Idag (för några minuter sedan) fick jag nya numret av Språktidningen vilken jag direkt kastar mig över och ser några av de nya ord som finns med. ”Eggings” är slutfasen på några av det vi använder och inte helt obekant för mig.-
-
Leggings har jag ett antal här hemma och är ett av de klädesplagg som jag byter om till när jag kommer innanför lägenheten efter en ”hård” arbetsdag (ett annat ord för långkalsonger). Däremot  hittar jag orden jeggings och treggings, helt nya för mig.
-
Jeggings är alltså en korsning mellan mina väl använda jeans och de ännu mer älskade leggingsen. Det är inget som kommer att gå hem hos mig, påminner mig starkt om de byxor jag använde när jag var gravid, med resår i midjan och utan gylf samtidigt som de ska se ut som jeans fast lite mer tajta.
-
Treggings är nästa nya modeord. Treggings är bara en ny benämning på de supertajta byxor vi alltid haft i olika färger och medeller men nu med skillnaden att det är stretchiga tyger. Vi kan med andra ord växa i dem och gå omkring där med svällande magar, rumpor och lår som låter sig växas i, utan att vi själva behöver känna av vikten som stadigt ökar, byxorna passar ju fortfarande.
-
Sedan kommer jag till ett ord som jag blir riktigt frustrerad av ”pojkvänsjeans”. Hur ska jag kunna ta på mig min sambos (läs pojkvän) jeans? Jag har i och för sig aldrig provat dem, har inte den läggningen, men när jag läser vidare ska det vara byxor som hänger lite löst, gällivarehäng, för att ge intrycket av att man lånat dem från sin pojkvän? Tydligen är det trendigt att ge sken av att man inte har råd med egna byxor.
-
Min frustration är att om det ska se hängigt ut är att då har jag nog fel typ av rumpa (eller fel sambo) och min är inte stor men betydligt rundare än sambons. Hans är liten medan min är formad med en mer rund form än hans.  Skulle hans byxor hänga på mig på ett avslappnat  ”Gällivarehängsätt”?
-
Ursäkta uppehållet men jag var tvungen att gå och mäta våra byxrumpor och kan konstatera att det kanske skulle gå. Hade han valt en kvinna med lite större rumpa hade det inte blivit något häng och hon hade inte kommit i dem.   Däremot är jag tvungen att ha bälte för att hålla dem uppe samt att vika upp dem en aning. ”lite” större mage än mig och åtminstone några centimeter längre.
-
Avsändare Margareta som kan konstatera att sambon kanske valde fel kvinna med risken att han nu får byxorna snodda och utlånade för att få det rätta hänget.

När jag närmade mig tonåren var det inte alltid så kul att vara klädd nästan identiskt som lillasyster. Fast nu när jag ser tillbaka på det och ser på alla gamla härliga foton så ser jag att de flesta gjorde likadant, någon matchning finns det på de flesta familjebilder. Jag har fortfarande starka minnen  av när vi på 80-talet var på semester och besökte olika sevärdheter med pojkarna och familjerna kom fyra-fem stycken i exakt likadana träningsoveraller, oftast i några riktigt självlysande färger. Det är något som jag aldrig behövt utsättas för som barn och jag har inte heller låtit mina barn genomlida det, men smaken är som baken.

Kolla in mitt kollage av familjemode nedan och se de olika typerna av familjematchningar. Fotona är tagna i Kaunisvaara utanför Pajala hos min mormor och morfar någon gång i juni, jag gissar på 1966 eftersom mormor och morfar fyllde jämna år det året. Bilderna föreställer familjerna av fem av de tolv syskonen. De övriga är yngre och hade inte hunnit få egna barn och det saknas barn i familjerna som inte var påtänkta vid tidpunkten för fotograferingen. Det är bara vi ”gamlingar” av barnbarnen som fick äran att stå modeller tillsammans med våra föräldrar.

Hur var det nu med klädmatchningen? Bild 1 – döttrarna i likadana klänningar, jag och syster yster som två söta småkycklingar. Bild 2 – mor och dotter i blått samt far och son i matchande kläder. Bild 3 – vitt som huvudtema, far och son matchande med dotter i vit klänning. Bild 4 – sönerna i likadana kläder, fast storebror har hunnit ta av sig sin kavaj. Bild 5 – ingen matchning, men förståeligt på grund av att yngsta kusinen, Hans, inte var mer än ett halvår och kläderna för bebisar på den tiden var inte speciellt variationsrika.

Avsändare Margareta som är förvånad att jag minns den här dagen så tydligt, inte bara modefotograferingen utan detaljer. jag minns hur syster yster var sur för något och inte vill vara med på kusinfotot, trots sin ringa ålder visade hon redan då att hon visste vad hon ville. Snygga klippningar och frisyrer, undra om frisören glömde pottan när hon klippte lillasyster?

Detta var ännu en överflyttning och repris från Avsändare Margareta så jag förstår att något funderar om de inte sett modereportaget tidigare.

Jag vill tacka från vänster till höger och uppifrån och ner, mig själv, Carina G, Christina Å och Helena Z, älskade syster yster Kristina, Ragna L, syster Kristina (igen), Katarina B, åter igen mig själv, Rolf L, Karin K, Hans L och Roland Ö, Göran H, Gänget i Jäkkvik (Karin G, Yvonne R, Christer G, Carina T, Carina P och Christina Å), samt brudarna på skolgården (Lena Ä, Solveig F, Carina G och Ann-Helen E) utan er hade jag inte kunnat göra dessa modereportage från 70-talet. :).

Två av dessa underbara tjejer finns inte längre med oss, men jag minns dem med glädje och båda hade mycket humor. Med den största kärlek till dem, främst min älskade syster och även min kompis Solveig F från ungdomen. Jag vet att ni skulle lett åt dessa foton idag och tyckt att det är helt ok att jag förevisar dem för hela världen.

Tänkvärda ord sagda av George Herbert
Stormar ger ekar
djupare rötter.

Avsändare Margareta som gjort sitt som modereporter för det tidiga 70-talet.
Vi kanske syns på någon modefotografering någonstans någongång.

Om vi tittar uppifrån och ner, ser vi först Carina T med sin elegant skurna jacka, som skulle passa in vid någon trevlig galapremiär, som kontrast till denna har hon en enkel t-shirt och nötta jeans (mer nött var inte jeansen på den tiden) ett par seglarstövlar, samt den oumbärliga fyrkantiga militärväskan som nästan var ett måste.

På nästa foto poserar Karin G med en enklare täckjacka. men en desto mer elegant handväska.

Carina G har en tuffare manchesterjacka med fuskpäls kring krage och ärmslut.  Hon utmärker sig lite från mängden genom att bära ett par byxor i beige istället för jeansen. Märket hon har på kraget var vanligt förekommande och hade absolut inte något budskap, utan var som vilken accessoar som helst.

Christina Å visar här att det går att kombinera favorit skidjackan till vardags, tillsammans med jeans instoppade i skorna på ett moderiktigt sätt.

Carina G och Carina P visar en sportigare stil med aktuella huvubonader. Huklan var en av de få huvudbonader som användes frivilligt vid den tidpunkten.

Lena N och Solveig F visar här hur man använde skorna för att på olika sätt nonchalant stoppa in byxorna i dito.

Sist men inte minst, visar Annika E en riktigt tjusig jacka som fick många suktande blickar efter sig. Jag lovar att den inte är äkta. Annika E har fortsatt i den stilen med att värna om miljön som en av Luleås ledande politiker, inom miljöfrågor.

En kort sammanfattning om vintermodet. Mössor och vantar var något man sällan såg, däremot dessa sjalar på huvudet var enormt populära, speciellt på sommaren. Byxorna instoppade i stövlarna var trendigt. Den fyrkantiga gröna militärväskan bars av ett stort antal tjejer. Det fanns en slokhatt som gick åt som smör i solsken. Jag sydde sådana på beställning, både till tjejer och killar. Strykjärnet användes som mall till huvuddelen, vad jag använde till brättet kommer jag inte ihåg, men snabbt gick det att sy ihop dessa otroligt populära hattar, oftast i något denimtyg.

Jag kan idag inte förstå att jag sydde så många hattar, för är det något jag är totalt värdelös på så är det att sy. Inte ens för den minsta raksöm gillar jag att ta fram symaskinen. Det insåg mina söner vid tidig ålder, när något skulle lagas eller sys vände de sig till mormor. Min äldsta son, han gillar själv att sy och skulle nog vilja ha en egen symaskin.

 Som sagt:
Allting klär en skönhet

Avsändare Margareta som strax kommer med ett sista modereportage från tidiga 70-talet för den här gången.

Denna modefotografering gjordes 1974 i Jäkkvik när vi ungdomar var på konfirmationsläger vid Jäkkviks fjällgård.

Modellerna uppifrån och ner är: Jag själv i den kycklingula självlysande dressen, som kan läka vilken depression som helst, med en frisyr som jag aldrig sett komma tillbaka, undra varför :)

För övrigt heter de tre brudarna Yvonne R, Christina Å och Carina T. Tjejen med den riktiga kultjackan är Ann-Helen E och sist men inte minst den urläckra bruden är åter igen Christina Å.

Att gå igenom gamla fotografier är superhäftigt för minnen och namn kommer tillbaka, både trevliga och mindre trevliga men sånt är livet.

Att idag kunna skratta åt sig själv, åt någonting som var otroligt viktigt när man var tonåring, är ett bevis på mognad men också dessa kloka ord stämmer bra in:

Jag letade alltid utanför mig själv
efter styrka och självförtroende,
men sådant kommer ju inifrån.
Det finns där hela tiden. 

Dessa kloka ord myntade en gång Anna Freud

Avsändare Margareta som återkommer med några fler trevliga modebilder från tidigt 70-tal