En gnutta dramatik …

och samtidigt känslan av hur skönt det är i det landskap som jag vistades i en hel del under förra året. Det vill jag förmedla med det svartvita landskapet som Birgitta i torsdagsfoto vill att vi lägger upp i veckans fotoutmaning. Trots molnen var det en underbar dag lik de flesta under sommaren i fjol.  Inte speciellt många regniga och kyliga dagar hade vi här uppe i norr. Något som vi fått ta igen med råge under vintern, inte regnet med den betydligt mer kristalliserade varan och framförallt kylan har vi fått lära känna ordentligt. Kallare kanske det inte har varit men betydligt längre – konstant kyla.
-
Nu närmar vi oss i alla fall den här årstiden och då ser jag fram mot en konstant 25 gradig värme (+) och en stor gul sol på den klart blå himlen. Även om det skulle inträffa så hittar jag säkert något att klaga på för vädret är så legitimt att vara sur och irriterad på. Inte många säger mot mig, de flesta håller med och nickar instämmande. Jag behöver inte ge mig in i några krångliga diskussioner och förklaringar varför jag tycker så. Vädret är det mest tacksamma … tack väder för att du finns.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Landskap i svartvit

Avsändare Margareta som nu närmast har påsken att se fram mot i det här landskapet, Jag sitter där på stugtrappan och kramas med någon jag tycker om, tillsammans med solen, den klarblå himlen och temperaturen som visar så där lagomt ljuvligt.  Självklart att vädret blir så där till påsk när ”alla” ska ut till sina stugor och njuta av några dagars ledighet och helst idka lite friluftsliv. Det är väl det vi måste göra till påsk, åka till fjällen, till stugan, till skidbacken, ut på isen? Gillar vi inte allt det där är vi väl lite konstiga och … ? Tur att jag älskar det, då kan jag åtminstone gå under rubriken helt normal, för en gångs skull.
-
Följ länken så hittar du fler monokroma landskap och alla andra som deltar hos Birgitta i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

Ledig imorgon, …

det känns skönt och välbehövligt av flera orsaker. Nu blev det bara en dag, för jag har en del att hinna innan måndag och sedan blir det mer utbildning nästa vecka, för egen del. Jag som har vant mig vid att jobba cirka två veckor utanför hemmet och sedan ha tid för annat jobb är en aning ringrostig och det känns. Sedan ska övrig personal utbildas men det ska inte behöva ta så lång tid med varje person och vi tar det i etapper, några varje månad.

- Blomman på bilden har inga kopplingar eller något med inlägget att göra, alla likheter är helt slumpartade. Jag ville bara glädja med en enkel tulipan nu när blomstren börjar synas i rabatterna i vissa delar av landet – inte i min del.

-
Jag vet inte om jag skrivit och berättat, men mitt förordnande är förlängt  och jag blir kvar ett tag till. Det känns skönt men framförallt roligt att få arbeta kvar med människor som jag tycker om. Att stå till arbetsmarknadens förfogande är kanske inte speciellt roligt idag trots att jag var lite nyfiken på hur och vad de skulle säga när jag kommer dit och ”bara” söker en halvtid samtidigt som jag är kvinna, fast det inte alltid märks.
-

Det här med coacher som har uppdrag åt arbetsförmedlingen är en helt egen historia. Jag har sett några riktiga skräckexempel och funderar på hur kriterierna går till när de får sina uppdrag. Nu drar jag inte alla över en kam för jag har också läst och ”studerat” några som jag tycker verkar vara sunda och ha bra idéer. Men från att ha bra idéer och fixa jobb till arbetssökande är steget långt. Jag kanske skulle bli coach? Jag kan då åtminstone stava bättre än vad vissa av dem är kapabla till. Nu suckar någon och vill påstå att jag minsann  inte alltid stavar så rätt här på bloggen. Det är sant men det är på  bloggen och ska jag skriva en CV så kan jag åtminstone påstå att du inte hittar en massa klantiga stavfel. Om det beror på slarv eller icke befintlig kompetens har en viss skillnad. Är det slarv så visar coachen en märkbart dålig respekt för den arbetssökande. Är det kompetensbrist så är det arbetsförmedlingen som gjort en stor blunder i sitt urval. Ur samhällssynpunkt är det bra för det har ju kommit till en hel del nya yrken och arbeten som inte tidigare fanns och mer för företagaren att fakturera. Pengarna går verkligen runt.
_

Under en period av några år har det samtidigt anställts nya arbetsförmedlare i parti och minut och då får jag ytterligare en fundering – Vad gör en arbetsförmedlare åtta timmar om dagen? Det får jag luska lite i när jag kommer i den situationen att jag behöver en egen. Jag vet att jag säkert nu kränkt en och annan yrkesmässigt utan att egentligen vilja det. Vi har en förmåga att inte tåla kritik och det är inte personerna som jag ifrågasätter utan systemet med coacher kontra arbetsförmedlare. Skulle jag få anställning som arbetsförmedlare, visst men … Det finns ett stort men och det är att jag vill ha meningsfull sysselsättning och känna att jag gör nytta för någon. Jag vill inte ha ett arbete för arbetets skull. Tyvärr är jag i den situationen att jag inte kan vara så stursk den dagen jag själv söker ett jobb, då måste jag ta det  jag får, om någon vill ha mig, oavsett om det är meningsfullt eller inte.
-
Avsändare Margareta som kan vara tuff och hård så här bakom tangenterna. När jag står där framför disken på arbetsförmedlingen och ska anmäla mig som arbetssökande, hur tuff är jag då? Inte det minsta och sedan visar det sig att den arbetsförmedlare jag får har läst precis det här inlägget och bara hatar mig redan innan jag hunnit öppna munnen. Jag är körd redan nu, mitt liv som arbetssökande kommer att bli ett rent hel…e på jorden. När jag sedan kommer till den där coachen som jag har förstått att alla måste välja, då blir det djupare än så eftersom den personen också läst inlägget. Jag lovar att då kommer jag till ett riktigt varmt ställe, varmare än jag någonsin önskat mig när jag längtat efter sol och värme.
-
Ps. Undra hur många stavfel det blev i det här inlägget och hur många felskriv?   Felskriv … =)

Giv mig mitt dagliga …

bröd och förlåt mig för mina frosserier. Bröd och jag går ihop. Jag kan lugnt påstå att vi är kompatibla med varandra, en riktig brödoman det är jag. Samtidigt skulle det gå att sätta oman bakom mycket och det är fortfarande jag. Jag gillar det gamla uttrycket 3-4 brödskivor om dagen, eller hur många det nu var. Idag är brödet farligt och vi ska inte äta bröd, åtminstone inte om vi ska hålla eller gå ner i vikt. Till veckans makro och temat bröd var det bara att öppna brödskåpet och kika vad som fanns hemma. Nu blev det inte några brödsmulor och inte heller en hel limpa som jag skrev igår. Istället hittade ett hårt gourmetbröd och en förpackning polarbröd. Kanske inte riktigt mitt val av bröddelikatesser men helt klart godkänt från min sida.

Kategori |Macro – Bröd hos mig på Bildgatan
-
Nu skulle det sitta fint med en liten kvällsmacka, eller två. Kanske en mjukaka med alspånsrökt skinka, några skivor gurka och en god kopp te. 
-
Avsändare Margareta som nu kan skymta någon dags ledighet innan måndag, kanske att torsdagen och fredagen kan ge mig lite ledigt.

Du hittar övriga makron med fritt val om du följer länken här >>>

Godnatt …

är det enda jag har att säga till dig idag. Slutade tidigare för att hinna (och orka) göra något vettigt hemma. Somnade i min fåtölj med tidningen vid 16:00 tiden vaknade vid 20-tiden såg lite på TV och nu ska jag … sova.

Avsändare Margareta som verkligen hunnit med en del nyttigt under eftermiddagen och kvällen – sovit, fikat och sett lite på TV. Visst hörde jag och såg någonstans när sambon kom hem, men han var tyst och lät mig sova, tack.

Känns det aktuellt…

och får du lite ånger över att du inte hunnit med?

Kategori |Macro – Fritt val hos mig på Bildgatan

Städa, städa bort min … vinterskit. Minen min är inte sur, men kan bli om jag inte gör ett ryck.  Fritt val är temat i veckans makro och visst kan det här också vara ett fritt val och jag kan bara skita i skiten. Tyvärr så funkar det inte  riktigt så, inte många dagar till i alla fall. Därför lär det bli lite helgjobb, kvällstid har jag inte orken att skrubba och väntar på en ledig dag med lagom temperatur utan sol. När solen lyser klart och vädret är underbart då börjar jag längta efter moln. Nu har det inte varit någon strålande sol idag och inte heller något underbart väder men bättre än på mycket, mycket länge, temperaturmässigt.

Det är bara så här att - jag jobbar, som alla andra, och behöver lördagen till städning – inte söndag för då är jag upptagen med annat. Bara några timmar så att jag hinner putsa några fönster. Jag tänkte så här att – om jag får putsa fönster på lördag så kan jag sedan njuta av ledighet när jag blir ledig och må gott, njuta av solen, värmen och … ja livet.  Därför önskar jag lite molnighet och inte för att jag har blivit helt tokig eller bara vill vara kärringen tvärtom.

Avsändare Margareta som ber till väderguden om några timmar av plusgrader och moln- lördag förmiddag, åtminstone svag sol. Väderguden – jag vet att du är otroligt less på mig, men bara den här gången sedan ska det dröja till nästa gång, förhoppngsvis.

Du hittar övriga makron med fritt val om du följer länken här >>>

Fjäderputsning …

står snart på schemat. Själv känner jag mig lite ringrostig inför årets flygtur, fyra månaders stillasittande har gjort mig märkbart svag. Det gäller att ha kvasten och fjädrarna i ordning. Har lite smått börjat med att damma av lite gammal energi som ligger och trycker någonstans bakom solen och ljuset. Jag har även testat kvasten lite i helgen.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 58 –fjädrar
-
Avsändare Margareta som inte bara behöver damma fram energin utan även damma bort, tur att jag arbetar i veckan om jag så skriver.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Här hemma syns allt så mycket tydligare, dammet, bristen på utsikt -svårt att se genom fönstren. Ja listan kan göras lång.

Snabbt på väg ..

är snön, inte bara från taken utan även från Sveriges jordyta och då framförallt i de södra delarna av landet.   Många är det som längtar och det gör jag med. För min del får den nu gärna ligga kvar över påsk och ge oss några riktigt härliga vårvinterdagar. Tänk vad fort jag glömmer, det finns positiva delar i hjärnan när det gäller den delen där minnet sviker.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 229 –på väg
-
Avsändare Margareta som misstänker att jag kanske får fortsätta vänta på mitt eget utecafé. Inte på grund av vädret men däremot på grund av att imorgon är det måndag och vi hinner inte så mycket idag. Vasaloppet ska ses klart innan vi ger oss ut, disken ska fixas, packas klart och sedan har klockan hunnit bli eftermiddag.
-
Att åka till stugan så här i vintertid är inte lika enkelt på som på sommaren det kräver mer planering och mer packning som ska tillbaka hem. Att lämna mat och annat medtaget fungerar inte så bra, det måste med hem igen. Jag har en förmåga att packa med betydligt mer än vad som behövs. Både i mat-och klädväg. Trots att jag har en garderob med stugkläder som övervintrat blir det ändå stora packningar. Alla skurmedel jag tog med mig åker tilbaka, oöppnade.
-
Alltid på väg – den perioden har precis börjat.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Nu väntar disken så det är bäst att visa sitt engagemang.

Han är grym, …

riktigt grym, min sambo -på att skotta snö.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 93 – grym
-

-
Avsändare Margareta som inte hinner med, med kameran. Det går undan och idag var taket avskottat ganska snabbt. Något ton i vikt och som en liten grym vettvilling ser han ut när han far fram med spade och snöraka. Nej, egentligen inte för han gör det så organisatoriskt och det ser så välplanerat ut trots att det bara säger svisch och så är han klar. En annan skottade en halvmeter igår och kanske fyra meter idag, jag var helt slut. Resten av vägen till bastun var lika färdig som den var igår till utedasset, det är ganska många meter att skotta och inget för veklingar upptäckte jag efter första spadtaget. Jag hinner inte med och reagerar lite långsamt.  Han är verkligen grym, riktigt riktigt grym och belöningen blev en skön het bastu med en iskall öl.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS. Solen har hållit sig framme även idag och blir vädret lika fint i morgon så ska jag på mitt lilla egna utecafé. Jag läste att Znogge upptäckt att utekaféerna börjat visa sig i hennes stad och därför tänkte jag inte vara sämre och starta upp med mitt egna, före alla andra konkurrenter i länet.

Bara lite kort …

innan jag går ut och möter den vackra solen igen, snart solnedgång. Jag ser att det är Ebba idag. Min mormor hette Ebba och var en fantastiskt ödmjuk och snäll mormor, den tidens mormor och den mormor min pojkar har men tyvärr en utdöende art.
-
Min syster hette också Ebba, som andra namn. Det var något hon både skämdes och var arg över. Att heta Ebba på den tiden var inte speciellt kul. Jag retade henne och var inte alltid speciellt snäll, fast inte ofta bara ibland. Inget som hände ofta, vi går inte omkring och tänker så mycket på vad vårt andra namn. Nåja, det ville sig inte bättre än att när hon började i första klass så ville läraren att de skulle presentera sig med fullständigt namn. Inte speciellt vanligt idag men då på 60-talet var det kanske så. Jag kommer inte ihåg eftersom jag själv aldrig har haft problem med mitt, så för mig har det gått obemärkt förbi.
_

Syster ysters presentation första skoldagen kommer jag däremot ihåg mycket tydligt. Hon svarade med sitt för- och efternamn men utelämnade ordet Ebba någonstans på vägen, trots att hon var mycket medveten om vad som förväntades av henne. Fröken som sitter med facit i hand frågar om hon glömt något. – Nej, jag heter Kristina XXXX. – Har du inget mer namn?, frågar fröken. – Nej, svarar lilla fröken bestämt.  - Här  i mina papper står det att du har ett till namn. – Nej, svarar hon igen och nu en aning argt och ganska bedrövat. Hade fröken hört det där ledsna bakom svaret hade hon kanske inte envisats så med att få fram det, men nu lyssnade inte läraren utan fortsatte att tjata på henne. Syster yster fortsätter att vägra uppge mer än sitt tilltalsnamn. Det leder tillslut att fröken läser upp vad som står i hennes papper och så var allt ”utskriket” till alla och envar som hade öronen öppna.
-
Det blev självklart inte några större reaktioner från någon, förutom hennes egna inre starka känslor och dem fick vi känna av när mamma och hon kom hem efter den första skoldagen. Hon skulle aldrig, aldrig mer gå till skolan och mamma och pappa var de mest konstiga som gett henne ett namn som alla skrattade åt och tyckte var hur fult som helst. Ingen hade skrattat och ingen hade reagerat men i en liten flickas fanstasi var det precis det som skett.
-
På 60-talet, inte i den värld jag växte upp, fanns det inga tankar på coola och ovanliga namn utan helst skulle vi ha namn som alla andra och kanske någon döpte efter en superkändis någonstans. Jag kommer inte ihåg någon som hade ett namn som på något sätt stack ut från de övriga. Mina kompisars namn var sådana som Lena, Ann-Helen, Elisabeth, Kristina, Annika och pojkkompisarna Hans, Mats, Fredrik, Bengt, Rolf. Ingenting som stack ut utan rejäla svenska namn som det var på den tiden.
-
Min egen mor har berättat att när hon (och pappa) funderade över namn till sina döttrar så ropade hon och kände efter hur det lät. Lite kul att höra och sedan väljer hon två riktigt långa namn. Jag får inte ihop det men skämmas för mitt namn har jag aldrig behövt göra trots att jag ibland drömt om att heta något annat. Hanna, Sara och Cecilia är tre av de namn jag drömde om, hade mina pojkar varit flickor hade de varit högaktuella.
-
Idag döper vi barnen till allt mellan himmel och jord. Bara namnet har en bokstav i sig så kan vi gå till domstol för att få vårt eget  unika namn på vårt barn, snart dyker säkert siffernamnen upp när det inte längre känns exotiskt med bokstavskombinationer. Fast numera ser vi även alla de där riktigt gamla namnen som jag nästan sätter i halsen när jag hör vad de ska döpa det lilla telningen till. Hur kul känns det att tycka att lilla Enok (det hette min farfar) eller Hildur (farmors namn) är den sötaste bebisen i världen? Kan du se lilla Enok och Hildur tulta omkring? Efter något år tycker till och med jag att det är fantastiskt vackert och så går det runt hela tiden.
-
Ett namn som aldrig dykt upp som ett nytt modenamn är Margareta, jag är nog också en utdöende art. Alldeles för långt och tungt, men det är jag och det är valt med kärlek av mina älskade föräldrar. Därför passar även jag och sambon ihop så ypperligt han med det korta och rappa namnet och jag med det långa och tunga. Det hade varit värre om han hetat Per-Oskar eller något annat som du måste andas mellan för att säga. Det hade blivit många inandningar innan de bestämt sig för att de skulle bjuda Per-Oskar och Margareta eller Margareta och Per-Oskar. Nu är det så enkelt ihop att de inte hinner ändra sig innan de sagt våra två namn. Tack för det till våra föräldrar. =) Nu orkar våra vänner bjuda in oss till små trevligheter.
-
Avsändare Margareta som funderar över vad jag skulle döpt mina pojkar till idag. Min äldsta hade inget modenamn, men efter honom började det dyka upp en massa sådana små telningar och min yngsta har ett namn som många ungdomar bär, men med många olika stavningar. När han föddes gick det inte att ändra för han hade hetat så hela min graviditet och när han kom ut var han bara en sådan. Vi var lite orolig för alla ”smeknamn” eftersom ingen av oss gillade ändringar av dopnamnet. Nu behövde vi inte fundera för bland sportkillar verkar det vara efternamnet som gälleroch det andra namnet han har fått av vänner har inget att göra med tiltalsnamnet.
-
Själv vill jag heta Margareta och inget annat – Maggan är inget för mig, men så heter jag trots allt bland de flesta.

PS. Jag har fått lite solsting och blivit snöblind – skulle skriva några rader om dagens namn men grattis till alla fall till alla Ebbor (en Ebba två ?) som jag idag tycker är ett fantastiskt vackert namn.

Bastun är under uppeldning – så snart – i solnedgången.