-34 och regn …

det är vad vi har idag om man ska tro på iGoogles väderkarta för dagen.

Så här står det på min iGooglesida sida där jag har några orters väder:

Luleå
-34°C
Nuvarande: Regn
Vind: N, 0 m/s
Luftfuktighet: 68 %

Jag har inte synen för att se regnet men det skulle varit ett fantastiskt väderfenomen om jag kunnat. Hade nästan varit värt de -34 som termometern faktiskt visar. En lika vacker dag som gårdagen men kan konstatera att det är ovanligt lugnt utomhus. Bara de stackars hundägarna, har bara sett en, som måste.

Känner näshåren …

vid inandning, de liksom fastnar i andra änden.  Just nu -30.3 och tur att det bara var kläderna som hängt ute för vädring som skulle in från balkongen. Lovar att jag nu har en av Sveriges bäst vädrade kläder och frisk luft har de fått tillräckligt av, som tur var slapp min kropp vara inuti dem.

Hade tvånget att vistas ute mer än två meter och två sekunder idag vore min näsa en kopia av denna …

Kategori | 365 + 1 foton 2012 | Ihopsnörpt –Valfritt | hos Bildgatan
Mer publicerade foton i olika teman finner du i  365 + 1 foton 2012.

för snabbt hade den dragit ihop sig och fastnat. Då hade jag varit tvungen att andas genom munnen och vad hade hänt? Jag drar in kall luft och blir liggande med hög feber vilket då leder till att jag inte kommer att kunna vistas ute när temperaturen stiger och solen fortsätter att lysa som idag och himlen är lika vackert klarblå som den också varit under dagen.  Idag är alltså en helt perfekt och underbart härlig vinterdag … om det inte vore för temperaturen. Därför håller jag mig inomhus.

Beate skrev i en kommentar hos mig under dagen att hennes hjärnceller är djuprfysta. Om hennes är djupfrysta vad tror ni då att mina är? Men ni sörlänningar ska då alltid ta i och överdriva, -12-13 grader, då klär vi av oss och letar fram vårkläderna, vad  är väl det när Kvikkjokk hade -42 grader?

Apropå Stockholmsväder så läste jag ett av Mark Levengoods inlägg på Twitter idag och min dag kunde trots allt fortsätta med ett leende - Gamla faster Lovisa var alltid så positiv. ”Se det inte som en snöstorm. Se det som att Gud har psoriasis!”. Hon dog ensam. Han kan verkligen ”rädda” mina dagar.

Att vara fången i sitt eget hem trodde jag skulle resultera i  lathet, avsaknad av inspiration och en hemsk restlöshet. Men .. jag har varit kreativ på eftermiddagen och bilden ovan är det första resultatet av mitt nya projekt. =) Kan väl skriva som så att: -Om temperaturen fortsätter att sjunka, eller den behöver bara stanna på ungefär liknande nivå så kommer det att bli betydligt fler bilder härifrån. Lite tråkigt, men vad är alternativet?

Ps. Tycker att hela ihopdragningen och uttrycket i ansiktet påminner om mig när jag kom in efter en snabbis till matvarubutiken och då har det fortfarande varit två sekunder och två meter utomhus mellan punkt A och B, hem och bil, bil och butik och till sist bil och hem. Sådana snabbisar sker inte ofta.

JHIAVDPO …

är en av rubrikerna i senaste ”Readers Digest”, som jag köpte på hemvägen från Linköping. Vad betyder då rubriken?

Har du tillgång till tidningen eller tillhör du kanske den nya generationen svenskaskrivare så vet du helt säkert vad meningen betyder. Ja, det är en hel mening som i nya svenskan blivit till endast åtta versaler, går kanske lika bra med gemener – vad vet jag som är från norr och inte läser kuriren. Tror inte heller att jag ska berätta det för er just nu … lite ska ni allt få fundera över – eller leta.

För att sedan fortsätta läsa i artikeln får jag ”lära” mig några nya ordkonster som tydligen är allmänt kända och vanligt förekommande i dagens skrivbruk. Ett av dem använder jag mig själv av – IRL – men det är det enda. Har inget intresse heller av att lära mig och förstå. Jag gillar att skriva på riktig svenska, eller den som jag lärde mig en gång även om den också haltar en del ibland (skyller på minnet) samtidigt som jag ibland vågar mig på ett och annat, både eget och andras nyord.

Det är verkligen som att färdas via en ogenomtränglig labyrint som inte bara ska tas sig förbi utan även förstå.

Gör du?

*$ - B4N - BCNU - BG - DQMOT - HMU - IDC - IDK - IMHO - IMNSHO - ILY - IMY - IRL - JK - KWIM - LQTS - MYOB - NMU - ROFL - TTYL - UW - W/E - WYWH

Lite att fundera på kanske?

Tillråga på allt så hamnde jag vid TV:n och Björn Ranelid under eftermiddagen.Nu sågs bara slutet, men kunde uppfatta ord som typ och jabba, djabba eller något liknande när han pratade om den svenska som vi allt som oftast upplever idag. Björn Ranelid som verkar vara en person som man antingen älskar eller hatar och jag tillhör det förstnämnda. Inte bara för hans böcker utan för en känsla av provokation i hans sätt att vara som jag gillar. Sedan tycker jag att han är helt fantastisk i sitt sätt att uttrycka sig. Skulle själv aldrig våga även om jag hade kunnat, men jag kan inte.

Typ är ett ganska roligt ord och själv brukar jag mer ”driva” med ordet när det skrivs (hos mig) samtidigt som jag kan reta mig oerhört på när ordet används i tid och otid, verkligen jämt och ständigt.

Kommer ihåg en lärare på gymnasiet som använde ordet va, inte i var och varannan mening utan i absolut varje mening och ibland flera gånger. Vi räknade en gång till femtiofem va på fem minuter, bra jobbat. Han var inte svenskalärare och trots språkbruket en mysig lärare som jag verkligen kommer ihåg.

Jag tänkte - om ni vill får ni gärna gissa på orden. Skulle någon ha alla rätt oavsett om det är ditt vardagliga skrivbruk, att du googlar, har tidningen eller bara gissar så lovar jag att någon lite grej ska jag kunna fixa till dig som passar för inlägget. Men även du som har inte har alla rätt – men mest när ingen prickat in alla kommer att få samma passande. Nu väntar jag bara.   Här handlar det inte om att vara först till kvarn utan först till rätt svar.  

Jag är ett eget ord som ofta. alltför ofta, används i den här bloggen – men … det är jag som skriver, mina tankar, mina … Ja, allt kretsar kanske kring mig själv. Även om jag själv ibland kan tycka …

Ps. Jag brukar ibland nämna tidningar jag köper och återkomma till artiklar i dito. Vet inte om ni har märkt att alla mina favorittidningar har en sak gemensamt – formatet. De är alla små som böcker. Reader Digest är den minsta, A6, och de andra håller sig till A5. Något annat jag inte heller vet är om det beror på att de har fattat, ryms i en mindre väska, enkel att sitta och läsa och för mig som älskar att läsa i sängen är det perfekt. Att mina egna favoriter har de formaten … kunde inte vara bättre.

Den 7e januari 2012 …

blev den dag då jag miste en älskad vän och nära. En person som alltid kommer att ha en positiv plats i mitt hjärta.

Egentligen borde jag inte ha en blomma här utan ett ensemble från något av hans två fotbollslag – Barcelona FC och Hammarby IF, som den stora fotbollsfan han var. Barcelonatröjan var oftast på och jag tror att han nött ut mer än en. Eller kanske en bild av hans andra stora intresse, rally vilket jag inte har någon erfarenhet av, men däremot kan jag förstå det stora bilintresset när jag kikar in i hans garage, här hemma hos honom och svägerska. Här finns både en häftig Maserati och en gammal vetaranbil av märket Morgan, en riktig skönhet -här kan alla skönhetsdrottningar slänga sig i väggen.

En sjukdom som kom som en blixt från klarhimmel i höstas för att sedan fortsätta i samma rasande takt med multisjukdom som följd, vilket till slut gjorde att hans kropp inte längre orkade, än hur starkt han kämpade ändå in i slutet. Känner att det är så orättvist, men när är döden rättvis?

Han hade så många fina resor kvar att uppleva samt att få fortsätta att leva och bo på sitt älskade Teneriffa med alla goda vänner och familj. Resandet och en mängd andra aktiviteter har var en stor del av deras liv tillsammans, i många länder och genom flera kontinenter. Ända in i slutet planerades en gemensam resa till Barcelona med både hans familj och sin älskade sambos. Han var så säker att vi skulle göra den tillsammans, och kanske få se en match med Barca.

Nu blev det inte så och vi som är kvar och saknar honom måste göra det bästa av situationen även om det känns tungt, tyst och overkligt just nu. Jag har inte levt med honom, förutom de gånger jag varit ner och jobbat, men jag har lärt mig att tycka om människan, hans enorma kunskap och allmänbildning har varit stimulerande att ta del av. En härlig person med starka och empatiska åsikter. Nu finns han inte kvar bland oss men i vårt minne kommer han alltid att vara.

Imorgon åker jag hem till Luleå för att jobba nästa vecka, medan sambo stannar kvar och jag återvänder så fort mitt arbete är slutfört. Det känns tungt att resa nu, men uppdraget jag tagit på mig under en vecka/månad kan inte vänta.

Jag slutar med att uppmana er att stanna upp en stund och fundera över livet – det är nu som gäller och allt det där som du drömmer om – skjut inte upp det om du har möjlighet.

 

Dagens himmel …

samt grannens taknock sett från kontorsfönstret här i Linköping.

och vem bryr sig egentligen?

Har jag lite att göra eller tar jag det bara lugnt? Det är mer en vanlig lördagsmorgon – svägerska löser melodikrysset och sambo kollar in dagens travtips och jag … jag bara är, utan några krav och det syns ju verkligen på mitt inlägg. =)

Fem minuter har jag åtminstone varit ute och fotat lite, se tidigare inlägg =) Just det, smått och litet är det.

Glitter och glamour …

är något som vi ofta önskar oss även om orden betyder olika för varje individ. Däremot kan  vi alla se att det är mycket av den varan, materiellt sett, under just den här helgen. Det glittrar på kläder, i hår, i många förväntansfulla ögon och hela nattsvarta himlen blir till ett stort glitter vid tolvslaget på nyårsafton – inte till allas gillande.

Jag har själv haft mycket materiellt glitter och olika nyårshälsningar under de år jag bloggat och spridit mina egna tankar (och foton) och i år blir det kanske en lite eljest (har ni inte sett reklamen från norr) reflektion över vad jag vill och önskar 2012.

Jag vill ha grönt ljus hela vägen …

När det där gröna på min dator lyser vet jag att den är okej och det mesta fungerar – den är på helt enkelt. Börjar däremot det där gröna att blinka anas lite oråd eller så är det bara så att batteriet behöver laddas för att senare vara fit for fight igen. Ibland kan den också avge ett sken i en färg som jag inte riktigt vet vad den betyder, men är fortfarande inte speciellt orolig utan förstår att det är någon vila av något slag, energisparläge eller något annat mer miljövänligt för att spara på krafterna och höja livslängden.

Börjar den att lysa rött så vet jag att den inte är på och eventuellt är det något fel. Det är då … jag borde gå till datordoktorn och få den undersökt, innan det är försent. När lampan inte ens ger ifrån sig ett fast rött sken utan börjar blinka …  och om den inte ens lyser när jag försöker få det gröna skenet att lysa, när jag försöker slå på den, då …

Det är vid sådana tillfällen det är tur att det finns datorer av bra kvalité, de som inte ger upp och ibland finns det ju också it-killar (de är oftast av det andra könet ännu idag) som verkligen kan sin sak och verkligen försöker att fixa allt till det bästa. Förhoppningsvis så lyckas de och jag får tillbaka mitt gröna ljus.

Vad ville jag egentligen ha skrivet med det här konstiga inlägget som kanske är det sista jag publicerar 2011?

När alla andra tittar tillbaka och reflekterar över året som gått och funderar över vilka nyårslöften de ska ge inför 2012, då sitter jag här och svamlar på om olika färger på ljusskenet i min dator. Ännu konstigare är, att just bilden som visas är min helt nya resedator och den borde ju inte (och har inte) visa några andra tecken än grönt sken.

I själva verket var det inte min dator (eller någon annans heller) som fanns i tankarna när ovanstående skrevs och inte ens när jag fotade utan det var … livet.

Och därför skriver jag än en gång att min nyårsönskan är att 2012 ska ge oss alla ett fast grönt sken. Vara rädd om oss själva och andra, ta vara på nuet och inte stanna kvar i något som vi inte trivs i eller tycker om.

Ps. Ska kanske försöka hinna med några små eftertankar över 2011, men inte just nu.

Hoppas att du får en bra nyårshelg och att 2012 börjar precis som du önskar dig.

När man (läs: jag) satt …

och väntade på …

konstaterade jag också samtidigt att det var ganska öde och tomt …

på Sveriges största flygplats (där jag befann mig) under den mellandag som jag valt att vistas under några timmar. Ett ofrivilligt val, men ett måste, och det var inte SJ:s fel utan tiderna som den här´gången inte var riktigt kompatibla med varandra. Jag behövde med andra ord inte sladda mellan resväskor, barnvagnar och annat som brukar vara i vägen för mig, utan hade fritt spelrum.

När jag däremot tittade upp så var det betydligt mer fullsatt och där fanns det sladdar i mängd men …  jag behövde inte sladda för dem heller.

och även juldekorationen behövde sin del av sladdverket

såg också att dammråttorna gosat in sig ordentligt och hittat ett nytt hem i de skitiga eluttagen, där endast kontakterna med sina sladdar ska ha tillträde (och en och annan dammvippa vid behov).

Skönt var det åtminstone att få se någon kär bekant bland alla okända. Från vildmarken hemifrån – eller inte. Men nationalparken Muddus kan de i alla fall inte flytta med sig och där kanske det nu sladdas en del mellan träden, med både skoter och skidor – om det kommit någon snö.

Kategori | Onsdagstema | Sladdar | hos Bildgatan Tittar du i länkarna hos Onsdagstema kommer du att få se en hel del sladdande blogginlägg.

Vilka bilder som kan kopplas till temat får du avgöra själv och även om det är torsdag idag, så fotades det igår. Lite sladdigt var det väl, åtminstone texten. =) och sladdigt är det även med mina numera ganska sporadiska inlägg.

PS. Om någon lägger märke till att det sladdats lite snett med kameran så är det fullt medvetet, hade lite tråkigt i min väntan, är ingen väntande person.

Onsdagar = resdag …

har jag skrivit vid något tidigare tillfälle och i morgon är det dags igen, både för en ny onsdag och en resdag för egen del. Finns inte någon anledning till det utan det har bara råkats bli så att jag vid ett flertal tillfällen rest mellan Luleå och Linköping (samt i motsatt riktning) just på onsdagar, inte alltid men ofta.

Jag har nästan packat klart, förutom datorn som åker sist av allt ner i mitt handbagage. Försöker sitta här och hålla mig vaken för att vara trött imorgon. Låter lite konstigt men jag gillar att vara trött på planet, lättare att koppla av och kanske få en liten tupplur. Fast nu känner jag att mina melerade snart inte orkar hålla borta ögonlocken från dem.

Var upp och kollade onsdagstemat alldeles nyss och sladdar känns verkligen som ett aktuellt ord i dessa dagar, får se om jag kan få till något foto under morgondagens resa, om jag inte sladdar så kanske jag kan hitta ett objekt.

Så nu säger jag bara godnatt och Linköping ännu en gång – nu kommer jag igen.

Blomtraditionen till alla hans underbara kvinnor …

bröts inte heller detta år och min blomgrupp är bara så ljuvlig. Jag skrev det nog i fjol men det tål att upprepas, -Varje år på julafton åker sambo i väg tidigt på morgonen för att köpa blommor till sina fantastiska kvinnor. Lik tidigare år finns det inslag av rött … kärlekens färg eller råkas det bara bli så för att det är jul.

Kategori | 4U2 fotoutmaning | Valfritt med inslag av rött | hos Bildgatan
Fler abstrakta bilder kommer du att hitta i länkarna hos 4U2 fotoutmaning.

Juldagen idag och uppe långt före tuppen, om han överlevt julen, och kunde konstatera att det var tyst i hela huset -ja jag tror i hela Luleå. Den här dagen är nog en av årets tystaste, förutom de som står och hänger på låset för alla julreor som startar tidigt på morgonen.

Ett lugn dag samtidigt som det är mycket rusch och galej – dagen spenderas på butiker för att göra klippet och sedan på kvällen gå på lokal. Alla hemvändare och annat löst folk som ska träffas och trivas tillsammans. Jag tror att jag hade fel i tanken (hur jag kunde ha det) det är nog på annandagen och nyårsdagen som den totala tystnaden och dvalan inträffar.

En god fortsättning önskar jag i alla fall till dig och alla andra.