Bildgatan – Avsändare Margareta

men ändå med några år på nacken har denna vackra brosch som en gång burits av sambons mor. Jag tycker att den är underbar och skulle själv kunna tänka mig att det användes på mig, samtidigt som jag skulle vara livrädd för att tappa det. En vacker brosch istället för den sista knappen? Kanske för att knäppa igen halsduken vid kappan? Användningsområdena är många, det är inte ofta jag ser det nuförtiden, är väl inte modernt kan jag förstå.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 264 – smycke
-
Avsändare Margareta som idag håller på med förberedelser inför morgondagen och helgens aktiviteter. Lite slappande framför bloggen och sedan lite jobb, men inte mycket.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Om solen håller i sig kommer jag att få en underbar helg. Då är det inte bara smyckena som glittrar utan även Margaretas ögon.

Just nu +4,6 och strålande sol

Såg du + före temperaturen? Låt vara att det är i solen men termometern visar trots allt på + och det räcker för mig just nu.

och valet av dagens kläder kommer alltid halsbandet på. En hel del halsband hänger hemma hos mig från de billigaste billiga till de lite mer dyrbara. Nåja, don efter person och de dyrbara är kanske inte alltid mätt i penningkostnad. Jag bär alltid ett halsband däremot är jag dålig på andra smycken. Armband, ringar och örhängen blir periodiskt. I veckans makro är det smycken som är temat och självklart kommer ett av mina halsband väl på plats.  Blått och grönt är en del av mina ögon och därför är det här ett halsband som passar både till dem och till jeans, till mina blå tröjor och tunikor. Det inköptes i Los Christianos tillsammans med några fler halsband, både till mig själv och som små presenter.

Kategori |Macro – Smycken hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har fotat lite smycken idag och jag kommer med fler eftersom det även i 365 foton 2010 ingår ett smycke under året.

-

är något som vi verkligen inte lider brist på här hemma. Mycket är det som vi inte använder men som av olika anledningar finns kvar och inte går att slänga. I veckans macro är det porslin och då kom jag att tänka på kaffeservisen som jag har ärvt av min far. Den har funnits i mitt barndomshem och användes flitigt. Pappa köpte den någon gång före han träffade min mor och hade med den in i deras gemensamma hem, en del av hans hemgifte. =) Jag i min tur har flyttat med den men däremot inte använt alla delar lika mycket.

Kategori |Macro – Porslin hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som tycker att mönstret och formerna på servisen är vackert och speciellt på den lite annorlunda kaffekannan. Som vattenkanna skulle den vara fin och därför ska jag försöka komma ihåg att använda den, varför ska den stå och samla damm i ett skåp.

-

Ps Det blir sena inlägg eftersom det är mycket arbete och jag hinner inte mycket mer, förhoppningsvis får jag någon dag ledigt efter morgondagen eller kanske torsdagen.

och slöjd i bra kvalité är inte bara en bra bruksvara utan också vackert att titta och känna på. Mitt hem översvämmas inte av de här vackra produkterna men en del fint finns det. Även om jag inte använder allt idag så är det kul att ha kvar och framförallt när det kommer från närområdet och jag vet var eller vem det är tillverkat av.

I veckans torsdagsfoto är det hantverk som är temat och Birgitta hade ett mycket fint foto av samiskt hantverk från Jukkasjärvi. En kosa har jag förstått att det är efter att jag läst kommentarerna och sett närmare på bilden. Jag fortsätter lite på samma, samiskt ursprung finns det även i mitt hantverk men av ett helt annat material.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Hantverk

Mina, modell äldre, snapsglas i tenn kommer från Jokkmokks tenn som är ett företag där de arbetar med den samiska traditionen, att tillverka bruksföremål och smycken i tenn.  Följande kan jag läsa om de tecken och ornamenteringarna som finns på glasen – De har sina rötter i den samiska mytologin och religionen. De var betydelsefulla inslag i de riter som leddes av Nåjden, -den samiska shamanen.

Jag har i min ungdom fått ett antal snapsglas av mor och Erling, både dessa och även ett antal utan fot samt en del mindre skålar och en vacker bricka från Jokkmokks tenn. Trots att de inte används så mycket är det ett hantverk som jag tycker är vackert och jag ser värdet i det genuina hantverket.

Avsändare Margareta som säkert får tillfälle att fota mer av mina tennprodukter och även mer hantverks- och slöjdprodukter som jag  tycker om.

PS De behöver lite putsning ser jag när jag plockar fram dem för fotografering – välkommen om någon känner sig hågad.

finns det en hel del produkter att välja mellan, både de som är matnyttiga av samma orsak som jag skrev om i går och sedan finns det andra matnyttiga produkter som är bra att ha om man nyttjar köket till matlagning. I vårt kök finns det en hel del grejer som är bra att ha av flera orsaker. Bra att ha bara för att någon just då kände att det var en nödvändig sak som nu bara ligger och skräpar i ett skåp någonstans och sedan har vi de som används flitigt. En av de små ting som vi använder mycket är denna – provstickan från Kjell Berlins slöjd och hantverk i Bensbyn. Birgitta i macro lovers vill i veckan se detaljer från vårt kök och denna provsticka är ofta använd hemma hos oss när vi vill vara säkra på att maten är så som vi vill att den ska vara.

Kategori |Macro – i köket hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som än en gång missade att det var tisdag igår, fast jag visste det men tänkte måndag, inte bra att vara ledig för mycket. Imorse hade jag onsdag och hade av någon konstig anledning hoppat över en dag i mitt medvetande. Jag är i alla fall glad att temat var inomhusfotografering för i morse visade temperaturen på drygt -18 och jag är inte speciellt sugen på detaljfotografering i den temperaturen.
-
Kjell som har gjort den här provstickan är en av de duktigaste träslöjdare som jag någonsin stött på och genom sitt företag i dag och tidigare som länets hemslöjdskonsulent har han gjort sig ett namn både utanför och i vårt län. Jag har sett liknande produkter tidigare men det finns en stor skillnad och för att förstå måste du ta på och känna hans slöjd, då förstår du skillnaden. Att jag sedan också tycker att det har en finess som många andra inte har är ju självklart ett stort plus. Kjell och hans sambo Birgitta är två goda vänner till oss som jag lärt mig mycket av, både när det gäller hantverket och framförallt för egen del mycket om maten. Birgitta har jobbat som matkonsulent och fört ut sin kunskap både lokalt, nationellt och även internationellt. Därför känns provstickan som ett naturlig kombination av två av mina absolut finaste vänner.

eller små detaljer vill Birgitta att vi ska fota i veckans makro. Pärlorna i mitt halsband, som inte är större än en millimeter i diameter får bli mitt bidrag. Lite kul att få se dem så här förstorade, jag har aldrig tidigare funderat så mycket över hur de små pärlorna ser ut på närmre håll.

Kategori |Macro – småsaker hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har en del problem med kameran och objektivet vill inte riktigt, speciellt inte i konstgjort ljus. Jag tror att den externa blixten inte riktigt mår bra men nu är det som det är och det är inget att göra något åt.

Väntar bara på den stora vinsten, när kommer den? Just det, jag kanske måste spela eller köpa några lotter för att vinna. Postkodlotteriet får en andel av min lön varje månad, men det ser jag inte riktigt som någon stor vinstchans utan bara lite till välgörande ändamål, var hittar jag den, den stora penningavinsten?

det är jag, och nu har muggen med mitt vackra kärleksnamn anlänt som ett paket på posten, nej jag menar på en ICA butik i min närhet – ICA Nära. Muggen vann jag hos Anki i en tävling som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Det gällde att gissa funktion på ett objekt och jag lovar att hennes funktionsgåtor inte är lätta utan helt omöjliga så därför är jag lite extra stolt att jag drog till med rätt gissning.

Som jag skrivit till Anki tidigare när hon tyckt att det tagit länge innan muggen blivit klar – den som väntar på något gott (i alla fall att fylla med något gott) väntar aldrig för länge och lagom till jul fick jag min specialare.  Pigoli är det namn som sambon kallar mig när han är kärleksfull och go och det gör han mestadels. Pigoli har väl ingen betydelse men jag tycker att det är otroligt vackert och sedan känns det som en blandning av våra båda gener, de tornedalska och då främst sambons. Mina tornedalska rötter kommer från mor men han har sina från sig själv, genom sin far på den svenska sidan och sin mor från den finska sidan av tornedalen.

-

Smakar du på namnet så kan du känna hur fint det låter och hur gott det smakar. Nu tänker jag inte byta namn här på bloggen om någon funderar och tycker att jag bytt tillräckligt. Det har jag så jag lovar det blir inget namnbyte, kanske bara i verkligheten. Men jag ska inte gifta mig utan jag funderar på att återta mitt eget riktiga efternamn, det namn som egentligen är jag och min släkt.

-

Avsändare Margareta som tackar och tycker att du Anki är en härlig människa, så som jag läst mellan raderna på bloggen med många järn i elden hela tiden, aldrig någon ro och vila men kul verkar du ha hela tiden. Av samma årgång och samma tecken, inte många dagar som skiljer oss åt.

-

Ps. Apropå årgång så hoppas jag att du njutit av ursprungsinnehållet i kartongen, var det sex stycken du kanske köpte på din sista resa? =)  Jag lovar också att det inte fanns en chans att den muggen skulle gå sönder, välinpackad. Du har väl inte egna höns också? =)

-

Själv har sambon precis slagit upp en kopp kaffe till Pigoli i Pigoli.

säger lite om vem vi är, även smycken som vi får av andra vid olika tillfällen säger kanske ännu mer om vilka andra tror att vi är. Jag tycker om att köpa smycken och framförallt blir det halsband av olika slag, det är något jag nästan alltid har på mig, känner mig lite naken utan. Mitt senaste inköpta smycke har jag hittat hos en god vän som i sin tur har en syster nere i Södertälje, Gunilla Ericsson som gör smycken av olika slag och jag äger två av hennes designer. Ett har jag fått i present och det sista inhandlade jag för några veckor sedan och det har flitigt suttit runt min hals, är så snyggt till jeans.

Vad säger det om mig som person?

Gunilla, som jag aldrig träffat personligen, har ett fint och brett utbud bland sina designade smycken och jag har haft med hennes alster vid höst- och hantverksdagarna som jag själv deltagit i under tidigare år och visst är det enklare och betydligt lättare att sälja andras design än sin egen under förutsättning att jag gillar det jag säljer och det gör jag med hennes smycken.

-

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – det finns så mycket duktiga hantverkare och slöjdare runt om i vårt avlånga land och jag blir så glad varje gång jag möter dem och får se deras alster. Kreativiteten är fantastisk och idéerna sprudlar. Det gäller bara att komma till skott och förverkliga det vi brinner för, prioritera och ha roligt skulle vi behöva lite till mans många gånger istället för att sätta oss framför TV:n och slötitta, precis som jag gör just nu för jag vet inte ens vad det är på TV.

-

Jenny, en av fotobloggarna som jag brukar besöka och som brukar besöka mig, hon gör också smycken och det var hon som inspirerade mig till det här inlägget när hon lagt ut ett av sina örhängen på bloggen för att lotta ut dem men sedan blev det lite tokigt när vi inte kan läsa och följa tävlingsregler, synd för det hade jag kunnat.

-

Avsändare Margareta som garanterat kommer att få anledning att komma tillbaka till alla duktiga kreatörer som finns runt omkring oss, jag älskar er för att ni inspirerar och samtidigt så lockar ni mig till en del inköp som jag inte alltid borde, men vadå jag ska inte ta med mig någonting dit jag slutligen hamnar och shopping kan verkligen vara upplyftande ibland.

och finge jag få tag i den skulle jag aldrig byta den mot en Gucci, Dior, Chanel och allt vad de heter,  jag kan inte ens namnen på de kända varumärkena när det gäller väskor. Trots att jag har ett stort lager av väskor har jag aldrig varit intresserad av märken utan jag har köpt det jag tyckt om. Nu har jag denna drömväska i sikte bara jag hittar tillverkaren.

Mitt bidrag i 365 foton 2009 -temanummer 7 – accessoarer.

Min vän ”svampexperten” hade den med sig i helgen när vi var till dem och sambon fick låna den första dagen vi var och plockade svamp eftersom vi var utan egen svampkorg. Det var nästan på håret att jag lagt undan min kamera och gett mig in på det här med svampplockning bara för att få bära väskan en hel dag. Då förstår du hur mycket jag vill ha den. Hon hade den även i en större modell, som jag jag tror att jag ännu hellre skulle vilja äga men den hade hon tyvärr glömt hemma i Luleå. Nu visste hon inte vem som hade gjort den, men någon i Finland var det i alla fall, trodde hon. Det var en släkting som hade fixat den till henne.

Den är tillverkad av kaffeförpackningar, vilket det här märket är vill jag inte ge mig in på att försöka skriva eller uttala för det var ett finskt namn men även av andra märken och färger fanns tillverkade. Du som gillar lila, jag gör det, tänk en väska av Löfbergs lila eller mitt eget favoritkaffe Zoegas vilka läckra kulörer det skulle kunna bli. Väskan är helt perfekt till att ha med sig när jag handlar, åker till stugan och vid många fler tillfällen. Att den sedan är urläcker gör inte saken sämre. Den går enkelt att skölja av och med en suverän botten som inte går att jämföra med alla de här stora kassarna som går att köpa i plast idag.

Nu passade inte sambon riktigt ihop med väskan, kanske lite för feminin. Det var tur att inte alltför många av hans vänner sett honom gå omkring med den under en hel dag.

Avsändare Margareta som verkligen hoppas att jag får tag i en väska tillverkad av kaffeförpackningar.

PS Sambon blev ännu sötare nästkommande dag med en helt egen svampkorg, min lilleman har skrattat ordentligt när vi chattade på skypen idag, jag skickade bildbevis till honom. Han kanske skrattar ännu, åtminstone ler han nog i drömmen. Tänk -mors lilla Olle i skogen gick …

Kategori |Accessoarer – 7|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

på sista versen för den här säsongen, hur vacker som helst med solstrålarna i ryggen mellan träden. Det är de små detaljerna i skogen som jag ser och kan uppleva så ljuvligt.  Tallegrenen med barren som snart ramlar av lyste så grann där den stack upp i mossan mellan alla de stora träden runt sig.

I veckan vill bildverkstaden att vi ska göra en inramning och jag har ramat in en del foton här på min blogg vid ett antal tillfällen men jag tycker om enkelheten och har därför oftast gjort en lika enkel ram och bara plockat upp färger från fotot. Ett exempel med ramar i olika färger från fotona hittar du bland annat i en tidigare fototriss som jag har deltagit i – Från skog till bord … - Jag ser när jag tittar på mina tidigare trissar och en del andra inlägg att jag faktiskt har använt mig av en hel del olika inramningar. Här ser du den inramning jag valt idag till min tallegran, som synes är den också redigerad och omarbetad en del.

Kategori | Bildverkstad – inramning

Varför inte göra det enkelt för sig när jag kan, all tidsbesparing är välkommen just nu. Därför gick jag in och kollade på alla de ramar till Photoshop, men det går lika bra till vilket annat program som helst skulle jag tro, som jag sparat ner någon gång från någon av alla de fototidningar som jag brukar köpa. Jag valde en ram som heter ram 43, kort och gott, drog in bilden i photoshop elements 7.0 och … Det är svårt att beskriva utan att se grundbilden av ramen så jag lägger in den också, vänta bara ett tag.  

Jag hoppas att du inte behövde vänta för länge, men jag var tvungen att pixla om bilden mindre innan upplägg.  Då gör jag ett nytt försök till en beskrivning av vad jag gjort.

- Jag öppnar både rammallen och fotot i programmet.
-Med magiskt suddgummi och 100 % tolerans och opacitet tar jag bort allt svart och det blir helt transparant.
-Grundbilden, duplicering av lagret behövs inte men jag gör alltid så som jag skrivit tidigare.
- Jag utökar arbetsytan med 120 % åt både på höjden och bredden, då har jag tillräckligt med utfallsmarginal – ”sömsmån” .
-Drar över ramen till bilden och passar in den över arbetsyta och foto sedan beskär jag efter hur bred jag vill att ramen ska vara.
-Jag plockar därefter upp färger med pipetten från bilden som jag vill att de ska vara, börjar med den yttre bredare delen av ramen och sedan fortsätter jag att plocka upp färger i olika nyanser.
-Jag markerar ramen använder skuggor -hög.
-Högerklickar med musen och redigerar lagerstilen, där jag återigen plockar upp en färg från bilden till skuggfärg istället för svart. 

När allt är klart gör jag  till ett lager, pixlar ner bilden till ”mina” 510 pixlar på bredden och 72 dpi i upplösning. De här mallarna är egentligen gjorda för att sammanfoga bild och ram på ett annat sätt men jag har glömt bort hur och jag ids inte kolla efter just nu. Därför har jag ”hittat” på min egen lilla lösning.

Avsändare Margareta som försöker göra det så enkelt som möjligt men det blir inte alltid så, sedan hittar hon alltid på egna lösningar för att få fram det resultat hon har tänkt och det blir inte heller alltid så, men kul är det i alla fall.

Jag glömde visst att lägga upp originalfotot så nu gör jag en liten redigering i mitt inlägg och lägger upp det. Detta är det jag använt i min bildredigering. Jag har några till bilder av samma tallegren där färgerna ser helt annorlunda ut i original. Det är små marignaler som gör de här färgförändringarna av bakgrunden genom solens strålar, i de första går bakgrunden mer i grönt.

Det är tur att någon är uppmärksam, för jag hade inte en tanke på någon annan bild än den jag lade upp. Det verkar som att jag har börjat glömma, jag läser inte rätt och jag dubbelkollar verkligen orden som står för dagarnas fotoutmaningar. Jag har inte för mycket att göra men jag vill göra för mycket. Tror att jag ska hinna med allt som far i mitt huvud och så blir det lite sådana här halvmessyrer ibland.

hittade jag i ett av min mors album. Det är roligt att titta och minnas i gamla fotoalbum. De här ”modereportaget” visar verkligen hur vi familjer såg ut i mitten av 60-talet.  Matchningen av kläderna varierade, beroende på kön och självklart andra detaljer men de finns där någonstans i bilden. Det känns som att det var mer genomtänkt och man ville gärna visa att man hörde ihop på något sätt. Min mor sydde mycket och nästan alltid  matchande kläder till oss två flickor. Ibland var det exakt likadana, andra gånger sydde hon samma modeller och mönster i tyget men med olika färgsättningar.

När jag närmade mig tonåren var det inte alltid så kul att vara klädd nästan identiskt som lillasyster. Fast nu när jag ser tillbaka på det och ser på alla gamla härliga foton så ser jag att de flesta gjorde likadant, någon matchning finns det på de flesta familjebilder. Jag har fortfarande starka minnen  av när vi på 80-talet var på semester och besökte olika sevärdheter med pojkarna och familjerna kom fyra-fem stycken i exakt likadana träningsoveraller, oftast i några riktigt självlysande färger. Det är något som jag aldrig behövt utsättas för som barn och jag har inte heller låtit mina barn genomlida det, men smaken är som baken.

Kolla in mitt kollage av familjemode nedan och se de olika typerna av familjematchningar. Fotona är tagna i Kaunisvaara utanför Pajala hos min mormor och morfar någon gång i juni, jag gissar på 1966 eftersom mormor och morfar fyllde jämna år det året. Bilderna föreställer familjerna av fem av de tolv syskonen. De övriga är yngre och hade inte hunnit få egna barn och det saknas barn i familjerna som inte var påtänkta vid tidpunkten för fotograferingen. Det är bara vi ”gamlingar” av barnbarnen som fick äran att stå modeller tillsammans med våra föräldrar.

Hur var det nu med klädmatchningen? Bild 1 – döttrarna i likadana klänningar, jag och syster yster som två söta småkycklingar. Bild 2 – mor och dotter i blått samt far och son i matchande kläder. Bild 3 – vitt som huvudtema, far och son matchande med dotter i vit klänning. Bild 4 – sönerna i likadana kläder, fast storebror har hunnit ta av sig sin kavaj. Bild 5 – ingen matchning, men förståeligt på grund av att yngsta kusinen, Hans, inte var mer än ett halvår och kläderna för bebisar på den tiden var inte speciellt variationsrika.

Avsändare Margareta som är förvånad att jag minns den här dagen så tydligt, inte bara modefotograferingen utan detaljer. jag minns hur syster yster var sur för något och inte vill vara med på kusinfotot, trots sin ringa ålder visade hon redan då att hon visste vad hon ville. Snygga klippningar och frisyrer, undra om frisören glömde pottan när hon klippte lillasyster?

Detta var ännu en överflyttning och repris från Avsändare Margareta så jag förstår att något funderar om de inte sett modereportaget tidigare.

börjar det snart bli även för mina stolar i stugan. Temanummer45 – stolar – i 365 foton 2009 och mina är absolut inte osynliga de lyser var de än står och syns framförallt. Färgen jag målade dem med var inte av bästa kvalité, nästa år blir det att skrapa dem igen och måla om men med en färg av bättre kvalité. Billigt kan vara bra, men inte alltid.

Kategori |Stol-temanummer 45|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som sett en del tecken på att hösten kommer med stormsteg, trots att det är absolut vindstilla här och regnet har åter börjat strila ner.

stopp och belägg. Det senaste tillskottet i min nya tillvaro – en spikmatta. Enligt min arbetskamrat, som lånat den till mig, ska man förutom att kurera rygg och axlar även sova bättre och samtidigt bli piggare? Sova bättre på en spikmatta, det trodde jag att hästens säng och dunbolster bidrog till och inte spikar i ryggen. Att bli piggare kan jag förstå, svårt att sova borde det i all fall vara.

I alla fall ska jag göra ett försök och jag har provlegat på den ikväll och visst, jag somnade. Vet inte om det beror på spikmattan eller att jag var trött och slö. Nu hade jag inte upptäckt att den även skulle blåsas upp för att ge effekt, det blir nästa steg och nu ser den mycket mervärkande än verkande ut.  Det får jag testa i morgon kan inte riskera att somna i den igen, för det ska man absolut inte göra, sova på den. Fast som jag ser på den nu så tror jag att chansen är liten. Däremot är jag pigg och vet inte hur jag ska kunna sova i natt. Beror det på spikmattan eller att jag sovit någon timme i kväll. =)

Avsändare Margareta som nu sätter stopp för alla nya och konstiga idéer jag har fått. Klarar jag dessa och gillar dem så ska det inhandlas i spikmattor och både armar, ben och övriga kroppen ska få sitt, inte bara lilla hjärnan som har plockat åt sig alldeles för mycket stimulans själv den senaste tiden, åren kanske är ärligare. Jag tror även att min lilla hjärna kommer att märka det positiva med att dela med sig av tiden till de andra kroppsdelarna.

det spelar ingen roll om reportaget gäller OS från 1912, vem som fyller 50, vilken kris som regeringen befinner sig i eller vilken kanal som sänder det intressantaste programmet. Ruth Orrmalm Olsson med företaget Textil Inredning Design No1 har gjort dessa tråkiga och bortglömda artiklar intressanta och spännande igen. Fast enligt henne själv är det riktigt gamla dagstidningar med de övervägande svartvita sidornade som hon gillar bäst. Själv köpte jag ett karottunderlägg, som jag berättade tidigare, med ett härligt färgbad. Jag kan utläsa några ord och förstår att jag har köpt delar av Kirunas annonsblad. 

Vad kan jag läsa? Jo bland annat följande ord och delar av meningar: välj mellan olika sorter, gårdsauktion, kommunikationsradio, finska åror, lördagar stängt, grilltunna, två individuella, assistanskåren, i Nattavaaraby hos Moritz, ett snabbare och enklare sätt att, välkommen till europcar, frisersalong semesterstängt, svensk fasadflagga, lördags, Eilas, Kiruna rumsservice, ni är toppen och vi kommer att sakna er m.m.

Det är kul och trots att jag vet att det är en urtråkig annonstidning skulle man nästan vilja öppna och ta ut och läsa, lite nyfiken blir man trots allt. Egentligen skulle företagen och tidningarna få betala lite för den gratisreklam de får genom Ruths skapelser. För jag tror att folk läser och blir lite intresserade trots att det inte går att utläsa mycket. Det är som de där stödorden i skolan … 

Jag är sugen på att köpa gardiner till stugan men då skulle jag bara hänga vid fönstret och försöka läsa och fundera om vad det handlar om. En kul grej kan det bli. Det kan blir riktiga ”hotstuff” till bloggen, att försöka skriva om det jag tror artikeln handlade om. Det gäller att man köper gardiner med nyhetstidningar och inte gamla annonsblad, fast där är nog färgerna lite mer sprakande trots allt.

I Puoltikasvaara mellan Kiruna och Gällivare tror jag att den nya inredningstrenden är skapad. Det är verkligen hett mode och alldeles rätt i tiden. Miljövänligt, nedbrytbart och återvinningen är enkelt avklarad. Grannarna behöver inte åka med bil till återvinningen utan nu lämnar de bara över gamla tidningar till Ruth. Alla glada nöjda och belåtna. Det skulle vara intressant att undersöka hur mycket som sparas på ett flertal områden när hennes produkter är högsta mode och slagit igenom ordentligt, det är jag säker på att de gör.

Avsändare Margareta som nedan har bildkollage på Ruth i full aktion på nolia med framförallt den trend om kommer att slå stort inom kort.

Ps. Ruth får mycket att göra inom en snar framtid och jag blir så glad när jag träffar sådana här människor med helt fantastiska idéer.

Denna modefotosession från början av 70-talet låter jag vara utan egna kommentarer, förutom att mycket är sig likt och ständigt återkommande. Däremot frågade min yngsta son när han såg ett av fotona, -Vem är den där tanten? Tanten var jag, och han var då lika ung som jag var på fotot. :)

Jag vill tacka från vänster till höger och uppifrån och ner, mig själv, Carina G, Christina Å och Helena Z, älskade syster yster Kristina, Ragna L, syster Kristina (igen), Katarina B, åter igen mig själv, Rolf L, Karin K, Hans L och Roland Ö, Göran H, Gänget i Jäkkvik (Karin G, Yvonne R, Christer G, Carina T, Carina P och Christina Å), samt brudarna på skolgården (Lena Ä, Solveig F, Carina G och Ann-Helen E) utan er hade jag inte kunnat göra dessa modereportage från 70-talet. :).

Två av dessa underbara tjejer finns inte längre med oss, men jag minns dem med glädje och båda hade mycket humor. Med den största kärlek till dem, främst min älskade syster och även min kompis Solveig F från ungdomen. Jag vet att ni skulle lett åt dessa foton idag och tyckt att det är helt ok att jag förevisar dem för hela världen.

Tänkvärda ord sagda av George Herbert
Stormar ger ekar
djupare rötter.

Avsändare Margareta som gjort sitt som modereporter för det tidiga 70-talet.
Vi kanske syns på någon modefotografering någonstans någongång.

även på 70-talet varierade stilarna på kläderna, speciellt jackorna hade en stor variation. Här poserar tjejerna från tidigt 70-tal med sina val.

Om vi tittar uppifrån och ner, ser vi först Carina T med sin elegant skurna jacka, som skulle passa in vid någon trevlig galapremiär, som kontrast till denna har hon en enkel t-shirt och nötta jeans (mer nött var inte jeansen på den tiden) ett par seglarstövlar, samt den oumbärliga fyrkantiga militärväskan som nästan var ett måste.

På nästa foto poserar Karin G med en enklare täckjacka. men en desto mer elegant handväska.

Carina G har en tuffare manchesterjacka med fuskpäls kring krage och ärmslut.  Hon utmärker sig lite från mängden genom att bära ett par byxor i beige istället för jeansen. Märket hon har på kraget var vanligt förekommande och hade absolut inte något budskap, utan var som vilken accessoar som helst.

Christina Å visar här att det går att kombinera favorit skidjackan till vardags, tillsammans med jeans instoppade i skorna på ett moderiktigt sätt.

Carina G och Carina P visar en sportigare stil med aktuella huvubonader. Huklan var en av de få huvudbonader som användes frivilligt vid den tidpunkten.

Lena N och Solveig F visar här hur man använde skorna för att på olika sätt nonchalant stoppa in byxorna i dito.

Sist men inte minst, visar Annika E en riktigt tjusig jacka som fick många suktande blickar efter sig. Jag lovar att den inte är äkta. Annika E har fortsatt i den stilen med att värna om miljön som en av Luleås ledande politiker, inom miljöfrågor.

En kort sammanfattning om vintermodet. Mössor och vantar var något man sällan såg, däremot dessa sjalar på huvudet var enormt populära, speciellt på sommaren. Byxorna instoppade i stövlarna var trendigt. Den fyrkantiga gröna militärväskan bars av ett stort antal tjejer. Det fanns en slokhatt som gick åt som smör i solsken. Jag sydde sådana på beställning, både till tjejer och killar. Strykjärnet användes som mall till huvuddelen, vad jag använde till brättet kommer jag inte ihåg, men snabbt gick det att sy ihop dessa otroligt populära hattar, oftast i något denimtyg.

Jag kan idag inte förstå att jag sydde så många hattar, för är det något jag är totalt värdelös på så är det att sy. Inte ens för den minsta raksöm gillar jag att ta fram symaskinen. Det insåg mina söner vid tidig ålder, när något skulle lagas eller sys vände de sig till mormor. Min äldsta son, han gillar själv att sy och skulle nog vilja ha en egen symaskin.

 Som sagt:
Allting klär en skönhet

Avsändare Margareta som strax kommer med ett sista modereportage från tidiga 70-talet för den här gången.

Varje gång jag börjar att sortera och bläddra bland mina egna ungdomskort blir jag på gott humör. :) Mycket ligger på topp idag, men vissa plagg och speciellt några frisyrer trodde då inte jag, att jag någonsin skulle visa för någon annan människa och framförallt inte på nätet. Fast nätet på den tiden var inget annat än ett nät såsom exempelvis spindel- och fiskenät. I vår värld fanns inga andra nät.

Denna modefotografering gjordes 1974 i Jäkkvik när vi ungdomar var på konfirmationsläger vid Jäkkviks fjällgård.

Modellerna uppifrån och ner är: Jag själv i den kycklingula självlysande dressen, som kan läka vilken depression som helst, med en frisyr som jag aldrig sett komma tillbaka, undra varför :)

För övrigt heter de tre brudarna Yvonne R, Christina Å och Carina T. Tjejen med den riktiga kultjackan är Ann-Helen E och sist men inte minst den urläckra bruden är åter igen Christina Å.

Att gå igenom gamla fotografier är superhäftigt för minnen och namn kommer tillbaka, både trevliga och mindre trevliga men sånt är livet.

Att idag kunna skratta åt sig själv, åt någonting som var otroligt viktigt när man var tonåring, är ett bevis på mognad men också dessa kloka ord stämmer bra in:

Jag letade alltid utanför mig själv
efter styrka och självförtroende,
men sådant kommer ju inifrån.
Det finns där hela tiden. 

Dessa kloka ord myntade en gång Anna Freud

Avsändare Margareta som återkommer med några fler trevliga modebilder från tidigt 70-tal