på julbordet. Därför har jag bestämt att skippa allt vad köttbullar och prinskorvar heter, än hur korvtokig jag är. När förslaget lades fram kom jakande svar från både sambo och min yngsta. Har inte frågat den äldsta eftersom han skulle arbeta hela julhelgen och inte vara närvarande fysiskt.

Men … idag kom sambo hem efter att ha varit hos våra goda vänner och tillverkat julklappar till våra hyresgäster, under det besöket ingick tydligen också lunch och följande kommentar fälldes nyss, -De var verkligen goda prinskorvarna från piteorten som Birgitta serverade till lunch idag. Hmm … jag kände och förstod direkt vart det lutade, en liten vink om att kanske ändå. Nåja, någon liten korv kan vi väl inhandla och även servera vid julbordet. Att sedan den unge mannen (fortfarande min yngsta) mest troligt inte ska avnjuta  julmaten hemma hos oss den här julen är ju en annan sak och då är det enkelt att tycka att  frånvaron av de tidigare nämnda är helt ok. Sedan ringde den äldre (min äldsta alltså) och berättade att de inte ska jobba under julen så han kommer hem. Mest troligt äter han också sitt julbord hos sin far tillsammans med nummer två i ordningen.

Tanken var att sambo skulle åka ner till Linköping under jul och jag skulle vara kvar i Luleå tillsammans med mor. Nu blev det inte så, svåger har åkt ner, utan vi åker ner tillsammans under mellandagarna.

Jag, sambo och mor ska alltså fira jul tillsammans och då finns det väl ingen anledning att vi ska servera ”barnmat” under julen, även om jag fortfarande älskar den där korven -men inte under jul. Har en tanke om att vi är tillräckligt vuxna och självständiga för att bryta lite av alla mattraditioner vi båda tagit med oss in i vårt gemensamma hem, eller? Vi behöver  inte berätta för någon att vi inte är riktigt som andra -så du som läser … skvallra inte.

Nej, jag vill äta lax, olika sillinläggningar, löjrom, pastejer, en variation av röror och sallader och inte att förglömma skinkan. Helt enkelt ett julbord med nästan bara kalla smårätter och så en Jansson. Absolut ingen lutfisk på mitt julbord, men kanske på sambons.

Ett annat krav jag har är att det ska vara enkelt och det kommer det att bli. Laxen är filead och ligger nu fint i kylskåpet för gravning. Skinkan kom från Jokkmokk med buss någon gång under måndagskvällen och levererades av en god vän ända till diskbänken idag. Funderar hur många som har det så bra som jag i det fallet. Behöver inte lyfta ett finger för att garanterat ha en av Sveriges godaste skinkor i kylen. Det enda jag har behövt göra är att beställa och sedan plocka fram plånboken för att betala, hur enkelt som helst.

Sillarna vill jag helst lägga in själv, eller lägga in och lägga in. Numera köper jag femminutersill och det enda jag behöver göra är inläggningen och sedan skjuts in i burken.  Röror, sallader och annat tillhör bara trevligheterna att få tillreda och göra i ordning för våra gommar. Tillagningen av Jansson brukar tillhöra mamma även om jag tror att det får ligga på min eller sambos lott i år. För mig är dukningen och allt annat piff lika viktig som själva maten, det ska ju vara snyggt också. =) Där ljusen är mycket viktiga och nästan det enda som jag julpyntar mitt hem med och lite rött.

Ps. Om någon funderar vad tusan ljusen har med mitt inlägg att göra så kan jag skriva att det har de. Om inte de här ljusen kommer att brinna vid vårt julbord så kommer åtminstone stakarna att vara utplacerade men då med nya ljus … vid eller åtminstone i närheten av vårt julbord. Jag har ju ingen mat att förevisa, förutom den förpackade skinkan och laxen i sin linda och hur kul är det? =)

Förresten, kul och kul vem har sagt att det ska vara kul jämt?