Fjolårets hälsning är lika aktuell även detta år – än en gång GOD JUL och ha det bra. Förhoppningsvis höres och synes vi efter en helg efter mycket ätande och jäsande – eller kanske förr.

Själv har varken jag eller sambo någon fysiskt närvarande far men vi får sända våra varma tankar till dem där och var de än befinner sig – i vårt minne välbevarat med kärlek.

Kategori | Onsdagstema | Fotohälsning | hos Bildgatan (om du klickar på bilden syns texten bättre)
Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att mötas av betydligt fler hälsningar med en variation av tankar och misstänker kanske en tidigt julhälsning.

Min fotohälsning påtade jag ihop i eftermiddag och inte igår när det var onsdag och temat aktuellt, men … kunde inte låta bli när det var både text och bild som gällde.

“Tankeursprung okänt, för mig i alla fall„

Kategori | Fototriss | Monokrom hos Bildgatan
Följer du länken hittar du mer monokromt i länkarna hos Fototriss.

Tog fem … nåja kanske en kvart, högst tjugo minuter runt tomten i Linköping för att hitta inspiration till bilder och helst de som kunde klara av att konverteras till något monokromt. Marknivå … även om jag inte tittade ner -bara lite. Nej, jag ”kröp” för att få till några snabba.

Däremot misstänker jag att hon blir överlycklig om jag nämner ordet någon gång i januari när temperaturen är mycket mycket lägre än vad den varit i natt och det där vita inte längre lyser med sin frånvaro utan tindrar med hela sin glans var du än tittar. Då känns det där ordet ganska skönt och lindrigt. Därför skriver jag bara så här, i natt har vi haft vår första.

När jag åkte från stugan tidigare i veckan så blommade det för fullt i en av mina sommarkrukor och massor med knoppar. Kändes som att de vaknat till liv en aning för sent och inte skulle få uppleva solens strålar (inte de sommarljuva). Har en känsla av att jag har rätt efter den här natten.

Som tur var har jag fotat ”några” bilder av de vackra och färggranna blommorna och kan fortsätta att njuta av dem oavsett vad vädret säger där ute och även genom min egen kreativitet som här.

I morgon åker jag ner till Östergötland och Linköping för att jobba i någon vecka och hade kanske hoppats på att få se mer av blomster och annat växande i den sydligare delen av landet. Men … även de drabbades av det där ordet i natt. Blir dagarna varma kanske växterna återhämtar sig och jag får tillfälle att fota mer av växtligheten. Vi syns och hörs igen från en annan del av landet. Nu ska packningen påbörjas, men  … datorn får vänta in i det sista.

De där awardarna innebär oftast en motprestation och jag tyckte att den Znogge fått var ganska kul och enkel, inte så mycket hjärnkapacitet behöver gå åt (det beror ju på hur stor den är) . Nu menar inte jag att min är större än någon annans men däremot så varierar det dag från dag och trots att vi hade en liten surströmmingsfest i går här hemma så känner jag att min hjärna varit aktiv under hela dagen.

Här gällde det att fullfölja den påbörjade meningen och det är ju så mina rubriker i princip alltid ser ut så det borde inte vara något problem.

När ingen ser mig… ja, det skulle kanske vara intressant att veta, men mycket går jag inte in på och lämnar därför därhän. Däremot gör jag ofta som Znogge, men vill ju inte skriva samma så då får det bli något annat rumsrent och det är … att jag arbetar en del eftersom jag tycker att det är skönast att sitta ensam hemma när jag ska jobba, och då ser ingen mig. Roligare än så är jag inte.

Jag går aldrig hemifrån utan … min kamera brukar jag säga men faktiskt så har kameran stannat hemma under minst två tillfällen det här året – även lillen, så det blir en halvsanning men ändå nästan sant för det är nog så den här typen av sanningar fungerar.

Om jag vågade skulle jag … satsa mycket mer på min egen kreativitet och visa att jag också kan, inte bara kvinnor i grupp.

Min blogg heter som den gör för … att när jag slog ihop mina två tidigare ”Avsändare Margareta” och ”Bildgatan” bestämde jag mig för det kortaste namnet och utan å, ä eller ö. Bildgatan var något som jag kom på när det funderades över min fotoblogg (tidigare blogg -blev kanske lite invecklat nu här) och skulle namnge den. Bildgatan lät bra helt enkelt, en gata med bara bilder. Nu blev det inte riktigt så och Bildvägen (den mindre varianten) var nog det första jag tänkte men då kom det där a:et med två prickar över i vägen och så fick det då bli kort och gott – Bildgatan. Idag lever jag med namnet trots att en del text ibland kommer i vägen för alla bilder.

Om tio år kommer jag att … leva ett liknande liv som jag gör idag förutom att jag är tio är äldre och kanske börjat fundera mer på hur jag ska leva livet som pensionär vilket då närmar sig ännu mer med stormsteg, om nu inte regeringen hittat på en ny ålder och jag får fortsätta ännu ett tag som arbetstagare.  Barnbarn är ingenting som jag alls funderar på eller drömmer om, kommer de så kommer de men tror inte att min egen lycka förändras oavsett.

Hur gör jag då med awarden? Eftersom jag egentligen inte fått någon (vet att jag som vanligt (i det här fallet) gör det enkelt för mig) så behöver jag inte fundera vidare men gör det ändå och det skulle vara kul att läsa dessa fem meningar fullbordade hos någon annan.

Ps. Bilden illustrerar vad vi sysslar med idag, förutom lite gardinupphängning. Inte för att vi fryser och har det kallt utan mer för att höja mysfaktorn en söndag som denna.

Nu när vi är inne i den digitala världen och framkallning inte längre är aktuellt på samma sätt som tidigare har vi möjlighet att fota allt och inget, utan att överhuvudtaget tänka på kostnader och vad det är vi fotar. För en hel del av oss blir det mycket foton vid varje tillfälle och den där tiden när 24 eller 36 bilder fanns till förfogande är sedan länge förbi. Däremot blir alltför många foton undangömda och bortglömda i arkiven eftersom vi inte har dem på papper. Varför då inte göra något roligt av dem och försöka att utveckla oss på andra sätt.

Idag när jag jobbade med min nya header så funderade jag lite över hur många olika jag haft genom åren. Tittade lite i mappen för sidhuvuden och fann att några fanns sparade . Vid alla mina datorkrascher och nyinköp av datorer har en hel del också gått till spillo och vissa har jag bara glömt bort att lagra.

Jag har verkligen inte följt någon av de regler som gäller för igenkänning och allt annat inom marknadsföring utan har gladeligen bytt både färg och sidhuvud på min blogg. Nu är inte marknadsföring något som prioriteras här, mer en utveckling och eget välbefinnande. Att testa mig fram och se vad jag kan åstadkomma med mina foton. Att jobba med olika bilder och texter i lager och sedan lägga samman till något som ska representera mig (Margareta) och bloggen (BIldgatan) är superkul, men jag blir fort sugen på något nytt och därför ser det ut som det gör här, men … ombytlighet förnöjer -åtminstone när det gäller min kreativa sida.

Nu när jag har förmånen att ha ett arbete där jag arbetar hemifrån och kan lägga mina arbetstider betydligt friare än vad jag någonsin har haft tidigare vilket också gör att jag inte behöver ta med mig jobbet hem. =)

Idag ska jag fixa några små detaljer till en kund som snart åker till sin bostadsort under vinterhalvåret och kommer att känna betydligt högre temperatur än vad jag och alla andra i kalla norden kommer att ha om några veckor. Men först … en löprunda runt ön eller så kanske bara en promenad med kameran – den behöver också få komma ut lite efter att ha fått vara hemma ensam medan jag var i Linköping.

Mer tankar och reflektioner i temat FOTO dagbok där jag skriver text och publicerar bilder kring fotandet och all frihet som det ger mig.

Vill du även läsa andras funderingar och se bilder går du vidare till temat FOTO dagboken och följer länkarna.

Kategori | Fredagsfoto – Allt är inte som det ser ut | hos Bildgatan

Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna får du kanske fler synvillor.

Fredagskväll i stugan och jag har sovit middag efter maten så det blir kanske ork till lite mer under kvällen än en vanlig fredagskväll då John Blund ibland brukar besöka mig relativt tidigt, tidigt för att vara mig. Än blir det inte Zzzzzzzz.

Personligen så har jag svårt att förstå varför det skulle vara ”fel” och inte få kallas konst att redigera och bildbehandla ett foto genom olika tekniker när det ses som konst att sitta ute med målarduk och pensel och måla av omgivningen men ta bort detaljer som är störande för motivet. Det är ju också en bildredigering som inte stämmer exakt med verkligheten och varför ska vi som fotar inte få använda våra egna foton samt nya tekniker och möjligheter till att ta fram något nytt.  Jag tror att jag lägger ner lika mycket tid vid en del foton som en del konstnärer gör. Nu kallar inte jag mig för det, men min tanke om att kunna få utveckla bilden till något mer och ibland till något helt annat än ursprunget. Att få prova sig fram och hitta just det där är helt fantastiskt. Verkligheten är inte alltid vacker och kan jag få prova att göra något åt det genom min fantasi, så gärna.

När jag jobbar med mina foton används olika penslar och ”material” för att få fram det som jag vill ha i min tavla. Jag köpte ett program från USA för några år sedan som varit till stor nytta men tyvärr har företaget numera gått i konkurs, eller bara lagt ner, och några uppdateringar görs inte längre.  Kommer i alla fall att fortsätta med mina penseldrag så länge programmet och jag har en kompatibel dator till allt detta.  Det tar mycket tid och timmarna rusar iväg när jag sätter mig ner med ett utvalt foto.  Under två år var jag med på en hantverksmarknad och sålde tavlor samt vykort, vilket gjorde att några av mina tavlor (och vykort) bytte ägare och själv kunde jag känna mig ganska nöjd över all den positiva respons jag fick. Därefter har allt legat i träda förutom att jag mellan varven, i mån av tid (och lust) tagit fram en ny bild som hamnat i arkivet … långt ner.  Något finns här på bloggen, men mer är det inte.

Photoshop är ett annat program som har arbetats en hel del i, både det ”stora” och elements men där skulle jag verkligen vilja fortsätta att förkovra mig och lära mig några procent till. Det ”riktiga” Photoshop har en oändlighet av möjligheter och genom den årliga uppdateringen och utvecklingen av programmet så har det hänt en del sedan jag 1998 gick en kortare kvällskurs.

Fick tips om en distanskurs i programmet under fotokursen i somras och har nu tittat närmare på det och lämnat in en ansökan. Förhoppningsvis har jag det framför mig under en tid. Det ska ju inte hindra mig från att nu börja jobba mer och fritidsintressena har vi alla, förhoppningsvis. I stället för att slänga sig ner framför TV:n och slötitta på något program som bara gör att adrenalinet stiger och jag blir ”arg” över det som sägs och visas. Istället kan jag kanske istället ägna mer tid åt det kreativa. Ser därför fram mot hösten med kameran och kanske en och annan tavla kan komma ur de motiven.

Innan dess kan jag berätta att jag på morgonen tagit löprunda nummer två runt ön.  Som sagt, så blir det lite spring, lite promenad och så fortätter det men det tar sig sa, … min hjärna på morgonen. Visst har vi vandrat en hel del i sommar, men för mig är svett och lite ont detsamma som motion – jag vill känna.

Mer tankar och reflektioner i temat FOTO dagbok där jag skriver text och publicerar bilder kring fotandet och all frihet som det ger mig.

Vill du även läsa andras funderingar och se bilder går du vidare till temat FOTO dagboken och följer länkarna.

Därför … God natt och så vaknar vi till ännu ett toppendag imorgon.

I helgen har jag i alla fall tränat och det var riktigt roligt och att sedan själv vara nöjd med resultatet gör inte saken sämre, att sedan sambo, yngsta sonen (som bara sett fotot) och våra vänner tycker att mitt arbete var helläckert gör ju att jag flyger någonstans där ovan molnen och klappar mig lite lätt på bröstet.

Den gamla, stora och otympliga köpmansskänken som jag haft i min ägo ett tag blev som ny efter min framfart med pensel och roller. Alternativet var  - återvinningen om jag inte funderat till lite över hur mycket vi behöver de där extra förvaringsutrymmena.  

När jag väl var igång kom jag ihåg ”kistan” som min svåger gjort en gång och jag köpt av honom, nu passade inte färgen längre så den fick sig också en omgång av min nya inredningsiver.

Det här var en dag av min tid som frånvarande på nätet. Men visst hann jag med lite social närvaro också … bortbjudna på middag med tillhörande bastu och en kväll med middagsgäster i stugan, men utan bastu (förutom värmen från brasan och alla ljusen).

Jag ser det faktiskt inte som jobb det vi gör just nu. även om jag hemma skulle sucka och tycka att det var mycket att göra, nu är det bara kul. Några små dagsutflykter har vi hunnit med … men det kommer sen.

Nu kan jag glädjas åt Sveriges utklassning av Finland i fotbollen (5-0) efter deras tidigare i år, i hockeyn.

Gårdagens aktivitet är inget jag kommer att göra om de närmaste hundra åren, alltså aldrig mer. Idag är det morsdag och då tänker jag självklart uppvakta min egen mor med blommor och blad. Jag inser också att det är från henne som dagens (och morgondagens) straff har sina rötter. Envisheten och tjurigheten, sådan mor sådan dotter. I tretton timmar var jag igång med att packa, lyfta och bära, upp och ner i ihållande regn med ett underlag som inte hade det bästa fotfästet. Som tur var klarade jag åtminstone av att hålla tungan rätt i munnen, så det blev inga blåmärken eller bilder av en Margareta som rutschade nedför någon slänt.

Vi tordes inte köra längs stugvägen med det enorma släp vi hade, det blev att klättra med kartonger och möbler längs en terräng där jag numera skulle platsa hos jägarplutonen i Kiruna, förstår att den är nedlagd. Apropå Kiruna så stannade ett Kirunapar igår som hade bestämt sig för att de absolut ville köpa stugan, hade varit förbi och tittat i förrgår och nu var de redo för att öppna plånboken. Tyvärr så har vi inte två och fick meddela att den redan var såld. Kirunaborna gillar vår plats, det finns en del av dem i området.

Det finns en nackdel med att ha en fysisk slitvarg till sambo när man själv är så envis och tjurig, ingen som kommer ihåg att det finns något som heter andhämtning. Det får jag lida för idag (och morgondagen blir nog grym) samtidigt som det nu är över och vi klarade det på en dag. Man är väl både lat och ekonomisk. =)

Efter allt jobb och 50 mils körning var det skönt att slänga sig i soffan (bokstavligt), dricka en iskall Karjala för att sedan njuta av John Blund, även om han inte levererade det bästa uppvaknandet.

Igår hade jag tillfället att få några riktiga höjdarfoton av en fjoling och även en vacker trana som spatserade längs skogsvägen, men inte ens det gav mig några utbrott av upphetsning när sambo inte stannade och gav mig chansen. Även om fototemat Shannara hade lagt upp -malplacerad, kändes kul så orkade jag inte igår och dagens fototriss får nog också vara. Ljust är det, men inte det ljus jag skulle vilja, bara grått och kallt -riktigt kallt.

Nu ska jag strax hoppa i badet och njuta av hettan, mina leder och muskler (ja, jag har sådana) ska få näring och sedan åker vi till mamma. Eftersom det är morsdag så ska jag väl själv bara invänta blommor, tårta och en massa presenter? Hm … en son i Oslo (kommer hem imorgon) och den andra i egen städning och flyttbestyr. Har jag verkligen inte något barn undangömt någonstans (som jag inte känner till att jag har) som kan ge sig till känna idag? Där har männen en stor fördel. =)

Ska jag sträva efter det där perfekta eller istället inse att jag lever här och nu och så här är det?

Tror egentligen att den där strävan efter idealet handlar om något helt annat och då är det enkelt att skylla på något som vi inte kan styra över för tillfället och vädret är bäst, för det kan vi aldrig kontrollera.

Däremot kan jag försöka lotsa mig själv rätt så att jag kan känna mig nöjd över det jag åstadkommer, även om det inte blir exakt som min förväntan var. Därför påbörjas nu återigen ett nytt liv på måndag, måste ha hela helgen på mig att såsa ett tag till. Att inte komma till skott med allt som föresattes för en tid sedan är enormt stressande. Varken vädret eller någonting annat är boven i dramat, utan det beror helt på mig själv och att jag släppt lite av min energi och entusiasm.

Det bli mycket jag, mig, mitt och min här och det är faktiskt så det är. Hela inlägget (hela bloggen?) handlar faktiskt om mina känslor, delar av mitt liv och framförallt mina åsikter även om min omtanke om andra alltid är stor så är det jag som tycker.

Tidigare under veckan fick jag ta del av andras omtanke och kärlek till mig, att jag finns. På samma gång fick jag ordna lite för mina kära och samlas med dem under några timmar med mat, skratt och lite spel. Hade inte jag funnits så hade inte mina barn heller varit en del av den här världen och hade inte jag funnits så hade inte min sambo fått lära känna mina barn och min mor och jag hade inte fått lära känna hans nära. Allt är som ett kretslopp och många gånger är det slumpen som avgör vilka människor vi träffar och lär oss att tycka om. Även om kärleken går över så är jag tacksam för att jag är jag och att mitt liv blev som det blivit. Därför ska jag inte ångra saker som jag gjort, arbeten jag har haft, människor jag lärt känna, allt har gett mig något gott även om det inte alltid har känts så.

Tulpanbuketter har lyst upp mitt hem (nu börjar de vara dags att lägga dem i sitt eget kretslopp), en spaupplevelse har jag förärats samt början till en ny systemkamera och även lite annat smått och gott har glatt mig under veckan . Känner mig nästan som en tonåring när min önskan om presenter börjar handla om pengar, men så är livet som bidragstagare på halvtid. Däremot har jag inte haft några problem med min a-kassa, allt har flutit på som vanligt, pengarna på kontot samma dag som jag normalt har fått lön. Har knappast märkt någon skillnad förutom att bidraget är betydligt mindre än tidigare. Nåja, det går det också och jag lever fortfarande, har mat för dagen, kan betala hyran och så vidare.

Bildgatan som vaknade, slog på datorn och där stod en kommentar som jag blev så glad över. Igår hade Beate varit på besök hos en pappersgrossist och jag som ”älskar” papper (min kärlek spänner sig över mycket) gillade verkligen hennes bild och nu skriver hon:

Skickar upp alla pappersprover vi fick idag till dig under helgen. Inget märkvärdigt men några coola nya sorter, mycket fräcka färger faktiskt och ”konstiga” präglingar. Papyrus senaste verkar det som.

Pappersfrossa, skulle jag kunna kalla det. Tusen tack i förskott och nu blir även posten en spännande längtan till veckan.

Ps. Bilden är några av mina tulpaners kronblad som jag satte ihop.

Från det ena till det andra så har jag en hel del nya foton och bilder i mitt bildalbum – Designa Nu.

Jag skänker vidare den bukett blommor som jag själv fick av ett gäng underbara kvinnor den dag jag levt med mitt kön i ett halvt sekel.

Bildgatan som inte är så prestigefylld, därför låter jag även det andra könet ta del av min bukett – En bra dag i dag till allt levande oavsett kön eller art eller …

Ps. Jag glömde att det även är fettisdagen idag och ni som besökt mig tidigare kanske kommer ihåg vad jag tycker (inte) om semlor.  Har skrivit lite om mitt semmelförhållande tidigare och därför avstår jag idag förutom med inlägg till de tidigare inläggen om denna degklump – Jag, en semla … samt Degklumpens dag …

Det kommer säkert att läggas in några fler hundbilder från gårdagen, har man inte egen hund får jag låna andras -som motiv.

-Bildgatan.

Vad hände där emellan?

Förutom att jag diskat upp efter gårdagen (ingen Zlatko dök upp) och sett lite skidor så vet jag inte. I och för sig en jättemängd med disk men så länge tog det väl inte?

Nu står sambo och lagar till middagen, en salig blandning av ”gammalt och nytt” blir dagens delikata. Får se vad sonen tycker om rätten som nu komponeras efter lite gammalt, lite nytt men inget lånat.

Jag lovade att jag skulle skriva recensioner efter gårdagens mat med bifogade länkar. Nu är det svårt eftersom jag alltid ändrar och gör om i recepten men grunderna finns. Som förrätt serverades en sparrissoppa med forellrom och där blev det ganska lik receptet förutom några små detaljer.  Lite krämigare gjorde jag den, samt att jag även garnerade med några kräftstjärtar.

Till huvudrätt -Marinerad entrecote med rödlökschutney och chèvrekräm. Den har sambo gjort en gång tidigare i Linköping och han följde nog receptet ganska bra, förutom att jag lade köttet i marinaden redan på fredagen.

Efterrätten bestod av vaniljpannacotta med jordgubbar och björnbär, eller skulle enligt receptet ha varit så. Nu blev det en annan variant. Jag använde mig av tre vaniljstänger istället för två. Sedan gjorde jag en björnbärssås istället för jordgubbar, ville ha lite mer syrlighet och tror att jag fick det istället för med jordgubbarna. Sedan garnerade jag med pithaya (drakfrukt) och björnbär. Drakfrukten smakar inte så mycket men är så otroligt vacker att dekorera med. Att den sedan ska vara bra för hyn är inte ett minus efter den långa perioden av inomhussittande.

Eftersom jag inte brukar ha problem med att jag gör för lite mat så finns det fortfarande kvar en del rester så det är bara att steka nytt kött och tillsätta mer grönsaker så har vi en ny middagsrätt idag. Till efterrätt …. mmm. Ja det finns kvar och ska bli så läskande när jag strax ska sätta mig ner och vara social med både son och sambo.

Maten uppskattades och fick höga betyg av gästerna samtidigt som vi fick en mycket trevlig kväll tillsammans. Den fotades också, men inte av mig. Jag kan rekommendera alla recepten och sedan går det alltid att göra lite förändringar efter egna val.

-Bildgatan -

-Bildgatan-

Går strax in i djup paltkoma om jag inte rör på mig lite … en promenad runt lägenheten blir lagom och sedan en bloggrunda ska väl pigga upp mig.

‘

‘

-Bildgatan-

- Bildgatan – 31 januari 2011

Slingor av glas i eldens tecken.

-Bildgatan -

Jag har inte varit med så mycket i Bilduppdraget under en period och nu när jag känner att det känns roligt igen med fototeman så kommer det här – superkul. Det kommer säkert även fortsättningvis att bli en del arkivbilder eftersom jag inte ännu kommit in i någon ny fotoperiod. Fotar nästan ingenting just nu och det av flera anledningar – vädret här har inte lockat ut mig på några större stordåd, kameran brukar inte heller gilla temperaturen och vädret som varit. Min systemkamera gick ju sönder och jag köpte en kompaktkamera som ersättning och märker så klart att det är stor skillnad, men helt ok är den som ersättning till den gamle men visst längtar jag efter …

Ruta bland ränderna skulle jag kanske kunna kalla denna bild, och det tema som jag ska ta titta på här framöver är rutor. Kanske fler än denna ensamma ruta för att det ska kunna kallas rutor men alltid en början till något med fyra hörn och räta linjer. Eller så kanske rutor kan te sig på något annat sätt? Det ska i alla fall bli kul och jag får prioritera om tiden lite.

Bilden som fick det fina omnämnandet hittar du här – Baksidan … - och vid det förra tillfället jag agerade gästdomare hade jag denna bild – Gammal kärlek ... – ganska lustigt med tanke på att jag sällan fotar människor och inte heller djur, vilket beror på att jag inte har djur i min närhet speciellt ofta.

Nu funderar inte Bildgatan mer över det här utan tackar Pysselfarmor för hennes fina kommentar ”ett ögonblick när hunden har fullständig kontroll över fåren – stopp – stå stilla! Bilden förmedlar också hundens totala koncentration och de tre fårens trygghet tillsammans samt det avstånd hunden håller mellan sig och fåren så att de inte blir helt förskräckta och skenar iväg. Bildens komposition och fokus är suverän. Tjatar nu för sista gången – förstora upp bilden”

Bara ett tanke och ett tack till – Nina som orkar och fixar, att hålla igång sitt fototema vecka efter vecka oavsett väder och vind.  Tur då att det finns arkiv, samtidigt som jag tycker att vi måste få använda oss av allt som vi fotat tidigare innan det bleknar alltför mycket.

Ps Det här fotot är riktigt gammalt (i digitalkamerans värld) från 2006 ute på Hägnan i världsarvet Gammelstad, min egen barndomsby.

-Bildgatan -

Ps. Jag är ganska duktig att stå på huvudet.

-Bildgatan -

Känner att den meningen vill jag vända lite på  - Stunden är en evighet mellan två vetskaper.  Att vara en smula otålig är inte alltid enkelt, speciellt när jag normalt är en ganska lugn och sansad person, blir inte så upphetsad och stressad över saker och ting, men när det gäller …

Jag vill veta eller jag vill ha -NU och helst igår. Vissa saker är mer viktiga än andra för mig (förutom alla mänskliga varelser som jag älskar och tycker om). Datorn är en sådan sak (ingen trodde väl någonting annat) utan en fungerande sådan skulle jag få stora abstinens, men sådant skulle jag kanske lära mig att leva utan. Vad skriver jag, tror jag på det själv? Nja, men jag har aldrig varit i den situationen. En annan viktigt liten detalj -att ha ett arbete som jag trivs med både arbetsmässigt och även socialt. Nu tror jag att det inte går att trivas till fullo på ett jobb utan att ha ett bra arbetslag och en bra chef runt sig, om man inte arbetar helt allena eller är chefen.

Jag tycker om att arbeta hemifrån samtidigt som jag vill ha hela paketet och då är en kombination av båda det ultimata. Idag var jag på en intervju som kändes mycket bra, men de skulle träffa total fem stycken innan det tar något beslut. Faller jag så tror jag inte att jag faller på mina meriter utan då är det jag som person som trillar dit och även mitt kön kan ha en viss betydelse om de eftersträvar jämlikhet. Jag ska åtminstone inte vara overksam medan jag väntar eftersom jag hittat en tredje ledig tjänst som verkar intressant och ska i morgon sätta mig och plita ner en ansökan. Jag vill ju inte hamna i den där tredje fasen som de pratar och skriver så mycket om just nu i alla media.

Därför – ”Stunden är en evighet mellan två vetskaper”

-Bildgatan har kommit i ett stadium av mycket funderande och idag hade även min bilddator totaldött men nu har jag ju en riktig färsking efter förra veckans krasch så det ska nog går bra. Däremot kan jag fundera två krascher – vilken blir den tredje?

Det är också mina tankar när jag väljer vilket arbete jag skulle vilja ha -om jag sedan får det är en helt annan sak och det får skrivas och berättas om vid ett annat tillfälle -den sanningen lär garanterat också dyka upp här. Däremot har jag nu 100 % på att få komma på en intervju. Det är inte enkelt och jag är väl inte helt desperat ännu, men visst …  Den tidigare tjänsten gick till en av de redan anställda som gick upp till heltid. I det här fallet missar jag totalt om jag missar för denna är lite mer än halvtid. Det enda jag vet i dagsläget är att jag verkligen skulle vilja ha det här jobbet, som det känns en dag före intervjun.

Bildgatan ska inte fundera mer över det, utan har åtminstone varit till frissan och fått ordning på utsidan av skallen idag, får se om det även är ordning på insidan under morgondagen.

Ps. Nu får ni hålla tummar, fötter och ja allt vad ni kan hålla, på att det går bra -annars kommer ni att få stå ut med mer sådant här söka sysselsättningstjat.

Jag vet inte vem som sagt de tänkvärda orden någongång någonstans -det är inte jag, utan jag stjäl lite som vanligt.