jag behöver glasögonen. Det är en kombination av min egen bekvämlighet, fåfänga samt att jag nu märkt att mina armar har krympt en del när jag ska läsa vilket gör att jag inte ser när jag ska läsa med linserna på. Jag har aldrig vant mig med glasögon, vid datorn och när jag läser går det bra men direkt jag ska ut tycker jag bara att de är i vägen, speciellt om kameran är med och det är den oftast. Nu har jag inte testat de senaste årtionden men visst skulle jag kanske behöva ett par för att variera mig lite.

Nu har jag beställt nya linser samt nya dator- och läsglasögon i en kombination. Det känns underbart att veta att jag alltid kommer att ha fullgod syn, linserna på och sedan vid behov är det bara att sätta glasögonen ovanpå och både kunna läsa och skriva utan några problem. Jag älskar dem redan utan att ens ha ”fått” dem. Som du ser på bilden ovan är de mörkt bronsfärgade med inslag av svart.

De här glasögonen har sambon skurit ut med laser någon gång i någon av sina kreativa dagar, vilket också visar hans sinne för humor och kreativt tänkande utan att de på något sätt har någon som helst funktion förutom att jag tycker om dem och funderar över hur han bara kunde komma på något sådant samtidigt som jag inte är förvånad. 

Nu såg jag i och för sig solglasögon som påminde om de här fast i plast och med vågräta ränder i somras när vi besökte Skänninge marknad. Kolla in den här bilden på Tradera, jag förstår inte vitsen – gör du?

Den här bilderna får även illustrera snirklig i 365 foton 2009, temanummer 247 -gammalmodig eller snirklig. Gammelmodig är det sista de är, nytänkande på högsta nivå, det visar ju att han var många år före sin tid. Däremot är det ordenligt snirkliga både i form och tänkande.

Avsändare Margareta som börjar arbeta på bortaplan i morgon, tiden rusar verkligen  i väg tycker att det var ”igår” jag var på plats men det är ändå ungefär tre veckor sedan jag träffade mina arbetskamrater, ska bli kul.

__________________________________________________________________________________________

Kategori |Gammalmodig eller snirklig– 247|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009
_____________________________________________________________________________

kan jag verkligen fundera när jag ser en del foton som jag tagit i början av mitt nya fotointresse. Jag tycker faktiskt att det är lite skämmigt att visa en del av mina foton från 2003. Jag ägde inte ens en egen digitalkamera och ännu mindre förstod jag mycket av den utan det var bara ett knäpp på knappen och sedan var det klart. Jag var nog mest imponerad av hur enkelt det var att ladda upp och leka lite med bilderna. På den tiden var jag redan en riktig datornörd som gillade att sitta framför datorn och det ena ledde till det andra.

Nu sitter jag här med det största fotointresset och jag skulle kunna skriva en bok ”Inte utan min kamera”. Jag har fotat mycket när barnen var små och har alltid ägt en kamera, men att det skulle gå så här illa kunde jag aldrig ana. Den man som min mor levde ihop med under 25 år, efter min fars bortgång och som varit som en far för mig, men inte längre finns kvar i livet sitter garanterat och gapskrattar åt mig och mitt fotointresse från den plats han idag finns på. Det var nämligen så här att jag ”terroriserade” och retade honom otroligt mycket när han låg, kröp och fotade eller filmade alla insekter, fåglar, djur, växter och alla andra små objekt som var intressanta. Hur kunde en helt frisk och normal människa ägna massor av tid med att fota sådant när det fanns intressanta människor i hans närhet? Därför säger jag bara till dig Erling när du någonstans ifrån läser min blogg och ser mina foton … man kan väl ändra sig och fortfarande vara helt normal och frisk, eller?

Nåja, nu var det då och nu som skulle illustreras i bilduppdraget, som återuppstått och Nina Xi har axlat det stora ansvaret att varje fredag förse oss med nya uppdrag till söndagen.  Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att visa någonting som verkligen är så dåligt och jag skäms och vill inte ens stå för det idag. Till mitt försvar kan jag skriva att när jag söker bland mina gamla foton så finns det faktiskt en del som jag inte skäms för och jag ser att mina idéer om foton fanns, men jag hade absolut noll koll och nu har jag i alla fall lärt mig lite grann så jag är inte helt obildbar. Allt var ju sämre då, det var inte bättre förr. Idag sitter jag med en gammal kamera men i jämförelse med den första jag köpte 2004 eller slutet av 2003 är det sådana marginaler i kapacitet att inte det största kalkylbladet skulle klara av att jämföras i ett diagram, bladet skulle inte räcka till för en rättvis kurva.

Nu är det dags och om du är känslig så vill jag att du hoppar över hela det här inlägget och glömmer det du ser.

Jag förstår vad jag ville fota, stigen och trädet som ligger fällt över den. Det var säkert fint när jag gick där men någon komposition har jag då inte fått till. Idag skulle jag fotat på ett helt annat sätt och jag som gillar detaljer hade kanske tagit två foton av samma plats men med olika objekt i fokus som i nedanstående skog som jag tycker känns mycket vackrare tack vare hur jag lagt fokus och kompositionen av bilden. Sedan hade jag kanske gått närmare och fotat löven efter stigen på ett mindre rörigt sätt. Något liknande kottarna  i skogen nedanför.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Då och nu | Mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som nu skrivit och skrivit bara för att jag inte ville komma till uppladdning av fotot från då och även tänker på den fotoskatt jag har fått ärva i form av diabilder som jag någon gång ska plocka upp och skanna in någon gång då och då.

vill Helena på fototrissen veta i veckan. Det är mycket som inspirerar och de främsta i mitt liv är de människor som finns runt mig och som ger mig idéer och stöttar mig. Värmen och kärleken jag får är självklart de viktigaste inspirationskällorna, de som ger mig motivationen och sporrar mig. Mina sinnen behöver inhalera en del för att hitta kreativiteten och det gör jag bäst i naturen. De tre sinnena syn, hörsel och doft är de främsta för mig att både få kraft och ork men även tankarna snurrar ordentligt när jag vistas ute eller i miljöer som ger mig sinnesro.

Kategori|Fototriss –Inspirationskällor| Mina tidigare fototrissar

Den första bilden och det första som sker är att jag ser. Det behöver inte vara det vackra, utan de små detaljerna jag lägger märke till. Därför valde jag det här fotot som har ”allt” det sköna och det mindre vackra, färgerna från det grå till det mer livfulla, rörelsen och lugnet för att nämna några synintryck som är betydelsefulla för min inspiration.

Det andra fotot speglar hörseln och i det här fallet det som är så viktigt för mig – tystnaden. Jag har skrivit det förr och skriver det igen, jag hör verkligen tystnaden när jag vistas långt från stadens alla ljud. Det behöver inte alltid vara ute i naturen, men den är så tydlig ljust i de ögonblicken.

Det tredje fotot är doften, representerad av rosen ”Fairy” med dess arom och här även med den friska nattfrostens doft.  

Avsändare Margareta som fotat de två första fotona igår runt och kring stugan i Forsnäs, Laxede och marknadsplatsen en bit därifrån. Tredje fotot var första nattfrosten för mig i år och den förevigades i torsdags i Linköping. Vid båda tillfällena har jag haft mina starkaste inspirationskällor i min närhet, några av de människor som betyder mest för mig när det gäller.

och finge jag få tag i den skulle jag aldrig byta den mot en Gucci, Dior, Chanel och allt vad de heter,  jag kan inte ens namnen på de kända varumärkena när det gäller väskor. Trots att jag har ett stort lager av väskor har jag aldrig varit intresserad av märken utan jag har köpt det jag tyckt om. Nu har jag denna drömväska i sikte bara jag hittar tillverkaren.

Mitt bidrag i 365 foton 2009 -temanummer 7 – accessoarer.

Min vän ”svampexperten” hade den med sig i helgen när vi var till dem och sambon fick låna den första dagen vi var och plockade svamp eftersom vi var utan egen svampkorg. Det var nästan på håret att jag lagt undan min kamera och gett mig in på det här med svampplockning bara för att få bära väskan en hel dag. Då förstår du hur mycket jag vill ha den. Hon hade den även i en större modell, som jag jag tror att jag ännu hellre skulle vilja äga men den hade hon tyvärr glömt hemma i Luleå. Nu visste hon inte vem som hade gjort den, men någon i Finland var det i alla fall, trodde hon. Det var en släkting som hade fixat den till henne.

Den är tillverkad av kaffeförpackningar, vilket det här märket är vill jag inte ge mig in på att försöka skriva eller uttala för det var ett finskt namn men även av andra märken och färger fanns tillverkade. Du som gillar lila, jag gör det, tänk en väska av Löfbergs lila eller mitt eget favoritkaffe Zoegas vilka läckra kulörer det skulle kunna bli. Väskan är helt perfekt till att ha med sig när jag handlar, åker till stugan och vid många fler tillfällen. Att den sedan är urläcker gör inte saken sämre. Den går enkelt att skölja av och med en suverän botten som inte går att jämföra med alla de här stora kassarna som går att köpa i plast idag.

Nu passade inte sambon riktigt ihop med väskan, kanske lite för feminin. Det var tur att inte alltför många av hans vänner sett honom gå omkring med den under en hel dag.

Avsändare Margareta som verkligen hoppas att jag får tag i en väska tillverkad av kaffeförpackningar.

PS Sambon blev ännu sötare nästkommande dag med en helt egen svampkorg, min lilleman har skrattat ordentligt när vi chattade på skypen idag, jag skickade bildbevis till honom. Han kanske skrattar ännu, åtminstone ler han nog i drömmen. Tänk -mors lilla Olle i skogen gick …

Kategori |Accessoarer – 7|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

på sista versen för den här säsongen, hur vacker som helst med solstrålarna i ryggen mellan träden. Det är de små detaljerna i skogen som jag ser och kan uppleva så ljuvligt.  Tallegrenen med barren som snart ramlar av lyste så grann där den stack upp i mossan mellan alla de stora träden runt sig.

I veckan vill bildverkstaden att vi ska göra en inramning och jag har ramat in en del foton här på min blogg vid ett antal tillfällen men jag tycker om enkelheten och har därför oftast gjort en lika enkel ram och bara plockat upp färger från fotot. Ett exempel med ramar i olika färger från fotona hittar du bland annat i en tidigare fototriss som jag har deltagit i – Från skog till bord … - Jag ser när jag tittar på mina tidigare trissar och en del andra inlägg att jag faktiskt har använt mig av en hel del olika inramningar. Här ser du den inramning jag valt idag till min tallegran, som synes är den också redigerad och omarbetad en del.

Kategori | Bildverkstad – inramning

Varför inte göra det enkelt för sig när jag kan, all tidsbesparing är välkommen just nu. Därför gick jag in och kollade på alla de ramar till Photoshop, men det går lika bra till vilket annat program som helst skulle jag tro, som jag sparat ner någon gång från någon av alla de fototidningar som jag brukar köpa. Jag valde en ram som heter ram 43, kort och gott, drog in bilden i photoshop elements 7.0 och … Det är svårt att beskriva utan att se grundbilden av ramen så jag lägger in den också, vänta bara ett tag.  

Jag hoppas att du inte behövde vänta för länge, men jag var tvungen att pixla om bilden mindre innan upplägg.  Då gör jag ett nytt försök till en beskrivning av vad jag gjort.

- Jag öppnar både rammallen och fotot i programmet.
-Med magiskt suddgummi och 100 % tolerans och opacitet tar jag bort allt svart och det blir helt transparant.
-Grundbilden, duplicering av lagret behövs inte men jag gör alltid så som jag skrivit tidigare.
- Jag utökar arbetsytan med 120 % åt både på höjden och bredden, då har jag tillräckligt med utfallsmarginal – ”sömsmån” .
-Drar över ramen till bilden och passar in den över arbetsyta och foto sedan beskär jag efter hur bred jag vill att ramen ska vara.
-Jag plockar därefter upp färger med pipetten från bilden som jag vill att de ska vara, börjar med den yttre bredare delen av ramen och sedan fortsätter jag att plocka upp färger i olika nyanser.
-Jag markerar ramen använder skuggor -hög.
-Högerklickar med musen och redigerar lagerstilen, där jag återigen plockar upp en färg från bilden till skuggfärg istället för svart. 

När allt är klart gör jag  till ett lager, pixlar ner bilden till ”mina” 510 pixlar på bredden och 72 dpi i upplösning. De här mallarna är egentligen gjorda för att sammanfoga bild och ram på ett annat sätt men jag har glömt bort hur och jag ids inte kolla efter just nu. Därför har jag ”hittat” på min egen lilla lösning.

Avsändare Margareta som försöker göra det så enkelt som möjligt men det blir inte alltid så, sedan hittar hon alltid på egna lösningar för att få fram det resultat hon har tänkt och det blir inte heller alltid så, men kul är det i alla fall.

Jag glömde visst att lägga upp originalfotot så nu gör jag en liten redigering i mitt inlägg och lägger upp det. Detta är det jag använt i min bildredigering. Jag har några till bilder av samma tallegren där färgerna ser helt annorlunda ut i original. Det är små marignaler som gör de här färgförändringarna av bakgrunden genom solens strålar, i de första går bakgrunden mer i grönt.

Det är tur att någon är uppmärksam, för jag hade inte en tanke på någon annan bild än den jag lade upp. Det verkar som att jag har börjat glömma, jag läser inte rätt och jag dubbelkollar verkligen orden som står för dagarnas fotoutmaningar. Jag har inte för mycket att göra men jag vill göra för mycket. Tror att jag ska hinna med allt som far i mitt huvud och så blir det lite sådana här halvmessyrer ibland.

hittade jag i ett av min mors album. Det är roligt att titta och minnas i gamla fotoalbum. De här ”modereportaget” visar verkligen hur vi familjer såg ut i mitten av 60-talet.  Matchningen av kläderna varierade, beroende på kön och självklart andra detaljer men de finns där någonstans i bilden. Det känns som att det var mer genomtänkt och man ville gärna visa att man hörde ihop på något sätt. Min mor sydde mycket och nästan alltid  matchande kläder till oss två flickor. Ibland var det exakt likadana, andra gånger sydde hon samma modeller och mönster i tyget men med olika färgsättningar.

När jag närmade mig tonåren var det inte alltid så kul att vara klädd nästan identiskt som lillasyster. Fast nu när jag ser tillbaka på det och ser på alla gamla härliga foton så ser jag att de flesta gjorde likadant, någon matchning finns det på de flesta familjebilder. Jag har fortfarande starka minnen  av när vi på 80-talet var på semester och besökte olika sevärdheter med pojkarna och familjerna kom fyra-fem stycken i exakt likadana träningsoveraller, oftast i några riktigt självlysande färger. Det är något som jag aldrig behövt utsättas för som barn och jag har inte heller låtit mina barn genomlida det, men smaken är som baken.

Kolla in mitt kollage av familjemode nedan och se de olika typerna av familjematchningar. Fotona är tagna i Kaunisvaara utanför Pajala hos min mormor och morfar någon gång i juni, jag gissar på 1966 eftersom mormor och morfar fyllde jämna år det året. Bilderna föreställer familjerna av fem av de tolv syskonen. De övriga är yngre och hade inte hunnit få egna barn och det saknas barn i familjerna som inte var påtänkta vid tidpunkten för fotograferingen. Det är bara vi ”gamlingar” av barnbarnen som fick äran att stå modeller tillsammans med våra föräldrar.

Hur var det nu med klädmatchningen? Bild 1 – döttrarna i likadana klänningar, jag och syster yster som två söta småkycklingar. Bild 2 – mor och dotter i blått samt far och son i matchande kläder. Bild 3 – vitt som huvudtema, far och son matchande med dotter i vit klänning. Bild 4 – sönerna i likadana kläder, fast storebror har hunnit ta av sig sin kavaj. Bild 5 – ingen matchning, men förståeligt på grund av att yngsta kusinen, Hans, inte var mer än ett halvår och kläderna för bebisar på den tiden var inte speciellt variationsrika.

Avsändare Margareta som är förvånad att jag minns den här dagen så tydligt, inte bara modefotograferingen utan detaljer. jag minns hur syster yster var sur för något och inte vill vara med på kusinfotot, trots sin ringa ålder visade hon redan då att hon visste vad hon ville. Snygga klippningar och frisyrer, undra om frisören glömde pottan när hon klippte lillasyster?

Detta var ännu en överflyttning och repris från Avsändare Margareta så jag förstår att något funderar om de inte sett modereportaget tidigare.

skyltade fönstret så har min mor den vackra ängeln i fönstret. För något år sedan gick jag förbi det här skyltade fönstret i Vadstena. Bakom fönstret fanns en liten butik som sålde slöjd och hantverk från lokala småföretagare. Hade jag inte sett den lilla ängeln i det minimala och inbjudande skyltfönstret kanske jag missat min present till mor. I veckans fönster är det just skyltat som är veckans aktuella tema. Ett skyltfönster är en bra marknadsföring och ger bra reklam om det är skyltat på rätt sätt, efter företagets budskap. Ibland ser vi hur fel det kan bli och då går vi säkert inte in även om vi är den målgrupp som företaget vill ha.

Kategori | Veckans fönster | Skyltat|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

/Avsändare Margareta som tänkte på det här fönstret direkt när jag såg temat, för det var en present som min mor tycker om och den hänger på hedersplats i hennes hem.

tränger sig in i mina näsborrar varje gång. Första gången jag steg in i den nya affärskedjan i Luleå fick mitt luktsinne en ny stark lukt som slog mot mig, lukten av verktyg. Nu är det många år sedan men varje gång jag går in händer samma sak och till och med på väg in i butiken känner jag lukten som jag vet att finns där inne.

De skrattar åt mig och frågar hur verktygslukt doftar, men jag ber att de ska gå in och lukta för det doftar inte, det är en lukt som känns som en blandning av alldeles för mycket damm, stål, virke, som i och för sig kan dofta gott, betong och en massa andra material som bara blir svår att andas under en längre tid. Det luktar verktyg helt enkelt. Jag skulle aldrig kunna arbeta i en sådan butik en hel dag, de är beundransvärda de som klarar av det.  Den är så tydlig just i denna butik, jag har varit in i många affärer som säljer likadana prylar men aldrig känt det så starkt.

Jag går runt där medan sambon söker reda på det han ska inhandla och vad ser jag? Verktyg för kvinnor och inte vilka kvinnor som helst utan damer. Visst är de läckra men varför var de tvungna att skriva så? Var jag i behov av verktyg skulle jag gärna köpa dem för de är så läckra i färgerna och jag gillar ju färg, men nu när det är så tydligt till vem det är så känns det bara lite fånigt. Hade det inte stått för damer så hade jag ändå förstått varför de tar fram de här färgerna men då hade det inte stått skrivet mig det på min totala okunskap om  hantverket. Det är det de försöker göra med den här marknadsföringen – idiotförklara oss alla med samma kön som jag, under ett och samma tak. Jag såg hos Anki en rosa verktygslåda för ett bra tag sedan och tyckte den var läcker men jag kommer inte ihåg att det stod så klart och tydligt samtidigt som jag förstod. Många kvinnor, men även män gillar vackra saker och lite variation skadar inte. Jag skulle vilja se den man som köper de här verktygen och törs tala om att han köper dem till sig själv för att han tycker de är snygga, snyggare är de traditionella. Jag tar för givet att de har samma funktion och håller samma kvalité?

Jag tycker att det är trevligt nu när vi ser alla verktyg i olika mönster och färger, varför kan inte de också få vara snyggt designade utan att vi hånler och skakar på huvudet. Även de yrkena behöver piffa upp sig lite ibland kan jag tycka. Jag tror inte heller att vi kvinnor blir mer intresserade än vi redan är för att verktygen blir blommiga eller lila. Däremot skulle jag tycka att det var trevligt när jag tittar ut genom balkongen och ser hur snickaren på bygget utanför har en blommig borrmaskin i sin hand exempelvis.

Låter jag fjollig? Kanske lite men jag älskar ju färger samtidigt som jag tycker om det enkla. Dubbelbottnad jag vet, men så är det, jag tycker om så mycket olika saker och kan inte sätta någon stil på mig själv. Däremot finns det saker som jag inte tycker om men eftersom varje person är unik måste vi också få ha vår egen smak. En sak jag aldrig skulle ha hemma är hur läckert som helst någon annanstans. Däremot kan jag skriva om saker jag inte tycker om men det får bli vid andra tillfällen när jag dyker på något som känns riktigt gräsligt, för mig.

/Avsändare Margareta som än en gång kom ut helskinnad och utan större problem från butiken, men lukten sätter sig faktiskt i min hals.

hette en inbunden bok som gavs ut under många årtionden. Jag hittade att den fanns redan på 1800-talet när jag googlade snabbt på nätet. Jag har ingen aning om när den slutade ges ut och den fanns säkert i var kvinnas ägo på den tiden det begav sig.
-

Jag blev lite glad när jag fick se den hos Anki för ett tag sedan och när ordlös onsdag hade siffran 50 som tema kom jag direkt att tänka på min egen från 1959. Det blev mitt bidrag i temat 50 och det är ju tur att det är 2009, annars hade jag nog inte funnit boken lika intressant och inte heller börjat bläddra i den som jag nu gjort under eftermiddagen. Ursprungligen är det min mor som köpt den för 4;95 kronor, jag var inte husmor på den tiden, och hon har av sentimentala skäl sparat den till mig. Boken är till och med inplastad noggrant och fint, det syns att det är en riktig husmor som har haft den.
-
När jag bläddrar och läser hittar jag mycket matnyttigt samt en hel del som jag ler åt idag. Trots att det känns en aning länge sedan är det trots allt viktiga och bra tips i boken som garanterat håller ännu. En del texter, recept och tips blir jag förvånad över, förvånad över att de fanns redan då.

Det finns en hel del att fundera över i boken och min första blir över reklamen som jag hittar på baksidan av boken, kan inte ha varit billig för företaget -reklamen.

Burkmat 1959 och tillråga på riktig TV-soppa? Jag vet inte att jag någonsin under min uppväxt sett eller hört talas om någon som ätit ”burkmat”, det existerade inte i min värld. TV-soppan som rekommenderas att köpa i en stor familjeburk. TV-soppa, det betyder inte att den finns på TV-shopen eller någonting liknande, utan det måste menas att du äter den enkelt framför TV:n?  Går snabbt att tillaga och du behöver inte ställa fram mer än sopptallrik och en sked för att sedan kunna sitta framför TV:n och njuta. Att äta framför TV:n 1959? Skulle jag kommit med det förslaget som ung och det är betydligt senare än 1959 så … nej jag hade inte ens vetskapen om att det gick, att äta middagen framför TV:n. Det var så självklart att familjen åt tillsammans och skulle det hända att någon var frånvarande satt vi fortfarande i köket.  Sedan var det väl inte några TV-program vid middagstid 1959, de program som fanns och under vilka tider var ganska begränsade.
-
Findus måste ha haft en marknadsförare från framtiden som sett någonting som ingen annan förstått. Det skulle vara spännande om den marknadsföraren fick göra reklam för Findus idag, hur skulle den se ut? Jag funderar bara hur väl den reklamen slog ut, åt någon människa framför TV:n, de kanske bara satt där och tittade på testbilden men den var väl inte alltid synlig? Kanske en liten statuspryl att köpa, TV-soppan bara för att kunna visa att vi minsann har en TV-apparat, vi kallade den inte bara för TV, och kan köpa lite TV-soppa. Jag vet inte när TV införskaffades i mitt hem, var för liten 1959 för att komma ihåg om den fanns redan då men jag misstänker att den inte gjorde det. Pappa var inte den som köpte de första teknikprylarna som kom ut på marknaden. Märk väl att jag skriver pappa, för inte skulle mamma komma på tanken att det var hon som inhandlade de större kapitalvarorna. Här hos oss är det precis tvärtom, det är jag som puffar på och handlar tekniken, nu är det dator- och kameraprylar samt en del andra kontorsmaskiner som kommit in i lägenheten tack vare mig eller kanske inte tack vare utan mer på grund av. För övrigt är vi ganska nollställda och ointresserade av att ha den senaste musik- och TV-tekniken .
-
Avsändare Margareta som nu har börjat slarva med att äta vid TV:n, när barnen är utflugna och ingen annan än vi själva ska äta middag, beroende på hur sent den serveras. Till och med tiden är förändrad, hemma hos mig i mitt föräldrahem åt vi alltid, absolut alltid middag exakt klockan 17:00. Nu är klockan strax middagstid och här sitter jag framför datorn, det är nog mer vanligt än att middagen serveras klockan 17:00. Snabbmaten dukas också fram på bordet mellan varven, men inget jag är överförtjust i.

Det finns lite kul i boken och jag kommer garanterat att fundera vidare …

börjar det snart bli även för mina stolar i stugan. Temanummer45 – stolar – i 365 foton 2009 och mina är absolut inte osynliga de lyser var de än står och syns framförallt. Färgen jag målade dem med var inte av bästa kvalité, nästa år blir det att skrapa dem igen och måla om men med en färg av bättre kvalité. Billigt kan vara bra, men inte alltid.

Kategori |Stol-temanummer 45|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som sett en del tecken på att hösten kommer med stormsteg, trots att det är absolut vindstilla här och regnet har åter börjat strila ner.

i stor färgkontrast. Veckans tema i fototrissen är färgkontraster, eftersom jag ofta målar om mina foton och bilder i framförallt starka färgkontraster var det självklart mitt första och enda val. Jag var vungen att först läsa reglerna för fototrissen och där står ingenting om att de egna bilderna eller fotografierna inte får vara redigerade eller ommålade. Enda kravet – fotot/bilden ska vara tagen av mig själv, det är den här solrosen. Genom starka kontraster i färgerna har jag ”lekt fram” fem olika kontrastfärger, nu är det tre som visas här- alla rosens blad har fått så klara kontrastfärger att kontrasten i rosens mitt blir starkt kontrasterad i förhållande till blombladen.

Samtidigt en stark blomma till alla färgstarka kvinnor, tjejer, flickor, tanter mm på internationella kvinnodagen. Självklart, ni alla färgstarka män. blomman är till er också och den är förresten till hela jordens befolkning oavsett kön, ras (finns det sådant), ålder och färgstarkhet.

Avsändare Margareta som gillar kontraster i färg och hela tiden försöker hitta nya foton att arbeta med.