är en av rubrikerna i senaste ”Readers Digest”, som jag köpte på hemvägen från Linköping. Vad betyder då rubriken?
Har du tillgång till tidningen eller tillhör du kanske den nya generationen svenskaskrivare så vet du helt säkert vad meningen betyder. Ja, det är en hel mening som i nya svenskan blivit till endast åtta versaler, går kanske lika bra med gemener – vad vet jag som är från norr och inte läser kuriren. Tror inte heller att jag ska berätta det för er just nu … lite ska ni allt få fundera över – eller leta.
För att sedan fortsätta läsa i artikeln får jag ”lära” mig några nya ordkonster som tydligen är allmänt kända och vanligt förekommande i dagens skrivbruk. Ett av dem använder jag mig själv av – IRL – men det är det enda. Har inget intresse heller av att lära mig och förstå. Jag gillar att skriva på riktig svenska, eller den som jag lärde mig en gång även om den också haltar en del ibland (skyller på minnet) samtidigt som jag ibland vågar mig på ett och annat, både eget och andras nyord.
Det är verkligen som att färdas via en ogenomtränglig labyrint som inte bara ska tas sig förbi utan även förstå.

Gör du?
*$ - B4N - BCNU - BG - DQMOT - HMU - IDC - IDK - IMHO - IMNSHO - ILY - IMY - IRL - JK - KWIM - LQTS - MYOB - NMU - ROFL - TTYL - UW - W/E - WYWH
Lite att fundera på kanske?
Tillråga på allt så hamnde jag vid TV:n och Björn Ranelid under eftermiddagen.Nu sågs bara slutet, men kunde uppfatta ord som typ och jabba, djabba eller något liknande när han pratade om den svenska som vi allt som oftast upplever idag. Björn Ranelid som verkar vara en person som man antingen älskar eller hatar och jag tillhör det förstnämnda. Inte bara för hans böcker utan för en känsla av provokation i hans sätt att vara som jag gillar. Sedan tycker jag att han är helt fantastisk i sitt sätt att uttrycka sig. Skulle själv aldrig våga även om jag hade kunnat, men jag kan inte.
Typ är ett ganska roligt ord och själv brukar jag mer ”driva” med ordet när det skrivs (hos mig) samtidigt som jag kan reta mig oerhört på när ordet används i tid och otid, verkligen jämt och ständigt.
Kommer ihåg en lärare på gymnasiet som använde ordet va, inte i var och varannan mening utan i absolut varje mening och ibland flera gånger. Vi räknade en gång till femtiofem va på fem minuter, bra jobbat. Han var inte svenskalärare och trots språkbruket en mysig lärare som jag verkligen kommer ihåg.
Jag tänkte - om ni vill får ni gärna gissa på orden. Skulle någon ha alla rätt oavsett om det är ditt vardagliga skrivbruk, att du googlar, har tidningen eller bara gissar så lovar jag att någon lite grej ska jag kunna fixa till dig som passar för inlägget. Men även du som har inte har alla rätt – men mest när ingen prickat in alla kommer att få samma passande. Nu väntar jag bara. Här handlar det inte om att vara först till kvarn utan först till rätt svar.
Jag är ett eget ord som ofta. alltför ofta, används i den här bloggen – men … det är jag som skriver, mina tankar, mina … Ja, allt kretsar kanske kring mig själv. Även om jag själv ibland kan tycka …
Ps. Jag brukar ibland nämna tidningar jag köper och återkomma till artiklar i dito. Vet inte om ni har märkt att alla mina favorittidningar har en sak gemensamt – formatet. De är alla små som böcker. Reader Digest är den minsta, A6, och de andra håller sig till A5. Något annat jag inte heller vet är om det beror på att de har fattat, ryms i en mindre väska, enkel att sitta och läsa och för mig som älskar att läsa i sängen är det perfekt. Att mina egna favoriter har de formaten … kunde inte vara bättre.