Category Archives: Minnen-nostalgi-historia

Barndomsminnen …

Posted on by
4

i rena objekt har jag inga här i stugan. Inte några som jag direkt kan härröra till min egen barndom. Däremot har jag kanske kvar en del saker som barnen kan tänka och minnas. Mycket spel, ett helt bibliotek och några små mjukisdjur. För övrigt har jag varit duktig att rensa och inte vara alltför sentimental över prylar.

Inne i stan har jag kanske något, eller? Nej, det finns inte mycket kvar, i princip inget.  Prylar är inte riktigt min grej, trots att jag en gång ville bli inredningsarkitekt och kom in på en utbildning men tackade nej eftersom jag var mitt inne i allt vad familj heter.

Allt ovan var nog en sanning med modifikation eftersom jag samlar och jag samlar på saker som kräver bra förvaringsutymmen. En bok och jag kan inte slänga, ett papper eller en tidningsartikel som kan vara bra att minnas.  Här i stugan har vi verkligen rent samtidigt som jag vill ha bra grejer att kunna servera och laga mat, med en bra helhet. Inne i stan har det blivit lite si och så med det, men under vintern 2011/2012 kommer en storrensning att pågå. Mina barn har inte heller mycket barndomsminnen att tillgå, inte i prylar.

För mig är känslorna och bilderna viktiga, vad kommer jag ihåg och vad ser jag när jag minns min barndom? Det är också svårt i den här stugan eftersom miljön inte alls påminner om varken mitt hem eller vår stuga vid en brusande Kalixälv i Salkostudden och inte heller barndomens Tornedalen i Kaunisvaara där min egen mor var uppvuxen och jag tillbringade mycket tid hos mormor och morfar.  Hur ska jag då kunna associera ordet barndom från en plats där jag befinner mig utan materiella minnen och inte heller en miljö som är mig närbesläktad från barndomen?

Ja, lantlivet och gemenskapen är besläktat oavsett var jag befinner mig och så vill jag alltid känna oavsett om jag är i en storstad eller ute på en ö, där jag just nu känner mig ganska ensam om att ha valt det alternativet för mitt eget välbefinnande.  Däremot har min barndomsresa haft många olika skeenden och ibland har det gått fort medan det ibland har stått helt stilla.

Kategori | Måndagstema | barndomsminnen  | hos Bildgatan
Mer av bloggarnas barndomsminnen hittar du i länkarna hos Helene i Måndagstema.

Däremot finns det mycket foton från min barndom, med en mor och far (speciellt far) som fotograferade mycket men de bilderna har jag ju inte tagit själv –därför går de automatiskt bort i barndomstemat och de finns ju inte heller här i stugan.

Jag fick ett brev …

Posted on by
11

med posten idag. Ett riktigt brev, ett sådant där som jag knappast kommer ihåg hur jag skrev en gång i tiden. Det var en gång i tiden för jag har levt ganska länge nu och kommer ihåg mycket som mina barn aldrig ens kan fatta. Att jag var en brevskrivande människa i min ungdom kanske ni kan förstå och med många brevvänner runt om i världen.

Det är i alla fall en svunnen tid och när jag skriver ett brev idag letar jag inte fram ett fint brevpapper och sätter mig ner med en penna i handen. Ni vet hur jag gör -jag sätter mig framför datorn och knapprar med fingrarna på tangentbordet och kanske gör jag en egen design i något program. Idag får jag skrivkramp efter att bara skriva ett kuvert, om jag väljer att göra det manuellt. Ni hör hur det låter -manuellt? Hur ofta sa jag att nu ska jag skriva ett brev manuellt? Jag talade inte ens om att jag skulle skriva ett brev för hand, vad var alternativet? Att inte skriva något överhuvudtaget -så gammal är jag.

Att skriva ett brev, sätta på ett frimärke, gå till posten med det och sedan invänta ett svar om förhoppningsvis någon vecka var både spännande och kul. Idag skickar jag iväg e-post och förväntar mig att få svar omgående, åtminstone ett svarskvitto på att personen ifråga har läst det jag skickat. Det är en falsk trygghet att mitt budskap nått fram och blivit läst. Hur många har inte låtit svarskvittot gå iväg utan att överhuvudtaget ha läst innehållet?

Som jag skrev ovan fick jag ett riktigt brev idag av den enda tanten i mitt liv. Det är faktiskt så att det är bara en människa som jag har kallat för tant. När vi var små (jag och syster) så hade mina föräldrar ett par vänner som stod dem mycket nära och vi var nästan som barn i huset och henne kallade vi för tant Anna, aldrig något annat. Jag vet inte varför, hon var inte mer tant än någon annan vuxen kvinna som jag kände.

Jag har alltid tyckt om min tant Anna och varje jul brukar jag skicka julkort till henne och små hälsningar men i år missade jag massor med vänner och hon var en av dem. I brevet tackar hon över julhälsningen som gladde henne så? Jag blev en aning ledsen och fick dåligt samvete för att jag glömt bort henne, men det vet inte hon, och misstänker att hon hittat något gammalt julkort från mig.  I alla fall så ser jag att hon inte tappat sin skrivarförmåga och fortfarande uttrycker sig på ett intressant och berättande sätt, trots att hon har haft sex stroke och med den sista försvann nästan all hörsel. Ett fint brev där hon berättar lite om vardagen och hur hon som hälsingeflicka kom upp till Norrbotten på motorcykel och åkte runt i länet som trädgårdsinstruktör och blev väl mottagen av alla tornedalingar som hon skriver att hon lärt sig att älska. Att hon sedan träffade kärleken och blev kvar är en annan historia. Jag blev verkligen rörd av brevet och får ännu mer dåligt samvete att jag inte tagit mig tid till ett besök. Nyårslöften är inget som jag brukar ge mig på, men under 2011 ska jag ta med mig mamma och vi ska åka och besöka henne i Kalix.

I brevet hade hon också skrivit en dikt med vilken hon vunnit en tävling som anordnats av Kalixföretagarna under skyltsöndagen, får lägga in den vid ett senare tillfälle och nu känns det lite sent med tanke på julbudskapet. Till nästa jul kommer den lagom till pass – om jag lever och frodas på samma sätt som jag gör idag.

Bildgatan funderar vidare över hur lätt det är att försumma människor som jag tycker om och inte ta av den tid som jag faktiskt har tillgodo men istället har felprioriterat.

PS. Jag tror att jag ska sätta mig ner och skriva ett brev till henne -NU, med hjälp av datorn och tangentbordet.

Ibland lönar det sig att röja …

Posted on by
2

bland papper och förvaringsboxar, åtminstone för ens eget ego och självkänslan tar ett litet glädjeskutt. Idag när jag nu kommit till kontoret så visste jag att det kanske skulle bli minst två arbetsdagar på grund av att jag inte bara kan kasta utan att läsa och kolla igenom en hel del.  Det är jag glad för när jag hittade den här underbara texten som några vänner skrivit till mig en gång för länge sedan och jag fyllde inte ens år. Jag kommer faktiskt inte ihåg i vilket sammanhang men det spelar ju ingen roll, eller hur?
-
En tjej med ständigt glatt humör,
för dig idag vi gör honnör.
Med personlig touch på allt du gör,
med leendet du oss förför.
Ständigt klar att rycka in,
när vi behöver hjälp med nån-tin.
En glad och hjälpsam solstråle,
som med vitsar får oss att små-le.
-
Vi vill nu dej tacka, för att du är så käck.
-
Avsändare Margareta som funderar vart den kvinnan tagit vägen för så himla glad och käck är hon inte nu och inte vet jag heller om jag någon numera förför. Men glad blev jag garanterat när jag fick det lilla kortet och varm inombords blev jag även idag. Därför ger jag mig själv en blomma idag för att jag varit så duktig hela veckan med allt röj och städning som jag tycker är så fruktansvärt supertråkigt i vanliga fall men just nu är jag verkligen inte mig själv för jag har tyckt att även det har varit ganska roligt. Nåja, roligt när jag ser resultat eller mer känner det.

Jag och bilen …

Posted on by
6

är en ganska bra rubrik som direkt ploppade upp i mitt huvud när jag läste Beates sju punkter om hennes dyskalkyli. Nu tror jag inte att det handlar om just det i hennes fall, en annan variant kanske. Däremot lider jag av bilexli eller bilkalkyli, känner inte till den medicinska benämningen på detta med att ordet bil och jag i kombination ibland blir så fel.

Nu fick jag inte någon award så där direkt, utan precis som jag brukar göra överlämnades den till alla hågade och Beate valde en annan variant än ursprunget och den köper jag direkt, tokigheter eller saker som blev ”lite” fel på sju punkter – jag och min bil speciellt med den nyinköpta Alfa Romeon för många år sedan. Observerat att bilen på bilden har inget med inlägget att göra och är helt oskyldig till följande händelser, inte ens en italienare (tror jag)
-

  1. Efter tre veckor i vårt hushåll  -pang, och jag hade lyckats backa med dunder och brak i en … gris.
  2. Poff, den stannade (den nya bilen) mitt i skogen och jag fick lift med en … likbil.
  3. Vänninan och jag skulle på minisemester med barnen och jag fick inte in pumpen i tanken på en mack i Skellefteå. Det skapade skam i min hjärna, skulle jag som kvinna vara tvungen att gå in på macken och erkänna? Ja, det vara bara att krypa till korset. Katalysator var svaret på mitt problem.
  4. Samma resa och framme vid en stugby kunde jag inte få upp bagageluckan. Totalt kaos och … en norrman fixade det. Tack och det var inte så svårt. Tog ut några grejer smällde igen luckan och … tre gånger upprepade sig denna procedur och samma norrman. Jag funderar fortfarande över hans tankar kring kvinnor och tekniken kring bilar.
  5. Fick en hel familj engagerad i att leta efter ett läckande fel på bilen, för den läckte trots att jag nekat när min väninna påpekat det vid två tillfällen när vi stannat för matintag. Tillslut såg jag också den stora läckan som följde bilen och den här familjen gick verkligen in för att hjälpa oss (för att vi var kvinnor?). Vi luktade på det som läckt och kände både bensin och oljedoften. Nu var det jag som tillslut med hjältestatus kunde fixa felet vid ett extra öppnande av bagageluckan (jag hade lärt mig av norrmannen) och hittade … en kaffetermos som inte var stängd ordentligt.
  6. Ett besök hos läkaren på vårdcentralen med en av pojkarna och … pang. Jag gick ur och den här gången hade jag lyckats backa i en stillastående bil. Skulle jag stå där och vänta till ägaren dök upp? Nej, jag tog fram papper och penna och började skriva vid bilen då det dök upp en äldre dam och frågade vad jag gjorde. Jag berättade vad som hänt och att jag nu måste skriva ett meddelande till ägaren. Hon i sin tur berättade något som jag gärna sluppit höra, -Det är min son som äger bilen och han jobbar på vårdcentralen och han heter XX. Det var bara att traska tillbaka till samma läkare men nu med ett helt annat ärende -så kan det gå när haspen inte är på.
  7. Förutom ovanstående sex punkter så kommer jag inte ihåg fler incidenter med just den bilen, men de finns är bara förträngda i min hjärna. Den bilen var ett aber för mig. Därför får den sjunde stå öppen tillsvidare.
    -

Jag vet inte vad jag skriva till mitt försvar och därför kan jag bara skylla på mitt eget tekniska hjärnkontor och vad jag anser att en bil ska användas till -stoppa in nyckeln -starta -köra. Allt utanför det finns det så många andra som klarar av och att det drabbar mig … slumpen.
-
För att fortsätta med det här med bilar och mig så har jag otur och ska något hända så är det så att min gud har bestämt sig för att jag ska utmanas, plågas och lida vad gäller bilar. Sedan hade den här bilen en speciell teknik, på den tiden var den ganska ny och motorn såg nog inte riktigt ut som familjen som ville hjälpa oss sett tidigare kan jag skriva till deras försvar.
-
När jag sedan läste om Beates  felbokning av resa så kan jag inte låta bli att berätta om en annan resebokning, som tur var är det inte jag som är den skyldiga. Sambon skulle boka en teknikmässa till Milano för några år sedan och det gjorde han också för sig och sina kollegor. Eftersom jag är inne i ett inlägg fullt av misstag och konstiga hjärnor så blev det självklart något fel här också. Han bokade allt rätt med datum, flyg och hotell, men … det blev ett fel -han bokade fel år. Slå det den som kan. =)


-
Avsändare Margareta som också funderar över det här med awarder. Vem är det som hittar på alla bilder och texter i bilderna? Jag tycker ärligt skrivet att de är fula och smaklösa (oftast) som taget ur någon clipart från tidens begynnelse med extra rosa. Det finns undantag trots att jag inte sett så många, den här tyckte jag var helt okej rent av snygg – förlåt om jag sårat någon och smaken är ju som …
-
Ps. Tänk vad bra hubben Beate skulle göra sig i den här bilen. =)

*

Generationsväxling …

Posted on by
12

eller gammalt byts ut mot det nya, är ganska ofta på tapeten idag. Vi pratar mycket om förnyelse och hur vi ska få yngre att engagera sig och gå med. Tycker jag är synd, inte att yngre ska vara med utan att det oftast handlar om hur de (jag?) äldre ska bytas ut mot en fräschare förpackning. Tänk kombinationen istället, vilket underbart team och tre generationer borde vara det ultimata för ett perfekt arbetslag.
-
Igår var vi tre generationer tillsammans som njöt av varandra på olika sätt och i veckans lördagsmix hos Shannara är det generationer eller gammalt kontra nytt. Det hade varit självklart (om jag vetat) att ta några tre generationers foton. Det är inte ofta jag lägger ut foton på min familj och det hade varit alldeles för enkelt för min röriga hjärna. Nej, nu var det dags att fundera generation, generation …. generationsväxling vad innebär det? Gammalt kontra nytt? Få ihop gammalt kontra nytt och även känna att generationsväxling finns med i samma bild? Hur skulle det gå till och innebär generation bara oss mänskliga varelser? Nej det anser inte jag och synonymt till generation kan jag se ord som passar till det mesta som ögat kan uppfatta, om vi ens behöver se det. Gammalt – nytt är ganska enkelt att förstå, till och med jag borde inte kunna misstolka.
-
Jag lovar att mitt hjärnkontor varit på högvarv ett tag till jag hamnade i den mapp där jag plockat samtliga (det är mer än en bild) mina illustrationer för temat. Så då kör jag …
-
Generationsväxling – gammalt byts ut mot nytt

Gammalt och nytt i en härlig gemenskap – vilken underbar kombination.

Sist men inte minst har en generationsväxling skett här och som jag berättade om vid min brottsutredning i  ”Brottsplats Seskarö” – brottet är fortfarande inte löst så jag kanske får be professor Leif GW Persson att ta upp fallet på nytt, kanske att han låser upp preskriptionen.

Kategori | Lördagsmixen –generationer (generationsväxling) – gammalt/nytt. (bilderna är klickbara)
-
Avsändare Margareta som har haft kul när jag letade idéer både i huvudet genom ord och foton i alla mappar.  Det är lustigt eftersom jag har skrivit om generationskärlek i ett annat sammanhang och även hittade igen en person idag genom en yngre generations vänskap. En vänskap som jag har tänkt på en hel del på sista tiden och som betydde mycket i min familj för många år sedan.

*

Apropå män i rosa …

Posted on by
13

så var jag en av föregångarna . Mina pojkar föddes på den tiden när pojkar skulle ha blått och flickor rosa.  =)

och tänk så olika färgerna kunde bli redan på tiden före allt vad bildredigering hette. Det är ju inte ens samma mamma på bilderna och ingenting har jag gjort förutom att jag scannat in och satt oskärpa runt mig och mitt första underverk. Inte ens frisyren är densamma. Kommer inte ihåg vem fotografen var men han/hon kunde sin sak redan på den tiden, bildredigera.
-
Detta med tanke på mitt tidigare rosa inlägg till förmån för rosa bandet, men då  med photoshoppande. De här bilderna på underverket har jag haft med tidigare, alldeles i början av mitt bloggande och som en gratulation till underverket – André, trots namnet den första.
-
Avsändare Margareta som tagit det ganska lugnt idag förutom en god gärning och sedan har jag varit och inköpt en ny extern hårddisk på 1 tb. Just nu jobbar den för fullt för att ta mot en hel del bilder i sitt utrymme.
-
Imorgon ska jag och kolla hörseln, tror ibland att jag hör dåligt eller så pratar alla andra suddigt och otydligt. Har även ibland upptäckt att jag har TV’n betydligt högre än vad som borde vara normalt för en ung kvinna som jag. =) Jag hade aldrig själv beställt någon tid men när tillfället dök upp på ”gamla” jobbet så tog jag chansen och fick vara med på detta.

Lite snurr här och lite snurr där …

Posted on by
10

och då kan det vara skönt att ligga lågt och bara stänga av ett tag. Det är precis det som jag har gjort drygt en vecka. Under några dagar har jag inte ens slagit på någon av datorerna här hemma, det är faktiskt sant fast de som känner mig kanske inte riktigt kan förstå och tro det men det är till 100 % helt sant.

Jag har inte ens haft en telefon tillgänglig, nu beror det på andra orsaker än att jag stängt av frivilligt. Den fasta får vi inte att fungera efter åsknedslaget för X antal veckor sedan och mobilen ska jag inte ens försöka förklara varför eller komma med någon ursäkt varför, det handlar i alla fall om min egen klantighet och tankspriddhet. Tankarna har varit på helt andra håll och fokus på mitt nya liv än att jag saknat något telefonsamtal. Jag har verkligen kopplat bort, funderat och fortfarande har jag inte kommit fram till några beslut eller direkta målstolpar.

Det har snurrat mer än vanligt både på gott och ont, eller mer ledsamt. Nu har jag bara en dag kvar i nästa vecka på mitt jobb som jag lämnar med, om inte sorg så kommer det att bli en stor saknad. Det är inte själva jobbet för det finns säkert någon annanstans, utan alla de underbara människor jag mött under de här åren och stämningen på arbetsplatsen. Jag har varit en del i projektgruppen som rationaliserat bort mig själv? Låter det som att jag är någon smart människa? Nej, men jag har ju ändå arbetat kvar där på ”övertid”.  Jag kan inte erinra mig att jag mött en arbetsplats med så mycket omtanke och förståelse för varandra. Visst kan det finnas saker jag inte sett eller hört, men det behöver jag inte bry mig om, för jag har i sådana fall missat det helt och det jag inte vet eller misstänker kan jag inte heller lägga krut på.
-
Jag har inte bara ”sörjt” utan även varit och tittat på spännande saker som gav mig ännu mer snurr i hjärnan och gjorde att  livet blev lite svårare. Det meningen lät ganska motsägelsefull, eller hur?  Trots det så stämmer den bra för det jag fick se gav mig så mycket hopp, längtan och idéerna inte bara sprutade utan de formligen exploderade. Jag var nästan i extas till de där övervägande tankarna blossade upp och då blev det verkligen en frontalkrock i min hjärna. Nu har jag ingen aning  och så får det bero just nu.
-
Avsändare Margareta som nu tänker på min yngsta som imorgon åker tillbaka till Oslo, ett Oslo som han egentligen inte vill åka till utan känner att han gjort klart med egentligen. Nu är det arbete och redan bokade planer som gäller och då får han bita ihop ett tag och se hur fortsättningen blir. Jag lider med honom (vilken mor skulle inte göra det) och ska försöka se vad jag kan göra härifrån om jag kan hitta något till honom, åtminstone komma med idéer om vad som finns här hemma.
-
Nu ska jag sätta mig ner och läsa lite hos ”mina” bloggare och se allt jag missat under de här åtta dagarna och det lär nog vara en hel del.

VM-final …

Posted on by
4

men jag kommer ihåg betydligt mer spännande matcher och de som verkligen gällde. En lagmaskin som vann ”allt” oavsett om de var fotboll eller hockey. De var mer flexibla på den tiden. =) Målen sprutade in hos motståndarnas målvakter, de hade inte en chans mot de här bolltrollarna. Det var innan de var mogna för 11-manna men inte gick det sämre varken då eller senare. Brasilien hade kanske behövt dem.

Det spelade ingen roll om man hade tänder eller inte – spelglädjen var på topp.

Igår deltog han i någon fotbollsturnering med ett hopkok av grabbar från förr och kanske några i nutid. Hoppas att spelglädjen var lika hög och att de hade trevligt. Misstänker att vinnarinstinkten fram – förlora det är något som inte fanns i hans huvud … och vet inte om det blivit annorlunda när det ”gäller”.

Avsändare Margareta som nu ska åka iväg på en dagsutflykt … Ja, vi hinner hem till matchen. =)

Heja Spanien … Heja Spanien – Ni tar det här.
-
Jag valde att inte vara den snälla mamman och heja på Holland.

Gammal kärlek …

Posted on by
19

rostar aldrig? Det talesättet håller jag inte riktigt med om, för med tiden förändras vi och kärleken till något vi hade för många år sedan kan idag vara rena pesten och pinan. En del saker behåller vi och minns i våra hjärtan hela vårt liv, det kan vara kärleken till en människa, men också den vi hade till något speciellt, ett minne som finns där och vi plockar fram då och då.
-
Personligen har jag mycket kärlek till människor som jag alltid kommer att älska och minnas med glädje och samtidigt lite sorg över att de inte finns kvar fysiskt hos mig. Jag har även kärlekar som försvunnit. Jag minns dem men kärleken finns inte kvar, den har kort och gott rostat bort av olika anledningar. Det finns mycket annat jag trodde jag älskade när jag var ung, idag kan jag inte förstå att det var så, lika sönderrostat är de små detaljerna.
-
Att med bild illustrera talesättet borde inte vara svårt, fyra ord och fyra bilder tänkte jag men när jag fick se den här bilden under mitt tänkande så var allt klart. En bild som illustrerar alla fyra ord när jag tittar på den. Samtidigt som jag mer tänkte på vad bilden säger utan att se det gamla, kärleken, rosten och de som aldrig kommer att dö ut. Jag såg talesättet, det är precis i det här sista fysiska mötet som det sker och för alltid kommer att finnas kvar, den kärleken kommer aldrig att rosta.

Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Gammal kärlek rostar aldrig | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>

-
Bildgatan som även har kärlekar som aldrig rostat och aldrig kommer att göra det, genom att jag inte ens hunnit ta ett sista farväl. Därför tänker jag att det istället hellre fått rosta lite, det hade varit betydligt bättre men bara lite rost, några fläckar här och där …
-
PS Om gammal kärlek inte rostar hur kan det då komma sig att det förekommer skilsmässor?

Vi har pratat …

Posted on by
10

och funderat ett tag var och om vi ska resa i år.

Efter en sådan här vinter och snön ligger fortfarande lika hög som den gjorde i förra veckan och förr förra veckan så längtar jag verkligen efter en tripp till lite sydligare bredddgrader. Det har inte hänt mycket på snöfronten och när jag tittar runt och läser på alla andras bloggar så inser jag verkligen att jag bor i den norra delen av Sverige. Jag hörde idag på TV, att snödjupet någonstans än mer norrut än där jag befinner mig är 160 cm! Jag med mina 163 cm över jordytan skulle inte synas, bara en ilsket röd kalufs som stack upp.
-
Vi har inte bestämt oss för något och jag som inte är speciellt berest skulle kunna åka nästan var som helst för att upptäcka något nytt.  Nu har det lutat åt någon av de platser vi tidigare besökt tillsammans, fast där går det också att uppleva och utforska mycket nytt och spännande.
-
Ingenting är bokat och ingenting är bestämt när jag läser på Beates blogg och ser att hon har anmält sig och maken till Solresors resereportageuppdrag. Ingen tvekan, jag gör en ny djupdykning och läser om vad uppdraget går ut på. Efter att jag läst igenom vad det innebär försvinner all tvekan, om den nu någonsin funnits, och jag kollar in alternativen för resmålen. Det blir ganska svårt eftersom det finns en hel del att välja på. Jag väljer och anmäler mitt intresse till ett av de länder som jag varit i tidigare och som jag vill åka tillbaka till. Här finns allt för mig och min kamera. En spännande historia, kultur och landskapet med människorna i synnerhet som jag lärde mig älska under den korta tid jag var där.
-
För att anmäla mig behövde jag tre saker – en laptop, en kamera samt en blogg. Tre numera och kanske de viktigaste verktygen i mitt liv. Ni kanske kommer ihåg vad som hände när jag glömde en sladd hemma när vi åkte till stugan ifjol? Det säger allt om mitt beroende liv av dessa tre. Kameran är kanske högst prioriterad men utan laptopen skulle inte jag ha så stor nytta av mina digitala foton och hade jag inte bloggen så … Ja, du förstår själv. Det är som katten på råttan och råttan på repet.

Avsändare Margareta som har ett  minne av att jag skrev en resedagbok i miniformat under vår resa till Los Christianos, lite skrev jag. Nu har vi ju tillgång till eget bredband när vi åker dit så det gör saken ganska enkel eftersom jag reser med alla mina tre verktyg i bagaget. Jag har fortfarande inte fått över alla inlägg från mina tidigare bloggar (5-600 inlägg kvar totalt) där jag tror att de inläggen finns.
-
Ps. Det blir nog ingen resa med Tito’s gamla cadillac på Brijuni, men förhoppningsvis med något annat trevligt och komfortabelt transportmedel.