Den som jobbar …

med siffror vet att det är många av dem just nu, i både debet och kredit och allt ska gå ihop. Det räcker inte med att siffrorna är dubbla och allt är ”perfekt”. Det ska dubbelkollas och det ska räknas om -vad är 2010 och vad tillhör i fortsättningen 2011?

Det är i alla fall det jag sitter med för tillfället och det är ett trevligt jobb om man som jag tycker om siffror. Speciellt nu med min nya dator dansar siffrorna dit precis där jag vill att de ska vara, ingen väntan och inga omstarter eller irriterande låsningar.

Siffror är vackra men kan trots allt bli för många ibland. Därför behovs omväxling och det försöker jag nu variera mig med -från siffror till bokstäver samt även lite lek med bild och färg. Jag tror dagen varit ganska grå (har bara sett vädret i ögonvrån genom fönstret), därför kändes det extra viktigt med mycket färg och glada färger dessutom.

Theodore Roosevelt myntade den här korta men trots allt så innehållsrika meningen någon gång under sin livstid. Det är det jag försöker göra -lite grann varje dag.

Bildgatan funderar om det är dags att stänga av eller om jag orkar en kort bloggsväng -en liten en ska kanske klaras av innan det är dags för skönhetssömnen, det känns att den behövs både in- och utvändigt.

Månadens bild …

är redan klar utan att mer än halva januari förflutit.

Det är det här jag kommer att minnas – kallt, inte mer snö än normalt förutom på träden som varit sagolikt vackra under en lång tid. Det får bli mitt januari 2010. Får se om jag fortfarande har den här reflektionen om månaden när den övergår till februari.

Bildgatan funderar och det gav tanken om att jag ska lägga ut månadens bild det här året. Inte några mästerverk utan mer hur jag upplevt och sett innevarande månad.

Istället för att slänga ut julen …

firade jag och sambo tio år i kärlekens tecken den 13:e januari.

Och det gjorde vi i Linköping med god mat och dryck. Inte det minsta bortplock av julen skedde den dagen, nu beror det också på att jag inte var hemma och inte heller hade mycket att plocka bort – adventstaken hade redan släckts ner innan jag åkte.

Det här med den 13:e som dagen då våra blickar möttes är något som bestämdes eftersom vi inte är riktigt säkra. Det skedde en lördag i januari 2001 och jag skulle kanske tro att det var lördagen före, men vi tyckte att någon gång i mitten var ett bra alternativ. Nu är det alltså bestämt och tjugondag Knut är ett bra alternativ och den trettonde en vass siffra med tanke på att vi då vänder alla oturstecken med just den. Sedan kan vi då välja att fira vår kärlek den dagen istället för att kasta ut någonting. Jag har tidigare skrivit om det här med Knut och hans hat mot att vi väljer att slänga ut ljusets högtid just när han ska firas – Fridolf är kanske lösningen – så hädanefter blidkar jag Knut och firar.

Bildgatan funderar och inser att det är kallare, åtminstone gradantalet som visar -24 nu, och det är mörkare än …

Ett försök …

att kladda ner en blomma på pappret och visst syns det åtminstone -att det är ett försök? Läste hos en vän att hon skulle börja vårstäda. Vårstäda nu? Först vill jag ana den och sedan kan jag börja fundera över det där som kallas vårstädning. En blomma är alltid en början.

- Bildgatan -

En god fortsättning …

kändes det som att jag vaknade till på morgonen hos våra goda vänner. Pigg och alert med lätta steg klev jag upp lite senare än normalt, kanske beroende på att sänggåendet inte skedde förrän tidigt på morgontimmarna. Jag vet inte vad jag drömt eller upplevt under natten men det kändes i hela kroppen att idag, just idag börjar mitt nya liv. Egentligen så börjar allas vårt nya liv varje morgon 365 dagar om året, men det var någonting i luften …  Lite nyförälskelse efter snart 10 år tillsammans?

En kväll i sällskap med härliga vänner som ger mycket prat och skratt, ihop med delikat mat och välsmakande drycker kan inte bli annat än bra.

Vi är förvånade båda två, att gå i säng vid tretiden på morgonen (utan att ha sovit middag) tillhör inte vanligheterna i vårt hushåll numera. Nu är det i varje fall första dagen 2011 och det är väl då vi ska börja summera året som förflutit?

Årskrönikorna duggar tätt just nu och håller på så någon vecka till. Vi har lite svårt att släppa det gamla året och jag är inte sämre och tycker att det är trevligt med en del tillbakablickar på TV. Speciellt roligt tycker jag att det är att se när det gått bra för Sverige i idrottsliga sammanhang och det gjorde det under 2010, framförallt så minns jag bragderna under vinter OS med två framträdande stoltheter från länet – Charlotte Kalla och Marcus Hellner.

Ska jag själv fundera över 2010 så blir det inte idag och kanske inte i morgon, måste, kanske göra. Nu är mitt minne inte det bästa men efter en titt djupt ner i fotoarkiven och det minsta lilla kommer att göra sig påmind, även det som inte finns med. Foton är fantastiska, inte bara att titta på bildmässigt utan också för att komma ihåg saker och ting. Jag har upptäckt att jag kan se ett träd, en sten eller något annat ”simppelt” och komma ihåg exakt var jag fotat det, fenomenalt med tanke på mitt tidigare intresse av skog, träd och dylika naturens ting.

En sak vet jag åtminstone om 2011 och det är att jag ska gå och köpa en gasbrännare i veckan. Det är något som jag aldrig har ägt och aldrig heller har funderat på att köpa, men efter gårdagskvällens crème brûlée där vi själva fick bränna färdigt vår egen efterrätt så vaknade pyromanen i mig. Det var en kul grej och att det sedan är gott är bara ett bonus, att jag är ”lite” barnsligt förtjust i sådana här saker gjorde att jag nu bestämt mig för denna nyinvestering. Tror inte att det bli ett allt för stort hål i plånboken, det ska även min klara av.

Kategori | Lördagsmixen – Ny (i framtidens investeringsplan)

Bildgatan funderar över hur jag i över ett halvt sekel kunnat undgå denna måste ha grej tidigare, helt oootrooligt.

Till er alla från hela migEn god fortsättning och passa på att njuta av 2011 för snart är det 2012.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - Shannara’s lördagsmix

När nollan blir en etta …

då önskar jag er alla

Bildgatan ska inte fundera så mycket idag utan bara vänta in det nya året tillsammans med goda vänner. Jag har inte ens koll på när vi skulle vara där men det gör inte så mycket för jag lär nog komma dit i rätt tid i alla fall.

Visst är det skönt att vi slutar leva i nollans år och istället går in som ettor istället?

Jag passar även på att lägga in min nyårshälsning som en del i veckans PhotoMania.

Kategori | PhotoMania | hos Bildgatan med valt tema – Ett Gott Nytt År 2011. Om du följer länken hittar du alla andra som är med i PhotoMania.

Om jag inte vore så glömsk …

så skulle jag nu sitta här och skriva världens bästa rubrik och ett inlägg utöver det vanliga. Tyvärr är det alldeles för lång sträcka mellan mitt kök och kontoret (flera meter) för att jag ska komma ihåg de geniala tankar jag hade när jag stod och hällde upp en kopp kaffe. Därför blir det som vanligt en text som styrs av de tangenter som fingrarna berör.

Det blir lite annorlunda, för idag har jag fått en award av Beate som värmer gott i både hjärta och hjärna. Att den sedan är urläcker gör inte saken sämre. Får jag storhetsvansinne och börjar skriva två romaner istället för en i framtiden när jag kommenterar är ett problem som får tas itu med vid ett senare tillfälle. Jag slog i alla fall ett längdrekord hos Beate när jag tackade för awarden. När jag tryckte på skicka kommentar kom det upp en text att den var för lång och inte gick att skicka eller spara. Det har inte ens hänt mig tidigare och ska väl inte bli någon vana, förhoppningsvis. =)

Visst är den superläcker? Jag tror att det är några av mina hjärnceller som har hamnat på bild i denna härliga award. Det syns att Beate kan sin sak och har vana att illustrera och framföra ett budskap, det är hur tydligt som helst.

Så här skriver Beate om awarden och dess uppkomst:

- Under julhelgen har jag funderat (inte tänkt alltså, för då hade jag bara fått fler rynkor) över det faktum att man ger olika awards till bloggar man gillar, men aldrig (så vitt jag vet) till personer som står bakom kommentarerna. Personligen tycker jag att en klockren fundering kring ett inlägg är värd själva skrivandet. Alltså har jag skapat (instiftat låter ju alldeles för pretentiös…) en award för bästa kommentar under 2010.

Sedan kommer hon till sin utdelning (som jag gillar extra mycket) och ger sin motivering på följande sätt:

Bildgatan funderar Hennes kommentarer sitter liksom ”mitt i”. Hon analyserar, diskuterar och jämför med egna tankar/erfarenheter. Hon är ingen ja-sägare. Hon är fyndig och en baddare på research. Jag hänger på varje ord hon skriver.

Jag håller med Beate om att det är kul att ge respons med egna åsikter och tankar och mycket roligt när någon kommenterat det jag skrivit eller om det är en bild jag lagt upp.

Med tanke på mina egna kommentarer, många gånger mycket långa, så försöker jag lära känna människorna bakom bloggarna. Allteftersom tiden går och återkopplingarna mellan oss ökar, så ökar också känslan av att veta mer och kanske ta ut svängarna ännu mer, Den skämtsamma ironin är svår, utan ytterligare förklaringar och det har jag märkt ibland när jag skriver. Törs jag skriva det här utan ett leende och kommer alla att förstå min humor? Tror de att jag menar allvar? Ibland chansar jag men ibland lägger jag till det där leendet, bara för att. Det gäller framförallt i mina kommentarer för i inläggen försöker jag att mer och mer frångå leendena och ser vad som händer.

Det är en av anledningarna till att jag är extra glad åt den här awarden, att någon gillar det jag skriver trots att jag ibland kan vara ganska luddig i mina texter och som sagt mycket ord är det. Ordbajseri kanske, men jag gillar att få ur mig det så att jag inte blir för fullproppad och till slut kanske helt förstoppad.

Bildgatan funderar hur jag ska förmedla den här kommentarsawarden vidare eftersom den absolut inte får lämnas i glömska och försvinna. Jag ska komma tillbaka med den inom en snar framtid och dela ut den på mitt sätt. Sambon tyckte Beate prickat mitt i när hon skriver att jag inte är någon ja-sägare eftersom han ibland brukar fråga mig: – Kan du svara något annat än nej? Prova att säga ja istället. Nu handlar det inte om DET som kanske någon tror utan helt andra saker, det jag svarar nej till.

Är det någon av er som vill använda awarden så tycker jag att ni ska spara ner den här och fortsätta att förmedla den vidare. För så här skriver också Beate:

PS1. Ni får hemskt gärna använda awarden om ni gillar den och känner för att uppmärksamma dom som skriver hos er. Utmärkelsen är kanske inte världens snyggaste men den är rolig och glad, vilket är meningen. DS

Nu håller inte jag med henne i den sista meningen eftersom jag tycker att det är den snyggaste award som jag har sett bland alla bloggar.